Det fortsatta arbetet med tillväxtavtalen

Motion 2000/01:N204 av Maria Larsson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avreglera användningen av tillväxtkapitalet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av klara direktiv från central myndighet, dvs. från
regeringens sida.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsätta genomförandedelegation för RTA.

Motivering

År 1998 inbjöd regeringen svenska regioner att utarbeta
regionala tillväxtavtal (RTA). Tillväxtavtalen syftar till
effektivare samordning mellan politikområden som främjar
tillväxt och sysselsättning. Under hösten 1999 påbörjade
länen diskussioner och förhandlingar om finansiering av
åtgärdsprogrammen. I februari år 2000 överlämnades 21
regionala avtal till regeringen och därefter påbörjades
genomförandet i alla län.

Ett konsortium bestående av Nordregio, Institutet för regionalforskning
(SIR) och Ledningskonsulterna fick i oktober 1999 i uppdrag av
Näringsdepartementet att genomföra en processtudie av förhandlingarna i sju
län samt även studera den centrala nivån för att ge uppslag till en bättre
organisering inför kommande års avtal.

I rapporten (Nordregio WP 2000:6) framkommer en förödande kritik på
olika områden:

- Regeringens riktlinjer till länen förändrades från att från början ha varit
öppna erbjudanden, men i kompletterande riktlinjer uttalades att
regelverket på alla områden skulle gälla. Stark kritik har bl a riktats från
länen kring arbetsmarknadsmedlen.

- Tillväxtkapitalet var till stor del redan bundet i existerande verksamhet och
användningen omgärdad av regleverk. Inga större omfördelningar av
resurser har skett.

- Mer stimulans behövs om det tidskrävande arbetet med tillväxtavtal skall
hålla i sig fortsättningsvis.

- RTA-arbetet har till största delen drivits av offentliga aktörer och genom
tjänstemännens arbete. Näringslivets medverkan är marginell.

- Det finns en utbredd uppfattning inom Regeringskansliet att det från
början saknades en långsiktig övergripande strategi för RTA. Idén
lanserades utan att dess konsekvenser hunnit analyseras.

- Flera fackdepartement har haft svårt att hinna med att prioritera RTA-
arbetet.

- Näringsdepartementet kritiseras för ledningen av RTA. Man har gett
motstridiga uppgifter till länen. Man borde inte själv ha svarat för
genomförandet utan överlåtit det till en speciell delegation. Regeringens
roll är att föreslå en strategi, inte att vara verkställande instans.

Om tillväxtavtalen ska tjäna som ett gott instrument i det
fortsatta arbetet i regionerna måste den lokala inflytandet
öka. Sverige ser olika ut i olika regioner. Ska tillväxtavtalen
fortsatt få legitimitet och uppbåda intresse och engagemang
utanför tjänstemannakåren, så måste man på regional basis
få pröva alternativa verksamheter och få använda tillgängligt
kapital på ett friare sätt. Ett exempel på detta är
arbetsmarknadspolitiska medel som bör kunna användas mer
experimentellt utifrån regionala förutsättningar. Strategi och
ledning måste analyseras och få en annan lösning då den
hittillsvarande varit helt undermålig enligt
utvärderingsrapporten. Departementen bör ej stå för genom-
förandeprocessen då kompetensen uppenbarligen brister.

Stockholm den 21 september 2000

Maria Larsson (kd)