Det framtida rättsväsendet

Motion 1988/89:Ju813 av Bengt Harding Olson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ju813

av Bengt Harding Olson (fp)
Det framtida rättsväsendet

Vårt välfärdssamhälle innefattar många funktioner bl.a. utbildning samt
vård och omsorg i skilda former. Denna verksamhet är för närvarande
förknippad med åtskilliga problem. Arbetsläget är alltför ofta överansträngt,
som ibland visar sig genom köbildning med åtföljande långa väntetider.
Bland personalen finns ett stort och växande missnöje med lön, arbetsförhållanden
och arbetsmiljö. Inför framtiden stiger oron för den s.k.
ålderschocken som medför en dubbel effekt som innebär både flera äldre
vårdtagare och färre arbetstagare för bl.a. vårduppgifter.

Rättssamhällets framtidsproblem

I vår välfärd ingår även rättssäkerhet och rättstryghet, som måste kunna
garanteras alla medborgare i ett rättssamhälle. Rättsväsendet, som utgör
grundbulten i rättssamhället, visar nu en problembild som motsvarar andra
välfärdsfunktioner, alltså överansträngt arbetsläge, missnöjd personal och
oro inför framtiden.

Det finns här uppenbarligen stora problem att lösa. Kärnproblemet är att
det är obalans mellan resursbehov och resurstillgång. Problemet kan inte
lösas genom tillförande av stora extra resurser eftersom sådana inte finns
och inte heller kommer att finnas i framtiden. Därför måste istället balans
åstadkommas genom reformation av rättsväsendets verksamhet och organisation.

Allmänna reformationsprinciper

All reformation måste starta med att förändra verksamheten som i sin tur
ska styra organisationsformen. Detta utesluter inte att det uppkommer även
en inbördes påverkan.

Reformationen av verksamheten måste grunda sig på en systematisk genomgång
av hela verksamhetsområdet och följas av en ingående analys av
resp arbetsuppgift. Härefter gäller det att vidtaga förändringsåtgärder.
Framförallt handlar det om att förenkla arbetsuppgifter och rutiner samt
renodla yrkesrollen. Dessutom måste den s.k. kompetenspunkten fastställas
så att varje arbetsuppgift noga anpassas till personalens kompetens.

Den organisatoriska reformationen kan föranleda förändringar på flera
skilda sätt. En extern renodling innebär att arbetsuppgifter överförs från
rättsliga myndigheter till andra samhälleliga myndigheter. Vid en intern
renodling flyttas arbetsuppgifter mellan rättsliga myndigheter. Så kan ske

horisontellt mellan myndigheter på samma nivå och vertikalt mellan myn- Mot. 1988/89

digheter på olika nivå. Vidare avses med inre reformation en förändring Ju813

inom den aktuella myndigheten genom främst ansvarsfördelning och delegering
allt inom kompetenskraven.

En reformation av rättsväsendet får inte minska utan snarare öka lekmannainflytandet.
Allmänhetens rättsliga förtroende måste främjas och
där utgör lekmannainflytandet något av en garantifunktion.

På det personalpolitiska området behövs inom rättsväsendet reformation
som kan uppfattas som revolution. En särskilt viktig fråga är att skapa en
öppen juristkarriär mellan de olika rättsliga sektorerna.

Reformationens yttre gränspunkt utgörs av rättssäkerhetskraven. Det är
och förblir en självklarhet att rättssäkerheten inte får äventyras.

I det följande görs mot denna bakgrund en genomgång av det centrala
rättsväsendet.

Polisväsendet

Polisen har ålagts många arbetsuppgifter som egentligen är alltför olika och
ibland även främmande för egentlig polisverksamhet.

En inre reformation pågår inom polisen främst genom delegering av
icke-polisiära göromål till administrativ personal. Detta är ett förändringsarbete
som är värt allt stöd.

Men det erfordras också en extern renodling för att uppnå en rimlig
arbetsfördelning mellan skilda myndigheter. Inom polisen bör göras en
systematisk genomgång för att kunna överflytta icke-polisiära uppgifter till
andra samhälleliga myndigheter. Det kan exempelvis gälla säkerhetskontroll
på flygplatser och vissa djurärenden (jfr särskild motion). Men polisen
måste också vara beredd att mottaga arbetsuppgifter från annat håll. Man
måste noga överväga en utvidgning av polisens behörighet till ordningsföreläggande
och som förundersökningsledare som viktiga led i en nytt summariskt
rättsligt förfarande.

Lekmannainflytandet inom polisen har utvidgats genom att de lokala
polisstyrelserna har fått nya och utvidgade befogenheter. Men det är tveksamt
om så blivit resultatet i praktiken. En utvärdering av erfarenheterna
måste därför genomföras.

För övrigt kan tilläggas att grannsamverkan mot brott, som föreslås i
särskild motion, torde få brottsförebyggande effekter. Detta borde utgöra
en god hjälp till polisen och förhoppningsvis förbättra deras arbetssituation.

Åklagarväsendet

Åklagaren har en nyckelroll inom rättsväsendet. De huvudsakliga arbetsuppgifterna
är att leda utredning om brott, fatta beslut i åtalsfrågan och föra
talan i domstol.

Åklagarverksamheten karaktäriseras av hårt arbetstryck och högt arbetstempo
särskilt på grund av lagens regler om extra snabb handläggning av

vissa brottmål exempelvis med häktade personer eller ungdomsbrottsling- 10

ar. På åklagarna ställs stora krav på kunnighet, initiativkraft och integritet. Mot. 1988/89

Det krävs förmåga att fatta ofta grannlaga beslut även under press. Åklagar- Ju813

na intar en mycket utsatt position med risk för intensiv kritik från alla håll.

Arbetsklimatet blir allt kärvare tillföljd av alltmer svårhanterlig kriminalitet
med ibland t.o.m. personliga risker för åklagaren.

Personalläget på åklagarsidan är synnerligen ansträngt. Det finns ett tilltagande
missnöje med förutom lönen arbetssituationen och personalpolitiken.
Följden har blivit en oroande avtappning genom avhopp av åklagare
till annan juridisk verksamhet. Dessa problem indikerades klart redan
1982. Nu har det uppkommit akut kris i vissa regioner med stor risk för
spridning av problemen till större delar av landet.

En översyn av åklagarväsendet är nödvändig beträffande verksamheten
och akut för personalpolitiken.

De ovannämnda allmänna riktlinjerna skulle kunna utvecklas på följande
sätt beträffande åklagarsidan. En reformerad verksamhet måste innebära
avkriminalisering av åtskilliga bagatellförseelser.

Inom specialstraffrätten bör fängelsestraff utrensas ur straffskalan för
många förseelser. Dessutom måste skattebrottsprocessen förenklas för att
undvika nuvarande segdragna handläggning. En extern renodling får innebära
överföring av vissa göromål till annan myndighet exempelvis vitesärenden
och byggnadsavgifter. Den interna renodlingen kan främst ske
genom nya summariska rättsliga förfaranden. Detta kan då föranleda både
att åklagare överlämnar vissa arbetsuppgifter till polis och mottager andra
från domstolen. Genom en inre reformation kan införas en diskretionär
åklagarprövning och utvidgad behörighet beträffande strafföreläggande.

Dessutom måste arbetsuppgifter delegeras från åklagare till kanslipersonal
samt kanslierna tillföras ökat teknikstöd.

Lekmannainfiytandet inom åklagarväsendet är helt otillräckligt (jfr min
motion 1987/88 Ju 303). Detta inflytande måste åtminstone motsvara övriga
sektorer inom rättsområdet.

Inom personalpolitiken är det självklart med långsiktig planering. Detta
påpekades redan år 1972 till riksåklagaren i en utredning, där jag för övrigt
själv medverkade. Nu är kortsiktiga åtgärder nödvändiga. En förbättrad
rekryteringsinsats föreslås därför. Ett sådant förslag (tillsammans med
många andra) lämnades även av 1972 års utredning. Förslaget om en kvalificerad
rekryteringsansvarig är motiverat men otillräckligt för att långsiktigt
lösa problematiken. Därutöver måste omgående tillsättas en utredning
för att åstadkomma förbättrade förhållanden på åklagarbanan.

Domstolsväsendet

Även på domstolssidan är det stora problem med arbetsläget och personalpolitiken.

Regeringen förbereder en översyn av domstolsverksamheten. Det avses
bli en förutsättningslös sådan som tycks kunna leda till omvälvande förändringar.
Förhållandena inom domarkarriären har redan kartlagts i en särskild
utredning, som nu remissbehandlas.

Domstolsväsendet är uppenbarligen i stort behov av förändring. En re- 11

Mot. 1988/89

Ju813

Exekutionsväsendet

Kronofogdens huvuduppgift är att driva in betalning på fordringar till staten
eller enskilda borgenärer samt även handha tillsyn i konkurser.

En reformation kan här medföra viktiga verksamhetsförändringar. De
tidigare omnämnda summariska betalningsförfarandena bör övertagas av
kronofogdemyndigheten och samtidigt nära samordnas med exekutionsåtgärden.
En mer differentierad handläggning borde införas så att anpassning
kan ske med utgångspunkt från bl.a. begärd åtgärd och rimligt utfall.
Samtidigt bör införas verklig avgiftsdifferentiering. För övrigt behövs ökat
teknikstöd beträffande bl.a. de enskilda målen. Ekonomisk rehabilitering
för vissa betalningssyndare borde prioriteras och skulle säkerligen på sikt
medföra en minskning av ärendetillströmningen.

Organisatoriska förändringar torde inte nu vara aktuella. Däremot bör
den inre reformationen drivas vidare främst genom fortsatt delegering.

Övergripande utredning

Inom det centrala rättsväsendet är som synes behovet av förbättringsåtgärder
mycket stort. Detta gäller de flesta sektorer och då beträffande såväl
verksamhet, organisation som personalpolitik.

Strategin inför framtiden bör vara följande. Till en början måste man ta
ett övergripande grepp över hela problematiken. Delreformer är en dålig
väg som lätt leder till endast begränsade förbättringar och som även medför
risk för sinsemellan motstridiga dellösningar. Ett illustrativt exempel kan
anföras. Frågan om nya summariska rättsliga förfaranden är av central
betydelse för en framgångsrik reformation. Lösningen är uppenbarligen av
sektorsövergripande karaktär och berör polis, åklagare, domare och kronofogde.
Således kan problemet inte lösas i fyra separata steg.

Slutsatsen blir därför att det först bör tillsättas en parlamentarisk utredning
för att fastlägga riktlinjerna för utformningen av det framtida rättsväsendet.
Därefter får resp sektor utredas inom de av riksdagen fastslagna
riktlinjerna. Härigenom garanteras bästa möjliga slutresultat av en reformation
av hela rättsväsendet.

formation av denna sektor skulle då kunna ske i linje med ovannämnda
allmänna riktlinjer.

Här ska något utvecklas inriktningen för den interna renodling som horisontellt
och vertikalt kan uppnås här. Så sker främst genom införande av
nya summariska rättsliga förfaranden. På civilprocessrättens område gäller
det lagsökning och betalningsföreläggande som nog med fördel kan överföras
från domstol till kronofogdemyndighet. Inom straffprocessrätten måste
övervägas sådana summariska förfaranden som resulterar i beslut i domstol
eller i annan myndighet exempelvis åklagarmyndighet eller polismyndighet.
Man bör kanske även tillåta förlikning i brottmål.

12

Hemställan Mot. 1988/89

Ju813

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att utarbeta övergripande riktlinjer för det framtida rättsväsendet,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att utvärdera de lokala polisstyrelsernas verksamhet,

3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att förbättra förhållandena på åklagarbanan.

Stockholm den 25 januari 1989

Bengt Harding Olson (fp)

13