Det gotländska lantbruket, m.m.

Motion 1989/90:Jo222 av Gunhild Bolander (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo222

av Gunhild Bolander (c)

Det gotländska lantbruket, m.m.

Inom det gotländska näringslivet utgör jordbruket en av huvudnäringarna.
Drygt 15 % av den yrkesverksamma befolkningen är direkt sysselsatta i näringen.
Därtill kommer sedan alla de som indirekt - främst genom anställning
i förädlingsindustrin - är beroende av livsmedelsproduktionen.

Den statliga utredningsapparaten har under 1989 varit synnerligen effektiv
och presterat ett antal förslag vad gäller förändringar inom bl a skatteområdet,
regionalpolitiken och jordbrukspolitiken. Dessa förändringar leder
inom samtliga politikområden till en försämrad situation för den gotländska
befolkningen och har skapat en oro för vilken framtid som väntar denna särpräglade
del av vårt land.

Såväl livsmedelspolitiska som regionalpolitiska utredningar har helt förbisett
de speciella förhållanden som gäller på Gotland och som vid åtskilliga
tillfällen påpekats av länsmyndigheter och kommun. Livsmedelsutredningen
saknar helt en konsekvensanalys för respektive län. Det visar att man tagit
mycket lätt på eller helt nonchalerat effekterna av utredningsförslaget såväl
för livsmedelsförsörjningen i landet som för olika regioner och slutligen för
enskilda människor.

Trots att gotlänningarna har den lägsta medelinkomsten i landet och den
procentuellt största andelen sysselsatta i den bantnings- eller nedläggningshotade
lantbruksnäringen föreslår den regionalpolitiska utredningen att
Gotland fortsättningsvis inte skall utgöra någon form av stödområde.

Om den parlamentariska arbetsgruppens förslag "En ny livsmedelspolitik
skulle bli verklighet så kommer detta att få förödande verkan för Gotland.
Förutsättningarna att exempelvis producera mjölkprodukter under
rimliga ekonomiska villkor kommer helt att försvinna. Övrig produktion på
animalie- och vegetabiliesidan utsätts för sådana lönsamhetsförändringar att
följden blir en drastiskt sjunkande produktion. En halvering av avräkningspriserna
när det gäller fårnäringen kommer exempelvis att innebära en total
utslagning av denna för Gotland och för det öppna landskapet så viktiga näring.

För att undvika besvärande sociala effekter med anledning av en neddragning
av jordbruksproduktionen hänvisar utredningen till annat arbete i närmaste
tätort. Friställda lantbrukare på Gotland skall tydligen pendla till
Visby för att få arbete. Dock lär denna möjlighet knappast uppstå eftersom
en produktionsneddragning med ca en tredjedel kommer att innebära mot

svarande bortfall av sysselsättningstillfällen inom livsmedelsindustrin i
Visby. För övrigt omfattar den idag ca 1/3 av den totala sysselsättningen
inom industrin på Gotland.

Den hårdföra behandling lantbruksnäringen fått utstå under senare tid
med hot om ytterligare prispress innebär att vårt land nu är på väg att förlora
en ny generation bönder med stark känsla för att slå vakt om produktionsresurserna.
Lantbruksskolorna landet över tvingas ställa in kurser i brist på
elever och en av de hårdast drabbade är Lövsta lantbruksskola på Gotland.

Riksrevisionsverket har i en utredning om lantbruksnäringens lönsamhet
visat på en svår lönsamhetskris och pekat på behovet av en 40 %-ig ökning
av avräkningspriserna. Lantbrukarna förväntar sig därför att jordbrukspolitiska
åtgärder sätts in som förbättrar deras sociala och ekonomiska situation.

För att återskapa optimism och framtidstro i lantbrukarleden och hos anställda
inom livsmedelssektorn måste därför den livsmedelspolitiska arbetsgruppens
förslag på det bestämdaste avvisas. Avvecklingen av svensk jordbruksproduktion
leder enbart till en försämrad trygghet då det gäller livsmedelsförsörjningen
och till ett beroende av en import som till stor del produceras
utan svenska krav på djurmiljö, regler för bekämpningsmedel, antibiotika
m.m.

Utvecklingen i vår omvärld med bl.a. livsmedelsbrist och förstörda jordar
i Östeuropa kräver att regeringen besinnar sitt ansvar och nu medverkar till
att landets produktionsresurser inom livsmedelsförsörjningen bevaras.

Sockerproduktionens betydelse

Sockerbetsodlingen och sockerframställningen vid Roma sockerbruk har
mycket stor betydelse för sysselsättningen på Gotland. Detta har Statens Industriverk
slagit fast i SIND pm 1985:6 Avstamp Gotland, där man betonade
att jordbruket på Gotland bör garanteras utrymme för en fortsatt och minst
oförändrad produktion av animalier och socker. Också i den parlamentariska
arbetsgruppens förslag "En ny livsmedelspolitik" poängteras att regionalpolitiska
överväganden är framförallt på Gotland av betydelse.

Roma sockerbruk har drygt hundratalet heltidsanställda och 50-60 personer
i säsongsarbete under de tre månader som bruket är i drift. Det ger också
arbete motsvarande 155 årsanställda i övrigt näringsliv såsom underleverantörer,
entreprenörer och åkare. Till övriga spin off effekter hör de lastbilsfrakter
som varje dag går med färjetrafiken i ett antal av 4-12 långtradare,
vilket möjliggör för fraktföretagen att ha last i båda färdriktningarna.

Sockerbetsodlingen har utomordentligt stor betydelse för ca 800 lantbrukares
sysselsättning och inkomst. 4 200 hektar av den bättre åkerarealen används
för odlingen. Betkampanjen 1989 gav en av de mest lyckade säsongsresultaten
både kvalitativt och kvantitativt.

För att de anställda vid bruket ska kunna känna trygghet i anställningen
och för att odlarna ska våga satsa på en rationell och modern maskininvestering
måste de nuvarande avtalsperioderna förlängas till att omfatta 10-årsperioder
i varje steg.

För att utnyttja Roma sockerbruks kapacitet och därmed minska den företagsekonomiska
belastningen som en inte fullt utnyttjad kapacitet utgör är

Mot. 1989/90

Jo222

6

det nödvändigt att låta odlarna på Gotland slippa kvotering av arealen eftersom
detta medverkar till att begränsa utvecklingsmöjligheterna. En sockerbetsareal
upp till ca 5 000 hektar skulle möjliggöra en bättre ekonomi för
Romabruket. Detta skulle medverka till en långsiktig planering för odlarna,
till ett livskraftigt sockerbruk på ön och en fortsatt möjlighet till utkomst för
ett stort antal lantbrukare i ett län där alternativa sysselsättningar är mycket
begränsade i förhållande till övriga län där det förekommer sockerbetsodling.
Ur regionalpolitisk synpunkt så är en satsning på Romabruket väl använda
statliga medel.

Länsstyrelsen på Gotland anser att sockerbetsodling är en mycket viktig
del i jordbruket och att det krävs mycket starka ekonomiska och andra skäl
för att minska odlingen. Sockerbetsodlingen och sockerindustrin på Gotland
har sådan regionalpolitisk betydelse i jämförelse med övriga berörda regioner
att en eventuell nedläggning av Romabruket inte kan diskuteras. Denna
uppfattning står en total politisk enighet bakom.

Taxeringen av jordbruksfastigheter

Med anledning av den osäkerhet som idag råder inför föreslagna förändringar
på jordbrukspolitikens område bör den allmänna taxeringen av jordbruksfastigheter,
som skall ske 1992, skjutas upp.

Priserna på jordbruksfastigheterna kan komma att förändras och att nu
sätta ett taxeringsvärde som ska ligga till grund för en beskattning om några
år kan innebära att värdena då är inaktuella men dessvärre inte möjliga att
rätta till. Förslagsvis kan 1995 års marknadsvärden ligga till grund för taxeringen,
som då skulle kunna fastställas 1996. Därmed skulle viss erfarenhet
vunnits av en eventuellt förändrad jordbrukspolitik och risken för felaktigheter
i taxeringen vara mindre.

Hemställan

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om en konsekvensanalys för varje län inför en eventuellt
förändrad jordbrukspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om betydelsen av fortsatt sockerproduktion på Gotland.

[att riksdagen beslutar att uppskjuta fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter
till 1996.']

Stockholm den 24 januari 1990

Gunhild Bolander (c)

Mot. 1989/90

Jo222

1 1989/90 :Sk820

7