Det gotländska lantbrukets framtid

Motion 1990/91:Jo261 av Gunhild Bolander (c)

Utvecklingen inom lantbruket på Gotland är oroande.
Konsekvenserna för Gotland till följd av den förändrade
livsmedelspolitiken har inte utretts. Det står dock redan nu
klart att åtgärder krävs för att långsiktigt ge den gotländska
lantbruksnäringen möjligheter att ha en önskvärd
sysselsättningsgenererande roll samt kunna tillgodose
efterfrågade landskaps- och naturvärden. Under senare
hälften av 80-talet har arbetslösheten på Gotland stigit och
är nu näst högst bland länen i landet.

Jordbruket och efterföljande produktionsled är basen i
den gotländska arbetsmarknaden. Primärjordbruket
sysselsätter 16 %
av befolkningen. Tillsammans med den tillhörande
förädlingsindustrin är omkring 35 % av de sysselsatta direkt
eller indirekt beroende av jordbruket. Den pågående
avregleringen av jordbruket kommer därför i mycket stor
utsträckning att påverka den framtida sysselsättningen på
Gotland, vilket både länsstyrelsen och länsarbetsnämnden
påtalat gentemot regeringen.

En minskning av den gotländska
livsmedelsproduktionen leder till befolkningsminskning
med starkt negativ inverkan på länets utveckling.
Betydande kulturvärden och därmed minskad
turistattraktion blir en del av följderna.

Ur struktursynpunkt hävdar sig det gotländska
lantbruket väl med landet i övrigt. Medelarealen överstiger
riksgenomsnittet och mekaniseringen och effektiviteten
ligger på en hög nivå. Konkurrensnackdelen för Gotlands
del ligger på transport- eller kommunikationsområdet.

Livsmedelsindustrin på Gotland är modern och tekniskt
mycket väl utvecklad. Då möjligheterna att transportera
råvara till och från Gotland är relativt begränsade är
livsmedelsindustrins överlevnadsmöjligheter helt beroende
av att nivån på jordbruksråvaror som produceras på ön inte
minskar.

Fraktkostnadernas avgörande betydelse illustreras av att
de för lantbruket, jord och skog, torde uppgå till ca 20
miljoner kr per år. Lantbruket fraktar ca 150 000 ton per år
på färjorna mellan Gotland och fastlandet. Det motsvarar
ca 80 % av den totala frakten.

Lantbruket på Gotland har drabbats av betydande
försämringar och kostnadsfördyringar då det gäller
kommunikationer till övriga delar av landet. Nu gällande
livsmedels- och regionalpolitik innehåller inte det stöd som
är nödvändigt för att stävja den konkurrensnackdel som
dåliga kommunikationer innebär.

Bl a LO-sektionen i Gotlands län har uppmärksammat
problemen och menar att det livsmedelspolitiska beslutet
kan betyda utslagning av stora delar av den gotländska
livsmedelsindustrin. Sektionen har också pekat på att det är
självklart att regionalpolitiska insatser till följd av
avreglering i första hand kommer särskilt utsatta regioner
till del.

Regeringen föreslår nu i budgetpropositionen en
indragning av ett antal infrastrukturella stöd till Gotland.
Det skulle innebära en ytterligare fördyring av
produktionen på Gotland. Sådan fördyring kunde av
uppenbara skäl inte beaktas varken i det regionalpolitiska
beslutet eller i det livsmedelspolitiska beslutet under förra
riksmötet.

Riksdagens beslut måste grundas på jordbrukets och
landsbygdens betydelse för samhällsutvecklingen i ett
längre perspektiv. Det livsmedelspolitiska beslutet är inte
det enda som påverkar jordbrukets framtid. Oklarheter
finns beträffande konkurrensutredningen, skattepolitiken,
jordförvärvslagen och energipolitiken. Härtill kommer nu
regeringens förslag om försämrade kommunikationer
mellan fastlandet och Gotland.

Livsmedelspolitiska beslut måste baseras på de totala
sammanhangens betydelse för näringen och landsbygdens
utveckling. Risken är nu stor att helhetsbedömningen
uteblir och att viktiga aspekter faller mellan stolarna.

Lantbrukarna på Gotland är ofta
kombinationsföretagare, där ex turismen sedan länge är
etablerad. Inte bara den ändrade livsmedelspolitiken utan
också pålagor på turismen försvårar lantbrukarnas
utkomstmöjligheter. Turistnäringen beskärs genom moms
på hotell- och restaurangtjänster och inte minst till följd av
dyrare kommunikationer med fastlandet, inklusive
persontrafikmoms.

Länsstyrelsen på Gotland har utarbetat
handlingsprogram för en positiv utveckling av lantbruket.
Programmet är konstruktivt och präglas av mycket
nytänkande. Om regeringens förslag till ytterligare
försämringar av förhållandena på Gotland verkställs är
risken stor att initiativkraften och förmågan att genomföra
de offensiva satsningarna går om intet.

På länsnivå planeras en genomgång och uppföljning av
effekterna av de politiska beslut på riksnivå som tagits om
ny skattepolitik, livsmedelspolitik och regionalpolitik.
Riksdagen bör inte besluta om ytterligare försämringar av
lantbrukets förutsättningar på Gotland eftersom effekterna
av de genomgripande besluten år 1990 ännu inte kunnat
utläsas.

Även SIND har i sin utredning om stödet till
sockernäringen på Öland och Gotland konstaterat
jordbrukets betydelse för den ensidiga näringsstrukturen på
Gotland. En nedläggning av sockerbetsodlingen skulle
också försämra den gotländska köttproduktionens
konkurrenskraft eftersom de båda produktionsgrenarna
hänger nära samman. Sockerbetsodlingen är i många fall
nödvändig för de enskilda företagen. Ingen annanstans i
landet används biprodukterna från sockernäringen i så hög
grad. Odlingen är av stor betydelse för växtföljden och för
att skydda vattnet och jorden på Gotland. Det är därför
nödvändigt att sockerbetsodlingen och
sockerframställningen vid Romabruket garanteras och får
utvecklas.

Natur- och landsbygdsvårdande insatser med hjälp av
det bidragssystem som tillskapats kommer inte att klara
uppgiften att bibehålla en attraktiv landskapsbild och
bevarandet av naturvärden. Dessa är väsentliga för att
upprätthålla Gotlands attraktionskraft för turismen. En
helhetssyn krävs på det samspel mellan lantbruk och annan
verksamhet om Gotlands attraktionskraft som turistlän
skall bestå.

Samhället måste ta ansvar för det som marknaden inte
klarar. Ett exempel är regionala aspekter. I det
regionalpolitiska beslutet i juni 1990 beslutade riksdagen att
Gotland inte längre skulle tillhöra stödområde C. Med
insikt om alla dessa osäkerhetsmoment är det inte rimligt
att vidta ytterligare åtgärder som pekar i riktning mot ännu
svårare villkor för lantbrukarna.

Gotland drabbas hårt av den nya politiken och bör
kompenseras genom ett regionalt eller näringspolitiskt stöd.
Av regionalpolitiska och miljöpolitiska skäl bör särskilda
stimulansåtgärder sättas in för en utveckling av
jordbruksproduktionen på Gotland. För att hindra en
ytterligare utarmning av arbetstillfällena på Gotland där
jordbruket utgör en ryggrad både ur närings-, miljö- och
inte minst kultursynpunkt är det nödvändigt att Gotland
förs till stödområde 2.

För att i någon mån kompensera ö-lägets nackdelar från
kommunikationssynpunkt och medverka till en förbättrad
regional balans krävs god tillgänglighet. Faktorer som
antalet hamnar, färjekapacitet, turtäthet, taxesättning och
bokningsmöjligheter spelar en avgörande roll. På samtliga
punkter måste förbättringar ske om inte Gotland skall
förlora terräng i förhållande till övriga delar av landet. En
ytterligare utveckling av kommunikationerna till och från
Gotland och satsningar på landsbygdsutveckling är
nödvändiga för Gotlands del. Det krävs regionalpolitiskt
stöd för att stärka infrastrukturen i länet och möjliggöra en
sund näringsutveckling. Transportstöd till flyg- och
färjetrafik samt utökade medel för det gotländska vägnätet
har jag aktualiserat i särskilda motioner.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en
konsekvensutredning av den ändrade livsmedelspolitikens
följder för Gotland så att animalieproduktionens och
livsmedelsindustrins överlevnads- och
utvecklingsmöjligheter säkerställs.

Stockholm den 24 januari 1991

Gunhild Bolander (c)