Det kommunala bostadstillägget, m.m.

Motion 1988/89:Sf203 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Sf203

av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s)
Det kommunala bostadstillägget, m.m.

Äldre och handikappade ska om de så önskar få bo kvar i ordinära bostädér.
Emellertid är höga boendekostnader i många fall ett hinder för att detta ska
bli möjligt. Undersökningar som PRO gjort visar att många pensionärer trots
att de uppbär maximalt KBT hamnar på en levnadsstandard som är lägre än
socialbidragsnivån.

Skillnaderna mellan olika kommuners KBT är fortfarande mycket stora
trots förbättrade statsbidrag. Endast ett fåtal kommuner har ett KBT som
motsvarar kostnaden för en nybyggd eller ombyggd 1 1/2 rum och kök och
åtskilliga kommuner ger inte ens ett bidrag som motsvarar 100 % av den övre
statsbidragsgränsen. Detta förhållande är djupt otillfredsställande och
motverkar möjligheten till kvarboende för äldre och utflyttning från ett
institutionsboende för handikappade.

För att få en bild av det aktuella läget och hur utvecklingen fortskrider bör
riksförsäkringsverket få i uppdrag att sammanställa och analysera KBT i
förhållande till aktuella hyresnivåer. Dessa analyser kan sedan ligga till
grund för eventuella framtida förändringar av statsbidragen.

Det maximala statsbidraget för KBT är högre för makar än för ensamstående
pensionärer. Varför är svårt att förstå. En ensamstående pensionär har
behov av en lika stor bostad som ett pensionärspar och har därmed lika stora
kostnader. Enligt socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets bedömning av
skälig bostadskostnad enligt FB 7 3 § andra stycket jämställs ensamstående
och sammanboende. Så borde också vara fallet när det gäller statsbidrag till
KBT eftersom många kommuner anpassar sina bidrag efter gällande
statsbidrag.

Människor med funktionsnedsättningar har ofta behov av särskilt rymliga
bostäder. Den merkostnad som uppstår p.g.a. handikappet avses täckas av
det kommunala bostadsbidraget för handikappade (KBFl).

Nästan hälften av landets kommuner saknar dock KBH och skillnaderna
mellan bidragets storlek i de kommuner som har KBH är stora. I allmänhet är
det vanligare med KBH i större kommuner och i genomsnitt ger också större
kommuner ett högre bidrag.

Det är inte rimligt att enskilda personer med funktionsnedsättningar ska
ha så olika ekonomiska villkor beroende på i vilken kommun de bor.
Förutsättningarna för ett statligt bidrag till KBH och huruvida detta bidrag
kan inordnas i det vanliga statliga och statskommunala bostadskostnadsbidraget
bör snarast undersökas.

Hemställan Mot. 1988/89

cforn

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av gällande regler för
KBT och KBH i enlighet med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 11 januari 1989

Jan Andersson (s) Bengt Silfverstrand (s)

6