Det kristna budskapets ställning i grundskolan

Motion 1992/93:Ub902 av Ingvar Eriksson och Jan-Olof Franzén (m)

Allmän hederlighet och respekt för lag och ordning är i
dag sämre än vad som kan krävas i ett välståndssamhälle.
Det stjäls för 10 000 miljoner kronor årligen i de svenska
butikerna, enskilda hem vandaliseras och människor blir
ofta bestulna. Våldet breder ut sig och blir allt råare.

De senaste åren har butiksstölderna ökat
explosionsartat. Varje år sker över tre miljoner snatterier,
vilket gör 8 000 per dag. Ett normalt varuhus årsomsättning
lär försvinna dagligen i hela Sverige genom snatteri.

Omfattningen är olika i landet, värst i storstäderna.
Enligt uppgift skulle det kosta varje svenskt hushåll 700--1
000 kronor årligen, som man får betala genom högre priser
på grund av butikssnatteriet. Läget är allvarligt och handeln
måste nu satsa på information i skolorna. En otäck trend är
nu också att våldsinslagen i samband med snatterier ökar.
Väpnade rån blir allt vanligare. Personalen drabbas då
snattare omhändertas i väntan på polis.

Brotts- och våldsutvecklingen i övrigt ökar i en
omfattning som är mycket oroande. Våldsamma överfall
och stor skadegörelse hör till ordningen för dagen. Redan
nedslagna sparkas, kvinnor överfalls, mobbning och
trakasserier breder ut sig i skolan.

Enligt den svenska rättsstatistiken kommer årligen en
dryg miljon brott till polisens kännedom. Det gör ett brott
på var åttonde invånare. Naturligtvis innebär det inte att var
åttonde svensk begår ett brott -- men det betyder att brotten
är så många att det går ett brott på var åttonde invånare.
Brottsligheten är inte heller jämnt fördelad över landet. I
vissa polisdistrikt -- som Stockholm, Göteborg, Malmö,
Södertälje, Uppsala, Västerås och Örebro -- går det ett
rapporterat brott på var femte invånare. I vissa andra -- som
exempelvis Skara, Växjö, Älmhult, Kinna, Tidaholm -- går
det ett brott på var tjugonde invånare. I dessa polisdistrikt
är alltså brottsligheten fyra gånger lägre.

Det är sant att den tunga brottsligheten oftast är
koncentrerad till storstäderna, men det finns en
genomgående uttydbar skillnad mellan låg och hög
brottslighet. Denna påvisas av Institutet för framtidsstudier,
i numret Ungdomar--Förväntningar--Framtid. Skillnaden
ligger i att många av distrikten med den lägsta
brottsligheten ligger inom ''det svenska bibelbältet'' eller
det kyrksamma Götaland. Det slås där också fast att
distrikten med den högsta brottsligheten ligger inom ''det
sekulariserade Mälardalsområdet'', det vill säga de delar av
Sverige där kyrksamheten är lägst och där den allmänna
sekulariseringen gått längst.

Brottsnivån i de svenska polisdistrikten visar ett klart
samband med distriktens kyrksamhet. Ju högre
kyrksamhet, desto lägre brottslighet. Regeln gäller även
sedan man gjort ordentliga kontroller för betydelsen av
strukturella brottsrelaterade egenskaper som
polisdistriktens tätortsgrad och befolkningsstorlek samt en
rad kriminologiskt viktiga demografiska, ekonomiska och
sociala förhållanden.

En orsak till att det förhåller sig på detta sätt torde vara
det kristna norm- och moralsystemet. En större del av
invånarna i dessa områden omfattar en traditionell kristen
livsåskådning och moral. Den moralen är mer strikt och
återhållsam vad gäller användning av alkohol, man har en
strängare syn på våldsbrott och tycker att det är viktigt ''att
följa lagen''. De har även en mer positiv värdering av
familjen, skilsmässofrekvensen är lägre, liksom alltså
brottsfrekvensen.

Professorn i religionssociologi, Thorleif Pettersson, som
skrivit artikeln, hävdar även följande:Även om det är
förenklat att framställa den kristna moralen som en
homogen företeelse kan den ändock sägas innehålla flera
drag som verkat brottsreducerande. Att människor, trots
förekomsten av brottstillfällen och frestelser, ändock avstår
från att begå brott har nämligen med moral och
livsåskådning att göra.

Under de senaste åren har man fått del av förfärande
beskrivningar av vad som kan förekomma i svenska skolor
i dag. I flera nummer av ''Skolvärlden'', i dagliga tidningar
och i TV- och radioprogram ges en bild av skolor, som
tappat greppet om situationen. Vi är medvetna om att de är
undantag, men bara att det förekommer på flera skolor gör
att en ändring måste komma till stånd.

En artikel beskrev hur elever bildat gäng, som drog
omkring och förstörde saker och ting samtidigt som man
satte skräck i både kamrater och lärare. Man eldade bland
annat i papperskorgar eller på golven. Elever har hämtats
på skolan av polis. I tidningar kan vi läsa om elever, som
tvingats utföra handlingar som de inte alls ville utföra, men
som de inte kunde eller vågade säga nej till på grund av hot
eller våld.

Kvinnliga lärare har vittnat i TV-program och i
intervjuer i tidskrifter om de trakasserier de utsätts för,
bland annat verbalt våld. De tvingades att i sitt dagliga
arbete ta emot och höra saker, som ingen skall behöva
uppleva på sin arbetsplats.

Det finns lärare som är rädda för att gå till sitt arbete,
som får spänningshuvudvärk, magkatarr etc. på grund av
den dåliga arbetsmiljön. Men det drabbar ingalunda endast
lärare -- många elever far lika illa i dessa miljöer. Tydligt är
att det i dag saknas sanktioner, som har kraft nog att
förändra bilden.

Denna negativa utveckling måste brytas. Alla måste vi
ta ett ansvar så att en förändring kommer till stånd, annars
hotas välfärdssamhället i sina grundvalar.

I ett rättssamhälle spelar åtgärder som syftar till att
förebygga brott en avgörande roll. Barn och ungdomar skall
i hem och skola lära sig att ta ansvar för sig själva och känna
respekt för andra människors liv och egendom.

Det är djupt beklagligt att hem och skola inte lyckats
fostra till ansvar och hederlighet, att lära de unga vad som
är mitt och ditt, vad som är rätt och fel.

Vi är övertygade om att den bästa ''informationen'' som
kan ges, inte minst de unga, är insikter och kunskap i det
kristna budskapet, Tio Guds Bud, kristen moral och etik.

De goda målsättningar som fastslagits i grundskolans
läroplan (Lgr 80, s. 127--128) har inte uppnåtts i praktiken,
varför en skärpning måste ske. Respekten för människors
olika värderingar i livsåskådningsfrågor, religion, politik
och moral får inte leda till att grunden som det svenska
samhället vilar på -- kristendomens moral och etik -- rycks
undan i utbildningen.

Vi anser för det första att man på allvar måste ta upp
frågan om en förändring av religionsundervisningen i
grundskolan och lägga tyngdpunkten på
kristendomsundervisningen. Detta är av betydelse även för
de invandrare som har en annan religiös bakgrund eftersom
kristendomen ligger till grund för vår etik och moral. Även
många svenska ungdomar saknar i dag den grunden att falla
tillbaka på eftersom de aldrig fått någon undervisning i
kristendom. Det räcker alltså inte längre att bara hänvisa till
vad som står i läroplanen eftersom utredningar visat att den
inte alltid följs när det gäller detta ämne.

Frågor om etik, moral och normer måste återinföras i
våra elevers obligatoriska undervisning. Det är
oacceptabelt att det, som i dag, finns elever som gått genom
hela grundskolan och fått ytterst sporadisk undervisning i
kristendom som endast ingått i ämnet religion och som även
där blivit försummat.

En skola, som inte ger sina elever stödet av kristen moral
och normer, är inte den skola vi vill ha. Skolans
normbildande uppgifter är en viktig del av dess fostran och
av stor betydelse för skolan som arbetsmiljö.

Det är lätt att sänka moralen i ett land, men det är svårt
och tidskrävande att bekämpa slapphet, våld och
kriminalitet. I vårt land talas ofta om och ställs krav på
förbättringar av olika slag -- ofta avseende den yttre miljön.
Det är nu hög tid att också sätta den inre miljön i fokus, att
återupprätta känslan för ansvarstagande, hederlighet och
medmänsklighet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
stärkande av det kristna budskapets ställning inom ämnet
religionskunskap,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skärpta
förkunskapskrav för lärare i läroämnet religionskunskap,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
utbildning och fortbildning för lärare i religionskunskap att
de goda förutsättningarna i läroplanen kan uppnås.

Stockholm den 25 januari 1993

Ingvar Eriksson (m)

Jan-Olof Franzén (m)