Det offentliga skolväsendet

Motion 1990/91:Ub259 av Larz Johansson m.fl. (c)

Årets budgetproposition, vad avser det offentliga
skolväsendet, präglas i hög grad av de senaste årens beslut
om en ökad decentralisering av skolans verksamhet. Inte
minst gäller detta det nya statsbidragssystemet som nu för
första gången kommer till uttryck i en budgetproposition.
Denna decentralisering leder i långa stycken till en
betydande förenkling och en mer rationell beslutsprocess
som också kommer att avspegla sig i utbildningsutskottets
och riksdagens hantering av budgetpropositionen.

Centerpartiet har under årtionden verkat för en ökad
decentralisering inom olika samhällsområden och vi kan
med tillfredsställelse notera att vi nått ganska långt -- i all
synnerhet på skolans område. I och med besluten om
''ansvaret för skolan'' har kommunerna fått det hela och
fulla ansvaret för genomförandet av skolverksamheten, för
skolans personal, för organiserandet av verksamheten och
för skolans ekonomi. Det nya statsbidragssystemet -- som
är ett generellt, finansiellt stöd till kommunens
skolväsende -- ger ett stort utrymme för den
självbestämmanderätt som är grunden för den kommunala
demokratin.

Samtidigt som vi verkat för ett ökat lokalt ansvar har det
varit angeläget för oss att slå vakt om en likvärdig
utbildningsstandard i alla delar av landet. För att denna
likvärdighet -- som inte skall förväxlas med likformighet --
skall kunna uppnås är det nödvändigt att kommunerna har
någorlunda likvärdiga möjligheter att erbjuda en god
utbildningsstandard. Dessa möjligheter i sin tur är inte
endast betingade av kommunernas skattekraft, utan också i
hög grad av de skilda kostnaderna för skolväsendet. En
ogynnsam åldersstruktur i kombination med långa avstånd
i de glest bebodda delarna av landet leder oftast till att
skolkostnaderna blir höga. Därför har det varit viktigt för
oss att verka för ett bidragssystem som motverkar dessa
skillnader och som ger resurser efter behov.

Reformarbetet inom skolan kommer att fortsätta och
regeringen har aviserat ytterligare propositioner under
första halvåret 1991, bl a om gymnasieskolans reformering,
om vuxenutbildningen och om folkbildningen. Mot den
bakgrunden kommer vi i den här kommittémotionen att i
huvudsak uppehålla oss vid anslagsfrågorna och endast i
några få undantagsfall göra markeringar i läroplansfrågor
eller andra spörsmål som kommer att behandlas i
kommande propositioner.

I denna inledning kan vi också konstatera att regeringen
tagit fasta på ytterligare ett tidigare centerförslag om en
nationell utvecklingsplan för skolan. Redan 1987 förde
centerpartiet fram förslaget i en partimotion där vi -- efter
att ha belyst ett antal då aktuella problemområden --
konstaterade ''att det saknades en övergripande helhetssyn.
Alltför många utbildningspolitiska beslut har fattats utan att
man försökt se sambanden med redan fattade eller väntade
beslut. Detta har många gånger haft till följd att
utbildningspolitiken kommit att framstå som onödigt ryckig
och ofta kortsiktig.''

Hemspråksundervisningen

Det nya statsbidragssystemet är som tidigare nämnts
utformat som ett sektorsbidrag, dvs ett generellt, finansiellt
stöd till kommunernas skolväsende. Därav följer att
kommunerna själva förfogar över samtliga de resurser som
skall användas för verksamheten -- såväl statliga som
kommunala. Kommunerna skall själva fatta besluten om
hur verksamheten skall vara organiserad och om
erforderliga prioriteringar. Mot denna bakgrund anser vi
det vara principiellt felaktigt att riksdagen nu skulle fatta
beslut om en öronmärkt besparing som i detta fall skulle
drabba hemspråksundervisningen. Den besparing som
regeringen föreslår -- 300 mkr -- är därför i realiteten en
generell besparing på sektorsbidraget.

Regeringens förslag bygger på ett mycket bristfälligt
underlag (i huvudsak Riksrevisionsverkets rapport om
invandrarundervisningen i grundskolan) och skulle -- om
det genomfördes -- i praktiken utplåna de resurser som idag
står till hemspråksundervisningens förfogande. Likartade
förslag har tidigare framförts från regeringens sida, senast i
budgetpropositionen 1988. Då föreslog dåvarande
skolministern Bengt Göransson att
hemspråksundervisningen borde förläggas utanför den
ordinarie timplanen. Förslaget avvisades med skärpa av
utbildningsutskottet som sammanfattade sitt
ställningstagande på följande sätt:

''Avslutningsvis vill utskottet stryka under att
hemspråksundervisningen självfallet bör ha samma
ställning som undervisningen i andra ämnen i skolan och
därvid ges likvärdiga arbetsmöjligheter.''

Det förslag som regeringen nu redovisat står
uppenbarligen i strid mot riksdagens klara uttalande om
hemspråksundervisningens ställning. Enligt vår mening ger
det inte heller skolhuvudmännen rimliga förutsättningar att
fullfölja de målsättningar som lagts fast i gällande läroplan
(Lgr 80, sid 145) där det sägs att:

Hemspråk ingår i grundskolans undervisning därför
atten harmonisk allsidig utveckling förutsätter att man
behärskar sitt eget språkelever med annat hemspråk än
svenska skall kunna befästa och utveckla sitt hemspråk och
kunna upprätthålla sina kontakter med hemlandet.

Om undervisningen förläggs efter skoldagens slut finns
det stor risk att de elever som bäst behöver undervisningen
kommer att avstå, dvs redan svagpresterande elever som
inte orkar med en utökad studiekurs. Dessutom skapas nya
problem för skolskjutselever som redan har en lång
arbetsdag pga resorna. Förslaget är förkastligt även från
pedagogiska utgångspunkter eftersom det skulle hindra
hemspråkslärarna från att delta i undervisningen under
skoldagen i förberedelseklasser eller som resurspersoner i
den övriga undervisningen. Vidare bidrar regeringens
förslag till att hemspråkslärarna segregeras i stället för att
på ett naturligt sätt inlemmas i arbetsgemenskapen.

De försämrade arbetsvillkoren för hemspråkslärare
kommer sannolikt att leda till att det blir ännu svårare att
rekrytera behöriga lärare.

Den allra allvarligaste effekten av regeringens förslag är
dock att det ger felaktiga signaler som kan leda till ökade
svårigheter, både för personalen som svarar för
hemspråksundervisningen och för de elever som omfattas
av densamma. Det finns alltför många i vårt land som lätt
finner förevändningar för att visa en negativ och ogenerös
attityd gentemot flyktingar och invandrare från andra
länder och det vore illa om ett dåligt genomtänkt
besparingsförslag skulle bidra till detta.

Trots de invändningar som vi redovisat i det föregående
vill vi betona att det självklart finns möjligheter att göra
effektivitetsvinster och besparingar även inom
hemspråksundervisningen på samma sätt som inom andra
verksamheter i skolan. Men det skall ske inom ramen för
det kommunala ansvaret för undervisningsväsendet och
med det finansiella stöd som statsmakterna ställer till
förfogande för hela skolsektorn, utan ''öronmärkta''
besparingar.

Vi föreslår således att riksdagen avvisar regeringens
hemställan vad avser hemspråksundervisningen och tillför
anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga
skolväsendet 300 milj. kr.

En flexibel skolstart

I samband med regeringens skrivelse till riksdagen om
åtgärder för att stabilisera ekonomin (Reg skr 1990/91:50)
aviserades en flexibel skolstart från det år barnen fyller sex
år. Förlaget lanserades som en besparingsåtgärd.

Förslaget återkommer nu i en något mer utförlig
beskrivning i budgetpropositionen där dock regeringen
konstaterar att reformen på kort sikt kan vålla stora
praktiska problem för en del skolhuvudmän. Detta är
sannolikt ingen överdrift.

Från centerpartiets sida är vi beredda att pröva frågan
om en tidigarelagd skolstart i ett seriöst sammanhang. Ett
sådant förslag får dock inte i första hand vara betingat av
möjliga besparingar utan skall utgå från barnens behov och
vad som är lämpligt ur pedagogisk synpunkt. Vidare bör de
praktiska förutsättningarna vara klarlagda så långt detta är
möjligt. Vilka blir konsekvenserna för skolhuvudmännen?
Finns det tillgång till lokaler? Går det att klara
lärarförsörjningen? Hur skall läroplanen se ut -- etc?

En tidigarelagd skolstart kan utformas på flera olika sätt,
dels som den nu föreslagna flexibla skolstarten från sex års
ålder med en bibehållen nioårig skolplikt. Den kan också
innebära att den lagstadgade skolpliktsåldern sänks med ett
år och att alla börjar skolan vid sex års ålder vilket är vanligt
i vår omvärld. I så fall bör man också ta ställning till om
skolplikten skall utökas till att omfatta tio år i stället för som
nu nio. Man kan vidare tänka sig att det nuvarande
förskoleåret, då barnen är sex år, mer utformas som ett
skolförberedande år som är obligatoriskt för alla barn och
att därefter följer en nioårig grundskola.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att regeringens
förslag är otillräckligt berett, att konsekvenserna är oklara
och att tiden fram till genomförandet är alltför kort.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt
förslag.

Åtgärder för att förbättra tillgången på lärare

Allt sedan beslutet om den nya
grundskollärarutbildningen 1984 har centerpartiet varnat
för den situation med tilltagande lärarbrist som vi nu
upplever. I samband med propositionen om
lärarutbildningens dimensionering och lokalisering (prop
1985/86:113) redovisade vi konkreta förslag för att
förebygga dagens situation men våra förslag avvisades av
riksdagsmajoriteten. Lärarutbildningen skars ned och
utbildningen vid vissa högskolor avvecklades.

Efterhand som tiden har gått har våra förslag fått allt
högre aktualitet. Vid föregående års riksmöte redovisade vi
våra förslag samlat i en motion om vissa
lärarrekryteringsfrågor (89/90:Ub515) där vi dels lämnade
förslag på en kraftigt ökad dimensionering, dels föreslog en
rad konkreta rekryteringsåtgärder. Flertalet av dessa
förslag är lika relevanta i dag och vi hänvisar därför till den
nämnda motionen. Vidare kan vi konstatera att en stor del
av förslagen nu är på väg att genomföras, trots att de avslogs
av riksdagsmajoriteten.

Vi återkommer till de rena dimensioneringsfrågorna i
vår högskolemotion och nöjer oss med att i detta
sammanhang peka på ytterligare några åtgärder som bör
vidtas i rekryteringsfrämjande syfte. En sådan är att
underlätta för högskolorna med lärarutbildning att
utlokalisera delar av sin utbildning till andra orter. På så sätt
når man ett nytt rekryteringsunderlag med nya grupper av
blivande lärarstuderande. Om utbildningen utformas som
distansutbildning med en stor del av studierna på hemorten
och i övrigt som koncentrerade studieperioder vid
''moderhögskolan'' ökar andelen äldre sökande med
arbetslivserfarenhet. Dessa kan då bo kvar på hemorten --
vilket är en förutsättning om man redan bildat familj och i
övrigt hunnit etablera sig.

Under de senaste åren, med en kraftig högkonjunktur
och stor efterfrågan på arbetskraft, har många lärare lämnat
skolan. Särskilda insatser bör nu göras för att stimulera
dessa att söka sig tillbaka till det yrke de är utbildade för.
Vidare finns det många som tidigare har arbetat som lärare
utan att ha haft den formella behörigheten som nu kan
förmodas vara intresserade av att skaffa sig en
lärarutbildning. Bland dessa -- och i andra yrkesgrupper --
finns det många som har omfattande högskolestudier
bakom sig. För sådana, presumtiva sökande till
lärarutbildningen bör det skapas mer flexibla möjligheter
att lägga upp sin utbildning så att tidigare studier och
yrkeserfarenhet kan tillgodoräknas med syfte att korta
utbildningstidens längd. Vi menar att det bör vara fullt
möjligt att göra detta utan att äventyra kvaliteten hos de
färdigutbildade lärarna.

Det är likaså angeläget att formerna för utbildningens
genomförande kan göras flexibel. För många kan det vara
en absolut förutsättning att den kompletterande
utbildningen till stora delar kan ske på hemorten eller att
den kan genomföras på halvfart med möjlighet till
förvärvsarbete under studietiden. Regeringen bör uppdra åt
UHÄ att i samråd med de högskolor som bedriver
lärarutbildning söka finna dessa flexibla utbildningsformer.

Vad som här anförts om ytterligare åtgärder för att
förbättra lärarrekryteringen bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

Språkundervisningen i grundskolan

I likhet med tidigare år vill vi från centerpartiet
aktualisera frågan om undervisning i engelska på lågstadiet.
Enligt gällande läroplan ingår engelska med två
stadieveckotimmar i timplanen för lågstadiet. Om det
föreligger synnerliga skäl får dock tidpunkten vid vilken
undervisningen börjar förskjutas till årskurs fyra. Trots att
det normala skall vara att undervisningen startar på
lågstadiet har de flesta kommuner funnit att ''det föreligger
särskilda skäl'' och således flyttat engelskan till
mellanstadiet. Utbildningsutskottet har tidigare funnit
anledning att påpeka vad som skall gälla enligt läroplanen
(UbU 1989/90:1).

Under senare delen av 80-talet har det i några
kommuner bedrivits försöksverksamhet med att inleda
engelskundervisningen redan i årskurs ett. Detta är fullt
möjligt eftersom läroplanen redovisar stadieveckotimmar
för de olika ämnena vilket gör att man har frihet att lokalt
besluta om utläggningen av tiden över stadiet. I de nu
aktuella fallen har man tagit i anspråk delar av timmar för
svenska i årskurs ett och sedan ''betalat tillbaka'' tiden till
svenskämnet i årskurs tre. Försöken har varit mycket
framgångsrika och man har på ett naturligt sätt tagit tillvara
de kunskaper om engelska ord och termer som de flesta
nybörjare har med sig när de börjar skolan och på det sättet
fått en tidig start i inlärningen av det främmande språket.
Även ämnet svenska har vunnit på att få en förstärkning av
tiden i årskurs tre.

Vi föreslår mot denna bakgrund att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att man i den nu
förestående översynen av läroplanen för grundskolan låter
engelska bli obligatoriskt ämne i årskurs ett på lågstadiet.
Motsvarande jämkningar behöver då ske för svenskämnet.
Ett sådant beslut får då också konsekvenser för
lärarutbildningen och vi återkommer i vår motion om
högskolan till dessa frågor. När det gäller redan
yrkesverksamma lärare bör frågan aktualiseras av
Skolverket i samband med lärarfortbildningen.

En tidigare start av engelskundervisningen skapar vidare
nya förutsättningar för att göra ytterligare ett främmande
språk obligatoriskt på högstadiet. Med en allt mer
tilltagande internationalisering framstår det som
nödvändigt att vi ökar våra språkkunskaper. De ökande
önskemålen om att få införa dubbla tillval är ytterligare en
indikation på att många kommuner redan insett detta
faktum och vi menar att tiden nu är mogen att ta ytterligare
ett steg. Riksdagen bör även på denna punkt göra ett
tillkännagivande med innebörden att regeringen i den
reviderade läroplanen för grundskolan bör införa tyska eller
franska som obligatoriskt ämne i årskurs sju. Där så är
praktiskt genomförbart bör även andra språk kunna komma
i fråga som alternativ, i första hand finska eller spanska.

Med de förändringar som vi här föreslagit i grundskolans
läroplan vad gäller språkundervisningen läggs en god grund
också för en revidering av språkprogrammet i
gymnasieskolan. Vi återkommer till denna fråga i samband
med den aviserade propositionen om gymnasieskolan.

Hemkunskapsundervisningen

Även när det gäller detta ämne har centerpartiet i
tidigare riksdagsmotioner aktualiserat förändringar i
läroplanen. Hemkunskapsämnet är av stor vikt när det
gäller att ge eleverna grundläggande kunskaper om
sambanden mellan goda kostvanor och en god hälsa. Även
kunskaper om hushållning och miljö hör hemma under
samma rubrik. Ämnet har också stor betydelse när det
gäller att bevara och utveckla den svenska matkulturen. För
att ämnet skall få rimliga förutsättningar att fylla dessa
uppgifter behövs mer tid och fler sammanhängande
arbetspass. Enligt vår mening kan den utökade tiden tas
från ämnet slöjd som har förhållandevis rikligt med tid i den
nuvarande timplanen.

Vad som här anförts om hemkunskapsämnet bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Bidrag till vissa organisationer

Under anslaget B 1. Statens skolverk utgår bidrag till
vissa organisationer. Bland dessa ingår elev- och
föräldraorganisationerna och förbundet mot läs- och
skrivsvårigheter. Vi motsätter oss inte dessa anslag, utan
anser dem angelägna, men vi ställer oss tveksamma till om
det bör vara Skolverkets uppgift att vara anslagsgivare till
dessa organisationer. Regeringen bör i den kommande
kompletteringspropositionen om resurs- och budgetfrågor
för den nya myndigheten överväga om inte detta anslag bör
samordnas med annan bidragsgivning till organisationer.

Med de nya roller som staten och kommunerna nu
ikläder sig och med den förändrade ansvarsfördelningen
bör det, enligt vår mening, inte ankomma på Skolverket att
ge särskilda bidrag till löntagarorganisationerna. Vi föreslår
således att anslaget i denna del reduceras med 3 874 000 kr.

Forskning inom skolväsendet

Under denna rubrik anmäler föredragande statsrådet sin
avsikt att ta fram ett underlag till program för
skolforskningens framtida inriktning och omfattning. Detta
är angeläget och vi vill i sammanhanget erinra om de förslag
som centerpartiet redovisade i samband med riksdagens
behandling av den senaste forskningspropositionen. Där
lyfte vi bl a fram behoven av en väl fungerande
forskningsanknytning av lärarutbildningen,
forskarutbildning inom skolområdet och en jämnare
könsfördelning inom forskarkåren.

Fortbildning

Av de resurser som nu sammanförs under anslaget B 6.
Fortbildning m m kommer vissa delar från det tidigare
anslaget för kompletteringsfortbildning (2,9 milj kr). Där
var de specialdestinerade till produktion av
utbildningsprogram för etersändning. Genom denna åtgärd
har det varit möjligt att nå ett mycket stort antal av skolans
personal med fortbildningsinsatser till mycket låga
kostnader. Denna resurs ställs nu till Skolverkets
förfogande men enligt vår mening bör riksdagen redan nu,
genom ett tillkännagivande, säkerställa resurser för
produktion av liknande utbildningsprogram under det
kommande budgetåret.

Sedan 1982 har kommunerna haft huvudansvaret för
lärarnas fortbildning. Detta ansvar blir nu ännu mer
markerat med det kommunala huvudmannaskapet och det
nya statsbidragssystemet. Kommunerna skall således själva
prioritera angelägna fortbildningsinsatser.

Vi delar samtidigt föredragande statsrådets uppfattning
att staten trots detta inte kan avstå från att styra
fortbildningens inriktning. Fortbildning av skolans personal
är ju nämligen ett av de mest verksamma sätten att hävda
de nationella målen i utbildningen.

Den nationella utvärderingen -- vars första resultat vi nu
kunnat ta del av -- kommer att vara en viktig del av
underlaget för de bedömningar som skall göras om vilka
fortbildningsinsatser som är mest angelägna. Det nya
skolverkets fältorganisation kommer också att bidra med
sådant underlag, både för nationella fortbildningsinsatser
och för sådana på lokal eller regional nivå.

Redan nu kan vi dock identifiera vissa angelägna behov.
Dit hör behoven av kraftfulla insatser när det gäller
fortbildning inom ämnet religionskunskap. Undervisningen
i detta ämne är på många håll eftersatt, främst på grund av
bristande kunskaper hos lärarna. Många känner sig osäkra
inför religionsämnets stora omfattning, alltifrån
kristendomskunskap med utgångspunkt i bibeln och svensk
kyrkohistoria till andra stora religioner som nu också
förekommer i vårt eget mångkulturella samhälle. De olika
religionernas påverkan på samhällsutvecklingen i skilda
delar av världen och de olika kulturmönster som utvecklats
blir allt mer aktuella i en tid av ökad internationalisering.
Allt detta leder till ökade fortbildningsbehov.

Regionala insatser för handikappade elever

De nuvarande resurserna för denna verksamhet
kanaliseras till största delen över de regionala
planeringsberedningarna. I samband med
omorganisationen av den statliga skoladministrationen
kommer ansvaret för verksamheten att föras över till det
nya institutet för handikappfrågor. För närvarande pågår en
utredning om organisationen av denna myndighet liksom av
Skolverket. Vi vill i detta sammanhang betona vikten av att
man finner former för en intim samverkan mellan
Skolverkets blivande fältorganisation och den regionala
organisation som kan komma att ersätta
planeringsberedningarna.

Vad som anförts i detta sammanhang bör riksdagen ge
regeringen till känna.

Bidrag till driften av skolväsendet

Under detta anslag som upptar huvuddelen av statens
bidrag till driften av det kommunala offentliga
skolväsendet -- dryga 30 miljarder kronor -- redovisas bl a
vissa besparingar som uppstår i det nya bidragssystemet.
Arbetsgivarinträdet för lärare gäller inte fr o m den 1
januari 1991. De därav minskade kostnaderna beräknas till
588,3 milj kr. Vidare bortfaller vissa kostnader som
kommunerna tidigare haft för bättre sjukförmåner och
bättre förmåner vid lärares ledighet. Dessa förmåner som
beräknas uppgå till 500 milj kr har ersatts med lönemässig
kompensation i de nya avtalen.

Samtidigt har kommunerna gottgjorts med en
engångsvis kompensation för en del av den slutreglering
som skulle ha utgått enligt det tidigare statsbidragssystemet.
Denna kompensation har beräknats till 594,2 milj kr.

Budgetpropositionen ger inte tillräckligt underlag för att
vi skall kunna bedöma om dessa beräkningar är rimliga.
Eftersom vi går över till ett nytt bidragssystem är det också
svårt att relatera de nya beloppen till tidigare anslag. Vi
utgår dock ifrån att regeringen med sitt förslag uppfyller de
krav som ställts i tidigare riksdagsbeslut och de allmänna
utgångspunkter som anges i budgetpropositionen (sid 74):

''Vid övergången den 1 juli 1991 från de nuvarande
statsbidragssystemen till ett finansiellt stöd i form av ett
sektorsbidrag till skola och vuxenutbildning skall, generellt
sett, bidragsnivån i det nya bidragssystemet stämma
överens med bidragsnivån framräknad enligt det nuvarande
bidragssystemets regler.''

Det bör ankomma på den parlamentariska arbetsgrupp
som riksdagen tidigare fattat beslut om (1990/91:UbU4) att
följa upp det nya systemets effekter och vid behov föreslå
erforderliga korrigeringar.

Med den ovan angivna ambitionsnivån som bakgrund ter
det sig än mer anmärkningsvärt att regeringen föreslår en
minskning av sektorsbidraget (pga hemspråksbesparingen)
med 300 milj kr. Vi har redan rest invändningar mot detta
och föreslår att anslaget tillförs 300 milj. kr.

Lika anmärkningsvärd är den besparing på
sektorsbidraget som görs med motiveringen att
''Riksrevisionsverket (RRV) påvisat att effektivitetsvinster
kan göras inom grundvux''. Om man skall ha ett
sektorsbidrag som är utformat som ett generellt finansiellt
stöd till kommunernas hela undervisningsväsende så måste
det få ankomma på kommunerna själva att göra
erforderliga prioriteringar. Grundvux är en prioriterad
verksamhet inom vuxenutbildningen och bör så förbli. Illa
underbyggda och bristfälligt motiverade besparingsförslag
kan uppfattas som att statsmakterna nu ändrat uppfattning
i detta avseende.

Centerpartiet avvisar regeringens besparingsförslag och
tillför anslaget 55 milj kr.

Anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala
offentliga skolväsendet bör föras upp med ett i förhållande
till regeringens förslag 355 milj kr högre belopp, eller totalt
30 631 451 000 kr.

Statens skolor för vuxna

Under denna rubrik redovisar föredragande statsrådet
sin avsikt att återkomma till en samlad bedömning av
inriktningen av den framtida distansundervisningen i en
kommande proposition om gymnasieskolan och den
kommunala vuxenutbildningen. Eftersom centerpartiet
aktualiserade dessa frågor redan i en motion i samband med
propositionen om ansvaret för skolan vill vi nu ytterligare
utveckla hur vi ser på dessa frågor.

Den nuvarande verksamheten inom Statens skolor för
vuxna (SSV) i Norrköping och Härnösand fyller ett stort
behov. För många lågutbildade vuxna som pga avstånd,
rörelsehinder eller andra begränsningar inte har möjlighet
att delta i den vanliga kommunala vuxenutbildningen är
denna utbildningsform alldeles nödvändig. Om den nu skall
avvecklas måste den ovillkorligen ersättas med en ny
distansutbildningsform som än bättre fyller dessa behov och
som också tar hänsyn till de nya förutsättningar som nu
råder vad gäller statsbidrag till vuxenutbildning. Elevernas
hemortskommuner måste bli medvetna om det alternativ
som finns i distansundervisningen.

Vid utvecklingen av ett nytt distansundervisningsinstitut
bör man också ta i beaktande alla de nya möjligheter som
erbjuds med den moderna medietekniken. Utvecklingen,
inte minst inom satellitområdet, kommer att ge helt nya
förutsättningar för distansundervisningen. Inom
Utbildningsradion (UR) finns teknisk och pedagogisk
kompetens när det gäller att använda moderna
distributionsformer för distansundervisning som bör tas
tillvara i den aviserade samlade översynen.

Svenska utlandsskolor

Vi noterar att centerns tidigare förslag om att inrätta ett
högstadium vid skolan i Fuengirola på Costa del Sol nu
kommer att genomföras. I övrigt ställer vi oss positiva till
förslaget att även här göra en översyn av formerna för
svensk undervisning i utlandet. Inte minst angeläget är detta
när det gäller gymnasieundervisningen och vi vill hänvisa till
vad vi anfört här ovan om distansundervisning. De behov
som finns av svensk gymnasieutbildning utomlands kan till
betydande delar täckas om man tar i anspråk alla de
distributionsformer som nu står till buds. Den aviserade
översynen bör alltså i tillämpliga delar samordnas med
tillskapandet av ett nytt distansundervisningsinstitut.

Bidrag till fristående skolor

I årets budgetproposition föreslås angelägna
förbättringar av bidragsgivningen till de fristående
skolorna. Trots detta ges de inte likvärdiga villkor om man
jämför med det offentliga skolväsendet.

Centerpartiet har under en följd av år hävdat att de
fristående skolorna bör ges samma bidrag som skolor i
kommunal regi. Senast i samband med propositionen om
ansvaret för skolan redovisade vi hur ett sådant
bidragssystem bör vara utformat. I korthet innebär det
följande:

Vid övergången till ett generellt finansiellt stöd till
skolväsendet bör samtliga, i kommunen boende elever,
räknas in i bidragsunderlaget. Statsbidraget betalas i sin
helhet ut till kommunen som därefter fördelar resurser efter
behov till samtliga skolor inom kommunen, såväl offentliga
som fristående. Därvid beaktas inte endast den statliga
bidragsdelen utan jämväl den kommunala delen av
skolkostnaden. Med ett sådant system får de fristående
skolorna verka på, med övriga skolor, likvärdiga villkor.
Eleverna i de fristående skolorna kommer då också i
åtnjutande av de skolsociala förmåner som gäller för elever
inom den kommunala skolan, skolskjutsar, skolmåltider,
skolhälsovård, fria läromedel etc, dvs alla de förmåner som
finansieras med skattemedel.

Vad som här anförts om bidrag till driften av fristående
skolor bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Stimulansbidrag till skolmiljön

I samband med behandlingen av propositionen om
ansvaret för skolan beslutade riksdagen om ett
stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i
skolorna, omfattande 300 milj. kr. per år under en
tioårsperiod. I riksdagsbeslutet ingick också att regeringen
skulle återkomma i budgetpropositionen med ett närmare
förslag om hur pengarna skulle fördelas mellan länen.
Regeringen nöjer sig dock med att förorda att en större
andel av stimulansbidraget skall fördelas till kommunerna i
storstadslänen.

Vi föreslår att fördelningen sker i förhållande till
elevantalet i resp län. Även med en sådan fördelning
kommer en viss överkompensation att utgå till
storstadslänen. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om
besparingar (300 milj. kr.) inom hemspråksundervisningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en flexibel skolstart,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra
lärarrekryteringen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om engelska i årskurs 1 på lågstadiet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare ett obligatoriskt
främmande språk på högstadiet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ämnet hemkunskap,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bidragsgivning till vissa
organisationer,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag om att anvisa 3
874 000 kr. som bidrag till löntagarorganisationerna,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resurser för produktion av
utbildningsprogram,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den regionala organisationen för
stöd till handikappade elever,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behoven av fortbildning för
lärare som undervisar i ämnet religionskunskap,

12. att riksdagen avslår regeringens förslag om att spara
55 milj. kr. på grundvuxutbildningen,

13. att riksdagen beslutar tillföra anslaget B 8. Bidrag till
driften av det kommunala offentliga skolväsendet 355 milj.
kr. utöver regeringens förslag, eller totalt 30 631 451 000
kr.,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av ett nytt
distansundervisningsinstitut,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svensk undervisning i utlandet,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bidrag till driften av fristående
skolor,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelning av stimulansbidrag till
skolmiljön.

Stockholm den 23 januari 1991

Larz Johansson (c)

Jan Hyttring (c)

Marianne Jönsson (c)

Marianne Andersson (c)

i Vårgårda

Stina Gustavsson (c)