Det pedagogiska arbetet i förskolan

Motion 1988/89:So632 av Göran Åstrand (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: So632

av Göran Åstrand (m)

Det pedagogiska arbetet i förskolan

En majoritet av Sveriges förskolebarn tillbringar några år i daghem och får
där omsorg, tillsyn, stimulans och social träning. Den som följt barnomsorgens
utveckling (själv har jag i över 20 år varit ansvarig och delansvarig
i Stockholms barnomsorgsutveckling) vet att förutsättningarna successivt
ändrats och att perspektiven därmed förändrats. I slutet på 1960-talet och
under en stor del av 1970-talet var efterfrågan oerhört mycket större än
tillgången och bristen på lokaler och adekvat utbildad personal akut.

Under hela denna tid saknades också genomtänkta och allmänt accepterade
pedagogiska program för verksamheten. I många fall fick vi hanka oss
fram med bristfälliga, ibland närmast olämpliga lokaler och med outbildad
personal.

Situationen nu tio år senare är bättre. Utbildningen av barnskötare och
förskollärare har ökat kraftigt och allt fler lämpliga lokaler har kunnat
skaffas. I dag är problemen inom barnomsorgen främst knutna till svårigheterna
att behålla barnstugepersonalen och att rekrytera lämplig personal.

Jag vill dock i denna motion ta upp ett annat och i ett längre perspektiv
mycket allvarligt problem; nämligen innehållet i barnstugeverksamheten.
De pedagogiska programmen ger i dag ram och innehåll åt verksamheten,
de ger råd till föreståndare och personal och till föräldragruppen och de
uppmärksammar många av de behov barnen har och anger handlingsvägar
för verksamhetens mål, innehåll och arbetssätt.

Som jag ser det bör vi dock vara utomordentligt uppmärksamma på två
olika delproblem i detta sammanhang, som jag menar får en otillfredsställande
utformning. Jag tänker på den intellektuella stimulansen och på
rätten till tystnad.

Den sociala träningen och gruppaktiviteter och träning av motorik och
rörelse är starkt uppmärksammad och viktig, liksom inslagen av omsorg
och tillsyn. Alla barn behöver dock också intellektuell stimulans, där deras
intellektuella förutsättningar och kvaliter får komma fram och utvecklas,
där man undelättar och stimulerar intellektuell kreativitet. Jag är medveten
om att detta ställer annorlunda krav på personalen, men anser det vara
oerhört viktigt och nu allt närmare ett förverkligande, när förskolan uppenbarligen
är på väg att minska den sociala och öka den pedagogiska
profilen genom den successiva minskningen av barnskötare och ökningen
av förskollärare.

Tystnad är en rättighet. Jag, som i årtionden följt barnstugornas verksamhet,
vet av erfarenhet att det inte är helt accepterat att vilja vara för sig

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr So632-640

Mot.
1988/89
So632 640

själv, fjärran från bullriga lekar och hög musik att få tänka och fundera i
sin egen slutna värld.

Det pedagogiska programmet i förskolan måste som jag ser det på
ett helt annat sätt än hittills uppmärksamma barns rätt till tystnad en
rätt som måste ges samma dignitet som social träning och gruppaktivitet.

Ensamhet och tystnad å ena sidan, intellektuell träning och stimulans å
den andra, kan synas som oförenliga storheter i en riksdagsmotion. Jag
menar dock att de bägge är kvalitéer i förskoleverksamheten som alltför
litet uppmärksammas och att det är utomordentligt angeläget att så sker.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av en förändring av förskolans pedagogiska
program.

Stockholm den 25 januari 1989

Göran Åstrand (m)

Mot. 1988/89
So632

2