Det svenska jordbrukets framtid

Motion 1988/89:Jo231 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo231

&

av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s)
Det svenska jordbrukets framtid

Mot.
1988/89
Jo231-237

Det är bra att regeringen nu tar en ordentlig diskussion om jordbrukspolitiken.
Det är nödvändigt eftersom de mål som under samma period, med små
variationer har gällt, inte har kunnat uppnås. Det finns ett stigande allmänt
intresse för jordbrukspolitiken. Det gäller inte minst bland kvinnorna. Och
det är naturligt eftersom det fortfarande är kvinnorna som till största delen
står för maten, handlar och lagar mat. De kvinnliga lantbrukarna har också
alltmer uppmärksammats. Det finns således ett kvinnoperspektiv på jordbruk
och livsmedel. Det är viktigt att detta tas tillvara i utformandet av den
nya jordbrukspolitiken.

Hur ser då kvinnoperspektivet ut? Den mest framträdande rollen är
kvalitetsaspekten. Att producera livsmedel med minsta möjliga negativa
miljöpåverkan genom att

- produktionsinriktningen gagnar folkhälsan,

- det i förädlingsledet används så få tillsatser som möjligt,

- lokal produktion premieras,

- handelsledet tar väl hand om livsmedlen.

Detta är grundläggande faktorer i en ny jordbrukspolitik. Delar man denna
uppfattning, inser man att det behövs en omställningsplan för övergång till
ett nytt jordbruk i landet.

Under senare tid har en ny jordbrukspolitik diskuterats i Sverige. Den
debatten är uppkommen på grund av en rapport ifrån ESO (expertgruppen
för studier i offentlig ekonomi). I den konstateras att den nuvarande
politiken inte nått sina högt ställda mål. Därifrån drar utredaren slutsatserna
att en ny jordbrukspolitik, präglad av avreglering och mer generella stöd, i
högre utsträckning skulle nå de mål, som fortfarande gäller.

Det är enligt vår mening en felsyn. De mål för jordbrukspolitiken, som
satts upp av riksdag och regering och som vi stödjer, kan inte förverkligas
med ett s.k. neutralt stöd. Tvärtom måste stöden fortsättningsvis utformas så
att de stimulerar de delar av produktionen (t.ex. alternativodling) som leder
till att målen uppnås. Detta kan innebära ganska betydande förskjutningar
då det gäller stödens tyngdpunkt. Medel som kan frigöras genom en
avveckling av spannmålsstödet bör istället användas för att stödja alternativodling,
odling med allmänt minskad kemikalieanvändning samt produkter
ägnade att bidra till en för folkhälsan bättre kosthållning.

Likaså bör man, via stödpolitiken, främja en bättre djurhållning. Till
skillnad ifrån ESO-rapportens förslag skulle detta stimulera de lantbrukare
som har ambitionen att förnya jordbruket i den av statsmakterna önskade

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr Jo231-237

riktningen. Med de krav samhället idag ställer på lantbruket, är det inte
realistiskt att samtidigt med omställningen räkna med att man skall såväl
skära ner stödens totala omfattning, som påtagligt minska gränsskyddet. En
diskussion om detta måste rimligen anstå under ett antal år, tills den önskade
omställningen är genomförd.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det framtida svenska jordbruket och stödsystemets
utformning.

Stockholm den 24 januari 1989

Maj-Inger Klingvall (s)

Karin Wegestål (s) Kristina Svensson (s)

Mot. 1988/89
Jo231

2