Det svenska vägnätet

Motion 2000/01:T344 av Per-Richard Molén m.fl. (m)

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bygga ut de svenska delarna av den nordiska triangeln.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av utbyggd infrastruktur i våra storstadsregioner.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skyndsamt åtgärda de vägsträckor som för närvarande
uppvisar hög olycksfrekvens.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det enskilda vägnätet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att öka anslagen för drift och underhåll i syfte att höja
standarden på vårt svenska vägnät.

Inledning

En väl utbyggd infrastruktur på vägområdet är en absolut
förutsättning för att hela Sverige skall kunna växa och
utvecklas. Vårt läge i norra Europa med stora geografiska
avstånd förutsätter detta.

Antalet bilar ökar och därmed också kraven på hög vägstandard. Den
under senare år ökande inflyttningen till våra storstadsregioner orsakar
dagligen trafikstockningar. Trafiksituationen i storstadsregionerna - inte
minst i Stockholm - är ohållbar.

Regeringens budgetproposition innehöll trots tidigare löften inga extra
pengar till landets väghållning.

Det kan vara så att Socialdemokraterna ännu en gång tvingats överge sina
planer sedan man i förhandlingar med Miljöpartiet och Vänsterpartiet tvingats
att pruta rejält på väganslagen.

Regeringen hänvisar vägproblemen till en kommande tioårig
infrastrukturplan. Den skulle ha presenterats redan för ett år sedan.
Infrastrukturplanen är heller inte aviserad att komma under det innevarande
riksdagsåret. Under tiden ökar antalet slitna och undermåliga vägar som med
sin stora och täta trafik orsakar många olyckor. Vägstandarden spelar enligt
alla gjorda bedömningar stor roll för trafiksäkerheten.

Moderata samlingspartiet förespråkar en målmedveten förbättring av det
svenska vägnätet. Det är nödvändigt för att utveckla och därefter bibehålla en
god vägstandard i hela landet.

Vi vill satsa sammanlagt 30 miljarder kronor under de närmaste åren
utöver regeringens budget. Av dessa 30 miljarder kronor används 14
miljarder kronor inom utgiftsramen de kommande tre åren.

Svenskarna är i stort behov
av bilen

De långa avstånden i vårt land gör att vi svenskar är mer
beroende av bilen än de flesta andra européer. Drygt åtta av
tio svenskar äger bil eller har tillgång till en bil. I
barnfamiljer är bilen ännu vanligare. Mer än nio barnfamiljer
av tio, noga räknat 94 procent av dem, har tillgång till bil. De
klarar helt enkelt inte sin dagliga tillvaro utan bil.

Två grupper av människor som kommer att köpa och använda bilen ännu
mer i början av 2000-talet är kvinnor och pensionärer.

Kvinnans dubbelroll med hem och yrkesarbete gör att hon behöver bil
minst lika mycket som mannen. Aktivare och friskare pensionärer, som
dessutom har haft körkort i många år, vill inte avstå från den frihet och
rörlighet som en egen personbil ger utan fortsätter att använda den även högre
upp i åldern.

Åtta av tio svenskar har tillgång till bil i hushållet. Biltillgången per
hushåll är större på landsbygden än i storstäderna.

Källa. Bilbranschen

Bilen dominerar helt

Tabellen visar hur bilen dominerar när det gäller resor i vårt
land. Mer än åtta av tio resor sker med personbil. Om man
också räknar in bussresorna går nio av tio resor på väg.
Resten - alltså en enda resa av tio - sker med buss, tåg, flyg,
eller båt.

Det här är fakta som ofta utelämnas när man debatterar om vi i Sverige
skall satsa pengarna på vägar eller järnvägar. Tabellen visar också att
järnvägens andel av det totala resandet i Sverige är mycket liten; bara 7
procent. Eller uttryckt på ett annat sätt: bara sju resor av etthundra går med
tåg i Sverige.

Källa: bilbranschen

Järnvägen är alltså ingen konkurrent till bilen. Den är dock ett
viktigt komplement som behöver utvecklas och tillsammans
med övrig kollektivtrafik göras mer tillgänglig.

I dag sker åtta av tio resor med bil och en av tio med buss. Det innebär att
nio av tio resor sker på våra vägar.

Socialdemokraternas politik
sviker de svenska
trafikanterna

När den borgerliga regeringen tog över regeringsmakten 1991
hade underhållet av våra svenska vägar, järnvägar och annan
infrastruktur länge varit försummat.

År 1993 fastställde riksdagen den borgerliga regeringens infrastrukturplan
som omfattade tiden fram till år 2002. Under tio år skulle 100 miljarder
kronor satsas på investeringar i nya vägar och järnvägar. 69 miljarder
öronmärktes för nybyggnation av vägar. Dessutom påbörjades ny och
snabbare järnvägstrafik runt Mälaren och genomfördes en partiell upprustning
av Västkustbanan. Det s.k. Dennispaketet, som skulle bidra till att lösa
trafikproblemen i Stockholmsregionen, tillkom.

Det är värt att notera att den socialdemokratiska oppositionen var mycket
kritisk till den borgerliga regeringens trafikpolitik och att man från
socialdemokratisk sida krävde ännu större och mer omfattande investeringar.

Socialdemokraterna beslöt, när de sedan tog över regeringsmakten 1994,
tvärtemot utställda löften, att drastiskt skära ner på anslagen till
investeringar
och underhåll av vägar och järnvägar till en nivå som var så låg att man inte
ens kunde klara underhållet av befintlig infrastruktur. Med denna politik har
man nu devalverat stora delar av det befintliga vägnätet.

Socialdemokraterna, har i regeringsställning, presenterat en nationell
vägplan för åren 1998-2007. Planen har emellertid i praktiken redan
övergivits sedan man i förhandlingar med Miljöpartiet och Vänsterpartiet
tvingats att pruta rejält på väganslagen.

Moderaterna satsar 30
miljarder på vägar

Moderata samlingspartiet satsar på en målmedveten
förbättring av det svenska vägnätet. Det är nödvändigt för att
utveckla och bibehålla en god vägstandard.

Bra vägar krävs för att vi i Sverige skall kunna uppnå en god ekonomisk
tillväxt och samtidigt minska antalet döda och skadade i trafiken.

Moderata samlingspartiet gör en kraftfull och långsiktig satsning på vägar.
Medel om sammanlagt 30 miljarder kronor avsätts under de närmaste åren.
Denna avsättning möjliggörs genom medel som frigörs vid de privatiseringar
som vi föreslår. Av dessa 30 miljarder kronor används 14 miljarder kronor
inom utgiftsramen de kommande tre åren.

Moderat program för
nybyggnation, drift och
underhåll

Det nationella motorvägsnätet, vår del av den nordiska
triangeln, storstadsregionernas trafikproblem och de
farligaste vägsträckorna måste ges särskild prioritet.

Motorvägarna - bygg ut vår del av
den nordiska triangeln

10 procent av trafikarbetet sker på Sveriges 140 mil
motorvägar men står för endast 4 procent av alla
dödsolyckor. Risken för att dödas eller allvarligt skadas i
trafiken är två och en halv gånger så hög på en nio meter bred
väg som är skyltad för 70 kilometer i timmen som på en
motorväg.

En fortsatt utbyggnad av landets motorvägar, inriktad på en komplett
motorvägsförbindelse mellan de tre största städerna, är nödvändig:

E 6 mellan Malmö och Göteborg är fullt utbyggd, men den återstående
delen av motorvägslänken till Oslo måste få ett snart färdigställande.

E 4 mellan Helsingborg och Stockholm måste på resterande vägsträckor
byggas ut med ny, säker motorväg.

E18 mellan Oslo och Stockholm måste på resterande vägsträckor också
byggas ut med ny, säker motorväg.

För att närmare knyta Göteborg samman med Stockholm måste återstående
del av den redan projekterade riksväg 40 mellan Borås och Jönköping
färdigställas till motorväg.

Riksväg 45 mellan Göteborg och E18 kräver en kraftig upprustning och
måste delvis även byggas ut med fullvärdig motorvägsstandard.

Föreslagna utbyggnader är väl motiverade med hänsyn till de stora
nationella och internationella volymerna av gods och människor som
transporteras på de angivna sträckorna. Även den förbättrade säkerheten,
miljön och vägarnas betydelse för näringsliv, sysselsättning, turism och det
rörliga friluftslivet, motiverar mer än väl de föreslagna satsningarna.

Utbyggnaden av storstadsregionernas
trafiksystem - gör något åt
Stockholms trafikproblem nu

Storstadsområdena behöver särskilda trafiklösningar och nya
förbifarter och genomfartsleder, som gör det möjligt att
förkorta restiderna och underlätta godsflödet till och från
regionernas tätbefolkade centra. En omedelbar effekt av ett
förbättrat trafikflöde i storstadsregionerna är minskade
utsläpp och en ökad trafiksäkerhet.

Storstockholm har idag mycket allvarliga trafikproblem. Långa köer och
trafikstockningar leder redan till betydande ekonomiska förluster och till stora
miljöproblem. Samtidigt finns det väl utvecklade projekt som, om de kom till
utförande, väsentligt skulle underlätta trafikförsörjningen.

Det är angeläget att de nödvändiga investeringarna i Stockholmsregionen
skyndsamt kommer till stånd. Även i Göteborg och Malmö har
trafiksituationen kraftigt försämrats och nya satsningar måste till för att lösa
ett begynnande trafikkaos. Hur detta skall kunna genomföras kräver
emellertid speciella överväganden och finansieringsformer.

Regeringen bör omedelbart ta initiativ för att snabbt bidra till att bringa
dessa frågor till en lösning.

De farligaste vägsträckorna måste
åtgärdas

Regeringen har medvetet avstått från att underhålla vägnätet
samt att bygga nya vägar. Detta kommer med stor
sannolikhet att innebära att många människor kommer att
förolyckas och skadas på vårt svenska vägnät.

Den av riksdagen fastlagda nollvisionen kommer inte att förverkligas med
den förda politiken.

En hög vägstandard är som tidigare nämnts den bästa förutsättningen att
uppnå ökad trafiksäkerhet.

Att genom nedsatta hastigheter komma runt trafikfaror anser vi bara vara
en temporär lösning. För att långsiktigt komma till rätta med de stigande
olyckstalen krävs upprustning av det befintliga vägnätet. Det är viktigt att de
vägsträckor som för närvarande uppvisar hög olycksfrekvens skyndsamt
åtgärdas.

De enskilda vägarna - en stor och
viktig del av trafikens "blodomlopp"

Under de senaste åren har standarden på det enskilda
vägnätet, till vilket det utgår statsbidrag, kraftigt försämrats.
På många håll har själva vägkroppen demolerats och fordrar
en fullständig rekonstruktion. Det finns även ett stort behov
av att byta broar och trummor vid vattendrag där bärigheten
idag är alltför dålig. De försämrade statsbidragen i
kombination med minskade kommunala bidrag till enskilda
vägar har starkt bidragit till den mycket allvarliga situationen.

Enskilda vägar med statsbidrag har stor betydelse för utvecklingen på
landsbygden och för näringslivet. Drift- och underhållskostnaderna av
enskilda vägar har genom de ansvariga väghållarna kunnat, jämfört med
statliga, hållas på en betydligt lägre nivå. Tillsammans talar detta för att
statsbidrag till enskilda vägar är en viktig och riktig satsning.

Vikten av drift och underhåll

Även om ett väl utbyggt system av motorvägar är ryggraden i
det svenska vägnätet måste hela det övriga vägsystemet hålla
en, för säkerheten och framkomligheten, godtagbar nivå.
Standarden på det nationella stamnätet, övriga riksvägar och
motortrafikleder måste också vara hög. Detsamma gäller de
kommunala vägarna, vars underhåll hållits tillbaka under
flera år på grund av kommunernas svaga ekonomi. Eftersom
den största delen av alla körda kilometer sker på detta
vittförgrenade vägnät, är en hög standard avgörande för att
säkerställa effektiva och trygga transporter i vårt land.

En upprustning av det övriga vägnätet är så mycket mer betydelsefull
eftersom detta under många år utsatts för minskade anslag. Viktiga delar av
detta vägnät visar idag upp en lång rad brister som t.ex. tjälskadeproblem.
Dåligt underhåll av grusvägar och bristfällig dränering orsakar stora förluster
och skador för enskilda bilägare och trafikutövare.

Stockholm den 29 september 2000

Per-Richard Molén (m)

Tom Heyman (m)

Lars Björkman (m)

Birgitta Wistrand (m)

Jan-Evert Rådhström (m)

Lars Elinderson (m)

Jeppe Johnsson (m)

Elizabeth Nyström (m)

Per Westerberg (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Karin Enström (m)