Detaljplanebestämmelser

Motion 2001/02:Bo207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att avskaffa kommunernas rätt att i detaljplaner precisera handelsändamålet i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motivet till mitt förslag

Var och varannan dag kan vi läsa om hur vi som konsumenter får sämre service och högre priser om inte den fria konkurrensen fungerar. Det är därför märkligt att den socialdemokratiska regeringen envist håller fast vid möjligheten för kommunerna att i detaljplaner precisera handelsändamålet. Detta är ett exempel på ännu en helt och hållet ideologiskt motiverad återställare från den socialdemokratiska regeringen. Sedan några år har kommunerna fått i princip samma möjlighet att i detaljplaner precisera handelsändamålet som gällde före lagändringen 1992.

I samband med beslutet om att återinföra denna rätt för kommunerna framförde flera tunga remissinstanser, till exempel Riksrevisionsverket och Konkurrensverket, att det är viktigt att ett långsiktigt högt konkurrenstryck upprätthålls.

Det bör noteras att den socialdemokratiska regeringen i andra sammanhang inom ramen för det europeiska samarbetet betonar att konsumenterna skall få ut så mycket som möjligt av sina resurser och att det då är viktigt med en effektiv konkurrens på marknaden. Detta synsätt kan väl inte bara vara tillämpligt när det gäller att tala om för övriga Europa hur man bör arbeta? Det måste väl för trovärdighetens skull även gälla i Sverige? Det finns ingen anledning att tro att de svenska konsumenterna behöver kommunalpolitiskt skydd mot konkurrens, medan konsumenterna i övriga Europa inte skulle behöva det.

Min bestämda uppfattning är att det alltid är vi konsumenter som får betala när konkurrensen inte får fungera fullt ut. I en kommun eller ett område där det finns många butiker råder det en nyttig konkurrens som pressar priserna i samtliga affärer, vilket gynnar alla konsumenter. Få butiker och få valmöjligheter ger motsatt effekt och leder till högre priser.

Det är inte kommunala förvaltningar och politiker som med planinstrumentet i sin hand skall avgöra dessa frågor. Professionella bedömningar och hela risktagandet görs av de enskilda människor, företag och kedjor som etablerar butiker. Till skillnad mot vad som i allmänhet råder i den offentliga sfären finns det ett omedelbart samband mellan tillgång och efterfrågan. En butik som är efterfrågad och välbesökt blir kvar och utvecklas, medan den som inte drar till sig kunder måste förändras eller försvinna. På det sättet handlar det om en helt medborgarstyrd självsanering utan politiska mellanhänder. Dessa sunda ekonomiska mekanismer bör inte få manipuleras genom politiska beslut och planekonomiskt tänkande. Det faktum att det måste föreligga särskilda skäl för att en reglering ska bli aktuell gör att osäkerheten för dem som vill etablera sig ökar.

Stockholm den 26 september 2001

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)