Direktverkande elvärme

Motion 1989/90:Bo541 av Jan Sandberg (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1989/90:Bo541

av Jan Sandberg (m)
Direktverkande elvärme

Mot.
1989/90
Bo541548

I bostadsdepartementets huvudtitel föreslås ett generellt förbud (med vissa
undantag) mot installation av direktverkande elvärme, samt krav på byggnadslov
för sådana installationer (ändringar i plan- och bygglagen).

Förslaget har utformats av plan- och bostadsverket efter bindande direktiv.
Motivet har varit att motverka långsiktiga bindningar till el.

Utan att i detta sammanhang ifrågasätta det berättigade i att generellt
motverka elanvändning vill jag ändå ifrågasätta den nu föreslagna åtgärdens
effektivitet när det gäller att nå detta mål.

Om man väljer att motverka direktverkande el utanför fjärrvärmeområden
finns det för närvarande två fungerande alternativ:

1. Vattenburet system med oljepanna.

Kommentar:

Ökad förbränning av olja eftersträvas inte av någon.

2. Vattenburen eller luftburen uppvärmning med elpanna.

Kommentar:

Dessa alternativ skapar egentligen samma bindning till el som man försöker
motverka. Skillnaden är bara att dessa system är mera energikrävande
och alltså ökar elanvändningen.

1 installationsskedet orsakar systemen dessutom en merkostnad med cirka
25 000 kronor för en normalvilla (plan- och bostadsverkets beräkning).

Detta är lågt räknat. Om elpannan en gång skall ersättas tillkommer i dagens
penningvärde en ytterligare kostnad för den enskilde med t.ex. 30 000 kronor
för en kombipanna, samt cirka 10 000 kronor för en skorsten. I de flesta
nybyggda småhus krävs dessutom ett nytt, särskilt utrymme för pannan, som
grovt kan kostnadsberäknas till 10 000 kronor.

Med hänsyn till att ingen el sparas under tiden fram till en eventuell konvertering
(från eluppvärmning till t.ex. fast bränsleförbränning) måste de
uppvärmningsformer förslaget om ändring av PBL stimulerar sägas skapa
oönskade effekter på samhällsekonomin, liksom på den enskildes ekonomi.

Detta gäller då både elkostnader och nödvändiga investeringar.

De som strävar efter att på olika sätt hitta ersättningar för den el som försvinner
om kärnkraften avvecklas tänker sig främst en utveckling med ökad
förbränning av fastbränslen. Särskilt för uppvärmning synes detta vara det
enda verkligt gångbara alternativet utanför fjärrvärmeområden. 1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Bo54l-548

Det är allmänt sett orimligt att lägga konverteringskravet (från el till fastbränslen
eller annat) på de enskilda villorna eller hushållen. Nackdelarna
med detta är stora:

- Installationskostnaderna är höga.

- Det krävs nya distributionssystem för torv, flis m.m. till hushållen, system
som i sig är energikrävande.

- Problemen med utsläpp från många små förbränningsanläggningar är
inte lösta - och är förmodligen svårlösta även på sikt, till försvarbara
kostnader.

Den konstruktiva lösningen på det problem en eventuell kärnkraftsavveckling
skapar i detta sammanhang är självklar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i planoch
bygglagen (1987:110) om direktverkande elvärme.

Stockholm den 25 januari 1990

Jan Sandberg (m)

Mot. 1989/90
Bo541

2