Distriktsveterinärernas utnyttjande av egen bil i Sk382-391

Motion 1989/90:Sk382 av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sk382

av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson

Mot.

(båda m) 1989/90

Distriktsveterinärernas utnyttjande av egen bil i Sk382-391

tjänsten

Riksdagen har i december 1989 beslutat att ersättning överstigande 12 kronor
per mil för utnyttjande av egen bil i tjänsten skall beskattas. Utredningen
angående reformerad inkomstbeskattning, RINK, har gjort beräkningar och
funnit att den tidigare skattefria ersättningen på 20 kronor per mil gav överkompensation.

RINK:s utgångspunkter har bl.a. varit:

- ca 1 500 mils privat körning

- ca 1 000 mil i tjänsten

- bilen värd 100 000 kronor

Ingen av dessa utgångspunkter stämmer överens med distriktsveterinärernas
och deras vikariers utnyttjande av egen bil i tjänsten.

Distriktsveterinärerna, ca 370 stycken fast anställda och ca 100 deltidsvikarier,
är statligt anställda med lantbruksstyrelsen som arbetsgivare. De
uppbär sin inkomst i form av fast lön från staten och av arvodesintäkter från
djurägare. Deras verksamhet är så gott som uteslutande av ambulant karaktär
på landsbygden. De utövar alltså sin praktik från bilen vilken därför
måste rymma en omfattande instrumentutrustning, mediciner och andra
hjälpmedel för att utföra djursjukvården. Den bil distriktsveterinären utnyttjar
är av tradition veterinärens egen. Denne uppbär ersättning för sina
tjänsteresor enligt en särskild regeringsförordning (1978:679), senast ändrad
genom SFS 1989:700, med 17 kronor per mil oavsett körsträcka per år. De
flesta distriktsveterinärer kör 3000-4000 mil per år. De är undantagna arbetstidslagstiftningen
vad gäller såväl arbetstid som bilkörning. Bilersättningen
betalas av de enskilda djurägarna i samband med sjukbesöken. Staten
som huvudman har inget avtal med distriktsveterinärerna om bilutnyttjande.
De är således inte skyldiga att utnyttja egen bil. Den bil veterinärerna
nyttjar i sin tjänst är, som framgår ovan, utrustad och inredd för ändamålet
på sådant sätt att den knappast kan användas för privat bruk i familjen. Arbetsuppgiftens
karaktär kräver en bil av större format och av hög kvalitet.
Utryckning skall kunna ske i alla väder och alla väglag. Bilarna måste vara
välutrustade, men de slits ändå hårt.

I och med de nya reglerna för bilersättning kan inte distriktsveterinärerna
använda egen bil i tjänsten utan att direkt förlora avsevärda belopp. De utnyttjar,
enligt tillåtelse av arbetsgivaren, nu i stället taxi i stor utsträckning.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Sk382-391

Detta innebär en mångdubbling av kostnaderna vilket till största delen drabbar
staten. Beräkningar ger vid handen att om alla veterinärer övergår till
att använda taxi skulle det ge en merkostnad för staten på ca 40 milj. kr. Men
det drabbar också djurägaren som betalar veterinärernas resekostnad upp
till 3 mil.

En kraftig höjning av bilersättningen till distriktsveterinärerna skulle
också innebära avsevärda fördyringar för både djurägare och staten. En sådan
kompensation motverkar dessutom skattereformens syften.

En återgång till bestämmelserna som gällde fram till den 31 december
1989 skulle lösa detta allvarliga problem.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att ersättning till distriktsveterinär för utnyttjande
av egen bil i tjänst enligt förordningen 1978:679 inte skall tas
upp till beskattning.

Stockholm den 23 januari 1990

Carl G Nilsson (m) Ingvar Eriksson (m)

Mot. 1989/90
Sk382

2