DNA-analyser

Motion 2003/04:Ju237 av Birgitta Sellén och Kenneth Johansson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheten att utföra DNA-analys på personer som begått brott som även får kortare straff än två års fängelse.

Motivering

Sedan lång tid tillbaka har polisen i samband med brottsutredningar använt sig av olika metoder för att identifiera personer som misstänks för brott. Man har bl.a. letat efter fingeravtryck och andra spår på brottsplatser och tagit olika prover från misstänkta personer för att kunna jämföra dem med vad man har funnit på en brottsplats.

De olika metoderna för identifiering av individer kan utgöra betydelsefulla hjälpmedel i det brottsutredande arbetet. DNA-tekniken har i det här sammanhanget inneburit ett stort framsteg. DNA är ett ämne som finns i varje cell i människokroppen och som är sammansatt på ett sådant sätt att det, bortsett från enäggstvillingar, är unikt för varje individ. DNA kan utvinnas ur t.ex. blod, saliv, sperma eller hårstrån som man har funnit som fläckar på klädesplagg eller som spår på en brottsplats. Resultatet av en analys av det DNA som har utvunnits ur sådana fläckar eller spår kan sedan jämföras med analysresultat som avser prover som har tagits från den misstänkte. Med DNA-teknikens hjälp kan personer därför numera identifieras genom analys av mycket små mängder blod, saliv eller sperma eller genom analys av hårstrån.

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Uttrycket kroppsligt ingrepp innefattar bl.a. tagande av blodprov, fingeravtryck och andra åtgärder som faller under begreppet kroppsbesiktning. Skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp får enligt 2 kap. 12 § regeringsformen begränsas enbart genom lag. Bestämmelser om provtagning som behövs för att en DNA-analys skall kunna genomföras mot en persons vilja finns i 28 kap. 12 § rättegångsbalken. Bestämmelsen innebär att den som skäligen kan misstänkas för brott på vilket fängelse kan följa får kroppsbesiktigas för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen av brottet. I princip är alla sorters provtagningar och analyser tillåtna.

I 22–28 §§ polisdatalagen (1998:622) finns bestämmelser om register med uppgifter om DNA-analyser i brottmål. Där anges att Rikspolisstyrelsen får föra två typer av register, DNA-register och spårregister. DNA-registret kan användas för att koppla tidigare dömda personer till eventuellt nya brott.

Enligt svensk lag får man inte göra en DNA-analys med mindre än att det begångna brottet kan leda till fängelse i mer än två år.

I andra länder finns hårdare bestämmelser som vi i Sverige kan ta del av. I England görs DNA-analys på alla som begått brott som leder till fängelse. Vi bör därför utreda möjligheten att utföra DNA-analys på personer som begått brott och som döms till straff som även är kortare än två års fängelse.

Stockholm den 24 september 2003
Birgitta Sellén (c)	Kenneth Johansson (c)