DNA-prov vid familjeåterförening

Motion 2004/05:Sf221 av Sten Tolgfors (m)

1Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att DNA-prov skall kunna utgöra grund för familjeåterförening, i fall där skriftlig dokumentation saknas eller bedöms ha brister.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att huvudregeln bör vara att utförande av DNA-prov medges, för att fastställa grund för återförening, när detta begärs av enskild person.

2Motivering

Enligt svensk lag är det möjligt för en invandrare att fååterförenas med sin familj, dvs. make/maka och minderåriga barn, i Sverige. Detta förutsätter att släktskapet kan styrkas.

Ibland anser den svenska myndigheten att uppvisade dokument är otillräckliga eller felaktiga. Återförening avslås då, eftersom föräldraskap inte anses kunna styrkas.

En man i Örebro, vars dokument inte accepteras som grund för familjeåterförening, eftersom papperens äkthet ifrågasätts, hade därför begärt att få lämna DNA-prov, för att den vägen kunna bevisa att han är far till sina barn. Den svenska ambassaden i det berörda landet skulle ha kunnat ombesörja att motsvarande prov lämnades av mannens barn. Detta accepterades inte av Utlänningsnämnden. Till slut gav han upp och har nu lämnat landet för att kunna återförenas med sin familj.

Genom DNA-prov är det möjligt att säkert fastställa fader- och släktskap. Resultatet kan sedan utgöra en säker grund för ansökan om återförening. På så vis skulle rättssäkerheten stärkas.

3Regeringens uppfattning

I ett frågesvar till mig anförde statsrådet Jan O Karlsson följande:

I den s.k. Anhörigkommitténs (UD 2000:03) delbetänkande Vår anhöriginvandring (SOU 2002:13) föreslås att det, framför allt med hänsyn till barnets bästa, ska finnas en möjlighet att använda DNA-analys för att styrka ett påstått släktskapsförhållande i ärende om uppehållstillstånd.

Analysen föreslås vara frivillig och kan göras när tillräcklig utredning om släktskapsförhållandet inte kan tas fram på annat sätt. En DNA-analys ska dock inte utföras om utlänningsmyndigheterna på grund av den övriga utredningen anser det uppenbart att det påstådda släktskapsförhållandet inte existerar.

Kostnaden för DNA-analysen ska, enligt förslaget, bäras av staten.

Regeringen överväger alltså nu en utrednings förslag, men resultatet är ej känt. Det finns dock skäl att framhålla att reglerna som skall styra möjligheten för enskilda att begära DNA-prov som grund för beslut om familjeåterförening inte bör vara onödigt restriktiva. Eftersom ett korrekt utfört DNA-prov inte kan förfalskas saknas motiv för missbruk.

Det kan vidare inte uppstå någon skada för vare sig enskilda eller staten om ett prov utförs i onödan. Däremot kan stor skada uppstå för enskilda familjer om möjligheten till DNA-prov avvisas i ett enskilt fall och återförening därmed skulle avvisas på felaktig grund.

Huvudregeln bör därför vara att utförande av DNA-prov skall medges, för att fastställa grund för återförening, när detta begärs av enskild person.

Stockholm den 26 september 2004

Sten Tolgfors (m)