Dödläge för skärdgårdsutvecklingen

Motion 2007/08:Fö221 av Christin Hagberg (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av samverkan mellan Försvarsmakten och skärgårdskommuner i Sörmland.

Motivering

Som en direkt följd av riksdagens försvarsbeslut i december 2004 som radikalt minskade Försvarsmaktens volym bedriver Försvarsmakten för närvarande så kallad garnisonsplanering. För Stockholms och Sörmlands skärgårds del omfattar garnisonsplaneringen alla kommuner från Östhammar i norr till Trosa i söder. Planen visar att mycket stora områden avsatts som riksintresse för totalförsvaret.

Totalt berörs 50 procent av de större öarna i Stockholms och Sörmlands skärgård. Det är öar som är utan fasta landförbindelser och som i dag utgör viktiga skärgårdssamhällen. De utpekas som så kallade kärnöar. Om den nu framlagda planen genomförs innebär det att dessa öar, med omgivning, utgör riksintresse för Försvarsmakten och därmed starkt begränsar möjligheterna att utveckla skärgården till en levande bygd.

Samhället är beroende av att det finns en levande skärgård där både åretruntboende och människor som vistas i skärgården på sin fritid samlas. Genom att skapa så kallade riksintressen för Försvarsmakten tvingas kommunerna i dessa områden att samråda med försvaret i allt utvecklingsarbete, särskilt när det gäller plan- och bygglagen. Hittills har Försvarsmakten ofta motsatt sig nybyggnation. Det innebär att en våt filt kommer att läggas över utvecklingen i skärgården. I den föreslagna planen ges försvaret även i fortsättningen stora möjligheter att stoppa allt utvecklingsarbete vilket är ett hot mot skärgårdens utveckling.

Ytterligare ett problem är att flera av de militära skjutfälten enbart används ett fåtal gånger per år vilket gör att stora delar av skärgården helt stängs av för allmänheten. Dessa öar skulle mycket väl kunna användas för turism under de delar av året då det inte bedrivs övningsverksamhet.

Försvarets strikta inställning till skärgårdskommunernas behov påverkar möjligheterna att utveckla turistnäringen i skärgården. Besökarnas ökade behov av mer turistservice kommer inte att kunna tillgodoses. Därmed kommer inte heller några nya jobb att skapas.

Nu är det nödvändigt att samverkan mellan Försvarsmakten och skärgårdskommunerna ökar. Dessutom behöver sambruket mellan skärgårdskommunerna och Försvarsmakten öka när det gäller militära anläggningar och mark. Det är viktigt att konkreta åtgärder vidtas för att förstärka kommunernas möjligheter att satsa på turismnäring och kommunal service i skärgården.

Stockholm den 1 oktober 2007

Christin Hagberg (s)