Domstolarnas framtid

Motion 2000/01:Ju407 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att antalet tingsrätter i princip skall behållas oförändrat.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att riksdagens delegation till regeringen att fastställa
domstolsorganisationen bör återkallas.

Motivering

Ett rättssamhälle kräver fungerande domstolar. Domstolarnas uppgift är
att handlägga mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt och
avkunna dom inom rimlig tid.

Regeringen har påbörjat ett förändringsarbete där man talar om att skapa
en flexibel och mindre sårbar organisation. Arbetsuppgifterna ska renodlas så
att enbart den dömande funktionen blir kvar. Flera mindre tingsrätter
försvinner helt eller kvarstår endast som kansliorter. Denna regeringens
reformering av domstolsväsendet har äventyrat tingsrätternas fortbestånd. Om
reformeringen fortskrider i enlighet med den skrivelse regeringen lämnat till
riksdagen är risken stor att rättssäkerheten hotas.

Den nuvarande tingsrättsorganisationen som inrättades 1971 har fungerat
väl. De mindre tingsrätterna har inte haft större målbalanser än de större och
det finns inget stöd för påståendet att handläggningen vid de mindre
tingsrätterna håller en lägre standard än vid större. Genom att lägga ner vissa
tingsrätter uppnås inte en bättre kvalitet i dömandet. Det är en villfarelse att
den marginella ökning som sker av antalet domare vid en sammanslagning
medför att man kan uppnå en högre grad av specialisering i den allmänna
tingsrätten.

Domstolskommittén som hade i uppgift att minska landets 97 tingsrätter
till 43 mötte så starkt motstånd ute i landet att regeringen fick dra tillbaka
kommitténs direktiv. Istället påbörjade regeringen besparingsaktioner mot
tingsrätterna. I synnerhet de mindre tingsrätterna har varit utsatta för stora
besparingsbeting. Det finns exempel på tingsrätter som varit tvungna att spara
25 procent under åren 1996-1998. Till detta kommer beslutet om att
inskrivningsmyndigheterna ska koncentreras till ett fåtal tingsrätter med
budget- och personalnedskärningar som följd. Denna utveckling har lett till
att främst de mindre tingsrätterna med en minskad personalstyrka har blivit
alltmer sårbara.

Regeringen anger olika skäl för behovet av en domstolsreform. Bland
annat anges som skäl att utvecklingen i samhället går allt snabbare, nya krav
ställs på domstolarna med alltmer avancerade mål, en internationalisering
med inslag av EG-rätt samt avancerade EKO-mål. Detta är en ohållbar
argumentation för att lägga ner de mindre tingsrätterna eller, som man hellre
kallar det i sin skrivelse, göra en sammanslagning. Det är uppenbart att det
handlar om politisk ovilja att behålla de mindre och medelstora tingsrätterna.

Idag regleras antalet tingsrätter och platsen för var en tingsrätt ska vara
förlagd i förordning. På detta sätt har regeringen kunnat avgöra en fråga som
borde behandlats i riksdagen. Kristdemokraterna anser därför att dessa frågor
ska regleras i lag.

Lokal förankring

Medborgarperspektivet med tyngdpunkt på tillgänglighet samt lokal
förankring värderas relativt lågt i regeringens domstolsreform. Vår
uppfattning är att regeringens nya modell inte skulle innebära någon
förbättring av den nuvarande organisationen eller leda till de besparingar
som man förmodar. Vi anser att ett av de starkaste skälen till att inte lägga
ner de mindre tingsrätterna är just att man vid nedläggningen förlorar den
lokala förankringen. Ett levande tingshus påminner invånarna om
rättssamhällets närvaro samt om befolkningens deltagande och insyn i
rättsskipningen genom nämndemannauppdraget. Detta förstärker den
sociala kontrollen och motverkar anonymitet i samhället.

Avstånden kommer att ha stor betydelse. Restiden i kombination med
väntetider på allmänna kommunikationer riskerar leda till att människors vilja
att inställa sig i tingsrätten kommer att minska. Det är olyckligt om viljan att
vittna påverkas av avstånden. Att vara borta från arbetet hela dagar med
förlorad arbetsinkomst innebär ökade kostnader vilket även talar mot
besparingsargumenten.

Nämndemännens närvaro i rättegången har haft och har stor betydelse. Att
rekrytera nämndemän är redan idag ett svårt arbete. Hur ska nämndemännen i
fortsättningen kunna motiveras att ställa upp med långa resvägar, lågt arvode
och dålig tim- och resersättning? En nämndeman och vittnen får idag 12
kronor per mil, att jämföras med domare och advokater som har rätt till 27
kronor exklusive mervärdesskatt.

Media uttrycker sin oro över att inte kunna bevaka olika brottmål. Ingen
tidning har råd eller tid att skicka iväg en journalist över dagen för att
bevaka
rättegångar flera timmars resväg bort. Detta riskerar att omintetgöra dagens
system där de lokala tidningarna förmedlar vad som händer i tingsrätten och
hur domstolen tolkar lagstiftningen vilket har betydelse för den lokala
debatten och för det brottsförebyggande arbetet.

Under de senaste åren har diskussionen förts angående bemötandet av
målsägande och vittnen vid domstolarna. Genom de nedskärningar som gjorts
har många domstolar fått säga upp vaktmästaren som har en viktig roll att ta
hand om berörda då de kommer till tingsrätten och hänvisa till vittnesrum etc.

Dessutom har oftast de mindre tingsrätterna större möjligheter att anordna
enskildhet åt målsägande och vittnen.

Ett annat argument är att advokater är mer benägna att ha verksamhet vid
en ort där det finns en tingsrätt, vilket också är ett skäl att behålla
tingsrätter
även på mindre orter. Tidigare har justitieutskottet vid ett flertal tillfällen
gett
uttryck för vad lokal förankring är. I Ds 1982:2 "Domstolarna i framtiden, en
idéskiss" omnämns "ortens självkänsla" som ett tungt argument. Det är
uppenbarligen så att tingsrätten utgör en viktig del i ortens självbild och är
en
källa till stolthet och är en synnerlig viktig för att bevara förtroendet för
rättsväsendet. Vid nedläggning av tingsrätter riskerar även orterna att utarmas
på kompetens och utvecklingskraft vilket rimmar dåligt med regeringens
övriga ambitioner rörande en levande glesbygd.

Kristdemokraterna anser att antalet tingsrätter i princip ska behållas. En
nedlagd domstol innebär att advokater, åklagare och poliser försvinner från
orten. För att erhålla erforderligt underlag för tillräckligt antal aktörer bör
man kunna ändra domkretsarna och överföra vissa förvaltningsmål till
tingsrätterna. På sikt bör de allmänna domstolarna och
förvaltningsdomstolarna slås ihop.

Det är ett oavvisligt krav att en domstol har en egen identitet och integritet
- detta utifrån domstolens särställning i det demokratiska rättssamhället. Det
är tänkbart att domstolen kan ha förrättningar på andra ställen än huvudorten
vilket har varit fallet i Sverige i alla tider då man haft tingsställen utanför
domstolens stationeringsort. Däremot är det inte lämpligt att ha kanslier på
olika ställen eller att på annat sätt dela upp domstolen, t ex så att flera
domstolar har en gemensam chef. Att domstolen har förrättningar utanför
huvudorten är inte argument för att en mindre tingsrätt kan läggas ner.

Mot bakgrund av ovanstående vill vi betona att medborgarperspektivet
måste få gå före rationaliserings- och besparingseffekter. Vi kan inte godta att
de mindre tingsrätterna konsekvent läggs ner. Vi anser att framtiden kommer
att ställa nya krav på närhet och lokal förankring för att garantera
rättssäkerhet.

Stockholm den 26 september 2000

Ragnwi Marcelind (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Rolf Åbjörnsson (kd)

Kjell Eldensjö (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Ingemar Vänerlöv (kd)

Björn von der Esch (kd)

Inger Strömbom (kd)

Maria Larsson (kd)

Magda Ayoub (kd)

Dan Kihlström (kd)