Domstolsverket

Motion 1992/93:Ju422 av Bengt Rosén (fp)

I departementspromemorian (1992:38)
''Domstolsväsendet -- Organisation och administration i
framtiden'' finns förslag om förändringar av den centrala
domstolsorganisationen. Där föreslås att Domstolsverket
bör avvecklas som central förvaltningsmyndighet för
domstolsväsendet och att de samordningsuppgifter som
måste hanteras centralt i stället läggs på regeringskansliet
eller på ett särskilt stadsorgan. Det stöd som verket idag ger
vissa domstolar i administrativt hänseende skulle i
fortsättningen ges av hovrätter, kammarrätter eller större
underrätter.

I budgetpropositionen (prop 1992/93:100 bilaga 3 s 26)
redovisas nu att en överväldigande majoritet av
remissinstanserna har ansett att det finns ett stort behov av
en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet och
att Domstolsverket inte bör avvecklas. Justitieministern
uttalar att hon har tagit intryck av vad många
remissinstanser anfört, nämligen att en decentralisering av
administrationen kan ske inom ramen för den befintliga
myndighetsstrukturen. Men hon uttalar också att den
centrala verksamheten bör koncentreras till i första hand
utvecklingsfrågor och frågor av ekonomisk natur samt vissa
stödfunktioner. Verkets nuvarande karaktär av centralt
ämbetsverk av mer traditionell typ kan därför ändras och
organisationen krympas.

Enligt min mening är justitieministerns uttalanden om
inriktningen av ärendets fortsatta beredning inte tillräckligt
tydliga. Eftersom Domstolsverket skall vara kvar som
central förvaltningsmyndighet, kan det följaktligen inte
längre vara aktuellt att hovrätter och kammarrätter -- på ett
sätt som föreslogs i departementspromemorian -- skall svara
för administrativt stöd till mindre underrätter. Inte minst
med tanke på att tingsrättsorganisationen även i framtiden
kommer att ha ett flertal mycket små enheter blir verkets
roll i denna stödfunktion i princip oförändrad. I
budgetpropositionen (bilaga 3 s 124) uttalar
justitieministern också att hon inte är beredd att ta initiativ
till någon mera genomgripande förändring av systemet med
allmänna advokatbyråer. Det innebär att verkets nuvarande
huvudmannaskap på rättshjälpsområdet inte heller kan
förändras. Mot denna bakgrund och med beaktande av att
verket även i fortsättningen får en central roll i
budgetarbetet med ansvar för resursfördelningen och ett
flertal samordningsfrågor är det svårt att förstå innebörden
i justitieministerns uttalande om att ''verkets nuvarande
karaktär av centralt ämbetsverk av mer traditionell typ kan
ändras.'' Enligt min mening är en sådan förändring varken
önskvärd eller lämplig, inte minst med tanke på att verkets
insatser behövs mer än någonsin i det omfattande
reformarbete som förestår inom domstolsväsendet.

Jag är av den bestämda uppfattningen att förändringar i
fråga om Domstolsverkets nuvarande uppgifter skall ha
som syfte att åstadkomma besparingar totalt sett för
statsverket. Verket har i olika sammanhang redovisat att ett
delegerat budgetansvar ger ratioanliseringsvinster och att
man på ett effektivt sätt kommer att kunna föra över
uppgifter till domstolarna i takt med teknikutvecklingen.
Åtgärder av detta slag ligger i linje med tankarna på att låta
domstolarna ta ett större administrativt verksamhetsansvar.
Enligt min mening är det angeläget att sådana åtgärder
genomförs. Men jag vill understryka vikten av att det i så
fall skall vara fråga om åtgärder som tveklöst innebär
besparingar totalt sett. Det får under inga förhållanden bli
så att uppgifter som hanteras effektivare centralt förs över
till domstolarna av skäl som närmast kan betecknas som
principiella. Justitieministerns uttalande i
budgetpropositionen att ''den centrala verksamheten bör
koncentreras till i första hand utvecklingsfrågor och frågor
av ekonomisk natur samt vissa stödfunktioner'' ger enligt
min mening inte intryck av att det gjorts någon närmare
analys av vilka uppgifter som kan ge besparingar om de förs
över från Domstolsverket till domstolarna. Jag anser att en
sådan analys är nödvändig och vill föreslå att Statskontoret
får i uppdrag att göra den. Uppdraget till Statskontoret bör
då lämpligen omfatta att mot bakgrund av en sådan analys
lägga fram förslag om dels uppgiftsfördelningen
mellan Domstolsverket och domstolarna, dels
verkets framtida organisation.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av en reform i fråga
om den centrala domstolsadministrationen.

Stockholm den 26 januari 1993

Bengt Rosén (fp)