Donation av organ

Motion 1989/90:So423 av Ingbritt Irhammar och Stina Gustavsson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So423

av Ingbritt Irhammar och Stina Gustavsson
(båda c)

Donation av organ

Transplantation av organ mellan människor kan rädda liv.

Socialstyrelsen har bestämt att donation får ske om den döde eller hans
anhöriga har gett tillstånd. Råder oenighet bland de anhöriga får man inte
ta organ. Grunden är att de anhöriga ska tolka den dödes vilja.

Att mista en anhörig innebär en sorg för familjen. Att därtill tvingas ta
ställning till organdonation och försöka tolka den avlidnes vilja, innebär för
många ytterligare en påfrestning. Det skulle underlätta om man i sådana situationer
hade tillgång till skriftligt bevis på den avlidnes önskemål. Detta
skulle vara möjligt, om den avlidne ägde ett donatorkort. Detta kort skulle
man kunna ha på eller med sig på samma sätt som vi bär med oss körkort,
försäkringsbesked eller kontokort. Det som har hindrat många från att
skaffa sig ett donatorkort, säges vara att man inte vet hur det bör se ut för
att vara giltigt. Många säger att de tänkt att skaffa ett men har inte blivit
färdiga att göra det. Andra har uttryckt önskemål om att det borde finnas
färdiga kort att fylla i, som fanns lätt tillgängliga ute i samhället.

De flesta uttrycker sig positivt över att hjälpa andra genom organdonationer.
Kunskap råder om att vi kan rädda andra människor till ett friskare liv
genom organdonation. För t.ex. hjärtsjuka och njursjuka kan nya organ avgöra
liv eller död. Det är så att organ från en avliden person kan hjälpa fyra
levande, men tyvärr är det stor brist på organ. Därför tvingas många sjuka
utstå onödigt lidande idag. Med hänvisning till vad som anförts borde färdiga
donatorkort framställas och placeras ut på olika håll i samhället, där de är
lättillgängliga.

Tillgång till donatorkort ute i samhället skulle göra att debatten om organdonationer
skulle öka. Det är av stor betydelse att var och en under sin livstid
tar ställning till denna fråga. Det skulle underlätta för anhöriga, som därmed
skulle slippa att tolka den avlidnes önskemål. Det skulle öka informationen
om behovet av organdonationer, vilket skulle leda till ett ökat givande, vilket
i sin tur räddar fler liv.

Lämpliga platser att placera ut donatorkort på kunde vara apotek, försäkringskassor
och t.ex. körskolor. Genom att ha information på körskolor vänder
man sig till myndiga personer. Samtidigt når man en grupp av människor
som det kan vara lämpligt att uppmärksamma på farorna i trafiken. Förhoppningsvis
skulle information om donatorkort leda till större försiktighet
i trafiken och därmed färre olyckor.

Socialstyrelsen bör få i uppdrag, att framställa ett donatorkort, som kan
utplaceras på lämpliga platser i samhället.

Socialutskottet avslog ett liknande motionskrav förra året och hänvisade
då till att riksdagen borde avvakta transplantationsutredningens resultat.
Fortfarande finns inga förslag presenterade från denna utredning, varför vi
anser att det är angeläget att ett donatorkort framställs och utplaceras i samhället
i avvaktan på förslag från utredningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag
att framställa ett donatorkort som bör utplaceras på lämpliga platser
i samhället i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 18 januari 1990

Ingbritt Irhammar (c) Stina Gustavsson (c)

Mot. 1989/90
So423

gotab 99530. Stockholm 1990