Dricksvatten

Motion 1989/90:Jo503 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo503

av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
Dricksvatten

Vatten är vårt viktigaste livsmedel. I Sverige har vi varit bortskämda med
god tillgång på vatten av god kvalitet. Som med så mycket annat är detta inte
längre någon självklarhet. Den långtgående miljöförstöringen, t.ex. försurningen
utgör ett starkt hot mot vårt dricksvatten. Grundvattnet håller på att
förändras som en direkt följd av luftföroreningarna från bilismen, flyget,
sopförbränningen och industrin samt av gödsling vid jord- och skogsbruk.
Utsläpp av svavel, kväveoxider och kolväten måste drastiskt minska i Sverige
och utomlands. Annars kommer försurningen att fortskrida med svåra
följder för dricksvattenförsörjningen.

Den här motionen innehåller inte något fullständigt åtgärdsprogram för
att klara dricksvattenkvaliteten. I andra motioner t.ex. i vår trafikmotion
och vår motion om "Luftförorening, försurning och skogsdöd finns andra
förslag till åtgärder som är nödvändiga om dricksvattenkvaliteten ska kunna
klaras.

Vattenbegreppet

Enligt de allmänna råden till 1 § i livsmedelsverkets kungörelse om dricksvatten
gäller förordningen endast för källvatten. Detta är inte tillfredsställande,
eftersom vattendistributionen är så utformad att varm- och källvatten
tappas ur samma kran i de moderna engreppsblandarna, som blivit allt vanligare
i de svenska hushållen. Kvaliteten på vattnet måste därför upprätthållas
även för varmvattenledningar. Det är heller inte ovanligt att varmvatten används
till matlagning. Ett otjänligt varmvatten skulle därför utgöra en hälsorisk,
speciellt för barn.

Rapportering av vattenanalyser

Försurningen resulterar i ökad koncentration av metaller via dricksvattnet.
Den ökar vattnets korrosiva egenskaper och löser ut vissa metaller från jord,
mineral och vattenledningar. För höga halter av koppar, kadmium och bly i
dricksvattnet är direkt hälsovådliga. Därför anser vi, att det är av yttersta
vikt att kontinuerligt mäta vattenkvaliteten och rapportera analysresultaten
till länsstyrelsen. Före 1983 skedde en kontinuerlig rapportering från kommunerna
till länsstyrelserna av analysresultaten. Rapporteringen måste omgående
återinföras, så att förebyggande åtgärder kan vidtagas, när proven
utvisar negativa resultat.

Grund vattenkontrollnät

Statens Geologiska Undersökningar (SGU) ansvarar för kontrollen av
grundvattnet i Sverige. Man studerar tillgång och kvalitet på grundvattnet
på ett antal observationsställen. Dessa är ofta belägna långt från mänskliga
aktiviteter, där påverkan av grundvattnet mänskligt att döma är som minst.
Mätpunkter borde också finnas nära miljöfarliga verksamheter. Ett finmaskigt
kontrollnät borde byggas upp över hela landet för att ha god kontroll
över dricksvattensituationen och på så sätt kunna sätta in åtgärder i tid.

Katastrofer som parasitsmittan i Sälen 1986/87, där 3800 besökare insjuknade
p.g.a. förorenat vatten, hade kunnat undvikas med ett bättre kontrollsystem.
En annan fördel med kontrollsystemet är att det utgör ett bättre underlag
för lokaliseringsbedömningar vid tillståndsgivning för miljöfarlig
verksamhet.

Kvalitetsnormer för dricksvatten

Kvaliteten på vattnet i vattentäkten är beroende av alla föroreningar som via
luft och vatten tränger ner till grundvattnet eller ytvattentäkten.

Om miljöfrågorna och dricksvattenkvaliteten prioriteras kan vi slippa
dricka vatten som renats med kemikalier i reningsverk. Ett dricksvatten
som är renat med hjälp av olika kemikalier i ett reningsverk kan aldrig nå
samma kvalitet som ett från början opåverkat råvatten från vattentäkten.

Med råvatten" menas vatten som är avsett att efter någon form av beredning
användas som dricksvatten enligt 2 § livsmedelsverkets kungörelse om
dricksvatten 1990-01-01. Råvattnet kan komma antingen från en ytvattentäkt
(sjö eller älv/å) eller en grundvattentäkt och i Sverige svarar de för ungefär
hälften var av vattenförsörjningen.

1 USA och inom EG (sedan 1976) har man kvalitetsnormer för dricksvattnet,
vilket innebär att vattnet inte får innehålla mer än viss angiven andel
namngivna metaller och ämnen för att utgöra tjänligt dricksvatten. Före
riksdagsvalet 1988 var samtliga partier i Sverige ense om att miljölagstiftningen
måste utgå ifrån vad naturen tål, vilket innebär att miljökvalitetsnormer
måste införas. När det gäller dricksvatten är det lika viktigt att införa
kvalitetsnormer - bindande gränsvärden - av hälsoskäl. När normerna sätts
ska de naturligtvis utgå från vad som är riskfritt ur hälsosynpunkt, inte från
vad reningsverken är byggda för. Dessa är nämligen ofta byggda för att rena
ett förhållandevis opåverkat råvatten, men inte för att befria vattnet från alla
de kemikalier som genom industriutsläpp, bilism, hushåll, sjukhus, avfallsdeponier
och jordbruk förorenar vattnet. Kvalitetsnormerna måste vara juridiskt
bindande så att t.ex. kommunen kan ställas till ansvar om normen
överskrids.

Metallförekomst i dricksvattnet beror inte endast på försurningens urlakningseffekter,
utan även på metaller i nederbörd, processkemikalier i reningsverken,
typ av rörledningsmaterial som används i vattenledningssystemet
och vattenomsättningen i systemet.

Gränsvärden eller kvalitetsnormer måste snarast införas för bl.a. följande
ämnen och metaller: bekämpningsmedel, dioxiner, asbest, bly, kadmium,
aluminium och nitrat.

Mot. 1989/90

Jo503

8

Bekämpningsmedel

Sverige har inga fastställda gränsvärden för högsta tillåtna resthalter av bekämpningsmedel
i dricksvatten, men livsmedelsverkets riktvärden tillåter
inga rester av bekämpningsmedel i dricksvatten. Föroreningar av bekämpningsmedel
har konstaterats i såväl brunnar som i grundvatten.

Dioxiner

De största källorna för utsläpp av dioxiner är sopförbränningsanläggningar,
järn- och stålverk, skogsindustrin, biltrafik och sjukhusugnar. Vindarna från
kontinenten för också med sig dioxiner. De är svårnedbrytbara och kommer
därför att finnas kvar under lång tid, men vad händer, när exponeringen ökar
och människan utsätts för exponering under lång tid? Osäkerheten är stor!

Asbest

Asbestfibrer kan nå dricksvattnet på tre olika sätt: genom erosion från mark
och asbesthaltig berggrund, genom spridning i luft och vatten från gruvor
och industrier som arbetar med asbesthaltiga material samt genom korrosion
av asbestcementledningar för dricksvatten (se avsnitt om asbestcementledningar).

Bly

Förekomst av bly i dricksvatten härrör ofta från korrosion av blyhaltiga material
i äldre fastighetsinstallationer, industriutsläpp och soptippar. Risk föreligger
för kroniska hälsoeffekter vid långvarigt intag. Bly kan medföra skador
på centrala nervsystemet med koncentrationssvårigheter och andra störningar
som följd.

Kadmium

Samma gäller som för bly.

Aluminium

Försurningen av mark och vatten ökar rörligheten hos tidigare fast bundet
aluminium och metallen har satts i samband med fiskdöd och skogsskador i
föroreningspåverkade områden.

Nitrat

Nitrat indikerar påverkan från avlopp, gödsling och andra föroreningskällor.
För höga halter i blodet försvårar syreupptagningen i blodet.

Koppar

Korrosiva vatten från distributionsledningar, installationer i fastigheter,
varmvattenberedare och tappkranar. Toxiska effekter efter intag av en enstaka
hög dos koppar finns beskrivna, t.ex. kräkningar och magsmärtor.

Mot. 1989/90

Jo503

9

Alternativa metoder i beredningsprocessen

I reningsverken används idag kemikalier för att rena vattnet. Störst betydelse
har de som tillsätts i de högsta doserna, t.ex. aluminium- och järnsalter.
Klorering kan tillgripas för att förhindra vattenburen smitta och begränsa
mikrobiologisk tillväxt i distributionsnätet. Det finns riktnormer för dessa,
men användningen av dessa utgör ändå i det långa loppet en hälsorisk. Vi
förordar, att alternativa metoder tas i bruk i beredningsprocessen, och att
användning av processkemikalier minskas så mycket som möjligt. En alternativ
metod skulle vara att rena vattnet genom s.k. långsamfiltrering genom
en rullstensås. Vattenverk kan läggas intill en ås eller ett stort grustag bredvid
vattenverket.

Vattenledningssystemet

Våra vattenledningar är idag på många håll i landet i uselt skick. Under de
senaste fem åren har 25 % fler svenskar insjuknat till följd av dåligt dricksvatten
än perioden innan. Andelen med tvekan tjänligt vatten har under
samma period ökat från 3 till 6 %.

Kommunförbundet har nu slagit larm om hur försämrat dricksvattnet har
blivit. En kommunal upprustning av vattenledningssystemet är nödvändigt i
hela landet. Det finns ledningar som är 50 år gamla. Minst 25 % av vattnet
når aldrig fram till mynningen utan försvinner ut genom läckor, pga dåligt
underhållna rör. Olyckshändelser inträffar allt oftare med ett stort antal
magsjuka som följd. Det rör sig då inte om triviala magåkommor utan om
sjukdomar som t.ex. giardia och entamoeba som kan leda till kronisk infektion
respektive amöbadysenteri som i smittskyddslagen klassas som allmänfarlig
sjukdom.

Det finns i dag felaktiga konstruktioner, läckande avlopp som kan rinna in
i vattentäkter, bortglömda" bräddavlopp i vattenreservoarer, golvbrunnar i
vattenverk i förbindelse med avloppsnät och förbindelser mellan ytvatten
och kommunala ledningsnät. Genom införande av kvalitetsnormer för
dricksvattnet kommer kommunerna att tvingas att se över allt detta. Epidemier
hos befolkningen får inte vara en signal för renoveringsarbetet.

Vid översynen av ledningsnätet skall hänsyn tas till alternativ till vattenklosetter.
Det finns mycket bättre lösningar än att spola ut all avföring i våra
vattendrag, då dessa ofta samtidigt är ytvattentäkter.

Det finns inget alternativ till dricksvattnet. Det är vårt viktigaste livsmedel!

Kemikalietransporter

I beredskapsplaneringen klassas vattenverken som skyddsföremål, som prioriteras
i fråga om skydd och bevakning Däremot bevakas inte andra delar av
distributionssystemet, vilket är en svaghet.

1986 utförde FOA en studie av Strängnäs och Falköping. Den visade, att
kommunerna lagt sina ledningsnät i anslutning till broar och större vägar,
vilket var ekonomiskt fördelaktigt, men ur beredskapssynvinkel en katastrofal
lösning. Detta medför att de farliga kemikalietransporterna sker utmed
våra dricksvattenledningar, ett allvarligt hot mot vårt dricksvatten redan un

Mot. 1989/90

Jo503

10

der fredstid. Varje kemikalietransport utgör därmed en potentiell fara för
vårt vatten och varje olyckstillbud en anledning till oro.

Vättern är ett exempel på en stor dricksvattentäkt som hotas av kemikalietransporter.
Den försörjer idag dryga 200 000 människor med dricksvatten.
Det betyder att dessa transporter måste hållas ifrån de stora vägarna E6
och 195 där en mängd tunga transporter sker.

Katastrofen kan bli ännu större, om olyckan sker i närheten av en vattentäkt.
Enligt limnologisk expertis späds inte kemikalierna nödvändigtvis ut i
hela sjön eller ens större delen av denna. Det utsläppta ämnets täthet, temperaturskiftningar
och strömmar i vattnet kan få till följd att det utsläppta
ämnet i form av paket förflyttar sig i vattnet och i mer koncentrerad form
når råvattenintaget.

Liknande risker utgör fartygstransporter med kemikalier som sker på ytvattentäkter,
t.ex. Mälaren, Göta älv m.fl. och stora giftiga industriutsläpp,
som sker stötvis i ytvattentäkter.

Enligt 21 § räddningstjänstlagen skall varje kommun ha en räddningstjänstplan
med uppgifter om vattentäkter. Ett sätt att arbeta med riskerna
vid transporter av farligt gods är vägvalstyrning, där bilarna måste välja lågriskvägar.
Så sker t.ex. till SAKAB. Kemikalietransporterna måste bort från
vattentäkterna och vattendistributionssystemen eller så måste distributionssystemen
bort från transportsträckorna. Vattentäkten ligger där den ligger.

Vattenbrist

Den gångna sommaren i södra Sverige har visat vilken livsviktig resurs vattnet
är. Total brist på vatten kan inom några dygn leda till skador på människor
och inom en vecka leda till döden.

Speciellt storstäderna är sårbara vid vattenbrist. Vattenbrist kan uppstå av
många olika skäl, t.ex. försämrat råvatten, dåliga distributionsnät, som till
slut gör vattnet odrickbart, plötsliga naturkatastrofer, som orsakar inflöden
av avloppsvatten i dricksvattensystemet, vilket i sin tur orsakar spridning av
sjukdomar.

Elavbrott medför att vattenleveranserna upphör efter åtta timmar och avloppsvattnet
rinner ut obehandlat, vilket kan leda till förorening av råvatten.
Tillgången till reservkraftverk är i Stockholm och på många andra håll begränsad
och otillräcklig redan i fredstid. Sommaren 1989 slogs den stora vattenledning
från Vättern som försörjer Skövde, Skara och Falköping ut under
ett antal dagar på grund av ett blixtnedslag. Vattenförsörjningen kunde under
ett antal dagar klaras med tankbilar.

Storskaligheten i vattenförsörjningen är ett stort sårbarhetsproblem. Det
är alltid lättare att finna nödlösningar för mindre befolkningar än för större.

Distributionsnätet

De olika material som används i rörledningar varierar bl.a. på tidsperiod under
vilken de installerades. Tidigare tillverkades vattenledningsrör mest av
olika metaller samt av cementbaserade och keramiska material. Det uppmärksammades
föga att dessa kunde innebära hälsorisker. Många av dessa
gamla rör ligger fortfarande i marken. På grund av den ökade försurningen
frigörs metaller som aluminium, bly och koppar från dessa installationer.

Mot. 1989/90

Jo503

11

Även asbestfibrer kan nå dricksvattnet genom korrosion av asbestcementledningar.
Enligt VAV utgör asbestcementledningar ca 3-4% av ledningsnätets
längd, men det finns enskilda kommuner där siffran är 90 %.

Många undersökningar har gjorts internationellt för att utröna risken med
asbest. Asbestfibrer i vatten har påvisats till en del kunna tränga igenom
magsäcken hos människor och har återfunnits i t.ex. i urinen och i lever. Den
amerikanska naturvårdsenheten, EPA ansåg 1985 att många studier av asbestarbetare
har påvisat signifikanta cancerrisker i mag-tarm-kanalen. Det
finns andra som bestrider detta. Faktum kvarstår att risken är okänd med
avseende på långtidsexponering.

I dag används även nya plasttyper, från vilka en eller flera substanser kan
tänkas utlösas. De tester som utförs med nya material utförs ofta under för
kort tid och under förhållanden som ej i tillräcklig grad motsvarar verkligheten.
Som exempel kan nämnas att Danmark gör sina urlakningsförsök vid
60 C, medan man i Sverige utför dem vid rumstemperatur. I de flesta fall blir
utlösningen större vid högre temperaturer. För närvarande är endast PEXrör
(tvärbunden polyeten) typgodkända för varmvattenanvändning i fastigheter.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill vi förorda en rejäl översyn av vårt
vattendistributionsystem.

Försurade brunnar

I vårt land är berggrunden ofta kalkfattig. Den fungerar dåligt som buffert
för att förhindra att brunnar försuras. Det sura vattnet frigör olika ämnen
vid tillflödet till brunnarna, i vattenledningarna samt vid användningen.

Det finns anledning att bidra med skattemedel till restaureringen av landets
brunnar. Vi är tillsammans ansvariga för miljöförstöringen. Det är en
viktig solidaritetsfråga att ställa upp för att inte någons hälsa ska riskeras.

I vår partimotion som behandlar miljödepartementets budgetförslag har
vi föreslagit att den budgetpost som tidigare fanns för restaurering av försurade
brunnar återinförs.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
livsmedelsverkets förordning om dricksvatten att förordningen blir
tillämplig på varmvatten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljöoch
hälsoskyddsnämnderna skall återuppta den rutinmässiga rapporteringen
till länsstyrelsen av analysresultat av dricksvattnet i kommunen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundvattenkontrollnät,

4. att riksdagen hos regeringen begär sådan lagändring att kvalitetsnormer
för dricksvatten införs i enlighet med vad som anförts i
motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo

Mot. 1989/90

Jo503

12

tionen anförts om alternativa metoder i reningsverkens beredningsprocess,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativ till vattentoaletten vid renoveringen av
landets vattendistributionssystem,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kemikalietransporter nära vattentäkter och om distributionsledningarnas
sträckning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beredskap vid vattenbrist,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om asbestcementrör och annat material i vattenledningssystemet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kalkning av försurade brunnar.

Stockholm den 16 januari 1990
Claes Roxbergh (mp)

Åsa Domeij (mp)

Carl Frick (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Inger Schörling (mp)
Roy Ottosson (mp)
Anita Stenberg (mp)

Mot. 1989/90

Jo503

13

gotab 99458. Stockholm 1990