Drogpolitiken

Motion 1998/99:So258 av Ingrid Burman m.fl. (v)

Inledning

Som droger räknar vi alkohol, tobak, beroendeframkallande
läkemedel, narkotika och dopingmedel. Om de sistnämnda
lägger Vänsterpartiet en särskild motion som tar upp
missbrukarens rättsliga ställning och behandlingsinsatser.
Drogernas farligaste egenskaper är att de skapar beroende
och kan ge skador både vid tillfällig och långvarig
användning. Drogers beroendeframkallande verkan har alltid
utnyttjats av mäktiga ekonomiska intressen i syfte att skapa
oskäliga vinster och att göra människor passiva. Den illegala
droghanteringen omsätter mångmiljardbelopp. Kulturella
och sociala traditioner bestämmer vad som anses som bruk
och missbruk och detta växlar mellan olika droger.

Det är drogernas beroendeframkallande och socialt nedbrytande effekter,
som gör det nödvändigt att ha en särskild lagstiftning som förhindrar fri
marknadsföring och försäljning av dem. Olika droger ger olika typer av
skador, såväl medicinska och sociala som psykiska. De viktigaste skade-
verkningarna är givetvis de som hotar människors liv och hälsa. Drog-
problemet är därför ett folkhälsoproblem.

Den drog som orsakar de största medicinska skadorna i Sverige är tobak,
som är en viktig bidragande faktor till ca 10 000 dödsfall årligen, framför allt
i lungcancer och hjärt-kärlsjukdomar. Bland gruppen nya rökare står unga
kvinnor för den största ökningen. Vänsterpartiet har i särskild motion upp-
märksammat behoven av insatser för rökare.

Alkoholens och andra
drogers skadeverkningar

Om man ser till kombinationen av sociala och medicinska
skador, är alkoholproblemet det klart tyngsta. Omkring en
kvarts miljon svenskar är alkoholberoende och använder
alkohol i mängder som ger klara medicinska skador. Alkohol
är också den drog som har den starkaste kopplingen till våld,
olyckshändelser och olika sociala skador. Mäns missbruk har
varit och är fortfarande mera omfattande än kvinnors, och
männens missbruk är genom omfattningen och
berusningsbeteendet långt mer resurskrävande än
kvinnornas. Däremot har kvinnors konsumtion och missbruk
ökat förhållandevis mera än mäns sedan slutet av 1960-talet.
Nya grupper av kvinnor är högkonsumenter och det
kvinnliga dryckesmönstret har ändrats. Förutom att bilden av
kvinnligt alkoholbruk har förändrats, kompliceras den av att
kvinnor i betydligt större utsträckning än män använder
beroendeframkallande psykofarmaka i kombination med
alkohol.

Beroendeframkallande läkemedel, i första hand sömntabletter och
lugnande mediciner, utgör ett stort, men inte särskilt väl känt problem.
Anabola steroider missbrukas i ökande utsträckning. Den vanligaste typen av
lugnande tabletter, s.k. bensodiazepiner, kan vara beroendeframkallande
också för patienter som följer läkares ordination. En del läkare skriver ut
mycket stora mängder beroendeframkallande mediciner och de patienter som
blir tablettberoende har ofta svårt att få någon bra hjälp inom sjukvården.

Narkotika som heroin, amfetamin, kokain, cannabis, LSD, ecstasy och
andra preparat används av en förhållandevis begränsad grupp människor i
Sverige. En del av preparaten ger mycket svåra skador; viktigast är heroin
som medverkar till hastiga dödsfall, s.k. överdoser, samt amfetamin och
kokain, som är starkt beroendeframkallande och kan ge svåra psykiska
skador liksom cannabis.

Alla kvinnor och män kan bli beroende av droger, men benägenheten att
bli det växlar mellan olika individer. Skälen till att man använder droger
växlar mellan olika grupper och olika personer. Många människor prövar
olika droger, inklusive narkotika, men de flesta utvecklar inte något
beroende. Det viktigaste undantaget från den regeln är tobak, som mycket
snabbt skapar beroende.

I årets budgetproposition används begreppen tunga droger och tungt
narkotikamissbruk utan att någon definition anges. Det kan lätt föra tankarna
till att regeringen torgför åsikter om att det också finns lättare och därmed
ganska ofarliga droger. Så är säkert inte avsikten och därför bör begreppen
tunga droger och tungt narkotikamissbruk mönstras ut.

Den sociala situationens
betydelse

Den sociala situationen har stor betydelse när det gäller att
avgöra vem som kommer att fastna i drogberoende. Den som
är arbetslös och saknar bra stöd från omgivningen, löper
avsevärt större risk att bli beroende av och därför skadas av
droger, än den som lever i en gynnsam social situation. Ett
samhälle där stora grupper av ungdomar inte kan räkna med
att få jobb och där det blir allt större sociala klyftor, riskerar
att bli ett samhälle med mycket svåra drogproblem. Denna
sociala utslagningsprocess drabbar i särskilt hög grad
invandrade ungdomar.

Kvinnor och män drabbas på olika sätt av skador genom droganvändning.
Betydligt fler kvinnor än män utvecklar läkemedelsberoende. Den för-
dömande attityden till alkoholproblem hos kvinnor gör att problemen ofta
blir mycket allvarliga innan någon hjälp ges.

Drogers tillgänglighet har stor betydelse för hur många människor som lätt
kommer att utveckla beroende. Det finns ett mycket klart samband mellan
hur lätt det är att få tag i alkoholdrycker och risken för alkoholskador. Detta
samband gäller också för narkotika och är ett starkt argument för en restriktiv
narkotikapolitik.

Människor som missbrukar droger kombinerar ofta flera preparat. En
kombination av alkohol, narkotika och tabletter ökar risken för dödliga för-
giftningar och andra svåra skador. Ökad alkohol- och narkotikaanvändning
tenderar att följas åt, vilket bl.a. utvecklingen under mellanölsperioden på
1960-talet visade, liksom utvecklingen under 1990-talet.

Den svenska drogpolitiken

Den svenska alkohol- och narkotikapolitiken har byggt på en
kombination av restriktioner, vård och behandling samt
förebyggande åtgärder. Detta har samband med att
arbetslösheten var låg och att välfärden kunde byggas ut
samtidigt som man hade en restriktiv alkohol- och
narkotikapolitik. Alkoholkonsumtionen som hade en topp i
mitten av 1970-talet, minskade betydligt under 1980-talet.
Antalet narkotikamissbrukare var relativt begränsat och
läkarna skrev ut mindre beroendeframkallande mediciner.
Färre ungdomar drack sig berusade eller prövade narkotika.
Man kunde upprätthålla en relativt väl fungerande
organisation för behandling och rehabilitering av
missbrukare.

Under senare år har situationen försämrats. Sveriges EU-anslutning har
inneburit att det blivit svårare att föra en restriktiv alkoholpolitik bl.a.
genom
att införsel av stora mängder alkoholdrycker har blivit tillåten. Den
försämrade gränskontrollen hotar att öka inflödet av narkotika. Den
kommersiella ungdomskulturen och den allt råare marknadsekonomin har
bidragit till att användningen av alkohol och narkotika bland ungdomar har
ökat. Den ökande arbetslösheten gör att fler riskerar att fastna i ett missbruk.
Skolans möjligheter att ge bra ANT-undervisning och socialt stöd har
försämrats. Möjligheterna till behandling och rehabilitering har minskat,
liksom förtroendet för den officiella alkohol- och narkotikapolitiken.

Det är inte bara i Sverige som drogerna har fått ökad utbredning. På många
håll i Europa är situationen än mer alarmerande. Detta har lett till framväxten
av extrema ståndpunkter: Å ena sidan att narkotika ska legaliseras, å andra
sidan högljudda krav på fler poliser och andra ensidigt repressiva insatser.

Vänsterpartiets syn på
drogpolitiken

Vänsterpartiet avvisar alla förslag om att illegala droger ska
legaliseras. Att tillåta droger som i dag är illegala skulle
enbart innebära att marknaden utvidgas och att fler
människor riskerar att bli drogberoende. Vi vill slå vakt om
en restriktiv alkohol- och narkotikapolitik, men menar
samtidigt att den måste bygga på en social och solidarisk
grund. Kravet på drogfrihet måste balanseras med insatser
för rehabilitering.

Förbjud innehav - inte bruk

Vänsterpartiet anser att innehav av narkotika ska vara
förbjudet. Enbart användning av narkotika ska dock inte
utgöra grund för straff. Förbudet ska i första hand ses som ett
hjälpmedel för att ingripa mot langning, upprätthålla drogfria
ungdomsmiljöer och minska tillgängligheten till narkotika.
År 1988 kriminaliserade den då borgerliga regeringen själva
konsumtionen av narkotika. Året därpå utökades
tvångsmedlen mot missbrukarna när tvångslagen LVM:s
kriterier och tvångstid utökades. År 1993, åter under en
borgerlig regering, skärptes kriminaliseringen så att en
missbrukare nu kunde dömas till sex månaders fängelse för
att hon eller han var påtänd. Bara under 1980-talet har nio
olika lagar tillkommit eller förändrats i repressiv riktning för
att komma åt narkotikamissbruket. Varje enskild
straffskärpning har motiverats med att den är ett avgörande
steg mot målet: Ett narkotikafritt samhälle. En vanlig, men
enligt Vänsterpartiets uppfattning felaktig slutsats, är att
missbruket i första hand ska bekämpas med juridik och polis.
Detta leder helt fel vilket exempel från såväl Sverige som
andra länder visar.

Restriktiv alkoholpolitik

Vänsterpartiet vill ha en restriktiv alkoholpolitik där
försäljning så långt som möjligt är frikopplad från privata
vinstintressen. Kommunerna ska ha beslutanderätt när det
gäller utskänkning av alkohol på restaurang. Systembolaget
ska behålla sitt monopol på försäljning av alkoholdrycker.

Användning av såväl alkohol som narkotika och beroendeframkallande
läkemedel i trafiken ska vara förbjuden.

Reklam och information

Reklam- och marknadsföring av alkoholhaltiga drycker bör
vara helt förbjuden. En särskild del av alkohol- respektive
tobaksskatten bör avsättas till saklig information om
alkoholens och tobakens medicinska effekter.
Alkoholdrycker bör i likhet med tobaksvaror förses med
information om medicinska skadeverkningar.

Läkemedelsföretagens
ansvar

De läkemedelsföretag som marknadsför och säljer läkemedel
med beroendeframkallande verkan bör åläggas att solidariskt
anslå medel till en fond som används till information om
dessa läkemedel, samt till stöd åt andra personer som
drabbats av läkemedelsberoende.

Förebyggande arbete

Vänsterpartiet vill förstärka det förebyggande arbetet i
drogfrågor på alla nivåer. De frivilligorganisationer som
arbetar för att förebygga droganvändning bör få ett större
stöd från samhället. Skolans ANT-undervisning bör
utvecklas och förbättras. Det bör utarbetas lokala och
regionala aktionsplaner mot alkohol och narkotika i
nöjesbranschen och i ungdomsmiljöer.

Vård och rehabilitering

Samhället har ett grundläggande ansvar för att det finns en
bra vård av kvinnor och män som är drogberoende. Det ska
alltid finnas ett alternativ till fortsatt droganvändning.
Särskilt viktigt är det att stödja verksamheter som vänder sig
till unga missbrukare och som syftar till en social
rehabilitering.

Arbetet med att frigöra sig från missbruk måste i så stor utsträckning som
möjligt bygga på missbrukarnas egen motivation och självständiga val av
behandlingsinsatser. Goda exempel på verkningsfulla insatser i olika former
finns att hämta från många håll i landet, exempelvis i form av arbets-
kooperativ där missbrukarnas egna kollektiva insatser utgör grunden. Miss-
brukarvården måste alltid utgå från frivillighet och missbrukarnas aktiva
medverkan i och inflytande över vården. Undantagsvis kan vård av vuxna
missbrukare ske med tvång, men bara under kort tid i syfte att bryta ett
destruktivt och livshotande missbruk.

Unga missbrukare

Insatser för unga missbrukare måste bygga på en aktiv
pedagogik och utgå från en social helhetssyn.
Tvångsåtgärder mot unga missbrukare med sociala problem
kan endast accepteras inom ramen för socialtjänstens
verksamhet. All vård som sker med tvång måste underställas
en kontinuerlig och noggrann kvalitetskontroll.

Gemensamma planer

Sjukvårdens och socialtjänstens insatser för missbrukare
måste samordnas på en social grund. Landsting och
kommuner ska upprätta gemensamma planer för hur
missbrukarvården ska vara organiserad och för att se till att
olika grupper av missbrukare får sina behov tillgodosedda.
Sådana planer ska vara ett villkor för statsbidrag.

Kvinnors och mäns
missbruk

Det behövs mer kunskap om skillnaderna i mäns och
kvinnors missbruk och deras sociala situation. Eftersom
missbruksmönstret är olika mellan könen måste det finnas
olika insatser och olika vårdformer för kvinnor och män med
missbruksproblem. Barn till missbrukare far ofta mycket illa.
Därför måste landsting och kommuner bedriva en aktiv
uppsökande verksamhet och ge särskilt stöd till dessa barn.
Alla insatser för barn i en utsatt situation måste vara
avgiftsfria. Personer med tidig beroendeproblematik måste
kunna erbjudas kompetent hjälp i första hand inom den
öppna sjukvården. Bra tidiga insatser har stor betydelse när
det gäller att förebygga framtida svåra missbruksproblem.
Personer med läkemedelsberoende har ofta svårt att få bra
hjälp inom den reguljära sjukvården. Detta har förmodligen
ett samband med att dessa problem främst drabbar kvinnor.
Det är därför angeläget att satsa på organisationer som ger
hjälp till självhjälp. Därutöver krävs att sjukvården utvecklar
bättre kompetens och resurser att avgifta och behandla
människor med läkemedelsmissbruk.

Medan missbrukaren utvecklar sitt förhållande till sin drog så blir familjen
också sjuk och uppvisar symtom. Dessa symtom kallas "medberoende". Det
man känner talar man inte öppet om. Anhöriga känner ilska, rädsla, skuld,
skam och isolerar sig alltmer från omvärlden. För att stå ut med den växande
smärtan bygger man upp starka förnekelser. Ofta blir lösningen destruktiv.
Livet kretsar kring missbrukaren och anhöriga spelar inte längre huvudrollen
i sitt eget liv utan en biroll i missbrukarens liv. Vuxna anhöriga behöver stöd
och ibland behandling för att komma tillrätta med sina egna problem oavsett
om missbrukaren är drogfri eller inte.

Barn

Barn till missbrukare hanterar situationen på olika sätt.
Oskrivna regler talar om vad som är tillåtet eller inte. Det är
inte tillåtet att prata om vad som pågår i familjen, inte heller
att visa dom verkliga känslor som finns inuti ett många
gånger oskyddat barn. Barnen lär sig att inte lita på de vuxna
föräldrarna och det kan leda till en livslång tillitsbrist till
andra människor, men framför allt till barnet självt. Barnen
behöver bli sedda, hörda och trodda. Det finns välarbetade
och beprövade metoder för att hjälpa barn till missbrukare.

En metod är CAPT, Children are people too, Barn är också människor.
Metoden bygger på att barnen får träffa andra barn i samma situation och
under ledning lära sig prata, visa känslor och kanske börja våga lita på andra
människor. Vänsterpartiets åsikt är att relevant utbildning behövs för att
arbeta med dessa utsatta barn.

Rätt att överklaga beslut

Vård och behandling av missbrukare måste bygga på en
helhetssyn och syfta till en god livskvalitet. De insatser som
görs måste vara uthålliga och bygga på ett samarbete mellan
sjukvård, socialtjänst och frivilligorganisationer.
Missbrukarna själva bör ha en aktiv roll när det gäller att
påverka vårdens utformning och ha rätt att överklaga beslut
om vård. Genom att det inte längre ges möjlighet att med
förvaltningsbesvär överklaga beslut om bistånd jämlikt SoL
§ 6g, riskerar den enskilde missbrukaren att inte få sina
önskemål om vårdinsatser tillgodosedda. Vänsterpartiet vill
återinföra möjligheten för den enskilde att besvära sig över
beslut som går vederbörande emot.

Hemlösa missbrukare

Det är särskilt angeläget att missbrukare med svåra psykiska
problem och hemlösa missbrukare får kvalificerade vård-
och behandlingsinsatser som också inkluderar eget boende
med stöd. När det gäller dessa grupper av missbrukare måste
socialtjänsten och sjukvården ha ett gemensamt uppsökande
ansvar. Detta har vi utvecklat mer i en särskild motion.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kriminalisering av brukaren,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en restriktiv alkoholpolitik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens ansvar för behandlingsinsatser när det gäller missbrukare,

4. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att
utreda läkemedelsföretagens ansvar för sina produkter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förebyggande arbete, vård och rehabilitering,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för unga missbrukare,

7. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att
utreda upprättande av planer mellan landsting och kommuner enligt vad i
motionen anförts om att en sådan plan skall ingå i underlaget för att få
statsbidrag som täcker missbruksvården,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnors och mäns missbruk och behovet av ökad kunskap,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barn i missbrukarfamiljer,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd till barn till missbrukare,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
socialtjänstlagen så att missbrukare får rätt att överklaga avslag på vård och
behandling genom förvaltningsbesvär.

Stockholm den 18 oktober 1998

Ingrid Burman (v)

Rolf Olsson (v)

Alice Åström (v)

Yvonne Oscarsson (v)

Lena Olsson (v)

Sture Arnesson (v)

Tasso Stafilidis (v)

Tanja Linderborg (v)

1 Yrkande 1 hänvisat till JuU.