Drogtester

Motion 2003/04:A343 av Ronny Olander och Britt-Marie Lindkvist (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att i den föreslagna lagstiftningen om personlig integritet i arbetslivet tydligare skydda och stärka individens integritet vid drogtester.

Motivering

Det vällovliga syftet med drogtester är att uppnå en god arbetsmiljö genom att säkerställa drogfria arbetsplatser och på det sättet förebygga risker för ohälsa och olycksfall. Samtidigt måste självfallet en sådan tvångsvis kontrollverksamhet bedrivas på ett sätt som inte kränker individens integritet.

Våren 2002 avlämnade en statlig utredning, Personlig integritet i arbetslivet SOU 2002:18, sitt betänkande. Betänkandet har varit föremål remissbehandling. LO, TCO och SACO har lämnat ett gemensamt yttrande över betänkandet.

De tre fackliga huvudorganisationerna ställer sig bakom utredningens övergripande slutsats att det behövs en ny arbetsrättslig lagstiftning för hela arbetsmarknaden som syftar till att stärka integritetsskyddet för arbetstagare och arbetssökande. Samtidigt är facken starkt kritiska till utredningens förslag till utformning av den nya integritetslagen (LIA).

Utredningens förslag är t.ex. att dagens rättsläge beträffande skyldigheten att underkasta sig drogtester ska behållas oförändrat. Det skulle innebära att drogtesten, den vanligaste tvångsvisa läkarundersökningen av arbetstagare i Sverige, även fortsättningsvis kan genomföras helt utan stöd i lag. De fackliga organisationerna stryker också under att den kvalificerade sekretess som gäller medicinsk personal vid drogkontroller givetvis även måste omfatta de arbetstagare som åtgärderna riktas mot. Det är i högsta grad värt att notera att Lena Svenaeus, som varit sakkunnig i Integritetsutredningen, bifogat ett särskilt yttrande med reservationen att utredningen inte alls tagit tillräcklig hänsyn till den personliga integriteten vid drogtester.

Vi vet i dag att det blir allt vanligare att man på företag och arbetsplatser genomför drogtester utan att det finns regler eller insyn i verksamheten. Detta är givetvis helt otillfredsställande.

I dag behöver ett företag som bestämmer sig för att drogtesta sina anställda inte motivera vad och varför man ska testa. Den enskilde som utsätts för drogtesterna har inget val. Den som nekar att göra testerna riskerar att bli uppsagd. Är företaget underentreprenör risker företaget att förlora ordern/arbetet om inte drogtest genomförs. Söker man ett arbete och företaget har som policy att drogtesta före anställningen blir man tvungen att drogtesta sig om man vill ha ett arbete. Företaget har sedan tillgång till testresultaten, vilka kan innehålla känsliga uppgifter för den enskilde. Det finns inget regelverk för hur företag utanför myndigheter och sjukvård ska hantera testresultat av drogtester.

Den lag som utredningen föreslagit är tänkt att gälla både för den privata och för den offentliga sektorn – detta trots att verkligheten, regelverk och praxis kring hälsoundersökningar är väldigt olika i offentlig och privat verksamhet.

Enligt vår mening kommer utredningsförslaget inte att bidra till önskvärd harmonisering på det här området. Lagstiftningen måste på ett bättre sätt än vad som föreslås i betänkandet säkerställa rättssäkerheten och integriteten för den enskilde vid drogtester. De fackliga organisationerna framför i sitt remissvar många kloka synpunkter värda att beaktas av regeringen. Det behöver klargöras under vilka villkor som drogtester får göras samt vem som har rätt att utföra testerna. Det är viktigt att frågorna om sekretessen och den personliga integriteten klaras ut. Det är i högsta grad en arbetsmiljöfråga för alla berörda.

När frågan om drogtester behandlades under föregående riksmöte underströk utskottet vår uppfattning att en lagstiftning på området bör syfta till att ge arbetstagarna ett långtgående skydd. Utskottet slog fast att det behövs ett starkt skydd för arbetstagares personliga integritet vid drogtestning. I sina skrivningar hänvisade utskottet också till att frågan om skydd för den personliga integriteten även har aktualiserats inom EU och att man i Regeringskansliet avvaktar vad som där kommer att hända. Men EU:s kvarnar mal ofta sakta. Mycket talar för att den s.k. sociala dialogen inom EU som utskottet hänvisar till kommer att ta lång tid, alltför lång tid. Att bara avvakta vad som kan komma ut ur den sociala dialogen är enligt vår mening inte tillfredsställande. Regeringen bör ta initiativ som leder till att kommissionen påskyndar sitt arbete om man vill att frågan bäst löses genom ett avtal mellan arbetsmarknadens parter på EU-nivå. Händer ingenting på denna nivå måste regeringen ta egna initiativ som stärker det rättsliga skyddet för den personliga integriteten i arbetslivet.

Stockholm den 3 oktober 2003
Ronny Olander (s)	Britt-Marie Lindkvist (s)