Effektiv elanvändning

Motion 1989/90:N463 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:N463

av Inger Schörling m.fl. (mp)
Effektiv elanvändning

Mot.

1989/90

N463-471

I denna motion beskriver vi en rad möjligheter för kraftbolagen, distributörerna
och slutanvändarna att samverka för att uppnå effektivare användning
av elenergi och därigenom minska elförbrukningen och slippa stora, riskfyllda
investeringar i nya stora kraftverk och kraftledningar.

Vi kräver statliga åtgärder för

- att sådana möjligheter analyseras, prövas och utvärderas

- att göra det lönsamt för kraftbolag, distributörer och slutanvändare att
satsa på effektivare användning av elenergi

- att informera och ge råd till alla typer av elförbrukare om bättre energihushållning
och effektivare elanvändning.

- att Vattenfall åtminstone på försök skall tillämpa de metoder för att uppnå
effektivare elanvändning som motionen beskriver.

Stort behov av effektivare energianvändning

Oberoende av partifärg bör alla kunna enas om att det blir allt viktigare att
alla hushållar med energi och använder den så effektivt som möjligt. Det
kostar mycket att bygga nya anläggningar för att generera elström och för
att förstärka ledningsnätet, ofta mer - vilket vi vill visa i den här motionen än
vad det kostar att i stället SPARA motsvarande energi med hjälp av effektivare
energianvändning.

Därtill kommer miljöaspekten; nästan all energiproduktion har olika miljömässiga
nackdelar: koldioxidutsläpp som medverkar till växthuseffekten,
andra utsläpp som skadar ozonskiktet och försurar mark och vatten, skapande
av radioaktivt avfall osv.

Utgå från användarnas behov av energi

Energiförsörjningsproblemet har vanligen helt enkelt betraktats som en
fråga om hur man får mer energi, av vilken typ som helst, från vilken källa
som helst, till nästan vilket pris som helst. I mitten av 1970-talet började ett
nytt synsätt växa fram i USA, vi kan kalla det: Slutanvändning - lägsta kostnad.
Det har börjat tillämpas och visar sig vara värdefullt i flera länder.Detta
synsätt utgår från användarens behov av energi: till vad, hur mycket, i vilken
form, i vilken skala, från vilken källa och ställer frågan: Hur tillfredställer

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr N463-471

man användarens behov av energitjänster till lägsta kostnad. Med energit- Mot. 1989/90

jänst avses det som förbrukaren ska använda energin till, t ex belysning, upp- N463

värmning av lokaler, smältning av stål, pumpning av pappersmassa. Till ett

och samma energitjänst behov kan det åtgå olika mycket energi beroende på

hur effektivt man använder energin. Samma gäller eltjänster, som är aktuella

här.

Effektivare energianvändning lönar sig ofta bäst

Investeringsanalys baserad på slutanvändning och lägsta kostnad kan leda
till beslut om marginalinvesteringar antingen för att öka energitillförseln eller
för att förbättra effektiviteten i energianvändningen.

Marginalinvesteringar i ökad effektivitet kommer i praktiken nästan alltid
löna sig på en marknad med fri och hederlig konkurrens på lika villkor, eftersom
de kostar så lite. Denna fria marknad föreligger inte idag, bl a beroende
påatt kraftbolagen har leveranstvång - de måste förse sina abonnenter med
el - och på monopolliknande förhållanden när det gäller överföring och försäljning
till konsument. Ändå är möjligheterna redan nu stora för energibesparing,
för de flesta kan de verka förvånansvärt stora. Och ännu större möjligheter
öppnar sig:

- om riksdagen beslutar om förbättrade villkor för effektiv energiteknik och
dess finanisering

- om riksdag och regering ändrar skatter och skatteregler för olika energislag
och distributionsformer så att det blir lönsamt för kraftbolagen, eldistributörerna
och slutanvändarna både att ändra sina beteendemönster för
energianvändning

och att investera i apparater, maskiner och utrustning som är mer energieffektiva
- dvs förbrukar mindre energi för att utföra åtminstone samma
nytta, samma energitjänst.

Potentialen för besparingar är mycket stor

Det finns studier som visar att Sverige kan halvera sin energiförbrukning
inom en 30-årsperiod, även med fortsatt materiell tillväxt. Vattenfall har bekostat
en omfattande rapport Electricity och varit värd för en internationell
kongress med samma namn, båda för att dokumentera ny teknik för
energigenerering och erfarenheter och möjligheter att använda elenergi mer
effektivt.

Vattenfall har också aktivt medverkat i det avsnitt som handlar om Sverige:
Challenge of choices... som fritt kan översättas:

Utmaningen att välja - tekniska möjligheter för den svenska elsektorn.

Där presenteras fyra olika scenarier, möjliga framtidsbilder, för energianvändningen
år 2010 och tre scenarier för energitillförseln. Alla bygger på att
kärnkraften är helt avvecklad år 2010 enligt riksdagens beslut.

Användarscenarierna bygger på att till år 2010 kommer gammal utrustning
av alla slag att ha bytts ut av åldersskäl och ersatts med den eleffektivaste
utrustning som nu finns på marknaden eller effektivare, utan någon
extra kostnad. Behovet av de eltjänster, dvs de energitjänster som utförs
med hjälp av elenergi antas ha ökat till 194 TWh-ekvivalenter, dvs med ca 2

50% till år 2010. Det motsvarar en årlig ökning av BNP med 1,9% i genom- Mot. 1989/90

snitt, enligt finansdepartementets långtidsutredning. Vattenfall har i detalj N463

definierat den mängd nybyggnation, industriell produktion, hushållsutrustning
mm som ligger i denna materiella tillväxt.

Elförbrukningen skulle dock bara bli ca 96 TWh år 2010 i det användarscenario
som man kallar högeffektiv teknik. Med det menar man teknik
som har kunnat demonstreras och som är så långt utvecklad att man vet vad
den kostar. Kombinerar man detta användarscenario med miljövänliga
bränslen, dvs. det tillförselscenario som bygger på störta möjliga användning
av biobränslen, minskar koldioxidutsläppen från kraft- och värmesektorn
med 35%!

Vad kan hända till 1996?

Låt oss göra tankeexperimentet att omställningen till eleffektivare utrustning
vore genomförd redan 1996... Då kan man ur resultaten i Challenge of
choices räkna fram att:

1. Om man i Sverige redan om 6 år i full skala skulle använda den mest
effektiva slutanvändartekniken som redan finns på marknaden skulle elförbrukningen
kunna vara ca 86 TWh, mer än 40% lägre än behovet av eltjänster
som då har ökat till ca 150 TWh-ekviv. Ändå skulle användaren få minst
samma eltjänst.

2. Om man redan om 6 år skulle använda högeffektiv teknik, skulle elförbrukningen
ungefär halveras, till ca 75 TWh.

I verkligheten skulle en sådan omställning naturligtvis ta längre tid, och
under den tiden hinner troligen både konsumtionsmönster och -volym ändras,
och dessutom leder den tekniska utvecklingen till ännu högre energieffektivitet.
Omställningen går olika snabbt inom olika samhällssektorer och
för olika typer av utrustningar. Det intressanta är att omställningstakten kan
påverkas med ekonomiska styrmedel. Vi anser att det är rimligt att anta att
elförbrukningen 1996 skulle kunna bli åtminstone 15-20% lägre än behovet
av eltjänster, dvs 120 -130 TWh även om behovet av eltjänster skulle stiga
med så mycket som 2% per år. Dessutom kan en stor del av elvärmen, minst
10 TWh, ha ersatts med andra bränslen.

Potentialen för fördubblad effektivitet i slutlig elanvändning är särskilt
viktig därför att den motsvarar både stora kapitalbesparingar - man slipper
ju bygga nya kraftverk - och stora miljöförbättringar som också innebär
stora uteblivna kostnader.

Miljöpartiet kräver att framgångsrika metoder ska prövas

Vi anser att vi i Sverige åtminstone ska pröva de metoder som visat sig framgångsrika
i andra länder för att främja satsning på eleffektiv utrustning - om
det inte finns bättre förslag. Därför kräver vi att följande metoder provas:

1. att bevilja statliga lån eller räntebidrag som innebär att företag, organisationer
och konsumenter som skaffar eleffektiv utrustning eller medverkar
till att deras kunder gör det, betalar samma ränta på sina investeringar som
Vattenfalls kalkylränta för investeringar i nya kraftverk.

2. att ge Vattenfall direktiv att införa s.k. två- eller flerprissystem eller 3

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr N463-471

motsvarande i sina tariffer för att motivera sina kunder att använda el effektivare.
Tvåprissystemet innebär att kunden betalar bara en viss andel, t ex
50% av normal taxa för den första halva delen (eller en annan andel) av sin
normalförbrukning, för återstoden betalar hon normalt pris plus motsvarande
pålägg, i vårt exempel 50%. Metoden kan upplevas som orättvis mot
sparsamma, redan eleffektiva kunder.

En liknande möjlighet är att en industri får en rejäl rabatt på sitt normala
pris för den elförbrukning som är fysikaliskt nödvändig för en viss funktion
eller tillverkningsmetod, med den mest eleffektiva metod som kan visas fungera,
och får ett rejält påslag på normalpriset för överskjutande förbrukning.

Man kan, som i Kalifornien, sätta en lägre tariff för de förbrukare som har
valt energieffektiva modeller för viss typ av utrustning, motsvarande förhöjd
tariff för de som har valt energislösande modeller och normal tariff för mellangruppen.

2. att ge Vattenfall direktiv att införa s.k. två- eller flerprissystem eller
motsvarande i sina tariffer för att motivera sina kunder att använda el effektivare.
Tvåprissystemet innebär att kunden betalar bara en viss andel, t.ex.
50 % av normal taxa för den första halva delen (eller en annan andel) av sin
normalförbrukning, för återstoden betalar hon normalt pris plus motsvarande
pålägg, i vårt exempel 50 %. Metoden kan upplevas som orättvis mot
sparsamma redan eleffektiva kunder.

En liknande möjlighet är att en industri får en rejäl rabatt på sitt normala
pris för den elförbrukning som är fysikaliskt nödvändig för en viss funktion
eller tillverkningsmetod, med den mest eleffektiva metod som kan visas fungera,
och får ett rejält påslag på normalpriset för överskjutande förbrukning.

Man kan som i Kalifornien sätta en lägre tariff för de förbrukare som har
valt energieffektiva modeller för viss typ av utrustning, motsvarande förhöjd
tariff för de som har valt energislösande modeller och normal tariff för mellangruppen.

3. att ge Vattenfall direktiv att göra avtal med så kallade energitjänstföretag
som förser sina kunder med energi tjänster och investerar i eleffektiv utrustning
för detta mot ersättning i form av delad vinst, t ex enligt principerna
i figuren.

Mot. 1989/90
N463

K R fiFT

bOLPiG

ftefafninj

C I fvré-ruJcninj

tt ia.Kor

uirnsfn

FOfL&£U.MR.£
Sou 06.LTA,p.

FAJ FRC-f-\ ^'3'fepWc
T Jfl/JSTFcteT
KC

Oel gv Vinst

nj för e/fjcLnskr

FÖfc&RU

4. att införa normer som anger högsta tillåtna elförbrukning för de vanli- Mot. 1989/90

gaste typerna av hushållsapparater, pumpar och fläktar mm samt försälj- N463

ningsförbud för elapparater vars elförbrukning överstiger den mest energieffektiva
modellens med mer än ett visst procenttal. Motsvarande standards

tilllämpas i USA, där kongressen gjort lag av ett avtal som tillverkarna och
miljöorganisationerna förhandlat fram mellan sig.

5. att införa obligatorisk konsumentinformation på alla elapparater om
vad den aktuella modellens elförbrukning kostar i jämförelse med den eleffektivaste
modellen som finns på marknaden, omräknad till samma nyttiga
kapacitet (t.ex. liter i kyl- och frys, dels per gång vid normal användning,
dels per år. Helst ska även kapitalkostnaden räknas in, med uppgivet riktpris,
normal livslängd, skatt och låneränta.

6. att införa ekonomiska incitament, belöningssystem, som innebär att köparna
av de energisnålaste apparaterna får en viss rabatt, som betalas av elleverantören
som ju tjänar på att slippa bygga nya kraftverk. Kan kombineras
med eller ersättas av tariffsystem enligt p 2. Även de distributörer och affärer
som medverkar kan belönas. De kunder som lämnar sin gamla apparat till
affären för skrotning och de affärer som medverkar bör belönas extra. Likaså
kan de tillverkare som gör de mest energieffektiva utrustningarna i sitt
slag få en effektivitetsbonus, gärna knuten till den energibesparing som den
erbjuder.

7. att föreskriva att alla energiförbrukningsräkningar skall innehålla lättläst
information om elförbrukningen och vad den kostar, hur den har ändrats
under de senaste åren och vart man kan vända sig om man vill ha information
om hur man kan spara och använda energi effektivare.

8. att utforma och sprida aktuell och effektiv information som hjälper
kraftbolag, eldistributörer och elförbrukare samt tillverkare, distributörer
och försäljare av elutrustning att bli mer medvetna om hur de kan sänka
energiförbrukningen och vad de kan tjäna på det.

9. att ge stöd till fortsatt utveckling, utprovning och demonstration i full
skala både av eleffektiv utrustning och metoder för att uppmuntra människor
att använda dessa metoder. Statliga verk och företag bör vara föregångare
genom att satsa på den mest energieffektiva utrustning som finns tillgänglig.

10. att göra det lättare för små leverantörer av elkraft att mot låg ersättning
överföra el på ledningsnätet.

11. att tillåta ett företag som skapar överskott av elenergi inom ett område
att överföra och själv förbruka eller sälja detta överskott till andra förbrukare,
var som helst.

12. att föreskriva att kraftbolag måste välja den metod som ger lägsta totala
kostnad för att uppfylla sin skyldighet att leverera el till sina kunder. Ett
sätt att uppnå detta är att sätta upp motsvarande villkor för koncession.

Detta bör kombineras med att kraftbolaget måste begära in anbud på den
mängd energi som man behöver ha fram vid varje beslutstillfälle. Skulle det
därvid visa sig att det går att klara en ändring av elbehovet, inklusive normala
överföringsförluster och säkerhetsmarginaler genom investeringar i effektivare
energianvändning, skall tillstånd till kapacietsutbyggnad ej lämnas.

5

Vattenfall skall ges direktiv om att redovisa vilka minskningar av elfor- Mot. 1989/90

brukningen som kan förväntas om en lämplig kombination av ovanstående N463

åtgärder tillämpas, år för år, från och med 1992.

Byt elvärme mot billigare och miljövänligare värmekällor

Slutligen kan elförbrukningen minskas genom att vissa förbrukare som kan
använda andra energislag utan effektivitetsförlust gör det. En viktig grupp
är de som idag har elpannor och vattenburen värme och som kan byta till en
värmepanna som eldas med biobränsle. De bör uppmuntras att göra detta
med hjälp av rejäla räntebidrag. De som redan har kombipanna kan direkt
gå över till annat bränsle.

I vissa tätbebyggda områden är det lämpligt att investera i fjärrvärmecentraler,
som eldas med biobränslen. Då skall man få räntebidrag för nödvändiga
investeringar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att göra det lönsamt att satsa på effektiv
energiteknik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statliga lågräntelån eller räntebidrag för energieffektiv
utrustning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prissättning för att uppmuntra effektivare elanvändning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avtal med energitjänstföretag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa normer för elförbrukning för de vanligaste
typerna av utrustning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatorisk konsumentinformation på alla elapparater,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiska incitament för energisnål elutrustning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mer informativa elräkningar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av information om effektiv elanvändning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till fortsatt utveckling och staten som föregångare,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överföra el på ledningsnätet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att välja efter lägsta totala kostnad, 6

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90

tionen anförts om redovisning av förväntade minskningar av elfor- N463

brukningen.

Stockholm den 25 januari 1990
Inger Schörling (mp)

Krister Skånberg (mp)

Claes Roxbergh (mp)

Åsa Domeij (mp)

Lars Norberg (mp)
Roy Ottosson (mp)

7