Effektiv regionalpolitik

Motion 2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 4

2 Förslag till riksdagsbeslut 5

3 Ett bekymmersamt utgångsläge 6

3.1 En misslyckad regionalpolitik 6

4 Generella insatser för företagande 7

5 Ställ inte region mot region 7

6 Förbättra glesbygdens konkurrenskraft 8

6.1 Bättre villkor för de areella näringarna 8

6.2 Utöka nedsättningen av socialavgifterna 9

6.3 Satsa på enskilda vägar 9

6.4 Ge informationsteknik till alla 10

6.5 Underlätta strandnära bebyggelse 11

6.6 Öppna för alternativ inom vård, skola och omsorg 11

6.7 Ge en god samhällsservice i alla delar av landet 12

6.8 Förbättra villkoren för turistnäringen 13

6.9 Lös äganderättskonflikter inom renskötselområdet 13

6.10 Ge goda utbildningsmöjligheter 14

7 Reformera EU:s regionalpolitik 14

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de selektiva regionalpolitiska stöden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om generella insatser för ett bättre företagsklimat.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riskkapitalförsörjningen.1

4. Riksdagen beslutar om sänkta drivmedelsskatter och höjda reseavdrag i enlighet med vad som anförs i motionen.2

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de areella näringarna.1

6. Riksdagen beslutar om utökad nedsättning av socialavgifterna i stödområde A i enlighet med vad som anförs i motionen.3

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de enskilda vägarna.4

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om informationsteknik till alla.4

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att underlätta strandnära bebyggelse.5

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öppna offentliga monopol inom vård, skola och omsorg för konkurrens.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en god samhällsservice i alla delar av landet.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre villkor för den svenska turistnäringen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om äganderättskonflikterna inom renskötselområdet.5

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om goda utbildningsmöjligheter i hela landet.6

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reformering av EU:s regionalpolitik.

1 Yrkandena 3 och 5 hänvisade till SkU.

2 Yrkande 4 hänvisat till FiU.

3 Yrkande 6 hänvisat till SfU.

4 Yrkandena 7 och 8 hänvisade till TU.

5 Yrkandena 9 och 13 hänvisade till MJU.

6 Yrkande 14 hänvisat till UbU.

3 Ett bekymmersamt utgångsläge

En vanlig vardag är det en och en halv miljon svenskar i arbetsför ålder som inte går till jobbet. Drygt hälften är sjukskrivna eller förtidspensionerade. Den andra halvan har överhuvudtaget inget jobb att gå till.

Detta är genomsnittssiffror. I många regioner är läget ännu värre. Särskilt prekär är situationen i stora delar av Bergslagen och Norrlands inland där en tredjedel av den vuxna befolkningen står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Här är nyföretagandet också lågt. Detta är just de regioner som av hävd har styrts av socialdemokrater och kommunister och där arbetsmarknaden därför präglas av bristande mångfald och få alternativ. Här har aldrig enskilda initiativ, entreprenörsanda och konkurrens till den offentliga sektorns monopol uppmuntrats.

Tudelningen av landet syns också tydligt i statistiken över förtidspensioner och sjukfrånvaro. Problemen är störst inom den offentliga sektorn och i de regioner där arbetslösheten är högst. I sin rapport Alla behövs – blott arbetsmarknadspolitik skapar inga nya jobb konstaterade LO att det knappast är så att människor är sjukare i Haparanda än i Danderyd. Höga förtidspensionstal är snarare en fråga om arbetsmarknadens funktionssätt.

En sammanställning visar att Dalarna, Gävleborg, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten är allra värst utsatta när det gäller ohälsotal, sjukskrivningar och förtidspensioner.

3.1 En misslyckad regionalpolitik

Den regionalpolitiska utredningen framhöll i sitt slutbetänkande (SOU 2000:87) att olika regioner inte bara samarbetar utan även konkurrerar om statens resurser. Detta betyder att statens insatser i en region måste upplevas som meningsfulla av befolkningen i andra regioner som är med och betalar. Politiken måste också vara stabil för skiftande konjunkturer, minskade skatteintäkter, ändrade regler för stöd och andra omvärldsförändringar.

I utredningen drogs två slutsatser om de regionalpolitiska stöden och deras effekter. Den ena slutsatsen var att stöden – särskilt de selektiva stödformerna regionalt utvecklingsbidrag, sysselsättningsbidrag, landsbygdsstöd och småföretagsstöd – i sig har negativa effekter. En annan slutsats var att de selektiva stöden hanteras på ett sådant sätt att de bidrar till att konservera näringsstrukturen och förhindra en utveckling.

Den hittills förda regionalpolitiken med riktade stöd till svaga regioner har inte gett några bestående positiva resultat. Det är nu dags att dra slutsatsen av detta förhållande. Politiken måste utgå från människors egna initiativ och ansvar, såväl för sig själva som för sin hembygd. Varje region och varje bygd har sin styrka och sina svagheter som bäst kan tas till vara genom lokala initiativ.

Företagandet är tillväxtens motor. En politik som underlättar för företagandet ökar efterfrågan på arbetskraft och främjar välståndet. Höga skatter har en hämmande inverkan på företagande och därmed tillväxten – inte minst i glesbygden.

4 Generella insatser för företagande

För att bryta stagnationen är det nödvändigt att skapa ett nytt och bättre företagsklimat i de stora delar av landet där entreprenörsandan så länge har varit satt på undantag. Politikens uppgift är att skapa förutsättningar för alla regioners och människors möjligheter till utveckling.

Långsiktig tillväxt måste betonas mer än temporära sysselsättningsökningar. Politiken måste ta sin utgångspunkt i företagarens och företagandets villkor. I en framåtsyftande regionalpolitik blir förbättringar av småföretagens villkor den kanske allra viktigaste uppgiften. En politik som inte tillvaratar skaparkraft och drivkraft kan aldrig hålla våra bygder vid liv. Inget bidrag kan ersätta en duktig entreprenör. Utgångspunkten för den moderata regionalpolitiken blir därför att företagsamheten skall prioriteras framför bidrag och sektorsstöd.

Entreprenörskap är grunden för välstånd. Entreprenörskap är den mänskliga kraft som skapar nya produkter, tjänster och arbetstillfällen. Entreprenörskapet skapar också nya sätt att producera, konsumera och organisera livet. Genom entreprenörskapet åstadkoms förnyelse. Utan entreprenörskap skapas inga företag och utan företag skapas inga arbetstillfällen. Vikten av entreprenörskap och nyföretagande kan därmed inte överskattas.

I partimotion 2002/03:N227 Världens bästa företagsklimat lämnar vi moderater en serie förslag som syftar till att förbättra näringsklimatet i alla delar av landet. Bland förslagen märks sänkta skatter på arbete och företagande, införande av en förenklad företagsform som skall underlätta nyföretagande, förbättrad kapitalförsörjning genom kraftigt utökade möjligheter till direktavskrivningar samt kraftigt minskat regelkrångel och minskad uppgiftslämning för företagen.

Staten måste också hjälpa till att förbättra och bygga ut vägnätet, få en utbyggd IT- infrastruktur, sänka drivmedelsskatter och i övrigt förbättra villkoren för företagande i glest befolkade delar av landet.

5 Ställ inte region mot region

Det är mycket olyckligt att Socialdemokraternas politik har kommit att ställa region mot region. Vi ser inte en motsättning mellan storstäderna och de mindre orterna och ytterst inga motstridiga intressen mellan land och stad.

Storstäderna utgör, tillsammans med några andra entreprenörstäta regioner, de områden i Sverige där flest nya jobb skapas. Regionalpolitik får inte handla om hur denna utvecklingskraft skall kvävas, utan om hur den skall kunna spridas också till andra delar av landet.

Det är mot den bakgrunden djupt olyckligt när staten straffar de expansiva regionerna genom utformningen av såväl det kommunala skatteutjämningssystemet som fastighetsskatten.

Ingen ifrågasätter att det behövs stöd till de kommuner som drabbas av utflyttning eller som av andra skäl har ett särskilt lågt skatteunderlag. Den uppgiften bör dock vara en statlig och inte en mellankommunal uppgift. Som det nu är ges det rättmätiga stödet till utsatta kommuner genom indragning av kommunal skattekraft i tillväxtregionerna. Detta innebär en kränkning av det kommunala självstyret men också att man tar bort viktiga incitament till tillväxt för kommunerna.

En god tillväxt i storstadsregionerna är inte ett hot mot övriga delar av landet. En region som expanderar hamnar i en uppåtgående spiral. Företagandet ökar och fler arbetstillfällen skapas. Effekterna av en sådan utveckling sprider sig sedan som ringar på vattnet.

Därför är det så skadligt när den socialdemokratiska politiken nu har utformats så att den i tillväxtregionerna i praktiken straffar inflyttning, bostadsbyggande och hög förvärvsfrekvens. Denna höst har vi därtill sett hur politiken direkt har framtvingat så stora skattehöjningar i kommuner och landsting att det ofrånkomligen kommer att påverka privat efterfrågan och ekonomisk tillväxt i hela landet.

6 Förbättra glesbygdens konkurrenskraft

Det låga hushållssparandet i Sverige är en bidragande orsak till svårigheterna att finansiera nyföretagandet. I glesbygdsområdena tillkommer mycket låga fastighetsvärden, vilket minskar företagarnas möjligheter att ställa säkerhet till förfogande för upplåning av kapital. Det får också till följd att även kommuner tvingas ta ekonomiska risker genom borgensåtaganden eller köp av fastigheter i samband med nylokaliseringar. Dessa förhållanden understryker vikten av att riskkapitalförsörjningen förbättras radikalt.

Bensin- och dieselpriserna är orimligt höga. Huvudanledningen är den extrema beskattningen av drivmedel. Dessa skatter drabbar alla som behöver använda bil men slår förstås särskilt hårt mot de boende i glesbygd som saknar alternativ för resor till och från arbete, dagis, affärer m.m. Vi föreslår att skatten på bensin och diesel sänks med närmare en krona per liter inklusive moms. Dessutom bör avdragen för arbetspendling med bil höjas till 20 kronor per mil.

6.1 Bättre villkor för de areella näringarna

Jord- och skogsbruk liksom trädgårdsnäring, jakt och fiske är och kommer att förbli viktiga näringsgrenar i många glest befolkade delar av landet. Därför måste vi ge det svenska skogs- och jordbruket möjlighet att konkurrera på likvärdiga villkor med övriga EU-länder. Det är bl.a. nödvändigt att sänka skatterna på produktionsmedel som diesel och handelsgödsel.

De familjeägda jord- och skogsbruksföretagen utgör grunden i näringen. Det saknas i dag rimliga möjligheter till generationsväxlingar, vilket är en nödvändighet för att de familjeägda företagen skall kunna bestå. För företagen, inte minst inom skogs- och jordbruksnäringen, är det viktigt att skattelagstiftningen om reavinster förändras så att den inte försvårar eller hämmar generationsskiften.

Även övriga skatter som påverkar övergången från en generation till nästa, såsom arvsskatt och gåvoskatt, är ofta förödande. Det finns exempel på barn till jord- och skogsbrukare som inte har råd att ärva sina föräldrar på annat sätt än att totalskövla eller sönderstycka fastigheten ifråga. Detta minskar givetvis framtidstron och hämmar utvecklingen på landsbygden.

Den socialdemokratiska regeringen har satt upp som mål att den ekologiska livsmedelsproduktionen skall uppgå till 20 procent av den totala produktionen. Vi anser inte att det är politikens uppgift att sätta upp den typen av kvantitativa mål. Det är inte fel med alternativa produktionsformer, men utgångspunkten måste vara att den ekologiska produktionsvolymen, som på vilken marknad som helst, får anpassas till efterfrågan utan statlig inblandning.

6.2 Utöka nedsättningen av socialavgifterna

I år har införts utvidgade särskilda avdrag vid beräkning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter för arbete som utförs vid ett fast driftställe i stödområde A. Problemet är att möjligheterna till avgiftsnedsättning inte gäller för många av näringsidkarna inom jordbruks-, fiske- och transportsektorn.

Vi anser att denna form av regionalpolitik är att föredra framför konventionell stödpolitik. Sänkta skatter och avgifter för alla företag behövs därutöver. Vi ser därför sänkta socialavgifter i stödområde A som ett första steg på vägen.

Fler företag i stödområde A bör nu få möjlighet till nedsättning av socialavgifterna. Enligt vår bedömning kan en sådan utökning av avdraget rymmas inom ramen för s.k. försumbart stöd och skulle då vara förenligt med EG:s statsstödsregler.

6.3 Satsa på enskilda vägar

Kommunikationerna har stor regionalpolitisk betydelse. Särskilt betydelsefulla för landsbygden är de enskilda vägarna. De har stor betydelse för svenskt näringsliv men också för möjligheten att leva och bo på landsbygden. Nära 70 procent av det svenska vägnätet består av enskilda vägar. Av dessa vägar uppbär ungefär en fjärdedel statliga bidrag. Ungefär 800.000 personer är bosatta vid statsbidragsberättigade enskilda vägar.

Under en rad år har Socialdemokraterna kraftigt skurit ner statsbidragen till de enskilda vägarna. Nedskärningarna har lett till stora svårigheter för alla som i sin vardag är beroende av detta vägsystem. De har dessutom drabbat många företag ekonomiskt.

Vägverket har haft i uppdrag av regeringen att utreda konsekvenserna av att föra över ytterligare 1 100 mil allmänna vägar till enskilda vägar. En sådan överföring får inte innebära att ekonomiskt ansvar och driftsansvar vältras över på de boende kring vägarna.

För att förhindra ytterligare försämringar av de enskilda vägarna vill vi att anslagen till de enskilda vägarna skall höjas. Anslagshöjningen skall användas till satsningar på höjd bärighet och en höjning av de generella bidragen till de enskilda vägarna.

6.4 Ge informationsteknik till alla

Bristen på bra och effektiv infrastruktur verkar tillbakahållande på utvecklingen i vårt lands expansiva regioner samtidigt som det hindrar tillväxten att spridas till mindre tätbefolkade och expansiva regioner. Bra kommunikationer är även ett bra konkurrensmedel. En konstruktiv IT-politik är en viktig del av en bra regionalpolitik.

När det gäller IT-infrastrukturen anser vi att statens främsta uppgift är att främja och stimulera konkurrensen på marknaden. Spelreglerna måste vara förutsägbara och tillämpas konsekvent.

En viktig förutsättning för att nya tjänster skall kunna utvecklas och göras tillgängliga är utbyggnaden av landsomfattande bredbandsnät till företag, myndigheter och hushåll. Det är i första hand marknaden som bör svara för denna utbyggnad. Statens roll är att vara brukare av IT-infrastruktur och tjänster samt att via ordinarie glesbygdsmedel ge rimlig tillgång till bredband i glesbygd och till speciella grupper.

I de fall där en utbyggnad av IT-infrastrukturen inte kommer att kunna ske på kommersiella villkor kan det alltså vara motiverat för staten att medverka i olika former. Vi anslår därför medel för detta.

En god infrastruktur är av stor betydelse för företagens utveckling. Till infrastrukturen hör det fysiska transportnätet, men också IT-motorvägar. Den informationstekniska infrastrukturen spelar en avgörande roll för etablering av de nya snabbväxande företagen. Informationstekniken behöver nät med hög kapacitet för att kunna nyttiggöras fullt ut. Inte minst utbildning över stora avstånd kräver möjligheter till interaktivitet. Tekniskt sett finns olika möjligheter att tillgodose kapacitetsbehovet. Optisk kabel är bäst teknik i vissa områden, medan satelliter kan vara det i andra. Utvecklingen förändrar dessutom hela tiden både de tekniska möjligheterna och de kommersiella villkoren.

Normalt sett är utbyggnaden av överföringskapacitet en fråga för marknadens aktörer. I de mer tätbefolkade områdena av Sverige fungerar detta väl. De mer glest bebyggda delarna av vårt land riskerar dock att bli dåligt försörjda med överföringskapacitet. Begränsningar av överföringskapacitet för information kan därmed komma att vara det svåraste hindret för en allsidig regional utveckling. Vi menar därför att regionalpolitiska insatser bör kunna utnyttjas som ett verktyg för att undanröja detta potentiella utvecklingshinder. Det kan antingen ske genom upphandling eller genom att staten tar hela ansvaret och privatiserar projektet när det har genomförts. Det är dock viktigt att staten inte handlar på ett sådant sätt att ny teknik begränsas.

6.5 Underlätta strandnära bebyggelse

Vi vill öka möjligheterna att bättre utnyttja strandnära områden för bebyggelse i de delar av Sverige som både är glest bebyggda och har långa sjö- och kuststräckor.

Dagens lagstiftning innebär att det finns ett generellt förbud mot att bygga intill 100 meter från hav, sjö eller vattendrag. Länsstyrelsen kan utvidga denna gräns till 300 meter och dispens ges endast i undantagsfall. Mot bakgrund av att Sverige är rikt utrustat med stränder längs åar, sjöar och hav ter sig detta regelsystem omotiverat. Totalt finns 92 409 sjöar större än en hektar i Sverige.

Lagstiftningen försvårar också bevarandet av en levande skärgård. Förbudet mot strandnära bebyggelse medför svårigheter att utveckla boende och annan verksamhet. Problemen har även gällt för stora delar av glesbygden. Ökad möjlighet till bebyggelse i strandnära områden skulle skapa bättre förutsättningar för att hålla landskapet levande. Ett ökat befolkningsunderlag skulle också ge bättre förutsättningar för handel och offentlig service.

Även i större och mindre tätorter har attraktiv bebyggelse i strandnära områden försvårats. Här skulle många nya bostäder kunna komma till stånd till glädje för de boende och ortens utveckling. Det generella förbudet mot strandnära nybebyggelse medför också att priserna på befintliga fritids- och bostadshus i dessa lägen pressas upp. I kombination med hög fastighetsskatt leder detta till att endast ett fåtal har råd att bosätta sig eller avnjuta sin fritid i strandnära områden.

Vår uppfattning är att det behövs en lagstiftning som skyddar känslig fauna och flora och garanterar tillgång till bad- och friluftsliv i befolkningstäta områden. Utgångspunkten för lagstiftningen bör dock vara den motsatta mot i dag. Det innebär att det bör finnas en generell rätt att bebygga sin mark nära stränder och vattendrag. Därefter kan en kommun begränsa denna rätt genom detaljplan om detta är motiverat av hänsyn till känsligt djur- och växtliv eller allmänhetens tillgång till bad- och friluftsliv.

6.6 Öppna för alternativ inom vård, skola och omsorg

De traditionella monopolen inom vård, skola och omsorg måste brytas upp och ersättas med mångfald, konkurrens och öppenhet för alternativa lösningar. Dagens hinder för okonventionella lösningar och brist på flexibilitet behöver uppmärksammas i ett glesbygdsperspektiv.

Med de lösningar som erbjuds i dag tvingas t.ex. äldre i glesbygden att anpassa sig till de lösningar som ges i tätorten. Större flexibilitet och vilja till individuella lösningar behöver inte bli dyrare, utan är en fråga om inställning och öppenhet för nya arbetsformer och samordning mellan olika insatser som ses i ett enhetligt kostnadsperspektiv.

Det är också svårt att få äldreboende om man inte bor i centralorten och man kan heller inte flytta dit om man inte får sådant boende. De som bor nära kommungränserna – d.v.s. oftast långt ifrån centralorten – kan mycket väl ha större social anknytning till grannkommunen än till den egna kommunen. Att de riskerar att tvingas till ett äldreboende långt ifrån vänner och anhöriga ger knappast en ålderdom med trygghet med den bästa möjliga kvalitén. Detsamma gäller för de äldre som blivit ensamma kvar när barnen flyttar till andra delar av Sverige – de måste också ges bättre möjligheter att välja boende i närheten av dem som står dem nära om de så önskar. Den lagstadgade rättigheten att välja äldreboende måste också efterlevas i praktiken.

Det finns inte – som Socialdemokraterna tror – någon entydigt bästa omsorgslösning för alla föräldrar och barn. I glesbygd är kommunal barnomsorg ofta ett opraktiskt eller mindre realistiskt alternativ. Många tvingas ändå att välja denna eftersom dagens familjepolitik gör att det ofta saknas alternativ. De som hittar egna lösningar får inte del av den maxtaxa som Socialdemokraterna beslutat införa. Samtidigt är de ändå tvungna att bidra till den via kommunalskatten. Det kan inte vara rimligt att tvingas finansiera sina egna barns barnomsorg helt ur egen ficka samtidigt som man tvingas betala för andras.

Socialdemokraternas familjepolitik försvårar ett liv i glesbygden. Denna bild förstärks av att behovet av barnomsorg i glesbygden ökat de senaste åren. Borta är den tid då en hel familj kunde försörja sig på en normalstor gård utan att behöva ett förvärvsarbete bredvid. För många jordbrukare är jordbruket i dag bara en deltidssysselsättning. För att försörja sig behöver de även annat arbete.

Vi vill införa pengsystem inom skola och omsorg i syfte att garantera valfriheten för alla invånare. Det skall inte behöva kosta extra att välja alternativ till den service som kommuner och landsting bedriver i egen regi.

6.7 Ge en god samhällsservice i alla delar av landet

Lands- och glesbygdsbefolkningen måste ha tillgång till en grundläggande och tillfredsställande service. Om detta skall bli möjligt måste nya lokalt anpassade lösningar prövas. Det måste exempelvis skapas möjligheter för småföretagare eller ekonomiska föreningar med entreprenörsanda att ta över serviceverksamheter som post, apotek, systembolag och liknande service.

Genom lokal samverkan mellan olika verksamheter kan den service som idag hotas på många håll i stället bibehållas och utvecklas. Samlokalisering av verksamheter praktiseras redan med framgång på flera håll i landet.

Genom att ge privata och kooperativa aktörer möjlighet att vara med och ge grundläggande samhällsservice utifrån de lokala behoven ökar möjligheterna att skapa flexibla lösningar. De kan därmed anpassas efter människors behov i respektive område, snarare än att som i dag tvinga människorna att anpassa sina behov efter statens eller kommunens servicemall.

6.8 Förbättra villkoren för turistnäringen

Turismen är en näring med betydande tillväxtmöjligheter. Dess andel av BNP är för närvarande drygt 2,8 procent och antalet sysselsatta kan beräknas till drygt 140 000.

Turistnäringen är viktig också ur ett regionalpolitiskt perspektiv. Den är spridd över hela landet och möjligheterna att skapa en turistprodukt finns varhelst det finns en turistentreprenör. Vinterturismen i norr och sommarturismen i söder kompletterar varandra. Just möjligheten att hela landet kan exploatera sina turistiska tillgångar gör turistnäringen ytterligare värd att satsa på. I Sverige finns turismens råvaror i riklig mängd; natur, kultur, evenemang och allehanda aktiviteter. Det som fattas är bättre villkor för turismen som näring.

Turistindustrin är personalintensiv och mycket känslig för förändrade lönekostnader och hög tjänstebeskattning. Beskattningen av arbete i Sverige är mycket hög i förhållande till andra länder inom EU och leder till färre tjänster än önskvärt inom turistnäringen. Om Sverige skall klara konkurrensen och kunna utveckla turistnäringen måste skatten på arbete sänkas. Förutom sänkt skatt på arbete måste också reglerna på arbetsmarknaden anpassas bättre till turismens karaktär.

Det kommunala engagemanget på turismens område innebär ofta svårigheter för turistföretagen, eftersom konkurrensen inte sker på lika villkor. Detta hämmar utvecklingen av befintliga och nya företag. För småföretagaren kan det vara svårt att hävda sina intressen gentemot kommuner om en tvist skulle uppstå. Kommunerna bör därför inte engagera sig i aktiviteter som bättre kan skötas av privata företagare. Turismen är en servicenäring och regler och förordningar måste anpassas på ett sådant sätt att de underlättar verksamheten. De insatser som har gjorts på turistområdet hittills har inte gynnat företagen nämnvärt.

6.9 Lös äganderättskonflikter inom renskötselområdet

Inom renskötselområdet, och då framför allt på de s.k. vinterbetesmarkerna, är den privata äganderätten under diskussion. Det pågår också rättsliga processer mellan markägare och olika samebyar beroende på konflikter om samernas sedvanerätt till vissa vinterbetesmarker. Mot bakgrund av detta är det viktigt att den tillsatta gränsdragningskommissionen arbetar skyndsamt. Det är angeläget att hitta former för samråd och samexistens om man inte löser problematiken med vad som är samernas vinterbetesmark.

I utredningen om ILO-konventionen 169 framgick det att Sverige – för att kunna ratificera konventionen – behöver ändra lagstiftningen i syfte att stärka renskötselns rättigheter på annans mark. Dessa förändringar skulle medföra en motsvarande inskränkning i markägarens rättigheter. Mot bakgrund av denna rättighetsförskjutning motsätter vi oss en svensk ratificering av konventionen.

6.10 Ge goda utbildningsmöjligheter

Det är viktigt att likvärdiga villkor för utbildning råder i hela landet. Särskilt viktigt är att grund- och gymnasieskolan håller hög kvalitet. När det gäller utformningen av en väl fungerande utbildningspolitik på dessa områden hänvisar vi bland annat till den moderata motionen 2002/03m008 Kunskap som mänsklig hävstång.

Det allmänna har ansvar för att alla unga får möjlighet att tillägna sig de kunskaper ett gott och berikande liv kräver. Detta är ett statligt åtagande som är lika för alla elever oavsett var de bor. Formerna för hur olika elever väljer att tillägna sig nödvändiga kunskaper skiljer sig åt. Det är därför viktigt att skolsystemet kan erbjuda så flexibla lösningar som möjligt för undervisningens genomförande.

Ett decentraliserat ansvar kombinerat med en nationell skolpeng som följer elevernas val av skola gör det möjligt att behålla även små skolor i glesbygd och finna olika former för hur de skall drivas med goda resultat. Den nationella skolpengen gör att pengar kan läggas direkt till den skola som eleven och föräldrarna har valt.

Erfarenheterna av friskolereformen är mycket positiva när det gäller utvecklingen på landsbygden. Numera finns friskolor över hela landet och inte minst i många landsbygdsskolor pågår ett spännande utvecklingsarbete. Många små skolor har med hjälp av engagerade föräldrar kunnat räddas från nedläggning. Utan friskolereformen hade detta aldrig varit möjligt. När Socialdemokraterna vill försämra villkoren för friskolorna är detta därför ett direkt slag mot möjligheterna att ge goda möjligheter till utbildning i hela landet.

I många delar av landet råder det brist på lärare. Det är därför viktigt att förbättra möjligheterna till lärarutbildning och möjligheterna för skolorna att lägga ut undervisning på entreprenad. Vi ser positivt på försök att skapa fler lärarutbildningar i alternativa former. Det nya nätuniversitetet bör också kunna ge en förbättrad möjlighet för god utbildning på distans.

När det gäller gymnasieutbildningar är det vidare viktigt att samarbete över kommungränserna uppmuntras i syfte att säkerställa tillgången till och valmöjligheter mellan olika sorters utbildningar.

7 Reformera EU:s regionalpolitik

Europasamarbetet har frigjort de europeiska ekonomierna. Genom ökad konkurrens och utvecklingstryck uppnås en högre effektivitet, vilket möjliggör en snabbare tillväxt. Men det finns fortfarande alltför många inskränkningar i den inre marknadens funktionssätt, t.ex. stats- och regionalstöd.

EU:s toppmöte i Stockholm 2001 var tänkt som ett viktigt steg för att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. Det blev emellertid ingen framgång eftersom de socialdemokratiska regeringarna i EU:s medlemsländer inte klarar av att fullfölja åtagandet att liberalisera sina ekonomier. Den tidigare snabba avregleringstakten har stannat upp.

Lika allvarliga var signalerna från Göteborgstoppmötet där samma socialdemokratiska regeringar mer eller mindre utlovade ett fortsatt och oförändrat regionalstöd till vissa medlemsstater, trots att EU:s regionalpolitik måste reformeras. Att betala in pengar till EU för att sedan få tillbaka dem i form av strukturstöd är fel.

Det bör vara medlemsstaterna själva som först och främst ansvarar för sina regioner genom att stimulera kontakter, samverkan och utveckling. Detta kan, i de fall då det anses berättigat, främjas genom nationella stödsystem. Sådana system måste ovillkorligen stämma överens med EU:s krav på konkurrensneutralitet. I stället för en politik som ger riktade bidrag till svaga regioner i medlemsländer vill vi ha ett system där det sker en avräkning på medlemsavgiften för de regioner som ligger väsentligt under genomsnittet av EU:s medelinkomst.

Stockholm den 22 oktober 2002
Mikael Odenberg (m)
Ola Sundell (m)	Ulla Löfgren (m)
Henrik von Sydow (m)	Carl-Axel Roslund (m)
Lena Adelsohn Liljeroth (m)