Effektiva finansiella marknader

Motion 1990/91:N255 av Carl Bildt m.fl. (m)

Innehåll 1.

Sammanfattning2 2.

Bakgrund2 3.

De
finansiella marknadernas betydelse3 4.

Problembeskrivning3 4.1

Behov
av mer riskkapital5 4.2

Riskkapitalet
flyr Sverige5 5.

De
institutionella ramarna6 5.1

Slopa
transaktionsskatterna6 5.2

Bryt
monopolen6 5.2.1

Bolagisera
och privatisera Stockholms fondbörs7 5.2.2

Lokal
aktiehandel7 5.3

En
tillsynsmyndighet7 5.4

Inga
statliga styrelseledamöter8 5.5

Internationell
insiderlagstiftning8 5.6

Mångfald
i ägarstrukturen8 5.7

Ägande
över gränserna9 5.8

Ökad
rörlighet i ägandet9 6.

Beskattning
av kapitalavkastning och
kapitaltillgångar10 6.1

Reformerad
kapitalinkomstbeskattning10 6.2

Europaanpassad
kapitalvinstbeskattning11 6.3

Slopad
dubbelbeskattning11 6.4

Successivt
slopad förmögenhetsskatt12 7.

Riskkapitalförsörjning
för tillväxtföretag12

Hemställan14 1.
Sammanfattning

Moderata samlingspartiet vill att de svenska finansiella
marknaderna skall bli så livskraftiga att de kan spela en
internationell roll. Sverige har goda grundförutsättningar
för finansiella tjänster -- dessvärre har regeringens politik
på ett antal områden förstört förutsättningarna för väl
fungerande finansiella marknader.

Omsättningsskatten på värdepapper har haft mycket
negativa konsekvenser och måste avskaffas. Lagar och
regler för de finansiella marknaderna måste anpassas till
vad som gäller inom EG. Det är också viktigt att bryta
börsmonopolet och att bygga upp en sammanhållen
tillsynsmyndighet.

Beskattningen av kapitalvinster och kapitalinkomster
kommer att vara avgörande för hur väl
riskkapitalförsörjningen i Sverige kommer att fungera i
framtiden. Därför måste skattesatsen för
kapitalinkomstbeskattning sänkas.
Realisationsvinstbeskattningen bör baseras på reala
värden. Dubbelbeskattningen bör avskaffas och
förmögenhetsskatten bör successivt slopas.

För att förbättra riskkapitalförsörjningen till små företag
bör det bli möjligt för individer och företag att lämna s.k.
vinstandelslån.

2. Bakgrund

Sverige är på väg in i en besvärlig kris. Det finns ingen
ekonomisk tillväxt. Svenska företags konkurrenskraft
minskar. Arbetslösheten stiger drastiskt. Investeringarna i
svenskt näringsliv sjunker. Underskottet i Sveriges affärer
med utlandet ökar.

Även de finansiella marknaderna i Sverige präglas av
kris. Aktiemarknaden återspeglar den svåra ekonomiska
situationen i Sverige. Inflationen i Sverige är högre än i alla
andra jämförbara länder. Därför är också de nominella
räntorna så höga att svenskt näringsliv skadas.

Även om den internationella ekonomin präglas av en
nedgång är det den socialdemokratiska regeringens politik
som har orsakat större delen av de nuvarande ekonomiska
problemen i Sverige.

Moderata samlingspartiet lägger i andra motioner fram
ett stort antal förslag som sammantagna skulle återge
svensk ekonomi dess tillväxt.

Vi vill genom en generell politik stärka
marknadsekonomin. Näringsfriheten måste befästas genom
bland annat avregleringar och rivna gränshinder.

Vi vill skapa det positiva klimat för näringsverksamhet
som krävs för att svenska och utländska företag och
kapitalplacerare skall finna det intressant och lockande att
investera i Sverige. Under det gångna året har stora
summor investerats av svenska bolag i utlandet. Samtidigt
har få utländska investeringar gjorts i Sverige.

Grunden för det svenska välståndet har varit och är en
internationellt konkurrenskraftig industri. Genom
initiativkraft och kompetens har den svenska industrin
förmått kompensera hemmamarknadens relativa litenhet
med framgångar på marknader i andra länder.

Under senare år har tjänstesektorn kommit att spela en
allt viktigare roll i svenskt näringsliv. Samma utveckling är
tydlig i flertalet andra industriländer och det internationella
tjänsteutbytet ökar.

3. De finansiella marknadernas betydelse

Ett av fundamenten i varje modern marknadsekonomi
är de finansiella marknaderna. Välfungerande finansiella
marknader allokerar och sätter pris på riskkapital. Det är
en förutsättning för att investeringarna görs på det mest
effektiva sättet. Höga transaktionskostnader på de
finansiella marknaderna skadar deras funktion -- indirekt
skadas därmed hela ekonomin. Statlig reglering och
beskattning av de finansiella marknaderna kan därför få
negativa följdverkningar i andra delar av ekonomin.

De finansiella marknadernas betydelse för
riskkapitalförsörjningen och företagandets villkor kan
knappast överdrivas. Först när en fungerande aktie- och
kreditmarknad kommit igång kan marknadsekonomin
fungera tillfredsställande.

Den finansiella sektorn har utvecklats utomordentligt
snabbt i såväl Sverige som andra länder. Sektorn
karakteriseras av innovationsrikedom, teknisk utveckling
och internationalisering.

De finansiella marknaderna har kommit att globaliseras
tack vare ny handelsteknik och avregleringen av valuta- och
kapitalrörelser. De finansiella marknaderna kopplas
numera samman runt jordklotet och handeln bedrivs dygnet
runt. Konkurrensen mellan marknadsplatserna blir
knivskarp. Lokala skattepålagor och särskilda regler blir
därmed förödande.

Sverige har grundförutsättningar för att de svenska
finansiella marknaderna skulle kunna spela en
framträdande internationell roll. Sverige har i internationell
jämförelse effektiva banker och fondkommissionsbolag, en
innovativ och tekniskt väl utvecklad värdepappershandel,
låga transaktionskostnader vid värdepappersaffärer (om
man bortser från omsättningsskatten), goda
telekommunikationer, god utbildningsnivå och tillgång till
kompetenta och språkkunniga rådgivare.

Kompetensen och kunnandet inom de finansiella
marknaderna i Sverige är en tillgång för landet. Ett exempel
är att konceptet för Stockholms Optionsmarknad numera
har introducerats i bl.a. Helsingfors, Paris, Madrid och
London. Detta visar att svenska företag besitter betydande
kompetens och konkurrenskraft. Felaktigt utformade
skatteregler hotar emellertid att rycka undan grunden för de
svenska finansiella marknaderna.

4. Problembeskrivning

De finansiella marknaderna i Sverige fick ett betydande
uppsving i början av 1980-talet. Den enda verkliga
marknadsplatsen -- aktiebörsen -- präglades dessförinnan av
låg omsättning och internationellt sett låg värdering.

Avreglering av ett antal finansiella delmarknader
medverkade till en närmast explosionsartad utveckling
under 1980-talet, som påverkade såväl kursbildningen som
omsättningen. En fungerande penningmarknad tillkom.
Optionsmarknader uppkom och krav på en obligationsbörs
restes.

Den positiva utvecklingen bröts emellertid av
regeringens olika ingrepp. Omsättningsskatten på aktier
infördes och fördubblades senare och kom därefter att
utvidgas till en s.k. valpskatt. Även
realisationsvinstbeskattningen på aktier skärptes. Skatt på
konvertibler infördes. I samband med skatteomläggningen
vid årsskiftet har i realiteten kapitalbeskattningen skärpts.
Förutom världens högsta skattetryck har Sverige nu
västvärldens högsta kapitalbeskattning och kanske den
högsta beskattningen på finansiella transaktioner.

Den finansiella sektorn har, trots en hårdnande
internationell konkurrens, givits väsentligt sämre
verksamhetsbetingelser än vad som gäller för motsvarande
verksamhet i de flesta andra västeuropeiska länder.

Den 1 januari 1984 infördes en omsättningsskatt på en
procent på handel med aktier i Sverige. Skatten
fördubblades två och ett halvt år senare. Skatten utvidgades
sedermera till att gälla också fondhandelns egna
lagertransaktioner. Skatten omfattade under en tid också
penningmarknaden -- den s.k. valpskatten.

Effekterna av skatten har blivit de som kunde förväntas.
Penningmarknaden punkterades och aktiemarknaden kom
att fungera mycket dåligt med låg omsättning och en
utflyttning av handeln med svenska aktier till utlandet som
resultat. Aktiemarknadens likviditet har försämrats
kraftigt, vilket medför att många mindre företags aktier
ställts utanför aktiemarknaden. Kapitalförsörjningen blir
självfallet inte tillfredsställande.

Svenska börsnoterade aktier värderas i dag i en
internationell miljö. Omsättningen på fondbörsen sjönk
snabbt efter det att socialdemokraterna införde
omsättningsskatt på aktier. I dag har en betydande del av
aktiehandeln -- och därmed kursbildningen -- på de största
svenska företagen flyttat till främst London och New York
där transaktionskostnaderna är väsentligt lägre. Den
svenska aktiehandeln har därmed också på ett olyckligt sätt
koncentrerats till aktier i det fåtal svenska storföretag som
är noterade på utländska aktiebörser.

Planerna på en obligationsbörs har lagts på is i och med
att en stor del av handeln flyttat till Köpenhamn. Samtidigt
har omsättningen på penningmarknaden minskat.

Denna negativa utveckling utgör ett allvarligt hot mot de
svenska finansiella marknaderna. Kompetensen försvinner
ut ur landet. Allt fler marknadsaktörer flyttar utomlands
genom olika former av etableringar. Den bristfälliga
marknadsfunktionen leder till högre kostnader för de
svenska finansiella företagen. Samtidigt fördyras
riskkapitalförsörjningen, räntenivåerna pressas uppåt och
den lokala kompetensen minskar. Skadorna är delvis
oåterkalleliga.

Omsättningsskatten och valpskatten har kritiserats
kraftigt av såväl marknadens aktörer som utomstående
ekonomer. Fr.o.m. den 1 januari i år halverades
omsättningsskatten på aktier. Även den s.k. valpskatten har
tagits bort. Detta är emellertid inte tillräckligt för att
återskapa en likvid och effektiv marknad.

Så länge omsättningsskatten på värdepappershandeln
finns kvar saknas möjligheter för Sverige att hävda sig
internationellt på det finansiella området, särskilt som
motsvarande skatter helt eller delvis avskaffats eller är på
väg att avskaffas i andra länder alternativt aldrig funnits.
Resultatet blir en sämre fungerande svensk
kapitalmarknad, något som inte endast negativt påverkar
den svenska tjänsteexporten utan även försvårar och
fördyrar det svenska näringslivets kapitalförsörjning.
Främst drabbas de mindre och medelstora företagen som
inte på samma sätt som de stora företagen har tillgång till
den internationella kapitalmarknaden.

Ett antal åtgärder behöver vidtas för att återställa de
finansiella marknadernas konkurrenskraft gentemot
utlandet.

4.1 Behov av mer riskkapital

Likviditeten på Stockholms fondbörs har i december
1990 sjunkit till 10 procent (omsättningen i förhållande till
börsvärdet) från en nivå på 50 procent. Därmed har börsen
fallit tillbaka -- vad avser likviditet -- till en nivå
motsvarande slutet på 1970-talet. Riskkapitalmarknaden är
därmed i gungning. Hur mycket av detta som är en följd av
händelserna i Kuwait respektive orsakade av den inhemska
ekonomiska krisen är givetvis svårt att uppskatta.
Uppenbarligen har dock utvecklingen på den svenska
riskkapitalmarknaden varit mera negativ än i flertalet andra
länder.

Den negativa utvecklingen på de svenska finansiella
marknaderna sker i ett läge då kraven på riskkapital till
näringslivet ökar markant till följd av en omfattande
industriell omvandling. De nya internationella
kapitaltäckningsreglerna i den finansiella sektorn ställer
samtidigt ytterligare krav på riskkapitalmarknaden.

4.2 Riskkapitalet flyr Sverige

I den internationellt allt hårdare konkurrensen om
riskkapitalet är inte Sverige tillräckligt attraktivt. Utländska
placerare nettosäljer stadigt svenska aktier. En viktig orsak
är bristen på förtroende för svensk ekonomi och ekonomisk
politik. Hotbilden från olika typer av löntagarfonder är inte
försumbar.

Under den senaste tiden har svenska kapitalplacerare
alltmer kommit att göra samma bedömning av den svenska
riskkapitalmarknaden som utländska investerare. Svenska
placerare köper dubbelt så mycket utländska som inhemska
aktier.

Under 1980-talet har aktiemarknaden årligen tillförts
10--12 miljarder kronor i nytt riskkapital. För att klara detta
även i framtiden måste fondbörsen ges arbetsvillkor som
skapar en fungerande marknad. Nuvarande låga likviditet
på börsen har i ett historiskt perspektiv endast kunnat
generera ett par miljarder kronor i nytt riskkapital per år.

Detta är föga överraskande med tanke på den extremt
höga beskattningen -- i ett internationellt perspektiv -- av
sparande och i synnerhet sparande i riskkapital. Detta
problem förvärras avsevärt genom de ökade krav som
ekonomin i dag ställer på utökad -- och konkurrenskraftig --
industriell kapacitet för att uppnå ekonomisk balans. Även
de skärpta kapitaltäckningskraven för bankerna ställer
ökade krav på riskkapitalmarknaden.

Aktiefrämjandet har gett sig på ett försök till
flödesanalys av riskkapitalbehovet under de kommande
åren.

Aktiefrämjandets kapitalflödesanalys

Miljarder kronor, årsgenomsnitt:

Kapitalbehov

Befintlig efterfrågestruktur
13
Storindustrins nya behov
12
Finansiella sektorns nya behov
7
Summa
32

Kapitaltillgång

Hushållssparande
2
Institutioner
13
Utländska placerare
--2
Summa
13

Utöver detta kommer de krav en privatisering av statliga
företag kommer att ställa på nytt riskkapital.
Kapitalbehovet ligger i storleksordningen 10--20 miljarder
kronor per år.

Det är inte brist på kapital utan dålig avkastning på
sparande förorsakat av främst de svenska skattereglerna
och det höga skattetrycket som leder till ovanstående
analysresultat. Genom förändrade regler kan flödenas
storlek och riktning snabbt förändras.

Hushållssparandet i Sverige ligger i dag på en
internationellt sett extremt låg nivå. Sparkvoten är negativ
i Sverige, vilket kan jämföras med Tyskland/Frankrike som
har en positiv sparkvot på 12--13 procent,
USA/Storbritannien 5--6 procent och Japan 15 procent.

Av detta framgår tydligt: Sparandet måste öka
avsevärt alternativt riskkapital sökas utomlands.
Riskplaceringar i Sverige måste göras väsentligt
attraktivare.

5. De institutionella ramarna

En fungerande marknad förutsätter ramar, som gynnar
en fri konkurrens på lika villkor. Detta i sin tur leder till krav
på lika behandling av aktörerna på marknaden.

I ett internationellt perspektiv är Sverige starkt
beroende av den internationella utvecklingen och den
snabbt globaliserade dygnet-runt-handeln på börserna.

De regelverk vi ställer upp måste därför nå upp till den
standard som gäller i omvärlden, samtidigt som den
möjliggör utvecklingen av konkurrenskraftiga
marknadsplatser i Sverige.

5.1 Slopa transaktionsskatterna

Även den nu halverade omsättningsskatten kommer att
leda till de tidigare beskrivna negativa effekterna.
Omsättningsskatten bör slopas helt från den 1 april 1991.

5.2 Bryt monopolen

Stockholms fondbörs är i dag den enda institution som
i lag har rätt att bedriva börsverksamhet. Vi har vid flera
tillfällen begärt att börsmonopolet skall avskaffas.

I den nyligen avslutade
värdepappersmarknadsutredningen föreslår
socialdemokraterna att tillstånd från regeringen skall
behövas för startandet av börs- och clearingverksamhet.
Samtidigt konstateras att behov skall föreligga för att
tillstånd skall meddelas. Något behov anser de inte
föreligger.

Detta är oacceptabelt. Endast om en marknadsplats
innebär allvarlig skada för samhället bör etablering
förhindras. Det finns redan alldeles för många ursäkter för
att hindra konkurrens och förnyelse. Konkurrenskraft växer
inte under skydd av monopol och handelshinder. Finansiella
tjänster utgör härvidlag inte något undantag.

Socialdemokraterna är ofta negativa till privat ägande av
marknadsplatser. Ett av motiven är att det finns en tendens
att handeln koncentreras och att därmed monopol uppstår.
I detta läge skulle företaget kunna göra oskäliga
monopolvinster. Denna risk motverkas dock bäst genom
etableringsfrihet -- inte genom monopol i skydd av
lagstiftning.

5.2.1 Bolagisera och privatisera Stockholms fondbörs

Styrelsen för Stockholms fondbörs vill driva
verksamheten i aktiebolagsform för att bl. a. säkerställa en
stark kapitalbas och ändamålsenliga arbetsformer. Det är
vidare tänkt att aktörerna på börsen -- börsbolagen och
fondkommissionärerna -- skulle tillföra kapital och därmed
utgöra ägare till aktiebolaget.

En sådan ordning överensstämmer väl med många andra
stora marknadsplatser. Det skapar stabilitet, ställer höga
krav och renodlar statsmaktens roll som övervakare av
marknadsplatsen.

5.2.2 Lokal aktiehandel

En konsekvens av socialdemokraternas uppfattning -- att
Stockholms fondbörs i praktiken skall ha monopol på
aktiehandeln -- är att de inte tillstyrker önskemål om
regional och lokal aktiehandel.

Denna uppfattning är principiellt oacceptabel. Det är
svårt att se logiken i att t.ex. Volvoaktier får handlas i
börshusen i Stockholm, Köpenhamn, Oslo och
Helsingfors -- men inte i Malmö.

5.3 En tillsynsmyndighet

Det är angeläget att samtliga finansiella marknader får
en och samma tillsynsmyndighet. Denna myndighet måste
få en kompetent ledning och erforderliga
utredningsresurser. Detta är viktigt inte minst för
aktörernas förtroende för marknadsplatserna. Dagens
tillsynsverksamhet uppfyller inte den ovannämnda
målsättningen. Det är därför naturligt att bankinspektionen
och försäkringsinspektionen slås samman.
Branschglidningen mellan banker och försäkringsbolag --
främst avseende kapitalförvaltning och finansiella tjänster --
ökar behovet av en sådan förändring. Även uppkomsten av
olika marknadsplatser som konkurrerar med olika
finansiella produkter understryker detta.

Tillsynsmyndigheten skall ha till primär uppgift att tillse
att marknadens aktörer följer lagar och regler.
Verksamheten måste bedrivas i kontakt med riksbanken
och med motsvarande tillsynsorgan inom EG.

Samtliga marknader måste tillämpa samma
marknadsetik. Denna etik måste stå väl i överensstämmelse
med den som gäller på de största marknadsplatserna. I
annat fall kommer Sverige inte att kunna hävda sig i
konkurrensen. Att konkurrera med dålig marknadsetik är
inte någon önskvärd eller framkomlig väg.

God etik skapas bäst genom en snabb effektiv
självreglering under tillsyn av statens
övervakningsmyndighet. Lagreglering måste utformas så
att reglerna är klara och entydiga.

5.4 Inga statliga styrelseledamöter

De statliga representanternas dominerande ställning i
börsstyrelsen skiljer sig från vad som gäller i andra länder.
Det finns inga skäl att ha statliga börsstyrelseledamöter.

Statens tillsyn över banker, försäkringsbolag och
finansiella marknadsplatser skall ske genom en kompetent
tillsynsmyndighet; det finns därför ingen anledning att som
nu tillsätta statliga styrelserepresentanter. Inte heller finns
det skäl för att regeringen skall förhandsgodkänna
styrelseordförande i banker. Om en person är uppenbart
olämplig för ett styrelseuppdrag skall tillsynsmyndigheten
kunna kräva att denne skiljs från sitt uppdrag.

De dramatiska förändringar som i dagarna sker bland de
s. k. finansföretagen ger upphov till ett antal frågor vad
avser både tillsyn och förtroende för de finansiella
marknaderna. Inte minst de spektakulära konkurserna
under de senaste månaderna påkallar detta.

Det är ett väsentligt allmänt intresse att styrelsernas
ansvar mot ägare och kunder belyses samt bankernas ansvar
för uppkomsten och försvinnandet av handeln i
marknadsbevis för finansföretagen och bankinspektionens
tillsynsroll klarläggs.

5.5 Internationell insiderlagstiftning

Förtroendet för de svenska marknadsplatserna kräver en
insiderlagstiftning, som är internationellt anpassad och
tillämpas strängt. Den nyss antagna insiderlagstiftningen
uppfyller de kraven.

Insiderlagstiftning spelar en viktig roll för
moraluppbyggnaden bland marknadens aktörer.

5.6 Mångfald i ägarstrukturen

Det är viktigt för en väl fungerande ekonomi och väl
fungerande riskkapitalmarknader att det finns många ägare
och många olika typer av ägare -- ägare som från olika
utgångspunkter är beredda att ta olika risker och som kan
tillföra olika typer av kompetens.

Under hela efterkrigstiden har andelen enskilda
aktieägare på riskkapitalmarknaderna minskat till förmån
för institutioner som försäkringsbolag, fonder och
investmentbolag. Samtidigt har ägarsambanden mellan
olika börsföretag tilltagit. Detta utgör ett problem.

Anonyma institutionella ägare som försäkringsbolag
satsar ofta på riskspridning och tar sällan -- och bör enligt
gällande lagstiftning inte heller ta -- direkt ägaransvar. De
röstar med fötterna genom att sälja sina aktier i stället för
att ingripa i ledningen för företag som de anser sköts mindre
bra. Denna typ av ägare behövs men får inte bli alltför
dominerande.

Fortfarande är enskilt aktieägande missgynnat
skattemässigt jämfört med försäkringssparande och
sparande i olika typer av fonder. Sparandet är för lågt i
Sverige. Beskattningen är -- i ett internationellt
perspektiv -- för hög. Enskilt aktiesparande bör, enligt vår
mening, likställas med kollektiva sparformer skattemässigt
vad gäller såväl förmögenhetsskatt och
realisationsvinstskatt som skatt på utdelningar.

5.7 Ägande över gränserna

Inom Västeuropa -- och särskilt inom EG -- pågår en
omfattande liberalisering av gällande lagar i syfte att
möjliggöra för utlänningar att förvärva företag. I princip
rivs alla hinder. Endast särskilda nationella
säkerhetsintressen skall kunna utgöra hinder för förvärv.

Moderata samlingspartiet anser att Sverige under året
måste ansöka om medlemskap i EG med syfte att fr.o.m.
1995 kunna vara medlem. Svenska lagar och regler måste
redan nu anpassas till EG:s krav.

Medborgare i EG-länder eller företag från dessa länder
får i framtiden inte hindras att förvärva svenska företag i
Sverige. Förvärvslagstiftningen måste därför ändras.
Regeringen har underhand låtit förstå att ett förslag till
ändring kommer först efter det att ett EEA-avtal har
slutits.

Det finns enligt vår mening ingen anledning att på denna
punkt invänta EEA-förhandlingarnas slut. Redan nu bör
Sverige ändra förvärvslagstiftningen så att utländska
förvärv, oavsett förvärvsland, blir tillåtna. Genom en snabb
lagändring kan Sverige bli något mera intressant för
utländska investeringar. Det skulle främja utvecklingen i
Sverige.

Även andra regler som kan stå i strid med EG:s
rättstillämpning, främst utlänningsklausulerna i svenska
bolagsordningar, måste ändras.

Den svenska lagstiftning som reglerar de finansiella
marknaderna måste stå i överensstämmelse med reglerna
inom EG. Denna liberala inställning skall naturligtvis gälla
även banker, försäkringsbolag och andra företag inom den
finansiella sektorn.

När industriministern och andra socialdemokrater talar
om skyddet av ''nationellt kapital'' eller behovet av att
bygga upp ''kollektivt nationellt kapital'' är det ett utslag av
ett förlegat tänkesätt. Det visar att många socialdemokrater
ännu inte inser de europeiska referensramarna för
politiken.

5.8 Ökad rörlighet i ägandet

Inom EG pågår ett arbete för att underlätta förvärv av
företag utifrån filosofin att förändringar nästan alltid är till
det bättre. I en rapport till EG-kommissionen har
föreslagits att korsägande mellan bolag och aktier med olika
röstvärde bör begränsas eller helt förbjudas. Rätten för ett
bolag att köpa egna aktier skall endast få utövas efter beslut
av bolagsstämman och då maximeras till tio procent av
aktierna.

Rätten att köpa egna aktier finns inte i svensk
lagstiftning, varför en sådan begränsning inte möter några
problem.

Korsvist ägande skiljer i stor utsträckning ägandet från
inflytandet. Enligt vår uppfattning skall ägande och
inflytande höra ihop. Systemet skapar dessutom närmast
ointagliga ''fästningar'' av korsvist ägda företag, där
förändringar endast kan komma inifrån. Detta skadar
marknadens funktion. Vi har tidigare starkt kritiserat det
korsvisa ägandet.

I första hand bör det korsvisa ägandet bringas att
upphöra genom självreglering.

Om detta misslyckas kan i andra hand lagstiftning
tillgripas. Det kan ske genom att Sverige redan före inträdet
i EG utformar lagstiftningen i enlighet med vad som gäller
inom EG.

Den graderade rösträtten på aktier har nyligen utretts.
Vi anser att ägande och inflytande skall ha ett samband. Det
finns anledning att under de närmaste åren noggrant följa
utvecklingen inom EG och snabbt anpassa det svenska
regelverket därefter. De grundtankar som f. n. är aktuella
där -- med krav på att minst 50 procent av aktiekapitalet
skall utgöra röststarka aktier medan övriga aktier skall ges
någon annan favör som t. ex. företräde för att erhålla
aktieutdelning -- skulle på sikt bidra till att stärka
aktiemarknaden.

6. Beskattning av kapitalavkastning och
kapitaltillgångar

Beskattningen av kapital är extremt hög i Sverige
jämfört med andra länder i den industrialiserade världen.
Det gäller såväl beskattning av kapitalinkomster och
kapitalvinster som förmögenhetsbeskattningen och de
transaktionsskatter som införts på senare år. Självfallet
leder den höga beskattningen av kapital till lägre
kapitalbildning genom bristande sparande och låg
riskbenägenhet. En starkt bidragande orsak till den i
motionen tidigare redovisade negativa
investeringsutvecklingen för Sverige jämfört med övriga
Europa är den höga beskattningen.

I syfte att vända den negativa investeringsströmmen
samt öka sparande och kapitalbildning måste den svenska
beskattningen av kapital reformeras. Med tanke på
kapitalets lättrörlighet är det nödvändigt att successivt
genomföra en anpassning till i första hand de regler som
gäller för övriga Europa.

6.1 Reformerad kapitalinkomstbeskattning

Sedan den 1 januari innevarande år beskattas
kapitalinkomst och kapitalavkastning i ett särskilt
inkomstslag skilt från inkomst av förvärvsarbete och
näringsverksamhet. Beskattningen är helt nominell och
proportionell. Skattesatsen är 30 procent. Underskott i
inkomstslaget berättigar till en skattereduktion på 30
procent mot den skatt som skall erläggas för
förvärvsinkomster.

Med ett renodlat teoretiskt perspektiv skulle den ideala
beskattningen av kapitalinkomster vara real. Den del av
avkastningen som endast är ersättning för att inflationen
urholkat det ursprungliga kapitalbeloppet bör inte
beskattas. Det finns emellertid flera motiv för att inte införa
reala moment i beskattningen. Dels kompliceras
skattesystemet, dels leder alltför många inslag av indexering
till bristande intresse för inflationsbekämpning.

I ett följande avsnitt föreslås att skattesatsen för
kapitalvinster sänks. Också skattesatserna för
kapitalinkomster kan behöva sänkas. Den skattesats på 30
procent som gäller i nuvarande nominella system förutsätter
en låg inflationstakt. Vid dagens höga inflationstakt är en
skattesats på 30 procent alltför hög. Om inte den
ekonomiska politiken utformas så att den leder till
väsentligt lägre inflation måste skattesatsen för
kapitalinkomster kraftigt sänkas.

Inom det nya inkomstslaget kapital finns regler som
omedelbart måste justeras. En sådan är att underskott som
uppkommer inom inkomstslaget till följd av att
ränteutgifterna överstiger ränteinkomster med mer än 100 000
kronor bara medför avdragsrätt till 70 procent.
Dessutom bör realisationsförluster få dras av till sitt fulla
värde mot i vart fall realisationsvinster.

6.2 Europaanpassad kapitalvinstbeskattning

Beskattningen av kapitalvinster är extremt hög i Sverige.
Detta påverkar självfallet tillgången till riskvilligt kapital
för investeringar i såväl etablerade som nya verksamheter.

Kapitalvinster beskattas från årsskiftet nominellt, med
samma skattesats som gäller för kapitalinkomster.
Motiveringen för detta baseras på den felaktiga
utgångspunkten att kapitalvinster kan likställas med
kapitalinkomster. Medan kapitalinkomster uppkommer
under vanligen begränsat risktagande och normalt med
utbetalning av avkastningen årligen, uppkommer
kapitalvinster regelmässigt under risk och över en längre
tidsperiod.

Det är bland annat detta som gör att beskattningen av
kapitalvinster i flertalet andra länder är låg, samtidigt som
den helt upphör efter en tidsperiod på några månader eller
på något år. I Danmark och Norge uppkommer skattefrihet
för aktier efter ett innehav på tre år, i Tyskland är
tidsgränsen sex månader och i länder som Nederländerna
och Belgien beskattas realisationsvinster över huvud taget
inte.

Det är nödvändigt för Sverige att genomföra en
anpassning till övriga Europa i detta avseende. En första
åtgärd, som bör genomföras omedelbart, är att endera
genomföra en indexering av anskaffningsvärdena, för såväl
aktier som fastigheter kombinerat, eller en motsvarande
sänkning av den nominella skattesatsen till högst 15
procent. I bägge fallen bör schablonregler som alternativ till
de faktiska anskaffningsvärdena införas.

Sverige bör också införa skattefrihet, åtminstone för
långa innehav. Formerna för detta bör snarast utredas.

6.3 Slopad dubbelbeskattning

I den nya bolagsbeskattningen bibehålls
dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Det finns enligt
vår mening inga sakliga motiv för att beskatta just
inkomster som uppstår i ett aktiebolag två gånger.
Dubbelbeskattningen har dessutom allvarliga negativa
verkningar genom de inlåsningseffekter som uppstår och
genom att det för bolagen blir mindre kostsamt att skaffa
nytt kapital genom lån än genom ökning av det egna
kapitalet. Detta tenderar till att minska soliditeten.

Den riksdagsmajoritet som beslöt att i princip bibehålla
dubbelbeskattningen av aktieutdelningar beslöt också att
behålla de Anellavdrag som möjliggör att utdelning på
nyemitterat kapital under vissa förutsättningar undantas
från dubbelbeskattning. De generella problem vi tidigare
redovisat gäller emellertid även tidigare emitterat kapital.

Dubbelbeskattningen vid aktieutdelningar bör
successivt slopas. Den teknik som bör väljas är den som
kommer att gälla eller redan gäller i flertalet europeiska
länder. Den erlagda bolagsskatten får räknas av vid
beskattningen av utdelningen hos aktieägaren.

6.4 Successivt slopad förmögenhetsskatt

Förmögenhetsskatten motiveras oftast med att
förmögenhetstillgångar har en särskilt hög skattekraft.
Några sakliga skäl för denna uppfattning finns emellertid
inte. Ofta uppkommer förmögenhetstillgångar genom
sparade förvärvsinkomster som således redan beskattats en
gång. Visserligen beräknas förmögenhetsskatten som en
andel av tillgångens värde, men den kan i realiteten
betecknas som en extra skatt på avkastningen.

Den svenska förmögenhetsskatten är i förhållande till
andra länder extremt hög. Sammantaget med den höga
kapitalinkomstoch kapitalvinstbeskattningen leder
förmögenhetsskatten till alltför lågt enskilt sparande och
därmed en svag kapitalbildning. Särskilt beskattningen av
tillgångar som lagts ner i företag av olika slag, så kallat
arbetande kapital, ger kraftigt negativa effekter för Sveriges
ekonomi.

Finansdepartementet har i en promemoria (Ds 1990:91),
som för närvarande remissbehandlas, lagt fram förslag om
reformerad förmögenhetsbeskattning. Utgångspunken är i
stort sett oförändrade intäkter. Principerna bakom de olika
förslag som redovisas är breddat underlag genom bland
annat slopade reduktionsregler och sänkt skattesats.

De nuvarande reglerna, som innebär att
skatteunderlaget för arbetande kapital i rörelser och
jordbruk reduceras till 30 procent, har införts därför att fullt
uttag av förmögenhetsskatt inte skulle kunna bäras av
flertalet företag. Finansdepartementets olika förslag skulle
trots sänkt skattesats leda till kraftigt höjd
förmögenhetsskatt för många små och medelstora företag
genom slopade reduceringsregler. Förslagen måste därför
avvisas.

Att ha skilda underlag för beskattning av olika
förmögenhetstillgångar leder emellertid till snedvridningar,
som bland annat kan påverka prisnivåerna på olika
tillgångar. Enklast löses detta problem genom att
förmögenhetsskatten helt slopas. Det får av statsfinansiella
skäl ske successivt.

Risken för snedvridningar under denna period med
fortsatt olika beskattningsunderlag blir väsentligt mindre
eftersom det blir känt att förmögenhetsbeskattningen
kommer att slopas helt inom några år. I det första steg som
tas 1992 bör skatten på arbetande kapital i företag helt
slopas. Samtidigt bör det första steget tas för att helt
avskaffa förmögenhetsskatten.

7. Riskkapitalförsörjning för tillväxtföretag

En stor del av vårt näringsliv består av företag som inte
är noterade på någon marknadsplats. De flesta faller in
under begreppet fåmansbolag. Deras kapitalförsörjning
sker främst genom kreditinstituten men till en del även
genom olika statliga fonder och organ.

Den internationella rörligheten hos kapitalet kräver att
villkoren för att investera i svenskt nyföretagande inte är
sämre än vad som gäller för att investera i motsvarande
utländska företag. I de flesta länder gynnas nyföretagandet
genom olika former av förmånliga skatteregler. Som ovan
beskrivits råder motsatsen i Sverige. Detta trots att de flesta
är av åsikten att investeringar i nyföretagande generellt sett
ger låg privatekonomisk avkastning på såväl kort som
medellång sikt.

I bl.a. Storbritannien och USA finns ett system som har
möjliggjort de s.k. VentureCapitalföretagens ofta
framgångsrika och nyttiga verksamhet. Det liknar till en del
de svenska ''villkorslånen''. Kapitalet som satsas i
riskföretaget är avdragbart för investeraren. När
aktieposten så småningom avyttras beskattas den inte fullt
ut. Det innebär en viss skattesubvention av nyföretagandet.
Men den sker i stort sett på marknadens villkor. Som försvar
för denna skattestimulans anförs ofta att nästan alla andra
regelsystem (t.ex. kreditgarantier och skattemässig
vinstutjämning) i mindre eller större utsträckning gynnar
stora företag och företagsgrupper.

I Sverige har staten försökt lösa problemet genom
utvecklingsfonder, Sveriges investeringsbank,
Industrifonden, STU m.fl. Resultaten har varit blandade.

Ett exempel på hur skattefördelar i kombination med ny
marknadsstruktur bidragit till en bättre riskkapitalmarknad
för de litet större småföretagen är den s.k. OTC-börsen. De
mindre småföretagen saknar dock fortfarande en bra form
för riskkapitalförsörjning.

En förändring av skattelagstiftningen som i likhet med
utvecklingen i utlandet gynnar små- och nyföretagandet --
till skillnad mot skatteomläggningen som går i motsatt
riktning -- är ytterst angelägen.

För närvarande kan endast Industrifonden och staten
lämna särskilda ''villkorslån'' till riskfyllda projekt. Lånen
är skattepliktiga för mottagaren -- och bör följaktligen vara
avdragbara för givaren -- och kan därmed kvittas mot
utvecklingskostnader eller andra initialkostnader i
projekten. För närvarande kan man på goda grunder hävda
att skattesystemet inte medger enskilda näringsidkare att
lämna motsvarande lån. Därmed ''socialiseras'' och
begränsas denna marknad för riskkapital till förfång för de
enskilda företagen och ekonomin som helhet.

Fördelen för mottagaren -- med villkorslånet -- är
att balansräkningen krymps (lägre redovisade lån på
passivsidan och aktiverade utvecklingskostnader på
aktivsidan av balansräkningen) samtidigt som lånen
återbetalas i form av vinstandelar eller royalty på projekten
endast i den mån sådana uppstår.

Fördelen för långivaren är att riskexponeringen
blir mindre än annars genom att lånen blir skattemässigt
avdragbara i samband med att de betalas ut och skatt
erläggs först när vinsterna verkligen uppstår.

Det är angeläget att enskilda företag och personer kan
lämna någon form av villkorslån/vinstandelslån. Därmed
skapas en eftersträvansvärd mångfald, samtidigt som
förnyelsen av teknik och näringsliv stimuleras. Riksdagen
bör uppdra åt regeringen att skyndsamt återkomma med
förslag till nödvändiga åtgärder för att möjliggöra detta.

Det är väsentligt att erfarenheter från företagande,
kapital och nya företag på detta sätt kan sammanföras för
att stärka småföretagens riskkapitalförsörjning och
allmänna kompetens. Detta samtidigt som systemet verkar
inom ramen för en fungerande marknadsekonomi med
mångfald, näringsfrihet och privat ägande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de finansiella marknadernas
betydelse,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förutsättningarna för Sverige att
utgöra ett finansiellt centrum,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handel med aktier och
värdepapper utanför Stockholms fondbörs,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av 5

§ lagen om Stockholms fondbörs beträffande
börsstyrelsens sammansättning i enlighet med vad som i
motionen anförts,

5. att riksdagen beslutar att 7 kap. 11 §
bankaktiebolagslagen (1987:618) skall lyda i enlighet med
förslag i NU 1987/88:20 reservation 9, val av
styrelseordförande i affärsbank,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
i bankaktiebolagslagen (1987:618) beträffande statliga
representanter i bankstyrelser i enlighet med vad som i
motionen anförts,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om korsvist ägande,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska
företag m.m, i enlighet med vad som i motionen anförts,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att ändra andra regler
som i strid med EGs rättstillämpning förhindrar förvärv av
svenska företag,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riskkapitalförsörjning,

[att riksdagen beslutar avskaffa omsättningsskatten på
vissa värdepapper fr. o. m. den 1 april 1991,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skattesatsen för
kapitalinkomster,1]

[att riksdagen beslutar avskaffa avdragsbegränsningen
för ränteutgifter i enlighet med vad i motionen
anförts,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till full
avdragsrätt för realisationsförluster enligt vad i motionen
anförts,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkt
beskattning av kapitalvinster enligt vad i motionen
anförts,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om successivt
slopad dubbelbeskattning av aktieutdelningar enligt vad i
motionen anförts,1]

n[att riksdagen hos regeringen begär förslag om successivt
slopad förmögenhetsskatt i enlighet med vad i motionen
anförts.1]

Stockholm den 23 januari 1991

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Anders Björck (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Clarkson (m)

Rolf Dahlberg (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Gunnar Hökmark (m)

Gullan Lindblad (m)

Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)

Sonja Rembo (m)

i Ljung

1 1990/91:Sk353