Effektivare jämställdhetslag

Motion 2003/04:A262 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen snabbutreder och till riksdagen återkommer med förslag enligt vad i motionen anförs om att marknadsrelaterade löneskillnader skall få genomslag i rättstillämpningen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av jämställdhetslagen så att den även omfattar strukturell lönediskriminering.

Inledning

Vänsterpartiets grundsyn är att diskriminering är en kränkning av mänskliga rättigheter. Samhället präglas i dag av en samhällsstruktur som underordnar kvinnor och överordnar män och där kvinnor ses som avvikande från en manlig norm. Detta, som vi kallar könsmaktsordningen, tar sig olika uttryck inom olika sfärer i samhället och kräver olika åtgärder.

Ett uttryck för diskriminering är de könsbestämda löneskillnaderna, och i arbetet för att undanröja diskriminering i lönesättningen är jämställdhetslagen ett centralt verktyg.

Lagen har funnits sedan 1980 och har både sina brister och förtjänster. Vänsterpartiet lyfter här fram två principiella svagheter som vi menar omgående bör rättas till.

Marknadskrafter tillåts dölja diskriminering

Arbetsdomstolen har genom tre domar meddelade under år 2001 lagt fast en rättspraxis i lönediskrimineringsmål som i praktiken gör jämställdhetslagen verkningslös i dessa mål. Domstolen tillåter nämligen att en allmän hänvisning till marknadskrafterna får rättfärdiga en löneskillnad mellan kvinnor och män som annars skulle anses utgöra diskriminering. Förutom att jämställdhetslagen blivit oanvändbar på ett oerhört viktigt område där diskriminering p.g.a. genus är omfattande och strukturell, innebär uttolkningen av lagen också att Sverige bryter mot tvingande EG-rätt.

Enligt EG-rätten kan ekonomiska faktorer, som t.ex. marknadskrafter, rättfärdiga löneskillnader, om arbetsgivaren visar att lönesättningen svarar mot ett verkligt behov för arbetsgivaren, att den är ett lämpligt medel för att uppnå det eftersträvade resultatet samt nödvändigt för ändamålet. Det är mycket hårda villkor som uppställts av EG-domstolen för att en hänvisning till marknadskrafterna skall vara tillåten. Testet, den s.k. proportionalitetsprincipen, kräver inte bara att arbetsgivaren förklarar löneskillnaden med ett sakligt skäl, utan också att den etablerade löneskillnaden är den proportionella, adekvata och nödvändiga åtgärden för att uppnå målet. De skäl som arbetsgivaren hänvisar till får inte vara behäftade med diskriminering. Arbetsgivaren har den fulla bevisbördan och hela löneskillnaden skall kunna förklaras.

I dom 51/2001 meddelar Arbetsdomstolen följande: Om arbetsgivaren visar att en lönesättning som styrts av marknadsskäl är saklig och rationellt motiverad, strider den inte mot likalöneprincipen. Detta är som synes något helt annat än EG-rätten. I AD:s dom 76/2001 reserverade sig en av arbetstagarledamöterna mot AD:s allmänna hänvisning till marknadskrafterna som förklaring till löneskillnaden, och hävdade att EG-rättens principer skulle äga tillämpning.

Vänsterpartiet anser att det borde genomföras en snabbutredning om hur jämställdhetslagen skall ändras för att den syn som företräds i EG-rätten skall slå igenom i AD:s rättstillämpning när det gäller lönediskriminering och marknadskrafter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Strukturell lönediskriminering

När det gäller jämställdhetslagens möjligheter att genom kartläggning, analys och handlingsprogram förändra könsrelaterade löneskillnader, begränsas dessa i jämställdhetslagen av den ensidiga inriktningen på s.k. osakliga löneskillnader. Lagen ingriper bara ytterst försiktigt i det som har att göra med den könsstruktur som delar in kvinnor och män i olika arbetsmarknader.

Denna strukturella olikhet som är mycket tydlig på samhällsnivå kan också iakttas på organisationsnivå. Verktygen kartläggning, analys och handlingsplan borde också fånga in de löneskillnader som är knutna till den värdering som görs av manligt respektive kvinnligt arbete. Genom att lyfta fram strukturen, isärhållandet av arbete som anses kvinnligt respektive manligt och lönenormen för detta arbete, blottläggs också det sammanhang för vilket de könsrelaterade skillnaderna reproduceras.

Vänsterpartiet anser således att regeringen bör återkomma med förslag på hur jämställdhetslagen ska bli ett effektivare verktyg mot strukturell lönediskriminering.

Stockholm den 3 oktober 2003
Camilla Sköld Jansson (v)
Britt-Marie Danestig (v)	Rossana Dinamarca (v)
Ulla Hoffmann (v)	Kalle Larsson (v)
Elina Linna (v)	Gunilla Wahlén (v)