Efterlevande makes rätt till arvskifte

Motion 1989/90:L421 av Ingrid Sundberg (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:L421

av Ingrid Sundberg (m)

Efterlevande makes rätt till arvskifte

Efterlevande make har numera alltid företräde före släktarvingar. Att make
överhuvudtaget har arvsrätt är i svensk lagstiftning en förhållandevis ny företeelse,
den infördes första gången 1920. Enligt äldre tankegångar skulle arvet
helt vara förbehållet släkten och maken endast ha sin giftorätt, barnlös
änka hade dock därutöver rätt till en särskild förmån under namn av morgongåva,
en kvarleva från gammal tid.

Tiderna förändras och den moderna lagstiftningen enligt vilken makar ärver
varandra och skifte mellan efterarvingarna sker sedan båda makarna avlidit
torde väl vara avpassad till dagens syn på äktenskapet och den ekonomiska
gemenskap som följer därav.

Det finns emellertid fall när nu gällande lagstiftning är behäftad med påtagliga
brister. Jag syftar på bl.a. det förhållande att efterlevande make av
olika omständigheter kan komma i en situation när han eller hon önskar att
skifte skall ske. Äktenskapet kan ha varit barnlöst, den avlidne kan ha efterlämnat
egendom som av hävd tillhört hans eller hennes släkt och som den
efterlevande inte vill befatta sig med eller den efterlevande kan önska ingå
nytt äktenskap där medförd egendom som tillhört den avlidne kan kännas
som en belastning.

Redan den s.k. Familjerättskommittén föreslog på sin tid - i samband med
vissa förbättringar för en efterlevande make när det gäller arvsrätten - en
uttrycklig regel som gav en efterlevande make rätt att när som helst skifta
boet med de arvingar efter den först avlidne maken som då var närmast till
arv. Arvingarna skulle inte äga motsätta sig detta (SOU 1964:35).

Även inom Familjelagsakkunniga togs denna fråga upp (SOU 1981:85). I
betänkandet föreslogs en paragraf som i stort sett innehöll detsamma som
familjerättskommitténs förslag. Den efterlevande skulle när som helst
kunna påkalla ett skifte av boet för att på så sätt kunna till efterarvingarna
överföra den avlidnes egendom. Den först avlidnes arvingar skulle däremot
inte kunna begära ett sådant skifte men få finna sig i att acceptera ett beslut
från den efterlevandes sida.

Remissinstanserna hade i huvudsak inget att erinra mot förslaget. När justitiedepartementet
sedan utarbetade förslaget till nya arvsregler föll den här
berörda bestämmelsen bort. Enda möjligheten att idag bli av med egendom
som man inte upplever sig ha rätt till är att ge bort egendomen till den
först avlidnes arvingar och räkna gåvan som förskott på arvet. Detta förut

sätter dock medverkan av gåvotagaren. Om denne eller dessa motsätter sig Mot. 1989/90
mottagande av gåvan tvingas den efterlevande maken att behålla arvet. L421
Jag anser det otidsenligt att en person som mist sin maka eller make och
som önskar ingå nytt äktenskap skall tvingas att i det nya boet medföra egendom
sorn han eller hon upplever helt tillhöra den avlidne makens släkt och
som så småningom också kommer att göra det. Det är därför rimligt att riksdagen
beslutar om sådan ändring av ärvdabalken att efterlevande make får
rätt till förtida skifte av arvet efter den avlidne maken, så som föreslogs av
både Familjerättskommittén och Familjelagsakkunniga.

Det bör ankomma på utskottet att utarbeta erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar om sådan ändring i ärvdabalken att efterlevande
make får rätt till förtida arvskifte efter den avlidne.

Stockholm den 24 januari 1990

Ingrid Sundberg (m)