EG-anslutning och svensk alkoholpolitik

Motion 1991/92:So269 av Torgny Larsson och Berndt Ekholm (s)

En svensk EG-anslutning kan få stora konsekvenser för
vår alkoholpolitik. Sverige bedriver tillsammans med
Finland och Norge en alkoholpolitik som är väl känd och
röner stort intresse. Den bygger på ett riksdagsbeslut från
1984, i vilket målsättningen slogs fast att vi skulle uppnå
WHOs mål till år 2000
med att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 %.

De
åtgärder som föreslagits för att nedbringa
alkoholkonsumtionen och förbättra folkhälsan har varit
användandet av prisinstrumentet, alkoholmonopolet och
förebyggande insatser såsom information om
alkoholmissbrukets skadeverkningar.

Vid en EG-anslutning kommer vi att sammanföras med
länder som har en helt annan inriktning på sin
alkoholpolitik. En EG-anslutning utgör i flera avseenden
ett hot mot svensk alkoholpolitik. Det är därför viktigt att
uppmärksamma problemet och betona den nordiska
modellen för alkoholpolitik.

EG-kommissionen har satt upp vissa mål beträffande
harmoniseringen av skatter på alkohol. Förslagen från EG
ligger på en sådan nivå att om de svenska alkoholskatterna
skulle anpassas till dessa skulle priset på spritdrycker bara
bli ungefär en tredjedel av det nuvarande. Priserna på öl
och vin skulle i stort sett halveras. Priset anses som ett av
våra viktigaste alkoholpolitiska instrument. Vid en EG-
anslutning blir prisinstrumentet svårare att använda.

Mot ett lands vilja kan EG visserligen inte besluta om
skatter. EG kan emellertid besluta att slopa eller minska
gränsskyddet mellan länder, dvs. de bestämmelser som
reglerar hur mycket man har rätt att införa tullfritt. Sådana
beslut kan fattas med enkel majoritet. Om gränsskyddet
slopas eller blir starkt begränsat torde det bli mycket svårt
att upprätthålla en väsentligt högre prisnivå än andra EG-
länder. För Sverige är det dock viktigt att så länge som
möjligt hålla fast vid de regler som i dag finns beträffande
privatpersoners rätt att införa alkohol. Något skäl att
föregripa ett medlemskap i det avseendet finns inte. Det
torde också finns möjlighet att åtminstone under en
övergångstid efter ett inträde få dispens.

Inte heller när det gäller skatterna finns det några skäl
att föregripa ett medlemskap. Vid ett inträde skall enligt
EG-kommissionen skatterna harmoniseras. Inget hindrar
att det sker från ett högt utgångsläge. Det kan nämnas att
en anpassning av våra alkoholskatter till EG-nivå skulle
innebära minskade årliga inkomster för staten i
storleksordningen minst 10 miljarder
kronor.

I en situation då några av våra viktigaste alkoholpolitiska
instrument kan komma att ryckas undan är det
utomordentligt viktigt att utveckla andra instrument. Vi
tänker då i första hand på utbildning och information om
alkoholens skadeverkningar vid missbruk och vikten av att
slå vakt om de regler som finns nu för att begränsa
alkoholskadorna. Regering och riksdag bör därför ges stora
resurser till informationsinsatser på lokal och central nivå
de närmaste åren.

Folkrörelserna bör kunna göra stora insatser i
informationsarbetet och bör därför få resurer för detta.

Att främja en god folkhälsa tillhör de viktigaste målen i
vårt land för den alkoholpolitik vi bör föra. Även för EG är
främjandet av folkhälsan ett politiskt viktigt mål.
Människors hälsa och välbefinnande hotas genom missbruk
av alkohol. Svensk och nordisk alkoholpolitik har vid en
internationell jämförelse varit framgångsrik. Så t.ex. har vi
färre trafikolyckor där alkohol finns med än i de flesta andra
länder.

De svenska medlemsförhandlingarna bör föras så att vi
i Sverige även som medlemmar i EG, med hänvisning till
folkhälsan och samhällsekonomin, kan föra en självständig
och restriktiv alkoholpoltik. Alla möjligheter bör prövas att
även fortsättningsvis använda såväl prisinstrumentet som
försäljningsmonopolet. Därutöver är det viktigt att vi bidrar
till att skapa en medveten alkoholpolitik inom EG. I ett allt
öppnare Europa krävs nya och offensiva inslag i
alkoholpolitiken.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett kommande medlemskap
inte får hindra oss som nation att föra en självständig
alkoholpolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i sitt agerande i
medlemsförhandlingarna anför den nordiska modellen
avseende alkoholpolitiken,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det anslås stora resurser till
utbildning och information för att upprätthålla och
förbättra vårt folks medvetande om alkoholens och andra
drogers skadeverkningar.

Stockholm den 24 januari 1992

Torgny Larsson (s)

Berndt Ekholm (s)

1 Yrkande 2 hänvisat till UU