EG och den offentliga sektorn

Motion 1989/90:U506 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: U506

av Lars Werner m.fl. (vpk)
EG och den offentliga sektorn

Kvinnorna går ett hårt 90-tal till mötes. För det är förstås vi som ska stanna
hemma och jobba ännu mer för den usla lönen och samtidigt hinna byta blöjor
på både barn, farmor, svärmor och grannfrun, orka läsa läxor med tonåringarna
och hålla dem borta från knark och gatuvåld.

Två tredjedelar av alla kvinnor som yrkesarbetar i Sverige är sysselsatta inom
den offentliga sektorn. Den svenska kvinnan har en mycket speciell relation
till staten:

- den offentliga sektorn är kvinnornas främsta arbetsgivare,

- barnomsorg, sjuk- och åldringsvård har övertagits av samhället och befriat
kvinnorna från obetalt arbete gentemot familj, släkt och grannar,

- staten ger kvinnorna stöd genom lagar för jämställdhet och genom familjepolitiken.

Men relationen är sårbar:

- statliga besparingar drabbar kvinnor som anställda,

- statliga besparingar drabbar kvinnor som är beroende av vård och omsorg
för att överhuvud taget kunna förvärvsarbete,

- staten kan genom sin monopolställning hålla lönerna nere.

Den offentliga sektorn innehåller två delar. Det är å ena sidan den offentliga
servicen; sjukvård, åldringsvård, barnomsorg, utbildning m.m. Det är å
andra sidan vår socialpolitik; sjukförsäkringar, barnbidrag, studiebidrag,
folkpension, förtidspension m.m.

Organisationen av välfärdsstaten ser väldigt olika ut i de olika EG-länderna,
men inget annat land än Danmark har ett system som ungefär motsvarar
det svenska, dvs. en välfärdsmodell som bygger på ett högt skattetryck.

En viktig målsättning i EG-samarbetet är harmoniseringen av skatter framför
allt moms och punktskatter. I dag finns inte några färdiga förslag
på att harmonisera andra skatter inom EG men en fri rörlighet för kapitalet

kommer med all sannolikhet att tvinga fram det. Förmögenhetsskatt och företagsbeskattning
ser i dag helt olika ut i de olika EG-länderna men när företag
och kapital kan flytta obehindrat inom EG kommer de att placera sina
tillgångar där det skattemässigt är mest lönsamt. Så även om inte EG beslutar
om någon gemensam skattesats kommer marknaden att reglera det, eftersom
inget land vågar ta risken att bli tömt på resurser och kapital. Dvs.
det kommer att ske en anpassning till de länder som i dag ligger lägst.

EG har också utarbetat förslag på direktiv för harmonisering när det gäller
energiskatter, skatt på försäkringar, ränteskatter, fastighetstaxeringar m.m.

Går man igenom de inkomster som Västeuropas stater har för att bygga
sin välfärd och driva en offentlig sektor, så kan man se att EG i nuvarande
skede är på väg att avhända staterna deras möjligheter att alls bedriva någon
välfärdspolitik. I stället för att enas om skattesatser som ger resurser för att
säkerställa och utveckla välfärdsstater så utreder EG-kommissionens tjänstemän
möjligheterna att föreslå besparingar inom den offentliga sektorn. En
ökad privatisering är på väg.

Vad kommer det här att betyda för Sverige, som har ambitionen att harmonisera
inom alla områden, utom då det gäller försvars- och säkerhetspolitik?
En skatteharmonisering, med kraftigt minskade inkomster för staten
som följd, vad kommer det att få för konsekvenser för den offentliga sektorn
och för Sveriges kvinnor? Frankrike räknar med att förlora 140 miljarder
kronor till sin statskassa varje år. Danmark 40 miljarder. Hur mycket kommer
Sverige att förlora med de harmoniseringsplaner som finns?

1980-talets skattepolitik har inneburit att skattesänkningar för höginkomsttagare
finansierats med höjda indirekta skatter, som drabbar alla lika,
vilket gör att staten i dag är helt beroende av att hålla mervärdesskatten och
punktskatterna på en fortsatt hög nivå.

Men om man vill öppna gränserna för varor och tjänster m.m. 1992, kommer
man att tvingas besluta om skattesatser som ligger långt under de
svenska. 1 Danmark kallar de kritiska debattörerna EG:s skatteharmonisering
för en nationell ekonomisk katastrof, och i Frankrike har premiärminister
Rocard påpekat att landet står inför risken av en bankrutt statskassa
om 56 år.

Om man räknar plus och minus kommer statens inkomster att kraftigt
minskas vid en EG-harmonisering. För kvinnorna innebär det ytterligare
press på den offentliga arbetsmarknaden. Offentliga sektorn kommer inte
att ha resurser till alla. En gigantisk privatisering av vård och omsorg kan bli
följden och vi kan tvingas överge den generella välfärdspolitiken.

I och med att valutaregleringen avvecklats har regeringen frånhänt sig
möjligheten att bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik för full sysselsättning
och en solidarisk lönepolitik. Svensk industri investerar i dag mer utomlands
än i Sverige. Det är därför vi har en minskad produktivitet.

I Danmark kan man t.ex. redan i dag se nedskärningar på en rad socialpolitiska
områden, samtidigt som man har en ökande arbetslöshet, en ökande
utlandsskuld och, allt vackert tal till trots, en minskad export till EG-länderna.
Man befarar en urholkning av socialpolitiken, en öppning för privatiseringar,
privata försäkringar, osv. Ett intåg i 2/3-delssamhället.

Försämringar av den offentliga sektorn är frågor som i hög grad berör

Mot. 1989/90
U506

4

kvinnor. Tyvärr tvingas vi konstatera att regeringen, i det nätverk av arbets- Mot. 1989/90

grupper som ska arbeta med integrationsfrågorna och konsekvenserna för U506

svenska förhållanden, inte har lyckats uppbringa en enda liten ruta där man
diskuterar konsekvenserna för den offentliga sektorn. Möjligen är det en
konsekvens av att det inte heller finns en enda kvinna med i regeringens integrationsbyråkrati!

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen skall tillsätta en särskild arbetsgrupp
för frågan om EG och den offentliga sektorn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i
yrkande 1 föreslagna arbetsgruppen i huvudsak skall bestå av kvinnor.

Stockholm den 19 januari 1990

Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk)

Bo Hammar (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

Ylva Johansson (vpk) Bertil Måbrink (vpk)

Gudrun Schyman (vpk)

5