EG och utförsel av kulturföremål

Motion 1992/93:U519 av Stina Eliasson och Stina Gustavsson (c)

EG-kommissionens förslag

EG-kommissionen har lagt fram ett förslag som syftar till
att i lag reglera handel med sådana föremål som har stor
betydelse för medlemsstaternas kulturhistoria. Dessa
föremål skall kunna få status av ''nationell kulturskatt'' om
deras ekonomiska värde överstiger vissa av kommissionen
föreslagna belopp, vilka varierar beroende på
föremålskategori. I detta förslag söker man alltså förena
kravet på ett fritt varuflöde med skyddet av vad man kallar
''nationella kulturskatter''. Förslaget förutsätter att varje
land upprättar listor över de mest oskattbara nationella
kulturföremålen och bygger dessutom på gemensamma
värdegränser för olika värdeföremålskategorier.
Värdegränserna är generellt mycket högt satta. Som
exempel kan nämnas att värdegränsen för måleri och
teckningar från tiden före 1900 är satt till ca 560 000
kronor, för bildhuggeri och skulpturkonst ca 375 000
kronor,för antikviteter mer än 100 år gamla: möbler
ca 150 000
kronor, musikinstrument ca 150 000
kronor, övriga föremål ca 375 000
kronor.

Den svenska lagen

Den svenska lagen om skydd mot utförsel av
kulturföremål har kommit till för att skyddet skall kunna
omfatta ett brett kulturarv med tonvikt på den folkliga
kulturen. (Jfr prop 1984/85:179.) För sådana kulturföremål
finns enligt vår svenska utförsellag ingen värdegräns just för
att skydda det folkliga kulturarvet: svenska möbler, speglar,
klockor, musikinstrument och signerade fajanser samt
föremål från allmogekulturen.

Sverige har alltsedan 1927 skyddat delar av sitt äldre
kulturarv mot export. Under 1960-talet utsattes Sverige för
ett hårdnande tryck från den utländska
antikvitetsmarknaden. Den under följande decennier
alltmer accelererande utförseln och behovet av ett vidgat
skyddsnät för de vitala delarna av det svenska kulturarvet
ledde 1985 fram till nya lagbestämmelser. Lagen är sådan
att den ger skydd åt de mest utsatta grupperna.

Bakgrunden till behovet av skydd mot utförsel av
kulturföremål är självfallet att dessa generellt får en större
uppskattning, dvs betalas bättre, i utlandet än inom Sverige.
Speciellt gäller detta det nuvarande EG-området. Endast
under 80-talets extrema ekonomiska förhållanden har
prisnivån i Sverige legat i paritet med eller överträffat de
internationella priserna. Denna tid är dock nu förbi och den
svenska handeln är åter alltmer inriktad på export.

Av ansökningar om exporttillstånd och genom
förhandsbedömningar inför s k kvalitetsauktioner stoppar
Nordiska museet i dag ca 30 %.
Detta motsvarade under 1991 475 föremål från skilda
samhällsgrupper som hade stor betydelse för det svenska
kulturarvet. Endast ett fåtal av dessa nådde upp till de av
EG-kommissionen föreslagna värdetrösklarna och av dessa
var inget från den folkliga föremålskulturen.

Inrättandet på 1980-talet av särskilda
exportkontrollgrupper inom Tullverket har verksamt
bidragit till att hålla den illegala utförseln av kulturföremål
nere. Den preventiva effekten av gruppernas arbete har
varit av den allra största betydelse.

Det som är grundläggande för den svenska lagstiftningen
vad gäller skydd av kulturföremål är tanken på att de utgör
delar av ett kulturarv. Detta framgår tydligt både av
förarbetena till lagen och av själva lagtexten. Man har alltså
inte endast velat skydda de enskilda föremålen utan även de
kulturella enheter i vilka de ingått/ingår. Sverige intar en
unik ställning genom existensen av samlingar som under
mycket lång tidsrymd förblivit intakta. Lagen har
visserligen inte löst problemet med upplösningen av
nationellt viktiga kulturmiljöer, men väl givit möjlighet att
stoppa utförseln av enskilda föremål.

Konsekvenser av EG-kommissionens förslag

Om EG-kommissionens förslag genomförs och kommer
att gälla också oss i Sverige leder detta i praktiken till att
antalet skyddsvärda objekt kommer att bli försumbart.
Detta är en mycket betydelsefull fråga och det måste först
mycket tydligt i olika remissinstanser framhållas att
förslaget absolut inte kan godkännas från svensk sida.

I EES-förhandlingar och/eller
medlemskapsförhandlingar som regeringen för, måste de
viktiga frågorna om utförsel av kulturföremål resultera i att
utformningen av reglerna kommer att ligga i linje med våra
egna nuvarande regler.

Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reglerna för utförsel av
kulturföremål och bevarandet av vår nationella kulturella
identitet.

Stockholm den 26 januari 1993

Stina Eliasson (c)

Stina Gustavsson (c)