Ekomuseerna

Motion 2001/02:Kr237 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 60

2 Förslag till riksdagsbeslut 61

3 Motivering 62

3.1 Begreppet ekomuseum 62

3.2 Exemplet Bergslagen 62

3.3 Hur definiera begreppet ekomuseum 63

3.4 Hur garantera långsiktighet och utveckling 63

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till att begreppet ekomuseum definieras och avgränsas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att länsmuseernas ansvar för ekomuseerna snarast bör utredas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör utreda vilka möjligheter som finns till långsiktig finansiering av ekomuseerna.

3 Motivering

3.1 Begreppet ekomuseum

Begreppet ekomuseum myntades i Frankrike 1970. Bakgrunden var att lokala museer kommit att utvecklas i nära kontakt med befolkningen, något som uppfattades som en revolution i det centralistiska musei-Frankrike. Till Sverige kom idén på allvar 1976 i samband med en internationell konferens i Umeå och ett seminarium: The Non- Exhibition. Exempel fanns då redan från hela världen på liknande utveckling. I Sverige kom idéerna mycket att resultera i att man tog fasta på traditioner från hembygdsrörelser, lokala kulturorganisationer och folkbildningsarbete. Insatser för att bevara hela miljöer hade redan tidigare gjorts, exempelvis öppnades 1970 den sex mil långa natur- och kulturleden Husbyringen i Dalarna, vilket sägs vara ett ekomuseum innan begreppet ännu fanns.

Ett ekomuseum vill visa samspelet mellan människan och landskapet. Förledet eko- kommer av ett grekiskt ord som betyder hus eller hem, och museum står för att vårda och visa.

3.2 Exemplet Bergslagen

Ekomuseum Bergslagen är ett museum som breder ut sig i landskapet och omfattar många olika miljöer och platser. Det handlar om bergshanteringens historia och samspelet mellan människan och de resurser som kulturen och naturen ger. De sju kommunerna i två län arbetar tillsammans med föreningar, stiftelser och frivilliga för att lyfta fram områdets karaktär som järnproducerande region. Här finns hyttor, hammarsmedjor, gruvor, smedjor, arbetarbostäder, herrgårdar, kraftstationer, vattenhjul, transportleder och mycket, mycket mera. Fyrtionio besöksmål ingår för närvarande i Ekomuseum Bergslagen. Varje plats marknadsför helheten.

Ekomuseum Bergslagen är en stiftelse. Stiftare är de sju kommunerna Ludvika, Smedjebacken, Fagersta, Norberg, Skinnskatteberg, Surahammar och Hallstahammar samt de två länsmuseerna i Dalarna respektive Västmanland och Westmannaturism – den regionala turistorganisationen i Västmanland.

Stiftelsen leds av en styrelse med valda representanter för huvudmännen. Museet har ett litet kansli som i samarbete med kommunernas turistbyråer och kulturförvaltningar arbetar med information, marknadsföring, utbildning m.m. De många ideella krafterna är organiserade i något som kallas Ekorådet.

Stiftelsen Ekomuseum Bergslagens verksamhet vilar på tre viktiga hörnstenar: den politiska med styrelsen, den förvaltningstekniska med kommunens ansvariga och den ideologiska med föreningarna och frivilligkrafterna.

Ekorådet har en mycket viktig funktion att fylla. Här diskuterar man verksamhetens inriktning, det ekomuseala arbetssättet, ideologin och andra övergripande frågor. Ekorådet har två representanter adjungerade till stiftelsens styrelse, en representant från Västmanland och en från Dalarna med varsin ersättare. Ekomuseet drivs av en intresseförening som är öppen för alla.

Ekomuseet finansieras genom bidrag från kommun och länsstyrelsen (ca 200 000 kr/år). En mindre del är självfinansiering genom medlemsavgifter och intäkter från aktiviteter och försäljning. Dessutom lägger de lokala krafterna ned mycket tid och ideellt arbete på att vårda och visa sina besöksmål.

3.3 Hur definiera begreppet ekomuseum

Våren 1984 publicerade Dalarnas Museum rapporten Ekomuseum Västerbergslagen. Rapporten satte igång en process som så småningom ledde till att Ekomuseum Bergslagen startade 1986. Detta museum utvecklades till ett föredöme för många andra ekomuseer, även internationellt. I Sverige finns idag mellan fem och tio ekomuseer, beroende på hur vid man vill göra definitionen. Det finns också ett nätverk för nordiska ekomuseer. Nätverkets medlemmar försöker utarbeta en definition av begreppet ekomuseum för att fånga in idén bakom hela företeelsen. Ännu är man inte helt klar, men preliminärt har man formulerat definitionen så här:

Ett ekomuseum består av ett antal miljöer/anläggningar bevarade på sina ursprungliga platser och i ett kulturhistoriskt perspektiv tillgängliggjorda, samt beskrivna utifrån en helhetssyn på regionens och/eller det lokala områdets historiska utveckling.

Ett ekomuseum är ett instrument för regional utveckling. Verksamheten bedrivs i samarbete mellan lokalbefolkningen och offentliga institutioner.

Vissa länsmuseer driver också delar av sin verksamhet så att besöksplatserna finns ute i landskapet, dvs. som ett ekomuseum. Idag räknas dessa verksamheter emellertid inte som ekomuseer. Ska beteckningen grunda sig på hur verksamheten bedrivs och finansieras eller skall den gälla alla museer utan väggar och tak?

En relevant uppgift för regeringen är därför att definiera vad ett ekomuseum är. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3.4 Hur garantera långsiktighet och utveckling

Det finns idag ett statligt stöd via Riksantikvarieämbetet som heter Stöd till arbetslivsmuseer. Kanske är det ett stöd som borde utökas och innefatta stöd även till ekomuseer. Eller är det stödet till kulturmiljövård som bör kunna tilldelas ekomuseer. En tredje möjlighet är att respektive länsmuseum får ett övergripande ansvar för att i samverkan med andra aktörer vara huvudman för regionens ekomuseer. För att genomföra detta måste länsmuseerna få ett utökat uppdrag och finansiella möjligheter till detta. Även detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 24 september 2001
Charlotta L Bjälkebring (v)
Mats Einarsson (v)	Kenneth Kvist (v)
Tanja Linderborg (v)	Peter Pedersen (v)
Tasso Stafilidis (v)	Willy Söderdahl (v)