Ekonomisk barnpolitik för ökad jämställdhet

Motion 2004/05:Sf263 av Lars Ohly m.fl. (v)

1 Innehållsförteckning

1Innehållsförteckning1

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Inledning2

4Från ekonomisk familjepolitik till ekonomisk barnpolitik2

5Ändrad målformulering för starkare jämställdhetsperspektiv2

6Jämnt uttag av föräldraledigheten2

6.1Delad föräldraförsäkring2

6.2En könsneutral försäkring2

6.3Hemma samtidigt vid barns födelse eller adoption2

6.4Jämställt inträde i föräldraförsäkringen2

7Ensamstående mammor2

7.1Delat barnbidrag vid växelvis boende2

7.2Regelförändringar i underhållsstödet2

8EU-samarbetets roll för en jämställd barnpolitik2

2Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om benämning av politikområdet Ekonomisk familjepolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändrad målformulering för politikområdet Ekonomisk familjepolitik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i analysen av Föräldraförsäkringsutredningens förslag särskilt överväga hur eventuella hinder mot att dela föräldraförsäkringen bäst kan överkommas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten för föräldrar av samma kön att dela föräldradagarna lika mellan sig.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utökade möjligheter för föräldrar att vara hemma samtidigt under barnets första tid.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jämställt inträde i föräldraförsäkringen.

7. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en handlingsplan för hur barn till ensamstående föräldrar ekonomiskt skall jämställas med barn som har båda sina föräldrar.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om delat barnbidrag vid växelvis boende.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om återbetalningsskyldighet, umgängesresor och umgängesbidrag.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bevara den nationella beslutanderätten och värna de offentliga trygghetssystemen.

3 Inledning

Den norm som råder i samhället och som ger kvinnor som grupp det yttersta ansvaret för hem och barn definierar samtidigt män som grupp som mindre lämpade som föräldrar och kvinnor som mindre lämpade för förvärvsarbete. Denna norm leder till en orättvis fördelning mellan betalt och obetalt arbete i samhället och därmed till lönediskriminering gentemot kvinnor. Därtill motverkar den barnens rätt till nära relationer till sina fäder.

Varken rådande normer eller påföljande missförhållanden kommer att förändras av sig själva. Det är alltså inte en möjlig väg att invänta förändrade beteendemönster i familjerna och på arbetsmarknaden och därefter successivt anpassa familjepolitiken. Vänsterpartiet är därför berett att använda politiska medel för att skapa nödvändiga förutsättningar för jämställdhet mellan könen inom ramen för den generella politiken. Inom den ekonomiska familjepolitiken finns kraftfulla verktyg för att politiskt åstadkomma sådana förändringar.

För att komma till rätta med den ordning som diskriminerar kvinnor krävs en rad övergripande förändringar i samhället i stort. För Vänsterpartiet är det självklart att driva frågan om rätt till heltid, om sex timmars arbetsdag, att bekämpa lönediskriminering och arbeta för en stark offentlig sektor. Frågan om fördelningen mellan det betalda och det obetalda arbetet är därför av avgörande betydelse. För att få till stånd ett jämställt arbetsliv krävs ett jämställt privatliv. Det är inte ovanligt att kvinnor och män upplever att de lever i en jämställd relation fram till första barnet. När sedan andra barnet föds tvingar strukturerna på arbetsmarknaden tillbaka kvinnor till att ta ansvar för hem och barn medan män tar det huvudsakliga försörjningsansvaret. Därför ligger möjligheten att förhindra könsdiskriminering bl.a. i utformningen av föräldraförsäkringen.

I denna motion presenterar Vänsterpartiet förslag för ökad ekonomisk trygghet för våra barn. En feministisk analys är den bästa förutsättningen för ett barnperspektiv på familjepolitiken. Barn behöver fler vuxna i sina liv och vi är skyldiga att satsa hårt arbete på att skapa en jämställd tillvaro för dem att växa upp i. Arbetsliv och omsorg om barn är sammanfogande delar av våra liv. Kvinnor bär i dag huvudansvaret för att få detta att gå ihop.

4 Från ekonomisk familjepolitik till ekonomisk barnpolitik

Politiken inom detta område brukar gå under begreppet Ekonomisk familjepolitik. Vi menar att detta begrepp är problematiskt och missvisande, eftersom det utgår från kärnfamiljen som norm. Även om stöden inom utgiftsområdet Ekonomisk familjepolitik utgår till vårdnadshavare, utbetalas det avhängigt av att det finns barn med i bilden.

Utgångspunkten är att det är barns vårdnadshavare som utgör barnets trygghet. Att det biologiska föräldraskapet ofta sammanfaller med vårdnaden är i detta sammanhang av mindre betydelse. Vårdnadshavaren skall bidra till försörjningen av barnet samtidigt som han eller hon ansvarar för den dagliga omsorgen. Vi anser att båda könen är lika lämpade för detta. En persons sexuella läggning är något helt irrelevant vad gäller personens förmåga att vara en god vårdnadshavare.

Det visar att familjebegreppet som det används inom politikområdet utgår från kärnfamiljen som norm. Vänsterpartiet vill komma bort från denna fastlåsning och i stället sätta barnen i centrum. Vi vill understryka vikten av att barn får växa upp i en trygg miljö, med fungerande vuxna omkring sig. Det är utifrån barnens behov av social och ekonomisk trygghet vi formulerar vår politik. Fokuseringen på kärnfamiljen är ett tydligt uttryck för den heteronorm som är styrande i dagens samhälle. Det är därmed viktigt att anpassa familjepolitikens utformning till familjebegreppets utveckling. Det är t.ex. i dag inte möjligt för föräldrar av samma kön att erhålla föräldrapenning om de lever i ett samboförhållande.

För att samstämmighet skall råda med trygghetssystemets avsikter bör politikområdet benämnas "Ekonomisk barnpolitik". Riksdagen bör rekommendera regeringen att en sådan verklighetsanpassning kommer till stånd. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5 Ändrad målformulering för starkare jämställdhetsperspektiv

Regeringen har, bl.a. i budgetpropositionen 2004, slagit fast att målsättningen inom utgiftsområdet Ekonomisk familjepolitik är att minska skillnader i ekonomiska villkor mellan familjer med och utan barn. Vänsterpartiet anser att denna målformulering behöver ett tillägg som slår fast att politiken även skall vara utformad på ett sådant sätt att den bidrar till en utveckling mot ökad jämställdhet i samhället. Denna uppgift ankommer inte enbart på politikområdet Jämställdhet. Av denna anledning bör målformuleringen lyda: "Skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn skall minska, och jämställdhet mellan könen skall uppmuntras inom ramen för den generella politiken". En sådan utvecklad målformulering konkurrerar inte med ett fokus på barns bästa, utan kan snarare sägas förstärka detta genom att barnen därmed tidigt lär sig att det inte finns typiskt kvinnliga respektive manliga förehavanden. Barn behöver ett jämställt samhälle för att deras bästa skall vara en reell möjlighet. Barn mår bra av att ha flera vuxna som står dem nära och av att ha föräldrar som har trygga jobb med rättvisa löner. Också barn gynnas av ett arbetsliv som ser både män och kvinnor som självklara föräldrar. Att stärka kvinnors ekonomiska förutsättningar är att stärka barnens skydd mot fattigdom.

I budgetpropositionen för 2005 (prop. 2004/05:1) slår regeringen fast att "Arbetet för en jämställd arbetsmarknad måste också fokusera på att öppna hela arbetsmarknaden för kvinnor och utvecklingsmöjligheter på arbetsplatserna. Detta arbete måste bedrivas parallellt med arbetet inom andra politikområden, inte minst familjepolitiken." För att visa att regeringens arbete med att motverka diskriminering på arbetsmarknaden har seriösa avsikter är detta förtydligande inom familjepolitikens område nödvändigt. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6 Jämnt uttag av föräldraledigheten

Enligt den jämställdhetsbilaga som lämnats till budgetpropositionen för 2005 (prop. 2004/05:1, bilaga 4) tar kvinnorna ut 82 procent av antalet ersatta dagar i föräldraförsäkringen och män 18 procent. Samma jämställdhetsbilaga redovisar att de ekonomiska konsekvenserna av föräldraskapet för en 10-årsperiod uppgår till 304 000 kronor för mamman och 10 000 kronor för pappan. Huvudförklaringen är att det är kvinnor som tar ansvar för att familjens tidsekvation skall gå ihop. Kvinnor subventionerar därmed mäns lönearbete genom sitt eget obetalda arbete.

Hur kvinnor och män skall förmås att fördela ansvar för hem och barn lika är en av de mest centrala jämställdhetsfrågorna i vår tid. I denna diskussion är kopplingen mellan kvinnors obligatoriska huvudansvar för barnen och deras position på arbetsmarknaden en självklarhet. Frågan om lönediskriminering, otrygg anställning, ofrivillig deltid och lägre pension hör ihop med vem som tar det huvudsakliga ansvaret för omsorgen om barn och familj. Eftersom kvinnor ses som bärare av detta ansvar, har kvinnor också en sämre utgångspunkt på arbetsmarknaden.

I den studie som presenteras i Anders Chronholms avhandling "Föräldraledig pappa - Mäns erfarenheter av delad föräldraförsäkring" framkommer att i de fall då mannen tagit ut en stor del av föräldraledigheten, var det vanligt att kvinnan vid andra barnet ville ta ut en längre föräldraledighet än mannen. En orsak till detta anges vara att männen fr.o.m. att det andra barnet föds får ta på sig ett större försörjningsansvar på grund av att familjens ekonomiska påfrestningar ökar, t.ex. genom behovet av större bostad. Detta exempel understryker behovet av att införa en delad föräldraförsäkring.

6.1 Delad föräldraförsäkring

I dag är fördelningen av föräldrapenningen mycket av en förhandlingsfråga mellan föräldrarna. Det är föräldrarna som sinsemellan gör upp om hur den skall fördelas. Det innebär att det som styr den egentliga fördelningen av föräldrapenningen är normen om att kvinnan har huvudansvaret för barnen och medför att kvinnorna tar ut den största delen av föräldraförsäkringen. Individens valfrihet blir i detta sammanhang enbart en illusion. Kvinnor väljer som en konsekvens av detta också yrken där det ges möjlighet att förena förvärvsarbete med föräldraskap, vilket i sin tur leder till att den könssegregerade arbetsmarknaden kommer att bestå.

Dagens utformning av föräldraförsäkringen bidrar till att återskapa och förstärka en ordning på arbetsmarknaden som försvagar och lönediskriminerar kvinnor. Systemet upprätthåller dessutom en föråldrad föreställning om vad kvinnor respektive män har för ansvar i förhållande till barn. För att komma tillrätta med dagens situation behöver föräldraförsäkringen reformeras så att ett jämnt uttag mellan föräldrarna uppnås och därmed stärker ett jämställt vårdnadsansvar. För att detta skall vara möjligt är det nödvändigt med en generös föräldraförsäkring som baseras på samma principer som alla andra socialförsäkringar. Detta för att möta barnens behov av att vara tillsammans med sina föräldrar och för att skapa ett jämställt uttag av föräldraledigheten. För att nå en ordning där män och kvinnor är lika självklara föräldrar på heltid krävs med andra ord en delad föräldraförsäkring som är individuell och som baseras på inkomstbortfallsprincipen. Endast så kan man nå en verklig förändring mot en ordning som inte diskriminerar kvinnor på arbetsmarknaden.

Föräldraförsäkringen är nu föremål för översyn i en utredning som skall lämna sina förslag under hösten 2005. Översynen skall göras med utgångspunkt i att föräldraförsäkringen skall verka för barnets bästa och bidra till en ökad jämställdhet mellan könen. Utredaren skall se över hur föräldraförsäkringen bättre kan bidra till att barnen får tillgång till båda sina föräldrar. Det handlar dels om hur den påverkar båda föräldrarnas möjligheter att ta ansvar för barnet, dels om hur den påverkar föräldrarnas möjligheter att delta på arbetsmarknaden på lika villkor. Vänsterpartiet har kämpat länge för att få till stånd de förändringar i föräldraförsäkringens uppbyggnad som är nödvändiga för att skapa ett jämställt uttag av föräldrapenningen. Vi är därför mycket positiva till att en sådan översyn äntligen kommer till stånd.

Vänsterpartiet menar att en individualisering av föräldraförsäkringen är ett nödvändigt verktyg dels för att göra upp med föreställningen om att pappors föräldraansvar, till skillnad från mammornas, skulle vara förhandlingsbart, dels för att bryta diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden. Därför bör regeringen i samband med analysen av utredningens förslag vad gäller förändringar i föräldraförsäkringens utformning, särskilt överväga hur eventuella hinder mot att dela föräldraförsäkringen bäst kan överkommas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6.2 En könsneutral försäkring

I och med att kärnfamiljen som norm utmanas i allt större utsträckning av andra familjebildningar där det biologiska föräldraskapet inte per automatik sammanfaller med vårdnaden om barnen, finns det ett behov av att se till att föräldraförsäkringen inte fastlåses vid en heteronormativ föreställning kring föräldraskap. Det faktum att barn föds och växer upp med föräldrar som kan vara av samma såväl som olika kön ställer krav på att föräldraförsäkringens utformning inte utesluter möjligheterna för föräldrar av samma kön att dela försäkringen mellan sig. I direktiven till utredningen Översyn av föräldraförsäkringen (dir. 2004:44) finns ett uppdrag att se över om föräldraförsäkringens regelverk behöver anpassas till nya familjebegrepp och göras könsneutral. Därför bör regeringen i beredningen av utredningens förslag särskilt beakta hur föräldrar av samma kön kan tillgodogöra sig möjligheten att dela föräldradagarna lika mellan sig. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6.3 Hemma samtidigt vid barns födelse eller adoption

Det finns möjligheter inom föräldraförsäkringssystemet att åstadkomma fler förbättringar som skulle kunna verka för en ökad jämställdhet. Vänsterpartiet anser t.ex. att det vore önskvärt om båda vårdnadshavarna kunde vara mer närvarande direkt efter barnets födelse. Framför allt skulle männens tid med nyfödda härmed öka. Detta skapar viktiga förutsättningar för en tidig och djup relation till barnet och tillgodoser barnets stora omsorgsbehov i livets början. De möjligheter som i dag finns med tillfällig föräldrapenning är inte tillräckliga i detta avseende. Vänsterpartiet anser därför att möjligheten för vårdnadshavare att vara hemma samtidigt under barnets första tid bör utökas inom ramen för föräldraförsäkringen. Regeringen bör särskilt beakta detta i sin beredning vad gäller förändringar i föräldraförsäkringens utformning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6.4 Jämställt inträde i föräldraförsäkringen

Reglerna för inträde till sjukpenninggrundad föräldraförsäkring fungerar i dag diskriminerande mot kvinnor. Problemet ligger i den regel som finns om 240 dagars s.k. kvalifikationstid för att erhålla sjukpenninggrundad föräldrapenning under föräldraförsäkringens första 180 dagar. Enligt uppgifter från Riksförsäkringsverket är kvinnornas uttag högt fram till dess barnen är ungefär 12 månader gamla, medan männen tar ut flest dagar när barnen är mellan 11 och 15 månader. Det innebär att regeln slår särskilt mot kvinnor. Att regeln överhuvudtaget finns kvar är förvånande med tanke på att kvalifikationsnivån generellt sett sänkts för inkomstbaserade försäkringar inom socialförsäkringssystemet i stort. Utredningen som skall se över föräldraförsäkringen har också till uppgift att kartlägga och redovisa vilka grupper samt hur många personer som inte kvalificerar sig för föräldrapenning över lägstanivån samt effekterna av kvalifikationsvillkoret (dir. 2004:44).

I departementsskrivelsen "Barnafödandet i fokus" (Ds 2001:57) står att läsa att det finns ett samband mellan födelsetals- och sysselsättningsutvecklingen. Vikten av en fast förankring på arbetsmarknaden, och därmed en tryggad inkomst, som förutsättning för att skaffa barn, har fått ett starkt genomslag bland dagens unga. Vidare slås det fast att det är särskilt viktigt bland unga kvinnor att ha ett fast arbete. Förutom att denna 240-dagarsregel bör tas bort eftersom den diskriminerar kvinnor, är det också troligt att regeln leder till onödigt uppskjutande av barnafödandet. Den höjning av grundnivån till 180 kronor som genomfördes i och med höstbudgeten 2003 är viktig för att förbättra förutsättningarna för låginkomsttagare, men är inte en tillräcklig åtgärd för att skapa ett jämställt inträde i föräldraförsäkringen. Därför bör regeringen särskilt beakta frågan om borttagande av denna regel i analysarbetet av föräldraförsäkringsutredningens förslag. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7 Ensamstående mammor

1990-talet var ett årtionde då drastiska nedskärningar genomfördes i den generella välfärden. Det var ett årtionde som innebar såväl ökad arbetslöshet som försämringar i trygghetssystemen. Otrygga anställningar, som timvikariat och projektanställningar, blev vanligare under denna period. En grupp som särskilt drabbades var de ensamstående mammorna och deras barn. Det är också denna grupp som under åren av ekonomisk återhämtning fortsatt att ha alla minus på sin sida.

Att stärka barnfamiljernas ekonomi, t ex genom att höja barnbidragen och sänka barnomsorgsavgifterna, är ett sätt att stödja också de mest utsatta barnen eftersom grunden i ekonomin på så vis stärks hos alla barnfamiljer. Sänkta boendekostnader och höjda löner för kvinnor är andra exempel på vänsterpolitik som gynnar många och som i förlängningen dessutom innebär att klyftan minskar mellan dem som har allra minst och dem som har lite mer.

De familjer som består av ensamstående kvinnor och deras barn kan inte vänta på sådant som en politik för full sysselsättning eller en bostadspolitik som gör det möjligt att hitta en bostad med rimlig hyra. Därför anser vi att det finns åtgärder som måste ha högre prioritet än satsningarna på generella barnbidragshöjningar. Detta för att minska klyftorna mellan dem som har mer och dem som har mindre. Det handlar bl.a. om höjt underhållsstöd, höjt bostadsbidrag och om att även familjer som lever med ekonomiskt bistånd skall omfattas av generella barnbidragshöjningar.

För att de åtgärder som riktas gentemot ensamstående föräldrar, av vilka de flesta är kvinnor, skall ha den träffsäkerhet som avses och för att anvisade förbättringar också skall bli reella förbättringar, bör regeringen återkomma med en handlingsplan för hur man ekonomiskt skall jämställa barn till ensamstående föräldrar med barn som har båda sina föräldrar. Detta bör riksdagen begära.

7.1 Delat barnbidrag vid växelvis boende

När föräldrar har gemensam vårdnad utbetalas barnbidraget automatiskt till modern, om inte föräldrarna gemensamt anmäler till försäkringskassan att fadern skall erhålla barnbidraget i stället. Om barnet endast är folkbokförd på samma adress som en av vårdnadshavarna vid gemensam vårdnad, utbetalas barnbidraget dit barnet är folkbokförd. Bakgrunden till gällande ordning handlar bl.a. om att det har ansetts mer sannolikt att bidraget verkligen kommer barnet till godo om modern får det utbetalt till sig.

Många föräldrar väljer i dag att dela på den faktiska vårdnaden av barnen efter en separation. Barnen bor växelvis hos mamman och pappan och bägge tar försörjningsansvar för barnen. När barnen lever i växelvis boende mellan föräldrarna tar bägge vårdnadshavarna ett aktivt delat ansvar för omsorgen om barnen. Därför bör föräldrar gemensamt kunna begära att få barnbidraget delat vid växelvis boende. Regeringen bör ta hänsyn till denna fråga i kommande behandling om reformering av underhållsstödet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7.2 Regelförändringar i underhållsstödet

År 1994 ändrades reglerna för underhållsstödet och nivån blev härmed beroende av regeringsbeslut för att höjas. Underhållsstödet har oförändrat legat på samma nivå sedan dess, vilket närmast är att betrakta som anstötligt. Stödets värde har därmed urholkats med 4,5 procent. Vänsterpartiet har under flera år krävt att stödets värde skall återställas och bindas upp i förhållande till index så att det följer värdeutvecklingen i samhället i övrigt. Genom den höjning av underhållsstödet med minst 100 kronor per barn och månad som Vänsterpartiet nu drivit igenom i årets budgetproposition genomförs de utlovade förbättringarna till ensamstående föräldrar som är helt nödvändiga för att skydda barn i familjer med svag ekonomi.

Underhållsstödet fyller en mycket viktig funktion vad gäller att se till att vårdnadshavare uppfyller sitt försörjningsansvar för barn även efter separation mellan vårdnadshavare. För att i möjligaste mån motverka konflikter efter separation är det viktigt att detta system uppfattas som rättvist. Vi måste också motverka att systemet sänder ut signaler om att den s.k. umgängesföräldern, vilket ofta är mannen, förväntas ta ett ekonomiskt ansvar men vara frånvarande i relationen till barnet. Dagens system tenderar att sända ut sådana signaler eftersom reglerna vid umgänge är bristfälliga.

Utifrån dessa aspekter är det viktigt att åstadkomma förändringar gällande inkomstunderlaget vid fastställande av återbetalningsskyldighet, umgängesavdraget och umgängesresor. I dag fastställs återbetalningsskyldigheten på inkomst tvåår bakåt i tiden. Det innebär problem för de umgängesföräldrar som får stora förändringar av inkomstunderlaget. Vänsterpartiet anser därför att det finns behov av att applicera en s.k. CSN-metod vid beräkning av inkomstunderlag. Detta skulle innebära att återbetalningsskyldigheten bestäms utifrån dagsaktuell inkomst om inkomsten ändrats mer än 15 procent. Redan 1997 gav riksdagen, genom ett förslag från Vänsterpartiet, regeringen i uppdrag att återkomma med en lösning på problemet att underhållsstödets storlek fastställs efter senast taxerad inkomst (bet. 1997/98:SfU1).

Vidare måste frågan om finansiering av umgängesresor få sin lösning vad gäller vårdnadshavare som inte har ekonomisk möjlighet att resa och träffa sina barn. Möjligheten att tillhandahålla ekonomiskt stöd som är reglerat inom ramen för underhållsstödet och återbetalningsskyldighet bör därför övervägas.

Slutligen måste det komma till stånd en ändring som innebär att umgängesavdrag utgår ifrån faktisk umgängestid och inte efter dygnet.

Vänsterpartiet menar att frågan om återbetalningsskyldighet, umgängesresor och umgängesbidrag är väsentliga för att framför allt umgängesföräldern skall uppleva underhållsstödsystemet som rättvist. Vi vill därför att regeringen särskilt beaktar dessa frågor i beredningsarbetet vad gäller förändringar av underhållsstödet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

8 EU-samarbetets roll för en jämställd barnpolitik

Många länder har under de senaste åren genom Europeiska rådets riktlinjer och genom stabilitetspakten, genomgående uppmanats att sänka skatterna och minska de offentliga utgifterna. Detta visar på att det finns en uppenbar risk att EU-samarbetet kommer att motverka den i motionen föreslagna inriktningen av barnpolitiken. En politik inriktad på full sysselsättning och en väl utbyggd offentlig sektor har varit avgörande för svenska kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Den offentliga sektorn har varit en förutsättning för kvinnors förvärvsarbete och samtidigt deras viktigaste arbetsmarknad. Om det svenska välfärdssystemet harmoniseras med en framtida europeisk välfärdsmodell är risken stor att den kommer att påverkas av de sydeuropeiska, där trygghetssystemen baseras på familjen och äktenskapet och inte som i Sverige på individen. De vinster när det gäller deltagande och makt för kvinnor som gjorts ligger således i riskzonen.

För att värna de offentliga trygghetssystemen bör regeringen inom EU verka för att den nationella beslutanderätten bevaras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 23 september 2004
Lars Ohly (v)
Lars Bäckström (v)	Rossana Dinamarca (v)
Mats Einarsson (v)	Marie Engström (v)
Owe Hellberg (v)	Berit Jóhannesson (v)
Sten Lundström (v)	Alice Åström (v)
Ulla Hoffmann (v)