Ekonomisk demokrati

Motion 1992/93:Fi715 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Utvärderingar som gjorts av den ekonomiska
utvecklingen i bland andra USA, Tyskland och Japan har
visat att ekonomisk demokrati är samhällsekonomiskt
lönsamt. När de anställda har lite att säga till om så är
produktiviteten lägre. När arbetsgivarna dikterar villkoren
och inkomstskillnaderna är stora så ökar motsättningarna i
samhället och därmed de sociala kostnaderna.

Rudolf Meidners m. fl. förslag till löntagarfonder 1975
byggde på tanken att om de anställda fick ett direkt
medägande och därmed medinflytande i företagen så skulle
de också kunna acceptera att en större andel av
förädlingsvärdet gick till investeringar och en lägre andel till
löner. De rådslag som genomfördes inom LO med mer än
17 000 deltagare visade att man ville ha löntagarfonder, men
de skulle vara mer decentraliserade.

Tyvärr lyckades inte arbetarrörelsen -- och vårt parti har
sin del av ansvaret -- forma ett mer decentraliserat
löntagarfondsförslag. Tvärtom backade man stegvis från de
ursprungliga målen. Fonderna blev traditionella
placeringsfonder utan någon påtaglig förnyande inverkan
på Sveriges näringsliv. De leddes vanligen av väletablerade
organisationsproffs.

Det goda arbetet innebär nya krav på den fackliga
strategin. Det räcker inte bara att sälja sin arbetskraft så
dyrt som möjligt. För de anställda handlar det om kravet att
få sträva efter ett mer meningsfullt liv och en hållbar
utveckling också på jobbet. Fler och fler anställda känner
behovet av ökad makt tillsammans med arbetskamrater
över det egna arbetet.

Vänsterpartiets kongress från början av denna månad
uttalade att: ''Fackliga organisationer skall ges ökad insyn
och ökat inflytande över företagens investeringar och
penninghandel. Genom löntagarägande och ny
arbetsorganisation skall företagen demokratiseras.''

Vi vill med denna motion följa upp detta uttalande och
föreslår följande:

En parlamentarisk utredning tillsätts för att utreda och
lägga förslag på följande områden:

1. Företagsanknutna löntagarfonder. En möjlighet är att
företagen får skattemässigt fördelaktiga villkor för att
avsätta pengar till ''demokratifonder'', som styrs av de
anställda i samråd med företagsledning, styrelse och ägare.
De skall användas för att befrämja de anställdas kunskaper
om företagets investeringar, finansiering etc. En annan
möjlighet är att kollektivt ägda personalaktier ges särskilt
gynnsamma villkor skattemässigt.

2. AP-fonderna ges vidgad placeringsrätt i enlighet med
de förslag som tidigare lagts av socialdemokratin och
Vänsterpartiet i riksdagen. De anställda i respektive företag
ges utökad rätt att företräda AP-fondernas aktier.

3. Allmännyttans hyresgäster har från och med juli 1992
förköpsrätt till huset de bor i. En liknande lag för anställda
i företag bör utredas. Om företaget skall byta huvudägare
eller likvideras så skall de anställdas samlade organisationer
ges möjlighet att lägga ett bud, vars rimlighet skall prövas
av någon myndighet. I en del konkurser är det
företagsledningen som handlat oskickligt och de anställda
kan ha klarare insikt än andra intressenter om hur företaget
ska komma på fötter igen. I en sådan situation upplevs det
som orimligt att behöva gå ut i arbetslöshet trots att den
egna arbetsinsatsen är fullgod.

En förköpsrätt för de anställda, som bidragit till
företagets uppbyggnad med sitt arbete, skulle också kunna
motverka att priser vid överlåtelse eller konkurser sätts för
lågt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk
utredning i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1993

Gudrun Schyman (v)

Berith Eriksson (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)

Hans Andersson (v)

Bengt Hurtig (v)

Johan Lönnroth (v)