Ekonomisk trygghet vid s.k. äldreavgång

Motion 1988/89:Sf323 av Karl Hagström (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Sf323

av Karl Hagström (s)

Ekonomisk trygghet vid s.k. äldreavgång

Delpensionsersättningen, som urholkades under den borgerliga regeringsperioden,
har återställts till 65 % under innevarande år. Det är mycket
tillfredsställande för de äldre på arbetsmarknaden. Man har återigen
möjlighet att trappa ner arbetstiden med acceptabelt bibehållen levnadsstandard.

En annan fråga som är mycket viktig för de äldre på arbetsmarknaden är
den s.k. äldreavgången. Denna typ av lösningar på problem har använts i stor
utsträckning i samband med neddragningar av arbetsstyrkan på arbetsplatser
i exempelvis Bergslagen. En del sådana uppgörelser har på senare tid blivit
föremål för kritik. Orsaken är diskutabla tillämpningar. Det skulle enligt vår
mening vara mycket olyckligt om detta leder till någon form av förbud mot
äldreavgångsuppgörelser, signaler i den riktningen har förekommit.

Dessa avgångar bygger på att arbetstagare som nått 58,3 års ålder efter en
period med arbetslöshetsersättning vid 60 års ålder eller äldre förtidspensioneras
av arbetsmarknadsmässiga skäl. I samband med strukturella förändringar
av industrin och stora neddragningar av andra orsaker blir resultatet
ofta att man hamnar på denna typ av lösningar.

Denna möjlighet kan inte tas bort utan att den ersättes av något annat system.
Det är inte rimligt att arbetstagare med över 40 års yrkesverksamhet bakom
sig, i många fall med ett tungt och krävande arbete, skall behöva känna
otrygghet. Man kan i sammanhanget peka på att man utomlands i många fall
löst problemet genom att sänka pensionsåldern ända ner till 50 år i vissa
branscher eller regioner.

Det är angeläget att de äldre på arbetsmarknaden som drabbas av
strukturella förändringar och nedläggningar får möjlighet att lämna arbetsmarknaden
via ett efterlönesystem.

Regeringen har tillsatt en utredning som har till uppgift att se över
pensionssystemet och med förtur behandla problematiken med arbetskraft
som åren innan pensioneringen antingen trappar ned sin arbetstid eller i
förtid lämnar arbetsmarknaden. Enligt vår mening bör utredningen ge förtur
åt arbetet med ett efterlönesystem eller arbetspension, som innebär att man i
vissa fall ska kunna lämna arbetsmarknaden efter 58,3 års ålder med en
kompensationsnivå som innebär bibehållen levnadsstandard.

Hemställan Mot. 1988/89

sn?"}

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att pensionsberedningen
skall ges uppdrag att med förtur utreda frågan om
efterlönepension eller arbetspension.

Stockholm den 25 januari 1989

Karl Hagström (s)