Energiutbildning vid högskolan i Sundsvall/ Härnösand

Motion 1988/89:Ub527 av Bo Forslund m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :Ub527

av Bo Forslund m.fl. (s)

Energiutbildning vid högskolan i Sundsvall/
Härnösand

Mot.

1988/89

Ub527-532

Västernorrlands län och i hög grad Sundsvallsregionen är en av de mest
elenergiberoende regionerna i landet. Tillgången till råvaror och lättillgänglig
elenergi utgjorde en grund för regionens industrialisering. Förutom stora
elenergianvändande industrier finns stora elproducenter lokaliserade till
Sundsvall.

Den fortsatta utvecklingen inom elenergiområdet kommer att ställa krav
på effektivare och delvis förändrad elanvändning. Detta kommer att ställa
stora krav på hög kompetens inom området. Tillgången till kvalificerade
ingenjörer inom det elkrafttekniska området har under en längre period varit
katastrofalt dålig i regionen och i landet.

Civilingenjörsutbildning med inriktning mot elkraftteknik bedrivs för
närvarande vid KTH och Chalmers. Tillströmningen till utbildningen och
examinationen har varit otillfredsställande låg. Under 1986/87 examinerades
endast 17 civilingenjörer med denna inriktning, vilket skall ställas i relation
till bara Vattenfalls årliga behov av 30 nyanställningar.

Det finns orsaker till detta. Intresset för högre teknisk utbildning har i hög
grad fokuserats till dataområdet. Vidare har den elkrafttekniska utbildningen
ej moderniserats tillräckligt snabbt. Tillgången till adekvat utrustning har
varit problematisk. Olika åtgärder har vidtagits från industrins sida, t. ex. vid
KTH, där ett elkrafttekniskt centrum etablerats.

Elkraftföretagen i Sundsvallsregionen har under flera år haft särskilt stora
svårigheter att rekrytera civilingenjörer. I detta perspektiv inrättade högskolan
i Sundsvall/Härnösand år 1986 en arbetsgrupp med företrädare för
elenergianvändare och -producenter. Arbetsgruppen föreslog en högskoleutbildning
som successivt skulle kunna byggas ut till att motsvara civilingenjörskompetens.
Programmet skulle genomföras genom att kombinera högskolans
och företagens resurser avseende både kompetens och utrustning.

Flera kontakter mellan arbetsgruppen och KTH rörande samverkan har ej
lett till något resultat. KTH motiverar detta med sin egen besvärliga
resurssituation. I stället utvecklades ett lokalt förslag till ett, i första hand,
treårigt elenergitekniskt utbildningsprogram vid högskolan i Sundsvall/
Härnösand. Programmet kan ses som en delmängd av motsvarande civilingenjörsutbildning.

Statens energiverk har vid flera tillfällen framhållit regionens sårbarhet i
relation till elenergiutvecklingen. Man menar också att kompetensbristen är
en annan allvarlig risk, särskilt i samband med den pågående strukturomvandlingen
inom branschen. Detta problem har ej beaktats eller behandlats i
årets budgetproposition.

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ub527532

Sammanfattningsvis kan sägas att en av de viktigste infrastrukturella
insatserna för Västernorrlands län och dess näringsliv är att bygga upp en
högkvalitativ kompetensmiljö i Sundsvallsregionen inom elenergiområdet.
Detta kan ske genom att en elenergiinriktad högskoleutbildning som
motsvarar civilingenjörsnivå lokaliseras till området. Förutsättningarna
inom högskolan och den omgivande industrin i regionen att genomföra detta
är utomordentligt goda. Modeller för samverkan mellan högskola och
näringsliv har redan prövats inom andra kompetensområden med intressanta
resultat.

Högskolan i Sundsvall/Härnösand skulle kunna starta en sådan utbildning
med relativt kort varsel.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att lokalisera en elenergiinriktad
högskoleutbildning till högskolan i Sundsvall/Härnösand.

Stockholm den 19 januari 1989

Bo Forslund (s)

Rune Jonsson (s) Martin Segerstedt (s)

Sven Lundberg (s) Britta Sundin (s)

Bo Holmberg (s)

Mot. 1988/89
Ub527

2