Elevers och föräldrars rätt att välja skola

Motion 1988/89:Ub206 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ub206

av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)
Elevers och föräldrars rätt att välja skola

1 Bakgrund

När dagens sjuåringar börjar skolan, beger sig de flesta till den skola som
anvisats dem - inte till den skola de tillsammans med sina föräldrar har valt.
Ett resonemang om val av skola förekommer mycket sällan i svenska hem.
Föräldrarna och den blivande eleven skulle, om de fått chansen, kanske ha
valt en skola med åldersblandade grupper på lågstadiet eller en som ligger
nära föräldrarnas arbetsplatser. Kanske skulle de ha föredragit en skola som
särskilt betonar språk eller matematik i undervisningen. Kanske hade de
föredragit en skola med Montessori- eller Waldorfpedagogik eller en skola
med kristen inriktning.

Vi anser att statsbidragen i princip bör följa elevens val av skola, vare sig
detta är ett val inom det offentliga skolsystemet eller ett val av en fristående
skola.

Ett elevbaserat statligt bidragssystem kan tillsammans med en mer flexibel
hållning när det gäller de kommunala bidragen skapa en reell valfrihet för
elever och föräldrar. Med en sådan valfrihet blir attraktiva skolor efterfrågade,
vilket i sin tur skapar ett tryck att förbättra verksamheten på övriga
skolor. Ett fritt val av skola innebär i kombination med ett elevbaserat
bidragssystem en stimulans för skolverksamheten som sådan.

Regeringen hävdade i propositionen om skolans styrning att den grundläggande
valfrihetsfrågan på utbildningsområdet är möjligheten att få en
ungdomsutbildning av sådan omfattning och kvalitet att den skapar frihet för
den enskilde att fritt välja studieväg och yrke. Vidare ansåg regeringen att
Sverige har generösa regler för godkännande av fristående skolor.

Vi delar inte denna uppfattning. Enligt vår mening bör elevers och
föräldrars önskemål om skolgång vid fristående skola vara grund för statligt
bidrag. Med regeringens försåtliga formuleringar kan man tro att det är fritt
fram att etablera nya skolor. Så är inte fallet och heller inte avsikten.

Gällande bestämmelser för såväl val av skola som för bidrag till fristående
skolor är alltför restriktiva. Skollagen bör ändras så att elev och föräldrar har
rätt att fritt välja skola. Rätten skall gälla både val av fristående skola och val
av skola inom det offentliga skolsystemet.

Mot rätten att välja skola även inom det offentliga skolsystemet brukar
från socialdemokratiskt håll anföras att det försvårar den kommunala
planeringen. Vi anser att elever och föräldrar lokalt har en realistisk
uppfattning om vilka möjligheter som kan erbjudas. Det är givet att

valfriheten i glesbygd inte kan bli densamma överallt i landet. Mot. 1

Däremot kan vi konstatera att med vår syn på föräldrarnas rätt att välja Ub206
skola och med vårt bidragssystem hade den nu riksbekanta skolan i
Drevdagen kunnat drivas vidare med statligt stöd.

Rätten att välja en fristående skola är för de flesta illusorisk, då snålt
tilltagna bidrag från stat och kommun tvingar skolorna att ta ut skolavgifterom
de över huvud taget blir godkända. Riksdagen bör hos regeringen begära
förslag till nya bidragsbestämmelser utifrån principen att statsbidraget skall
beräknas per elev och följa elevens val av skola oavsett om denna är
fristående eller offentlig.

2 Nuvarande bestämmelser för fristående skolor

Med fristående skola avses enligt skollagen en skola som har en enskild fysisk
eller juridisk person som huvudman.

Vad avser grundskolenivån får elever tas emot i fristående skola för
skolpliktens fullgörande endast om skolan har godkänts för ändamålet.
Godkännande skall meddelas om skolans undervisning ger kunskaper och
färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och
färdigheter som grundskolan förmedlar och skolan även i övrigt väsentligen
svarar mot grundskolans allmänna mål.

Rätt till statsbidrag följer inte automatiskt av beslut om godkännande.

Rätten att driva och utnyttja fristående skola medför inte någon rätt till stöd
från det allmänna.

Riksdagen beslöt hösten 1982 om ett nytt statsbidragssystem för fristående
skolor för skolpliktiga elever. Efter en ändring 1988 gäller nu att statsbidrag
kan ges till en fristående skola som har en prägel som i något avseende
avviker från grundskolan. Vidare gäller att länsskolnämnden skall avgöra om
en fristående skola skall godkännas för fullgörande av skolplikt.

Förutsättningen för att få statsbidrag till fristående skola på gymnasial nivå
är i huvudsak densamma, dvs. skolan skall ha en prägel som i något avseende
avviker från det allmänna skolväsendet.

3 Konsekvenser av nuvarande ordning

I dag går endast ett fåtal elever i fristående skolor med statligt stöd. På
grundskolenivån går mindre än en procent av alla skolpliktiga elever i vårt
land i fristående skolor.

I flertalet jämförbara länder ses de fristående skolorna som ett naturligt
komplement till den offentligt organiserade skolan. Fristående skolor
finansieras som regel genom en kombination av bidrag och avgifter.
Bidragens storlek varierar avsevärt mellan olika länder. I Nederländerna
fördelas eleverna ungefärligen lika på fyra olika skolformer: statliga,
katolska, protestantiska och neutrala skolor. Samtliga erhåller statligt stöd
till 100 procent.

Även synen på de fristående skolorna varierar. I Frankrike ses t.ex. de
katolska skolorna inte som ett fristående utan som ett parallellt system. När
den franska regeringen 1984 föreslog att de katolska skolorna skulle

1* Riksdagen 1988/89.3 samt. Nr Ub205-209

förstatligas mötte detta starka protester från bl.a. två miljoner demonstranter
och förslaget drogs tillbaka.

I Sverige ges statsbidrag till enskilda skolor på grundskolenivå efter
särskild prövning. I dag erhåller sålunda ett mindre antal Waldorfskolor,
etniska, konfessionella och internationella skolor på grundskolenivå bidrag.
Bland de fristående skolorna på gymnasienivå återfinns Waldorfskolor,
internationella skolor och riksinternat, samt ett antal skolor med yrkesutbildning
och konstnärlig inriktning. Vidare utgår statsbidrag till ett par enskilda
lanthushållsskolor, Bergsskolan i Filipstad och fyra skolor som lyder under
pri vatskolestadgan.

Socialdemokraternas restriktiva hållning till de fristående skolorna motverkar
önskemålen om att utbildningen skall stå öppen för alla. De fristående
skolor som inte erhåller statligt eller kommunalt stöd kan komma att drivas
vidare genom en ren avgiftsfinansiering. Föräldrar tvingas därigenom tili
stora personliga uppoffringar för att deras barn skall få gå i en skola man själv
valt.

Statsbidraget för elev i fristående skola uppgick läsåret 1987/88 för elev på
lågstadiet till 5.824 kronor, mellanstadiet 6.916 kronor och högstadiet 9.100
kronor. Den statliga kostnaden för en elev i grundskolan uppgår f.n. till ca
16.000 kronor. Denna diskrepans i bidragshänseende är, enligt vår mening,
en ren diskriminering av de föräldrar som vill välja en alternativ skola för sina
barn. Till detta skall läggas att delar av de kommunala skolkostnaderna är
direkt hänförliga till antalet elever. Således bör kommunala bidrag motsvarande
minst kommunernas kostnader för skolmåltider, läromedel och
skolhälsovård m.m. kunna följa elevers och föräldrars val av skola.

Motiv för ändrade bidragsbestämmelser

Argumenten för en ordning där elev och föräldrar kan välja en fristående
skola eller vilken skola de vill ha inom det offentliga skolväsendet kan
sammanfattas så här:

- Elevers och föräldrars önskemål om skolgång i en fristående skola bör i
sig vara ett tillräckligt skäl för att skolan också skall få statliga och
kommunala bidrag.

- För att Sverige på ett meningsfullt sätt skall kunna leva upp till de
förpliktelser som undertecknandet av internationella konventioner bjuder
fordras inte bara att formella utan också ekonomiska möjligheter
erbjuds dem som väljer en fristående skola.

- Ett enda sammanhållet system kan inte erbjuda den variation och
den flexibilitet som en dynamisk skolutveckling kräver. Olika sätt att
tillgodose unga männniskors utbildningsbehov behövs sida vid sida.

- För att rätten att välja skola skall bli praktiskt möjlig fordras att statliga
och kommunala bidrag följer eleven till den skola han/hon väljer. Med
nuvarande bidragssystem betalar staten och kommunen ungefär hälften
var av skolkostnaderna. Statens bidrag kan utan tekniska komplikationer
följa eleven. Kommunen, som bl.a. svarar för skollokaler och utrustning,
har på grund av skolplikten stora fasta kostnader. Vi förordar därför att
bidrag motsvarande minst den rörliga kostnaden skall följa eleven.

Mot. 1988/89

Ub206

4

- Fler fristående skolor skulle ha en positiv inverkan på den pedagogiska Mot. I1
utvecklingen i Sverige. Även om det kan sägas att det inte föreligger Ub206
någon juridisk skyldighet för det allmänna att ekonomiskt eller på annat

sätt stödja fristående skolor kan stat och kommun inte utan vidare
friskriva sig från ett moraliskt ansvar för att friheten att välja skola också
kan utnyttjas. Olika sätt att tillgodose unga människors utbildningsbehov
behövs sida vid sida. Variationer i och förändringar av behoven kan då
lättare omsättas i nya utbildningsinriktningar. Positiva erfarenheter från
en skola kommer att spridas snabbare.

- I den utvärdering som professor Sixten Marklund utfört för skolöverstyrelsens
räkning, Fristående skolor och alternativ pedagogik(SÖ R
86:23), sägs bl.a.:

Risken för att Sverige ska få en svårkontrollerad och vildvuxen flora av nya
fristående skolor torde snarare minska än öka om skolväsendet i stort visar
öppenhet för debatt och förbättringar. Utvärderandet av de fristående
skolorna har i grunden samtidigt varit en indirekt utvärdering av det
allmänna skolväsendet. Grundskolan började själv som en alternativ skola.

Vi delar denna uppfattning och konstaterar att även i dag är elevers och
föräldrars möjlighet till fria val av skola en värdefull utvärdering av vårt
skolsystem.

5 Förslag

Enligt vår mening skall de fristående skolorna när det gäller statligt stöd inte
bedömas enbart utifrån vad de ger elever och föräldrar. Sveriges antagande
av FN:s och Europarådets konventioner om fri- och rättigheter att utforma
undervisningen är skäl nog för stöd till en fristående skola, om denna
uppfyller skollagens krav för godkännande. Om möjligheten att välja skola
också skall ges ett reellt innehåll förutsätter detta ett ekonomiskt stöd från
det allmänna.

Samtidigt som vi förordar att fristående skolor som godkänts för skolpliktens
fullgörande i princip skall vara berättigade till statligt stöd är det
emellertid naturligt att kräva att den allmänt bedrivna tillsynen av skolväsendet
utförs så att vissa grundläggande kvalitativa krav uppfylls för erhållande
av bidrag. Detta bör gälla både för skolor på grundskolenivå och gymnasial
nivå.

När vissa grundläggande kvalitativa krav uppfylls bör statligt bidrag kunna
utgå till verksamheten. Kostnaden för elev i det offentliga skolväsendet bör
vara riktmärke. Det får förutsättas att kommunerna ger motsvarande stöd.

Enligt vår mening bör slutligen prövningsförfarandet när det gäller
statsbidrag till fristående skola förenklas. Beslut om bidrag bör kunna fattas
av myndighet inom den statliga skoladministrationen. Vid avslag på ansökan
skall den sökande skolan ha möjlighet att anföra besvär hos regeringen.

Beslut om godkännande av fristående skola för skolpliktens fullgörande
bör fattas av den lokala skolstyrelsen.

6 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om elevers och föräldrars rätt till val av skola,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya bidragsbestämmelser
för fristående skolor i enlighet med vad som anges i motionen,
varvid kostnaderna för en elev i det allmänna skolväsendet skall vara
riktmärke för bidragens storlek,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om prövningsförfarandet för bidrag till fristående
skolor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att skolstyrelse skall fatta beslut om godkännande
av fristående skola för skolpliktens fullgörande.

Stockholm den 13 januari 1989

Ann-Cathrine Haglund (m)

Göran Allmér (m) Hans Dau (m)

Birger Hagård (m) Birgitta Rydle (m)

Ulf Melin (m) Rune Rydén (m)

Elisabeth Fleetwood (m)

Mot. 1988/89

Ub206

6