Emådalens framtida utveckling inom fisketurismen

Motion 2001/02:N309 av Margareta Andersson och Agne Hansson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om ökad statlig finansiering av fiskvägar i Emån.

Motivering

Emån är ett av södra Sveriges största vattendrag. Med biflöden har den 80 mil rinnande vatten och 900 sjöar finns inom avrinningsområdet. I dessa vatten finns 32 olika fiskarter, till exempel den sällsynta malen som leker i Emån. Smålands landskapsdjur uttern lever på flera ställen i vattendraget. Lax och havsöring är fångstbara arter som har stor betydelse för fisketurismen i området.

Natur-, kultur- och fisketurismen har stora förutsättningar att utvecklas positivt i Emådalen. Naturen är rikt varierad med djupa skogar i Emåns upprinningsområden på småländska höglandet, gränstrakterna mellan Jönköpings och Kalmar län där höglandet faller ner mot slättbygderna i öster och jordbruksområdena vid kusten där Emån så småningom förenas med Östersjön. Den som är kulturintresserad kan uppleva Gamla stan i Eksjö, flera kyrkor från 1100-talet runt Vetlanda, guldvaskning vid Ädelfors, möbelindustrimuseum i Virserum eller den historiska bruksmiljön vid Hagelsrum. Glasriket finns i gränstrakterna liksom Astrid Lindgrens värld i Vimmerby.

Förutsättningarna för framgångsrik turistutveckling i området är goda. Dagens människor ställer stora krav på omväxling och upplevelser när de turistar. Därför är en satsning på att bygga vidare på fisketurismen i området viktig för att lägga till ytterligare turistmål på kartan.

Fria fiskvägar till Ädelfors är ett samarbete mellan kommuner och länsstyrelser i området som är mycket värdefullt. Om man kan erbjuda lax- och havsöringsfiske ända upp till Ädelfors i östra delarna av Vetlanda kommun blir intresset spritt till ännu fler delar av Emådalen. För att underlätta för olika turistföretag av olika storlek är detta en positiv satsning. Dessutom är det en riktig satsning även från naturvårdssynpunkt. I slutet av 1800-talet vandrade laxen och öringen ända hit upp och fisket var av ekonomiskt intresse hela vägen. Detta förändrades under vattenkraftsutbyggnaden under 1900-talet. Kraftproducenterna är idag delaktiga i restaureringsarbetet, men ytterligare pengar behöver satsas för att projektet ska få full kraft.

En ekonomisk satsning från statens sida är angelägen och kommer med säkerhet att bidra till en positiv utveckling av både fisketurism och annan turism liksom också annan verksamhet inom området. Vissa åtgärder är delfinansierade med EU-medel, men en större satsning av den svenska finansieringen behöver komma till stånd med statliga medel. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 3 oktober 2001
Margareta Andersson (c)	Agne Hansson (c)