En bättre folkhälsa

Motion 1990/91:So428 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

Sammanfattning

Att förebygga ohälsa är viktigt av såväl mänskliga som
ekonomiska skäl. I motionen föreslås en rad åtgärder som
syftar till att förebygga sjukdomar som har samband med de
livsstilar människor väljer.

Folkpartiet liberalerna vill inrätta ett folkhälsoinstitut
med uppgift att befrämja god hälsa och svara för
samordningen av folkhälsoinsatserna på riksnivå.
Hälsofostran bör införas som ett obligatoriskt moment i
skolans undervisning. Kraftfulla insatser föreslås för att
komma till rätta med de sexuellt överförbara sjukdomarna
och de många aborterna. Vidare föreslås åtgärder för att
minska olycksfall, andra skador och självmord.
Hälsoupplysningen till invandrargrupperna bör anpassas till
kulturella och andra förhållanden som är specifika för de
olika grupperna. Hälsoekonomiska värderingar bör
genomföras för hälsoupplysningsaktiviteter och andra
förebyggande insatser.

Bakgrund

Att förebygga, bota och lindra sjukdomar har varit
centrala uppgifter för hälso- och sjukvården sedan urminnes
tider. Vikten av förebyggande insatser har lyfts fram under
senare år av såväl mänskliga som ekonomiska skäl. I en tid
präglad av ekonomisk åtstramning och svåra prioriteringar
mellan olika medicinska behov framstår det som än mer
angeläget att arbeta för en bättre folkhälsa och förebygga
den ohälsa som är möjlig att förhindra.

Avgörande i arbetet för en bättre folkhälsa är kunskap
om vilka hälsoproblemen är, i vilken omfattning de
förekommer, vad de beror på och hur de kan förebyggas.

Vilka är hälsoproblemen?

I Sverige har vi internationellt sett en god statistik över
såväl dödlighet som sjuklighet. Av den förra kan man utläsa
att hjärt-kärlsjukdomar, tumörer och sjukdomar i
andningsorganen tillsammans svarar för mer än tre
fjärdedelar av dödsfallen.

Sjuklighetsstatistiken visar en lite annorlunda bild. Här
är det sjukdomar i skelett- och rörelseorganen, sjukdomar i
andningsorganen och psykiska problem som dominerar
bilden. Allergier är ett annat stort hälsoproblem som bl.a.
lyfts fram av allergiutredningen (SOU l989:76) och där
regeringen nu föreslår (Prop. l990/9l:l00) ett statligt bidrag
på l milj.kr. till ett allergicentrum.

Mycket av denna ohälsa har samband med de livsstilar
människor väljer. Rökningen bedöms bidra till mellan 7 000
och l3 000
för tidiga dödsfall i Sverige per år. Det har beräknats
att ca 3 000
människor årligen omkommer på grund av alkohol i
samband med olyckor och våld. Därtill kommer ett stort
antal personer som dör i somatiska sjukdomar på grund av
alkoholkonsumtion. Kostfaktorer uppskattades av
Cancerkommittén (l984) svara för ca 30% av alla cancerfall
i Sverige, vilket motsvarar ca l0 000
personer per år. Statistik från statens bakteriologiska
laboratorium (SBL) innehåller rapport om drygt 40 000
fall av sexuellt överförbara sjukdomar per år. I
trafiken skadades 24 435 personer l989 varav 904 personer
avled. Antalet anmälda arbetsskador uppgick till l57 780
varav l58 dödsfall. I hemoch fritidsmiljön inträffar
uppskattningsvis mellan 600 000
och 750 000
olycksfall per år varav ca hälften behöver uppsöka
sjukvården. Enligt socialstyrelsen inträffar årligen ca 20 000
självmordsförsök. Ungefär en tiondel av dessa leder
till fullbordat självmord.

Det går att förebygga

Mycket av denna ohälsa går att förebygga genom
ändrade livsstilar, förbättrad boende- och arbetsmiljö,
säkrare fordon och andra insatser. Människors val av livsstil
betingas av deras kunskaper om vad som är nyttigt och
farligt, den kultur de lever i, deras benägenhet att ta risker
och deras uppfattning om vad som ger livskvalitet.
Intervjuundersökningar talar för att man tenderar att
undervärdera självvalda och övervärdera påtvingade risker.

Åtgärder

Det pågår ett förtjänstfullt arbete på många håll i landet
med målsättningen att förebygga ohälsa. Omfattande
insatser har gjorts för att sprida kunskap om riskabla
livsstilar och hur de kan undvikas. De kampanjer och andra
satsningar som genomförts har dock endast givit
övergående effekter vilket visar att steget från kunskap till
beteendeförändring är stort. Bruket av alkohol och tobak
visar inte på några avgörande trendbrott under den senaste
tioårsperioden. De sexuellt överförbara sjukdomarna och
aborterna visar en klar ökning som inger oro.

Det är uppenbart att arbetet med att förebygga ohälsa
måste intensifieras. Det räcker inte med kampanjer och
punktvisa insatser. Det behövs en nationell samling där hela
samhället engageras i kampen för en god hälsa och detta
arbete måste bedrivas under lång tid. Att ändra livsstilar
kan ta generationer. Kunskapen om hälsoskadliga livsstilar
måste spridas till alla grupper i samhället. Metoder måste
utvecklas för hur kunskapen skall förmedlas så att
människor motiveras att använda den och inte upplever den
som ovidkommande eller integritetskränkande.

Inrättandet av ett folkhälsoinstitut

Vi föreslår att det åter inrättas ett institut för folkhälsan
med uppgift att befrämja god hälsa och att svara för
samordning av folkhälsoinsatser på riksnivå. Ett sådant
institut skulle vara ansvarigt för bearbetning och analys av
hälsodata på riksnivå och därvid samarbeta med de
samhällsmedicinska enheter som finns i en del landsting.

Folkhälsoinstitutet skulle ta initiativ till olika studier,
föreslå åtgärder samt samordna genomförandet av olika
insatser rörande t.ex. information och utbildning. Det
skulle också samordna det tvärsektoriella arbete som ofta
är nödvändigt för att nå resultat. Vill man t.ex. genomföra
förändringar i kostvanorna fordras ett samarbete mellan
hälso- och sjukvården, utbildningsväsendet, jordbruket och
livsmedelssektorn.

Institutet skulle vidare ha ansvar för att ta fram
kunskapsunderlag som skulle kunna användas i
utbildningen av hälsoupplysare och andra med ansvar för
att sprida denna information.

Preventionsforskning är ett område som institutet skulle
ta sig an. Forskningsrådsnämnden har lyft fram det som en
speciellt viktig forskningsuppgift i sin rapport Forskning om
Individ och samhälle (89:6). Det kan definieras som ett
tvärvetenskapligt forskningsområde omfattande såväl
medicinsk som samhällsvetenskaplig och
beteendevetenskaplig forskning.

Forskarutbildning är en annan viktig uppgift för
folkhälsoinstitutet. Sverige har ont om såväl epidemiologer
som samhälls- och beteendevetare vilka behövs för
forskning och metodutveckling inom folkhälsoområdet.
Möjligheter bör skapas för forskare att utomlands få lära sig
metoder som behövs för forskning inom området.

Många av det föreslagna institutets uppgifter åvilar idag
andra statliga myndigheter som socialstyrelsen, statistiska
centralbyrån, livsmedelsverket, trafiksäkerhetsverket och
instituten för miljömedicin och psykosocial medicin.
Skapandet av folkhälsoinstitutet skulle innebära en
överföring av en del uppgifter från dessa och andra
myndigheter till det nya institutet. Därmed skapas också
rationaliseringsmöjligheter inom statsförvaltningen.

Landsting och kommuner har också ett ansvar för
folkhälsofrågor, liksom företagshälsovården. Det är därför
viktigt att folkhälsoinstitutet samordnar sitt arbete med
dessa för att samhällets tillgängliga resurser skall kunna
utnyttjas så effektivt som möjligt.

I avvaktan på ett folkhälsoinstitut är det viktigt att det
arbete för en bättre folkhälsa som idag bedrivs centralt,
regionalt och lokalt samt inom olika sektorer som hälso- och
sjukvården, utbildningen, idrotten, kulturen och
kommunikationsväsendet, stimuleras och utvecklas.

Det är viktigt att satsa offensivt inom olika delområden.
I särskilda motioner har vi lyft fram åtgärder mot tobak,
åtgärder mot missbruk och åtgärder mot HIV. I motionen
Alla barn är våra barn behandlas barnolycksfallen
ingående.

I den här motionen vill vi lyfta fram följande
folkhälsofrågor:

Kost och motion

Felaktiga matvanor utgör tillsammans med rökning de
viktigaste riskfaktorerna för insjuknande i hjärt-
kärlsjukdom och cancer. Cancerkommittén har som nämnts
uppskattat att ca 30% av cancerfallen orsakas av
kostfaktorer. Felaktig kost bedöms ligga bakom 40% av
kranskärlssjukdomarna.

Redan i början av l960-talet kom de första
kostrekommendationerna där man påpekade betydelsen av
begränsning av fettintaget och vikten av fiberrik kost. Sedan
dess har dessa rekommendationer presenterats i många
olika sammanhang och kunskaperna om kostens betydelse
bevisligen ökat, men effekten på kostvanorna har varit
obetydlig.

Motion kan motverka övervikt som är riskfaktor för
flera sjukdomar. Motion kan bidra till en sänkning av högt
blodtryck och förbättring av andning och cirkulation och en
ökning av fysisk arbetsförmåga. Risken för skador minskar
eftersom motion förbättrar såväl balans som
rörelsekontroll.

Mycket står således att vinna med en förbättring av
kostoch motionsvanorna. Det är viktigt att såväl statliga
myndigheter som landsting, kommuner, skola, förskola och
olika frivilligorganisationer (t.ex. idrottsrörelsen)
stimuleras att arbeta med detta.

Förskolan och skolan har här ett särskilt ansvar.
Måltiderna bör tas till vara som pedagogiskt instrument. I
skolan bör eleverna kunna ta aktiv del i arbetet med
sammansättning och kostnadsberäkning av matsedeln.
Måltidsmiljön bör utformas så att eleverna får respekt för
måltidens betydelse för hälsan. Program bör utvecklas för
hur detta skall kunna genomföras i skolorna.

Motionsaktiviteter har minskat bland ungdomar under
senare år. Bland de yngre är deltagandet i idrottsföreningar
högt men sedan sjunker deltagandet under tonåren. Var
tredje flicka och var fjärde pojke promenerar inte ens under
sin fritid.

Det är därför viktigt att idrottsämnet utvecklas och
bevaras på skolans alla stadier, så att alla ungdomar får
kunskap om motionens betydelse och i vilka former man
kan motionera utan att för den skulle behöva ägna sig åt
tävlingsidrott. Idrottsämnet bör fortsätta att utvecklas mot
ett hälsoämne vars huvuduppgift är att få alla elever
intresserade av att sköta sin kropp och hälsa samt att skapa
ett livslångt intresse för fysisk aktivitet.

Sexuallivets hälsorisker

Genitala infektioner

Statistik från statens bakteriologiska laboratorium
(SBL) visar att antalet fall av den sexuellt överförbara
sjukdomen klamydia fördubblats under l980-talet. l990
anmäldes 29 3l9 fall. Framför allt drabbas unga människor
med hög sexuell aktivitet, många partnerbyten och
bristande kunskaper om hur sjukdomen sprids.

Det är kvinnorna som utsätts för den allvarligaste
komplikationen av klamydiainfektionen. Äggledarna kan
infekteras och lödas ihop med risk för
utomkvedshavandeskap och barnlöshet som följd. Av de ca
l 600
nya fall av kvinnlig ofruktsamhet som diagnosticeras
varje år beror ungefär hälften på klamydiainfektion.

Barnlöshet innebär en stor psykisk påfrestning för paret
i fråga och deras förhållande. Där barnlösheten beror på
hoplödda äggledare kan s.k. provrörsbefruktning prövas.
Väntetiderna är över två år, resultaten än så länge inte
särskilt goda och kostnaderna höga. Man räknar med ca 200 000
kr per levande fött barn.

Också nyfödda barn kan infekteras med klamydia
överförd från modern med lunginflammation och
inflammation i ögats bindehinna som följd. Detta
understryker ytterligare vikten av att förebygga
klamydiainfektionerna genom tidig diagnos och
behandling.

En mer gynnsam utveckling har konstaterats för två
andra genitala infektioner: gonorré och syfilis. Under l990
diagnosticerades l l00 fall av gonorré och 88 fall av syfilis.

Kondylom är en virussjukdom som det är viktigt att
åtgärda eftersom den kan vara en bidragande orsak till
kvinnors cellförändringar på livmodertappen och mäns
utveckling av peniscancer.

HIV är den allvarligaste sexuellt överförbara sjukdomen
eftersom vi inte har något effektivt läkemedel eller vaccin
mot den och den har ett dödligt förlopp. Av de 2 575
fall av HIV-positiva personer som anmälts till SBL
t.o.m. 30 september l990 var l 788
smittade på sexuell väg. HIV behandlas som tidigare
nämnts i en särskild motion.

Aborter

År l975 trädde abortlagen i kraft vilket innebar att
kvinnor fick möjlighet att själva bestämma om de ville
fullfölja en graviditet eller ej fram till l2:e
graviditetsveckan. Mellan l2:e och l8:e graviditetsveckan
skall kvinnor som vill avbryta sin graviditet ges särskild
rådgivning. Efter l8:e graviditetsveckan får abort endast
göras på särskilda grunder efter tillstånd av socialstyrelsen.

Under de första åren efter abortlagens införande
satsades intensivt på abortförebyggande åtgärder. Nya
metoder för att förmedla sex- och samlevnadsundervisning
utvecklades. Användningen av p-piller var hög. Sedan
trappades verksamheten ner.

Antalet aborter ligger nu oroande högt, ungefär 37 000
per år mtosvarande 21,5 aborter per l 000 kvinnor i åldern
l5-44 år. l985 var motsvarande siffror 30.800 (l7,7).
Samtidigt har användningen av p-piller gått ner. l985
uppskattades att 260 av l 000 kvinnor i åldersgruppen l5-44
år dagligen använde p-piller. l989 var motsvarande siffra 215
och l990 beräknas den stanna vid knappt 200.

Åtgärder

Riksdagen har behandlat abortfrågan vid flera tillfällen.
I ett betänkande (1990/91:SoU4) gick man bl.a. folkpartiet
liberalernas yrkanden i motion 1989/90:So459 till mötes och
gav regeringen till känna ''att det abortförebyggande
arbetet måste bedrivas aktivt och att kommuner och
landsting noga måste analysera behovet av åtgärder för att
åstadkomma en minskning av aborterna och avsätta
resurser för detta arbete''. I betänkandet betonades att
ungdomarna är en mycket viktig grupp att nå i det
förebyggandet arbetet. Man lyfte också fram de särskilda
ungdomsmottagningarnas betydelse och socialstyrelsens
handlingsprogram för att förebygga aborter. Utskottet
förutsatte att regeringen snabbt prövar de förslag i
socialstyrelsens handlingsprogram som förutsätter
regeringens medverkan.

En abort är alltid en traumatisk upplevelse för dem som
berörs. Dagens höga aborttal är ett tecken på att samhällets
abortförebyggande insatser är otillräckliga. Det är därför
viktigt att man på riksplanet och i landsting och kommuner
intensifierar sina insatser i abortförebyggande syfte. Särskilt
viktigt är det att ungdomsmottagningarna bevaras och får
erforderliga resurser.

De abortförebyggande insatserna bör samordnas med
arbetet att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar.
Hälsoupplysning är här en viktig insats. Information bör
riktas till många grupper, t.ex. elever, värnpliktiga,
invandrare samt personal som i sitt arbete möter olika
ungdomsgrupper som lärare, skolhälsovårdspersonal,
militärbefäl och fritidsledare. Kvinnor som just genomgått
en legal abort är viktiga att nå med upplysning om hur man
kan skydda sig mot ytterligare oönskade graviditeter.
Alltför ofta kommer nämligen kvinnor tillbaka för
ytterligare avbrytanden.

Dessutom bör en undersökning genomföras för att ta
reda på varför preventivmedel inte används. Ligger rädsla
för biverkningar bakom den sjunkande försäljningen av p-
piller eller är det kostnadsskäl som gör att kvinnor inte
använder dem och varför används inte andra
preventivmedel i stället?

Olycksfall och andra skador

I Sverige dör varje dag tio personer till föjd av olycksfall,
600 personer tas in på sjukus för vård på grund av skador,
400 barn skadas så svårt att det leder till en läkarkontakt och
300 personer sjukskrivs till följd av olycksfall i arbetet.
Skadornas mänskliga och samhällsekonomiska följder är
uppenbara.

Jämförd med annan ohälsa är förutsättningarna för
förebyggande arbete inom detta område goda. Användning
av skyddshjälm, bilbälte m.m. är lättare att få acceptans för
än exempelvis förändringar i kost.

Genom att systematiskt genomföra förebyggande
åtgärder lyckades man i Falköping inom några år minska
olycksfallen i hemmet, trafiken och arbetet med 28%. I
kontrollkommunen Lidköping såg man ingen motsvarande
sänkning.

För en del skador har vi heltäckande statistik, t.ex.
trafik- och drunkningsolyckor. Om andra, som
idrottskador, skador till följd av våld och övergrepp på
barn, kvinnor och åldringar har vi dålig kunskap. Vi anser
det viktigt att riksdagens beslut om en länsvis registrering av
skador av samtliga fall som kommer i kontakt med hälso-
och sjukvården förverkligas. Med hjälp av sådana uppgifter
kan vi få kännedom om arten och omfattningen av skadorna
och få helt andra möjligheter att förebygga dem. Vi får
också möjlighet att uppskatta deras kostnader och
konsekvenser.

Trafikolyckor

Under l980-l989 såg man en ökning av antalet
trafikskadade, sannolikt som ett resultat av den ökande
trafiken. För l990 har enligt preliminära uppgifter från
trafiksäkerhetsverket antalet dödsolyckor sjunkit till 684.
Detta kan stå i samband med en minskning av biltrafiken.
Under de första tio månaderna minskade
bensinförbrukningen med 3,7%. Man beräknar att den
sammanlagda minskningen av bensinförbrukningen för hela
året kommer att bli 4%.

Av de dödade och skadade personerna är nästan två
tredjedelar män. Ungdomar i åldern l8-20 år är mest utsatta
för trafikskador. Risken att dödas i trafiken som cyklist eller
motorcyklist har minskat under senare år medan risken för
gående och mopedister är i stort sett oförändrad.

Även om skadeutvecklingen inom trafikområdet tycks
utvecklas åt ett gynnsamt håll återstår mycket att göra för
att vända utvecklingen. Här kan, utöver
trafiksäkerhetsverket, skolan, de som är ansvariga för
värnpliktsutbildningen, fritidsledare m.fl. göra viktiga
insatser. Frågan behandlas vidare i folkpartiet liberalernas
kommittémotion om trafiksäkerhet.

Självmord

Självmord är dubbelt så vanligt hos män som bland
kvinnor i de flesta yrkeskategorier. Undantag utgör
läkarkåren där självmordsfrekvensen är betydligt högre
bland kvinnorna än bland männen. En analys av de sociala
förhållandena kring den som begått självmordet visar att
männen befunnit sig i en miljö med hög arbetslöshet och
dålig ekonomi. Kvinnorna däremot har levt under motsatta
förhållanden, dvs. där det finns gott om arbete och en god
social standard. Andra faktorer som spelar in är hög
arbetsbörda, brist på handledning och möjligheter att själv
styra sitt liv, liksom sjukdom och familjesociala
förhållanden. Särskilt oroande är mycket unga människors
självmordsfrekvens.

Många av dessa människor har före självmordet visat
olika tecken på att allt inte står väl till. Här behövs ökad
information till såväl anhöriga som arbetskamrater om hur
de bör handla för att förhindra en så desperat handling som
självmord.

Såväl kunskapsutvecklingen som kunskapsspridningen
om självmord och deras förebyggande behöver
intensifieras. Vi anser att detta är en viktig uppgift för såväl
ett kommande folkhälsoinstitut som socialstyrelsen.
Socialstyrelsens allmänna råd ''Att förebygga självmord
inom hälso- och sjukvården'' (Allmänna råd l990:8) är ett
led i ett sådant arbete.

Insatser för invandrare

Invandrarnas inställning till ohälsa, sex- och
samlevnadsfrågor m.m. skiljer sig många gånger från vår
egen, vilket man måste ha i åtanke när man utformar och
genomför olika hälsoupplysningsaktiviteter. En del
invandrare, framför allt kvinnor, kan varken skriva eller
läsa och kan därför inte tillgodogöra sig skriftlig
information.

Det är därför viktigt att socialantropologiska studier
genomförs kring våra invandrares inställning till hälsa och
att hälsoupplysningen avsedd för dem utformas med
utgångspunkt från sådana studier och i samverkan med
invandrargrupperna själva.

Hälsofostran i undervisningen

En förutsättning för att kunna förebygga ohälsa speciellt
när det gäller sjukdomar beroende på hälsoskadliga
livsstilar är att människor har kunskap om sin egen kropp,
om hälsoproblem och deras orsaker samt möjligheterna att
förebygga dem. Denna kunskap bör förmedlas redan under
skoltiden.

Vi föreslår att förbättrad hälsofostran ingår som ett
obligatoriskt moment i skolans undervisning. Om man
lämnar skolan utan kunskaper om hur man kan sköta sin
egen hälsa är man dåligt rustad för livet. En del av denna
undervisning kan utgöra ett inslag i idrottsämnet som ju
utvecklas mot ett hälsoämne.

Riskvärdering och prioriteringar

För såväl allmänhet som myndigheter är det ofta svårt att
värdera storleken och betydelsen av olika risker. Få har en
klar uppfattning om vad som är farligast -- att röka en
cigarett eller två om dagen, att köra bil till och från arbetet,
att korsa en gata eller att ta ett huvudvärkspulver.

Det finns också en hälsoekonomisk aspekt på
riskvärdering och förebyggande insatser. I en tid av
resursbrist då vi inte kan göra allt vi skulle önska måste vi
ha kunskap om kostnader och vinster och konsekvenser av
olika förebyggande insatser. Är det t.ex. kostnadseffektivt
med en stor annonskampanj eller kan man nå samma
resultat på annat sätt? Skall man satsa på insatser som hos
många förebygger ett relativt lindrigt hälsoproblem eller
skall resurserna sättas in på mera sällsynta problem men av
allvarlig art?

Dessa frågor inrymmer svåra etiska ställningstaganden
som fordrar ett bra kunskapsunderlag om riskernas storlek,
kostnader för olika insatser och kostnader för
konsekvenserna av olika åtgärder. Vi saknar idag praktiskt
taget helt sådan information. Det är därför angeläget att
man vid genomförande av olika förebyggande aktiviteter
gör en hälsoekonomisk analys av insatserna. Vi anser att
sådana studier bör genomföras både vid folkhälsoinstitutet
och ute i landet, bl.a. vid de samhällsmedicinska enheterna
i samband med genomförande av olika
hälsoupplysningsaktiviteter och andra förebyggande
projekt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

l. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av ett
folkhälsoinstitut och dess uppgifter,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kost och motion, särskilt i
skolan,1]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder beträffande aborter och
sexuellt överförbara sjukdomar,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sex- och
samlevnadsundervisningen i skolan,1]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ungdomsmottagningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en undersökning rörande
preventivmedelsanvändning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förebygga
olycksfall, andra skador och självmord,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skade- och
olycksfallsregistrering,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda insatser kring hälsa och
hälsoupplysning för invandrare,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hälsofostran som ett
obligatoriskt moment i skolans undervisning,1]

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riskvärdering och
hälsoekonomisk värdering av förebyggande insatser.

Stockholm den 21 januari l991

Daniel Tarschys (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Barbro Westerholm (fp)

Ulla Orring (fp)
1 1990/91:Ub238