En dockteaterlinje vid teaterhögskolan i Stockholm

Motion 1990/91:Ub648 av Lola Björkquist och Charlotte Branting (fp)

Dockteater förknippas oftast med föreställningar för
barn. Men det är en konstform som vänder sig även till
vuxen publik och den innehåller många varierande
tekniker.

I Sverige är dockteatertraditionen förhållandevis ung.
Denna konstform har inte någon utbildningslinje inom
högskolan som stöds av staten.

De som arbetar med dockteater har under många år
kämpat för att bygga upp en dockteatertradition. Det är
bl.a. tack vare Michael Meschkes outtröttliga arbete under
mer än 30 år som vi nu har flera verksamma grupper i
landet, som kan upprätthålla mångfalden inom det
kulturella området.

Utomlands är traditionen att använda dockor mycket
gammal. Vi har genom åren haft många fina gästartister
som besökt Sverige. Detta utbyte av kunskap inom olika
tekniker är mycket värdefull. Dessa förbindelser med andra
länders konstnärer har kunnat upprätthållas bl.a. genom att
Marionetteatern och dess chef har goda kontakter
utomlands.

Förslag till dockteaterutbildning med statligt stöd

Vi har tidigare i motioner vid de två föregående
allmänna motionstiderna föreslagit att en dockteaterlinje
med statligt stöd borde inrättas och att de studerande skulle
få statliga studiemedel under utbildningstiden.

På 1970-talet gjordes en utredning och en viss
försöksverksamhet med en treårig dockspelarutbildning
prövades. Men sedan hände inget mer.

Nu har glädjande nog frågan lyfts fram igen. Dels har
UHÄ fattat beslut 1990 om att eleverna vid
Marionetteatern skall vara berättigade till studiestöd för i
första hand läsåren 1990/91 t.o.m. 1992/93. Dels har ett
förslag om försöksverksamhet med dockteaterutbildning
lagts fram under 1990. Det skedde i samband med att
Dramatiska institutets framtida verksamhet var föremål för
utredning.

Det är enmansutredaren Mats Johansson som förordar
att en treårig undervisningsplan och ett budgetförslag skall
upprättas. Han föreslår efter diskussion med olika
intressenter att utbildningen knyts till teaterhögskolan i
Stockholm, men att praktik på olika dockteatrar inom och
utom landet måste höra till utbildningen. Som exempel
nämns Marionetteatern i Stockholm och Byteatern i
Kalmar.

Det kommer att röra sig om ett mycket litet antal elever,
ungefär tre till fem på en treårsperiod. Efterfrågan på
fortbildning är stor och behöver också tas med vid
planeringen.

Det var styrelsen för UNIMA Sverige (Union
Internationale de la Marionette) som i brev 1989 påpekade
att det inte framgick av utredningsdirektiven att
dockteaterutbildningen skulle ses över. Lyckligtvis fick
enmansutredaren möjlighet att också ta upp denna fråga.
Representanter för bl.a. UNIMA har framfört synpunkter
till utredningen och är nöjda med det förslag som nu
föreligger.

Förslaget har överlämnats till utredningen angående
översyn av den konstnärliga utbildningen i högskolan.
Frågan om en dockteaterutbildning i Sverige med stöd av
statliga medel får inte än en gång rinna ut i sanden, utan
måste få en snar lösning. Riksdagen bör ge regeringen detta
till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snar lösning på frågan om en
svensk dockteaterutbildning med stöd av statliga medel.

Stockholm den 24 januari 1991

Lola Björkquist (fp)

Charlotte Branting (fp)