En familjepolitik med ökad valfrihet

Motion 1989/90:So642 av Olof Johansson m.fl. (c, m, fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So642

av Olof Johansson m.fl. (c, m, fp)
En familjepolitik med ökad valfrihet

Familjepolitiken skall göra det lättare för föräldrarna att bära sitt ansvar för
barnens uppfostran och utveckling.

Barn har olika behov. Föräldrar har olika önskemål. Familjepolitiken
måste därför ge alla familjer möjligheter att ordna den barnomsorg som passar
dem bäst men inte föreskriva hur möjligheterna skall utnyttjas. Båda föräldrarna
måste ha reella möjligheter att kombinera förvärvsarbete och föräldraskap
och också i praktiken dela sitt gemensamma ansvar för barnen.
Familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor
och män.

Under de borgerliga regeringsåren togs en rad viktiga initiativ i detta syfte:

Föräldraförsäkringen byggdes ut från sju till tolv månader (varav de tre
sista med lika ersättning för alla)

Män fick rätt till 10 dagars ledighet i samband med barnets födelse

Småbarnsföräldrar fick rätt att förkorta sin arbetstid

Rätt till ATP-poäng infördes för vård av barn upp till tre års ålder

Barnbidraget förstärktes

Flerbarnsstödet infördes som komplement till barnbidraget

Antalet daghemsplatser fördubblades

Bakgrund

Valfriheten för småbarnsfamiljerna är idag starkt begränsad. För flertalet familjer
är det svårt att klara sig på en lön. Möjligheten för den som så önskar
att stanna hemma och själv ta hand om sina barn är därmed liten. I de fall
båda föräldrarna eller en ensamförälder förvärvsarbetar krävs att någon
form av barnomsorg ordnas. Den nuvarande politiken går ut på att detta i
första hand skall ordnas inom ramen för kommunala daghem eller familjedaghem.
Reglerna för statsbidrag till barnomsorgen är så utformade att vissa
alternativ i praktiken är uteslutna. Statsbidragen prioriterar dessutom de
kommunala daghemmen framför andra bidragsberättigade omsorgsformer.

Samtidigt som således vissa föräldrar tvingas anlita sådana barnomsorgsformer
som de inte själva skulle valt, får andra föräldrar stå i kö därför att
daghems- och familjedaghemsplatserna inte räcker till. Få har ekonomisk
möjlighet att själva ordna någon alternativ omsorgsform. Kostnaden för icke

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr So641 -647

subventionerade daghem eller icke subventionerade familjedaghem blir för
de flesta oöverstiglig. Valfrihet har främst de verkligt förmögna föräldrarna.

Familjernas situation och förutsättningar varierar starkt. Många barn
växer upp i splittrade familjer och med endast en vuxen. De sociala strukturerna
har de senaste decennierna starkt förändrats, dels som följd av höjd
förvärvsfrekvens dels på grund av stor rörlighet på arbetsmarknaden.

Den socialdemokratiska familjepolitiken bygger på en ensidig föreställning
om familjernas situation och prioriteringar. Skillnaderna mellan olika
kommuner och landsdelar är dramatiska. Särskilt missgynnad är den utpräglade
glesbygden.

Det är därför följdriktigt att det offentliga stöd som i dag utgår inte ger
föräldrarna någon egentlig frihet att välja mellan olika alternativ. De flesta
föräldrar är helt hänvisade till det alternativ kommunen erbjuder, om något
sådant alls finns.

I åldrarna 1 år till skolstarten finns 1990 ca 640 000 barn. För 339 550 ordnades
den 31 december 1988 enligt SCB barnomsorgen genom kommunala
daghem eller familjedaghem. Övriga fick sin barnomsorg utanför hemmet
ordnad på annat sätt (privat dagmamma, släkting osv.) eller fanns hemma
hos föräldrarna.

Förvärvsfrekvensen för småbarnsföräldrar är hög. Av fäderna förvärvsarbetar
eller studerar 96 %. Motsvarande siffra för mödrarna är 86 %, varav
ca hälften arbetar deltid.

Stora resurser anvisas till den kommunala barnomsorgen. Statsbidragen
föreslås i årets budgetproposition bli 12 064 milj. kr. för nästa budgetår.
Kommunerna bidrar med ett ungefär lika stort belopp. Ändå kommer bristerna
i många fall att vara påtagliga. De tar sig uttryck bl.a. i köer och hög
personalomsättning.

Målsättningar

Barnens situation skall stå i centrum för familjepolitiken. Våra förslag syftar
till en förändring av familjepolitiken så att den bättre kan tillgodose barnfamiljernas
önskemål. Även efter en reform av det slag som här föreslås kvarstår
angelägna behov. De får tillgodoses i den takt den ekonomiska utvecklingen
medger. Förslaget omfattar inte skolbarnomsorgen.

Våra förslag syftar till att tillgodose högt ställda mål för barnen, föräldrarna
och för familjerna som helhet. Vi vill främja följande delmål:

* Ökad valfrihet

De förslag vi här framlägger är inriktade i första hand på att skapa ökad valfrihet
för småbarnsföräldrar.

Om varje barnfamilj får möjlighet att lösa barnomsorgen på det sätt den
själv önskar skapas större trygghet. Därför bör en större del av de resurser
som ställs till förfogande för barnomsorg disponeras av föräldrarna själva.
Det förutsätter också att olika alternativ finns tillgängliga. Målet om full behovstäckning
inom barnomsorgen står fast. Det innebär att den som vill ha
barnomsorg utanför hemmet skall kunna få det.

Mot. 1989/90

So642

* Mer tid för barnen

6

Barn och föräldrar behöver mer tid för varandra. Inte minst gäller detta i
områden där föräldrarnas arbetsresor är långa och tidskrävande. Den egna
familjen måste vara det centrala i barnets liv. Föräldrarna måste ha inte bara
lagstöd utan också ekonomiskt utrymme för att kunna korta sin arbetstid så
att förvärvsarbete kan förenas med ett gott föräldraskap. Särskilt utsatta i
detta sammanhang är de ensamstående föräldrarna och deras barn.

* Rättvisa villkor för alla delar av landet

Familjepolitiken måste utformas så att de offentliga resursinsatserna för
barnomsorgen fördelas rättvist mellan alla delar av vårt land. Dagens bidragssystem,
som missgynnar kommuner i glesbygd och kommuner med låg
skattekraft och gynnar storstadskommuner med hög skattekraft, måste förändras.

Förslag

En politik i linje med de angivna målsättningarna förutsätter att insatserna
sker på flera olika områden.

* Ett beskattningsbart vårdnadsbidrag om 15 000 kr. per barn och år införs
för alla barn mellan 1 och 7 år.

I princip utgår bidraget under den tid föräldraförsäkring för vederbörande
barn inte utgår och fram till skolstart. Den tekniska samordningen mellan
vårdnadsbidrag och vissa särskilda fall inom t ex föräldraförsäkringen får lösas
vid utformningen av detaljbestämmelserna.

Vårdnadsbidraget påverkar inte bostadsbidragen och inte heller sjukförsäkringsgrundande
eller pensionsgrundande inkomst.

Vårdnadsbidrag utgår samtidigt med vårdbidrag för handikappat barn.

* Avdragsrätt införs för styrkta barnomsorgskostnader upp till 15 000 kr.
per barn och år.

Avdragsrätten tillkommer den som uppbär vårdnadsbidrag. Avdrag medges
för kostnader oberoende av omsorgens tid och form. Den som på grund av
kostnader för barnomsorg räknar med att kunna utnyttja avdragsrättei. kan
genom anmälan slippa preliminärskatteavdrag på motsvarande belopp.

* Statsbidragen till kommunerna för barnomsorgen minskas med motsvarande
12 000 kr. per heltidsplats.

* Pensionsår inom ATP räknas för arbete med egna barn i hemmet fram till
och med året för barnets skolstart.

Riksdagen har, efter förslag från regeringen, beslutat att föräldraförsäkringen
skall förlängas till 18 månader med full ersättning. Fr.o.m. den 1 juli
1989 har perioden med full ersättning förlängts från 9 till 12 månader. Enligt
vår mening bör föräldraförsäkringen inte förlängas ytterligare. Vårdnadsbidraget
bör införas istället.

Enligt vår mening är föräldraförsäkringen helt otillräcklig när det gäller
att utveckla en politik som ger familjerna valfrihet i barnomsorgen, eftersom
regeringspolitiken enbart omfattar barnens första femton månader. De stora

Mot. 1989/90

So642

7

skillnaderna i förmåner mellan olika familjer förstärks. Förslaget till vårdnadsbidrag
är ett bättre alternativ då det ökar valfriheten under hela förskoleperioden
och utgår lika för alla barn.

Måluppfyllelse

Valfriheten förstärks genom att föräldrarna själva disponerar 15 000 kr. per
barn för att ekonomiskt klara behovet av barnomsorg. Vårdnadsbidraget
kan antingen användas för att betala nuvarande barnomsorgsplats, vilken i
princip blir 12 000 kr. dyrare, eller för att utveckla föräldradrivna kooperativ
eller andra privata lösningar etc. Det ger också ökade möjligheter, särskilt
för flerbarnsföräldrarna, att ägna mer tid åt omvårdnaden av de egna barnen.

En ökad valfrihet ger förutsättningar för ett bättre resursutnyttjande inom
barnomsorgen. Detta skapar utrymme för fler platser och kvalitetsförbättringar.

Vårdnadsbidraget ger småbarnsfamiljerna större möjligheter att utnyttja
den lagstadgade rätten till arbetstidsförkortning och ger därmed mer tid för
barnen. Vi förutsätter att kommunerna - i den utsträckning det efterfrågas ställer
halvtids- eller deltidsplatser till förfogande och differentierar avgifterna
med hänsyn till detta. I många kommuner innebär det ett behov av fler
sådana platser.

Genom avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader ges familjerna
ökad ekonomisk möjlighet att lösa barnomsorgen genom t ex privata familjedaghem
eller anställd barnvårdare. När deras inkomster tas upp till beskattning
och påförs sociala avgifter tillförsäkras de samma sociala skydd och
trygghet som andra inkomsttagare. Härigenom skapas förutsättningar för att
eliminera en svart sektor i ekonomin.

Genomförande

Av de skäl vi tidigare har redovisat är det angeläget att så snart som möjligt
införa ett vårdnadsbidrag.

Det är önskvärt att vårdnadsbidraget kan införas redan fr.o.m. 1991. Reformen
måste dock finansieras. Bruttokostnaderna kan beräknas till drygt
9 000 milj. kr. När hänsyn tagits till de minskade statsbidrag till barnomsorgen
som följer av vårt förslag och skatteintäkten från vårdnadsbidraget blir
nettokostnaden ungefär hälften därav. Detta kan jämföras med regeringens
förslag som, fullt utbyggt, innebär ökade kostnader på 3 800 milj. kr. netto.

Det får ankomma på regeringen att, sedan principbeslut fattats, återkomma
till riksdagen med förslag om vårdnadsbidragets närmare utformning
och om finansieringen.

Statsbidraget till barnomsorgen

Statsbidrag till barnomsorgen skall enligt vårt förslag utgå så att kommunerna
får samma resurser som i dag till verksamheten. Statsbidraget minskas
med 12 000 kr. per förskolebarn som nu är statsbidragsgrundande, dock
högst det belopp som utgår idag. Samtidigt förutsätts att kommunerna höjer

Mot. 1989/90

So642

8

avgifterna i motsvarande utsträckning. Vi utgår från att kommunerna även
fortsättningsvis tillämpar syskonrabatter. Kommunerna bör dessutom åläggas
att utbetala statsbidrag till de icke-kommunala daghem som uppfyller
grundläggande kvalitetskrav.

Det är vidare rimligt att anta att det ökade föräldrainflytandet, som följer
av att familjerna själva disponerar en stor del av nuvarande statsbidrag,
kommer att leda till kvalitetsförbättringar också inom den nu statsbidragsberättigade
barnomsorgen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen avslår proposition 1989/90:100 vad avser utbyggnaden
av föräldraförsäkringen från tolv till femton månader,1]

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om vårdnadsbidrag
med följdändringar i annan lagstiftning samt därav följande
förändringar av statsbidraget till barnomsorgen i enlighet med vad
som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att kommunerna
åläggs att utbetala statsbidrag till icke-kommunala daghem
som uppfyller grundläggande kvalitetskrav.

Stockholm den 25 januari 1990

Olof Johansson (c)

Carl Bildt (m) Bengt Westerberg (fp)

Mot. 1989/90

So642

1 1989/90:Sf367

9