En flexibel och individuell arbetstid

Motion 2001/02:A318 av Mikael Odenberg m.fl. (m)

1 Sammanfattning

I dagens Sverige upplever många människor att de inte lyckas få vare sig tid eller pengar att räcka till. Mamma och pappa vill vara mer tillsammans med barnen, men har inte råd att jobba mindre eftersom skatten är så hög. Mamma och pappa arbetar hårt, men får inte tillräckligt mycket kvar för att kunna lägga undan för en trygg framtid.

Varje människa och varje familj är unik. Det är därför omöjligt att besluta politiskt eller att träffa centrala avtal som kan tillfredsställa den enskilda människan eller familjen. Trots detta förs nu en debatt som handlar om lagstiftad förkortning av normalarbetstiden för alla – oavsett om man vill eller ej.

Vi vill i stället för att tvinga alla att göra likadant se till att den som vill har råd att korta sin arbetstid, samtidigt som det lönar sig bättre att arbeta mer för den som hellre vill öka sin arbetstid.

Den anställde och arbetsgivarna skall tillsammans, via individuella eller kollektiva förhandlingar, komma överens om arbetstidens längd och utformning. En allmän lag om minskad arbetstid tar bort rätten att själv bestämma över sitt eget liv.

En undersökning från opinionsinstitutet Skop visar att önskemålen om arbetstiden är varierande och individuella. Sju av tio arbetstagare vill inte sänka sin arbetstid. Ungefär fyra av tio arbetstagare vill arbeta exakt som de gör för närvarande.

Av undersökningen framgår vidare att 27 procent vill minska sin arbetstid, 13 procent vill arbeta mer än i dag och 14 procent vill arbeta lika länge som i dag, men på andra arbetstider. Detta talar sammantaget för ett ökat behov av flexibla och individuella arbetstider, inte generella politiskt beslutade arbetstidsförkortningar.

Sverige har internationellt sett en mycket låg faktisk arbetstid. En internationell jämförelse mellan femton OECD-länder pekar på detta. Den faktiska arbetstiden i Sverige är den näst lägsta, bara Norge har en lägre faktisk årsarbetstid.

Tre av varandra oberoende institutioner visar alla att en generell förkortning av arbetstiden kommer att medföra ett antal negativa effekter för samhällsekonomin och näringslivet. Detta samtidigt som en generell förkortning av arbetstiden inte kommer att medföra några positiva effekter på hälsan för de flesta enskilda arbetstagare.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 54

2 Innehållsförteckning 56

3 Förslag till riksdagsbeslut 57

4 Fakta visar behov av en individuell arbetstid 58

4.1 Behov av en flexibel och individuell arbetstid 58

4.2 Sverige har en kort faktisk arbetstid 58

4.3 Många nackdelar med en generell arbetstidsförkortning 60

5 Regeringen bär ansvaret 61

6 Ge makten över vardagen till individen 62

6.1 Att räcka till i vardagen 62

6.2 Råd att arbeta mindre – lönt att arbeta mer 63

6.2.1 Låt människor bestämma själva 63

6.2.2 Att kunna leva på sin lön 63

6.2.3 Sänkt skatt på boende 63

6.2.4 Rätt att välja 64

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att upphäva nuvarande arbetstidslag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om individuella arbetstidsavtal.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en lagstadgad arbetstidsförkortning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge makten över vardagen till den enskilde.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta människor bestämma själva.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kunna leva på sin lön.1

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkt skatt på boende.2

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barnomsorgspeng/konto och styrkta barnomsorgskostnader .1

1 Yrkandena 6 och 8 hänvisade till SkU.

2 Yrkande 7 hänvisat till FiU.

4 Fakta visar behov av en individuell arbetstid

4.1 Behov av en flexibel och individuell arbetstid

I rapporten Bättre arbetstider för alla eller ett fåtal? från Svensk Handel visas att en betydande majoritet av alla arbetstagare är nöjda med arbetstidens längd. Det finns däremot hos många yrkesverksamma önskemål om att förändra utformningen av arbetstiden.

En undersökning från opinionsinstitutet Skop visar att önskemålen om arbetstiden är varierande och individuella. Sju av tio arbetstagare vill inte sänka sin arbetstid. Ungefär fyra av tio arbetstagare vill arbeta exakt som de gör för närvarande.

Bland de faktorer som har störst betydelse för och påverkan på behovet av förändrade arbetstider finns nuvarande arbetstid, inkomst och ålder. Naturligtvis påverkar även faktorer som familjesituation och fritid.

Av undersökningen framgår vidare att 27 procent vill minska sin arbetstid, 13 procent vill arbeta mer än i dag och 14 procent vill arbeta lika länge som i dag, men på andra arbetstider. Detta talar sammantaget för ett ökat behov av flexibla och individuella arbetstider, inte generella politiskt beslutade arbetstidsförkortningar.

En rapport från TCO, När jobbet är slut, är jag också slut, visar att 60 procent av tjänstemännen anser att de själva och deras arbetsgivare skall reglera arbetstiden. Bara 12 procent vill att politikerna skall blanda sig i arbetstidsfrågan. Arbetstidsfrågans betydelse verkar också variera med möjligheterna till flexibilitet.

Det stora problemet för de flesta är inte veckoarbetstiden, utan avsaknaden av en möjlighet att själv kunna bestämma hur, var och när man skall arbeta. En majoritet vill kunna ha flexibilitet under en arbetsvecka. Kvinnor önskar en större ökning av flexibiliteten jämfört med män.

TCO anser att samhället står inför en hotande ohälsobomb i samband med stress. Samtidigt konstateras att försök med kortare arbetstid inte gett några direkt positiva hälsoeffekter. Arbetstiden är dessutom av olika betydelse för olika yrkesgrupper. Därför bör man, enligt TCO, titta på riskfaktorer för respektive yrkesgrupp, snarare än att försöka finna generella lösningar på arbetstidsfrågan.

4.2 Sverige har en kort faktisk arbetstid

1999 var den genomsnittliga faktiska arbetstiden i Sverige för heltidsanställda, exklusive skiftarbetande, 29,0 timmar för arbetare och 30,7 timmar för tjänstemän. Från heltidsnormen 40 timmar per vecka har då dragits olika typer av frånvaro såsom sjukdom, semester, föräldraledighet eller studieledighet.

Sverige har därmed internationellt sett en kort faktisk arbetstid. En internationell jämförelse mellan femton OECD-länder pekar på detta. Den faktiska arbetstiden i Sverige är den näst lägsta, bara Norge har en lägre faktisk årsarbetstid.

Undersökningen visar samtidigt att den ordinarie lagstiftade veckoarbetstiden i Sverige är ungefär densamma som i flertalet andra undersökta länder. Detta ger vid handen att för lång arbetstid knappast kan vara ett generellt problem. Tabellen redovisar hur situationen ser ut vid en internationell jämförelse.

Placering	Land	Lagstiftad arbetstid, veckoarbetstid	Faktisk arbetstid, årsarbetstid
1	Tjeckien	40,5	2 070
2	USA	40	1 957
3	Japan	40	1 889
4	Mexico	48	1 878
5	Australien	38–40	1 861
6	Nya Zeeland	40	1 825
7	Spanien	40	1 821
8	Kanada	40–48	1 777
9	Finland	40	1 761
10	Storbritannien	Ingen	1 737
11	Frankrike	35	1 634
12	Tyskland	48	1 580
13	Schweiz	45–50	1 579
14	Sverige	40	1 551
15	Norge	40	1 401

Den i tabellen redovisade statistiken gällande faktisk arbetstid avser det totala antalet arbetade timmar i respektive land dividerat med genomsnittligt antal sysselsatta. Detta mått tar därmed hänsyn till förekomsten av bl.a. deltidsarbete och olika former av ledighet. (OECD, Employment outlook 1999, samt Riksdagens utredningstjänst.)

Av tabellen framgår bl.a. att i vårt grannland Finland är den faktiska årsarbetstiden över 200 timmar mer än i Sverige. Detta innebär att varje finländare i dag arbetar i genomsnitt 12 procent mer än arbetskraften i Sverige.

I topp befinner sig Tjeckien, USA och Japan där varje yrkesverksam arbetar minst 18 procent mer i genomsnitt än arbetskraften i Sverige. I Tjeckien arbetar varje yrkesverksam i genomsnitt 25 procent mer än varje arbetstagare i Sverige.

Och omvänt i ett land som Frankrike med en lagstiftad veckoarbetstid omfattande 35 timmar arbetar de yrkesarbetande över 80 timmar mer i genomsnitt än svenska arbetstagare.

4.3 Många nackdelar med en generell arbetstidsförkortning

Tre av varandra oberoende institutioner visar alla att en generell förkortning av arbetstiden kommer att medföra ett antal negativa effekter för samhällsekonomin och näringslivet. Detta samtidigt som en generell förkortning av arbetstiden inte kommer att medföra några positiva effekter på hälsan för de flesta enskilda arbetstagare.

Arbetslivsinstitutet pekar på att aktuell forskning visar att en generell förkortning av arbetstiden för de flesta arbetstagare inte skulle ge några positiva effekter på hälsan. På kort sikt kan sysselsättningen stiga om förhållandena är gynnsamma och kostnaderna för löner inte stiger, men på lång sikt blir effekten negativ eftersom produktiviteten minskar.

Konjunkturinstitutet skriver i rapporten Makroekonomiska effekter av en arbetstidsförkortning att en lagstiftad generell arbetstidsförkortning med bibehållen lön medför att BNP-tillväxten blir lägre och näringslivets konkurrensförmåga försämras. Företagens vinstnivåer kommer att sjunka och leda till färre investeringar. Inflationen kommer att öka, räntan stiga och arbetslösheten öka.

Långtidsutredningen och Näringsdepartementet skriver att en generell förkortning av arbetstiden kommer att leda till ett minskat utbud av arbetskraft.

I debatten gällande arbetstidens längd förs ofta fram argument om att kortare arbetstid skulle leda till lägre arbetslöshet och fler jobb. De internationella erfarenheterna tyder snarare på motsatsen, men en försiktig slutsats är att det inte finns något samband mellan arbetstidens längd och arbetslöshet.

Fakta visar nämligen att USA och Japan med längst årsarbetstid är bland de fem OECD-länder med lägst arbetslöshet av nitton undersökta länder. Tyskland med kortast årsarbetstid ligger bland de sju OECD-länder som har högst arbetslöshet. Spanien har högst arbetslöshet av alla undersökta länder, men en årsarbetstid som motsvarar genomsnittet bland OECD-länderna. (OECD, Employment outlook 1999.)

5 Regeringen bär ansvaret

Det är regeringen som bär det politiska ansvaret för den orimligt höga beskattning av låg- och medelinkomsttagare som bidrar till att få människor känner att de kan påverka sin arbetstid. Med så höga skatter som Sverige har kommer ofrånkomligen människor med låga och medelstora inkomster att få bära den tyngsta bördan och ha svårast att minska sin arbetstid. Anledningen är enkel. De allra flesta människor har inte höga inkomster. De med låga inkomster i Sverige är de högst beskattade i hela världen.

En stor del av beskattningen är osynlig. Ofta omnämns endast inkomstskatten, som i genomsnitt är 31,58 procent. Men därutöver tillkommer den ytterligare löneskatt (arbetsgivaravgifter) som arbetsgivaren håller inne, pensionsavgifter, mervärdesskatt, tullar, energiskatter och många olika punktskatter.

Utöver alla dessa skatter betalar alla oavsett boende fastighetsskatt, antingen direkt eller indirekt. Fastighetsskatten slår blint. De med lägst inkomster drabbas allra hårdast. Skatten på boende tar inte hänsyn till hushållens betalningsförmåga. Många kommer att behöva arbeta mer för att inte tvingas sälja sitt hem.

I Sverige är den totala skattekvoten 69,6 procent för en person med 40 000 i månadsinkomst (bruttolön). En person med 20 000 i bruttolön betalar 64,5 procent av hela lönen i skatt. Den som tjänar 10 000 kronor i månaden har en total skattekvot på 62,2 procent.

Regeringen har inte uppfyllt sitt löfte till alla deltidsarbetande inom vård och omsorg. Regeringen lovade att deltidsarbetslösheten bland personalen inom vård och omsorg skulle halveras under perioden november 1999 till november 2000. (Ds:1999:44.)

Det moderatstyrda Stockholms län hade i maj 2001 minskat deltidsarbetslösheten inom vård och omsorg med 48 procent. I Stockholms län är regeringens mål därmed nästan uppnått. I andra, socialdemokratiskt styrda län, är bilden desto mörkare. Medelvärdet för länen är en minskning av deltidsarbetslösheten med 16 procent. (AMS, rapport om deltidsarbetslösheten, samt budgetpropositionen för 2002.)

Verkligheten är regeringens och socialdemokraternas värsta fiende. Den visar nämligen att valfrihet, mångfald och konkurrens leder till både bättre vård och bättre villkor för personalen. Alternativ att välja mellan gynnar både patienterna och personalen. Vårdpersonalens löner och möjlighet till mer flexibel arbetstid ökar om de har många arbetsgivare att välja mellan i stället för en enda i form av landstinget.

Den högsta sjukfrånvaron har personal som arbetar inom den kommunala sektorn. Därefter följer anställda som arbetar inom landstingen och sedan de som arbetar i det privata näringslivet. Detta kan utgöra en delförklaring till att fackförbundet Kommunals egna medlemmar föredrar att arbeta för privata arbetsgivare, enligt en rapport gjord av Kommunal.

6 Ge makten över vardagen till individen

6.1 Att räcka till i vardagen

I dagens Sverige upplever många människor att de inte lyckas få vare sig tid eller pengar att räcka till. Mamma och pappa vill vara mer tillsammans med barnen, men har inte råd att jobba mindre eftersom skatten är så hög. Mamma och pappa arbetar hårt, men får inte tillräckligt mycket kvar för att kunna lägga undan för en trygg framtid.

Mamma och pappa vill forma omsorgen om barnen efter vad som passar familjen bäst, men är hänvisade till det politiker bestämmer. Mamma och pappa vill att barnen skall få den bästa av utbildningar, men kan oftast inte välja skola.

Vägen genom livet känns utstakad, men den ser ofta inte alls ut som man hade tänkt sig. Och det värsta av allt är att många inte ser några större möjligheter att på egen hand förbättra sin situation. Särskilt hårt drabbas självfallet barnfamiljer, där tiden är dyrbarast.

De höga skatterna gör att många förlorar kontrollen över ekonomin. När låginkomsttagare betalar nästan två tredjedelar av sin totala inkomst i skatt och mer på marginalen är det svårt att bryta beroendet.

När dessutom de offentliga tjänster som alla tvingas betala så mycket för inte håller måttet har de flesta familjer varken möjlighet att välja något annat alternativ eller råd att köpa tjänsten där den fungerar för de pengar som blivit kvar efter det att skatten är dragen.

Det är som att springa i ett ekorrhjul och sitta fast i en rävsax samtidigt. Vardagslivet snurrar allt fortare, men det är omöjligt att med egna val göra någonting åt det. Det är inte svårt att förstå att många känner sig maktlösa och uppgivna.

Varje människa och varje familj är unik. Det är därför omöjligt att besluta politiskt eller att träffa centrala avtal som kan tillfredsställa den enskilda människan eller familjen. Trots detta förs nu en debatt som handlar om lagstiftad förkortning av normalarbetstiden för alla – oavsett om man vill eller ej. Detta utan att ta hänsyn till att en generell arbetstidsförkortning urholkar välståndet och förutsättningarna för framtida välfärd.

En mycket bättre lösning än att tvinga alla att göra likadant är att se till att den som vill har råd att korta sin arbetstid, samtidigt som det lönar sig bättre att arbeta mer. Då kan de som har behov av det arbeta mindre utan att den totala arbetstiden minskar. Tvärtom ökar förutsättningarna för att fler skall arbeta.

Grundläggande är att skapa förutsättningar för en snabbt växande ekonomi där fler och fler arbetar. Då skapas successivt utrymme för att var och en får behålla en väsentligt större del av sina egna arbetsinkomster.

Den framtida politiken bör ha som huvudriktning att den helt överväldigande delen av tillväxten skall enskilda människor och familjer själva få behålla och ta ansvar för. Tillsammans med en politik som byter behov av bidrag och subventioner mot lägre skatter skapar detta större frihet och mer självkänsla åt alla individer.

6.2 Råd att arbeta mindre – lönt att arbeta mer

Den anställde och arbetsgivarna skall tillsammans, via individuella eller gemensamma förhandlingar, komma överens om arbetstidens längd och utformning. En allmän lag om minskad arbetstid tar bort rätten att själv bestämma över sitt eget liv.

Det skall vara lönt att arbeta mer och man skall ha råd att arbeta mindre. Men politiker skall inte styra över människors arbete och vardag. Det gör individen bäst själv tillsammans med sina närmaste.

6.2.1 Låt människor bestämma själva

Det är de enskilda arbetstagarna och arbetsgivarna som bäst avgör hur arbetstiden skall utformas och fördelas. Vi föreslår att:

• Ingen generell arbetstidsförkortning skall genomföras.

• Man upphäver nuvarande arbetstidslagstiftning. De grundläggande regler som behövs till skydd för människors liv och hälsa skall anges i arbetsmiljölagen och vara indispositiva, d v s de skall inte vara möjliga att avtala bort.

• Makten över arbetstiden förs från politikerna till de enskilda individerna och deras arbetsgivare. Människor är olika och prioriterar olika. En och samma individ har olika önskemål och behov under olika skeden i livet.

• Det skall vara upp till arbetstagare och arbetsgivare att via kollektiva eller individuella avtal avgöra arbetstidens omfattning och förläggning.

6.2.2 Att kunna leva på sin lön

Om enskilda människor skall ha råd att arbeta mindre eller tycka att det är lönsamt att arbeta mer måste de ha verktygen för att själva kunna påverka sin livssituation och sin framtid. Alla hushåll måste få behålla och förfoga över en större del av sina inkomster.

Det viktigaste redskapet för att människor skall kunna gå ned i arbetstid och samtidigt finna det lönsamt att arbeta mer är sänkt skatt på arbete. Vi föreslår att:

• Grundavdraget höjs kraftigt för försörjningsinkomster i ett andra steg till 50 000 kronor under de kommande mandatperioderna.

• Utöver grundavdraget införs ett förvärvsavdrag omfattande minst 15 procent av arbetsinkomsten upp till drygt åtta basbelopp per år under de kommande mandatperioderna.

• Ett särskilt grundavdrag omfattande 15 000 kronor per barn och år införs under de kommande mandatperioderna.

• Ett avdrag för hushållsnära tjänster införs under de kommande mandatperioderna omfattande hälften av de faktiska arbetskostnaderna upp till och med 50 000 kronor.

• Bensinskatten sänks successivt under de kommande mandatperioderna.

6.2.3 Sänkt skatt på boende

Skatten på boende spelar stor roll för många familjers ekonomi. Den drabbar dem särskilt hårt som bor i regioner där många nya jobb skapas. Det får inte vara så att familjer måste flytta från sina hem – radhus, hyresrätter, bostadsrätter eller villor – på grund av skatten på boende. Vi föreslår att:

• Fastighetsskatten avvecklas successivt. Omedelbart skall en återgång ske till de taxeringsvärden som gällde under perioden 1997 fram till 2000. Därefter fryses dessa värden och skatten sänks successivt tills den är helt avvecklad. Ingen skall, ens på kort sikt, oavsett tidigare taxeringsvärden behöva drabbas av högre fastighetsskatt.

6.2.4 Rätt att välja

En väsentlig förutsättning för att känna personlig trygghet är rätten att välja när det gäller viktiga tjänster som barnomsorg, skola och sjukvård. Det eliminerar, i kombination med en mångfald i utbudet av tjänster, dagens och gårdagens köer och ökar tillgängligheten. Samtidigt stärks kvalitet och effektivitet. Vi föreslår att:

• En barnomsorgspeng/ett barnomsorgskonto införs som föräldrarna fritt förfogar över för att aktivt kunna välja barnomsorg.

• Ett avdrag för styrkta barnomsorgskostnader införs.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 4 oktober 2001
Mikael Odenberg (m)
Kent Olsson (m)	Patrik Norinder (m)
Henrik Westman (m)	Anna Kinberg (m)
Ewa Thalén Finné (m)	Anna Åkerhielm (m)
Rolf Gunnarsson (m)	Anna Lilliehöök (m)