En levande landsbygd 1989/90

Motion 1989/90:Jo268 av Carl Bildt m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo268

av Carl Bildt m.fl. (m)

v ' Mot.

En levande landsbygd 1989/90

Jo268

Innehåll

1. Sammanfattning 2

2. Låt hela Sverige leva! 3

3. Utveckla de areella näringarna 4

3.1 Jordbruket 4

3.2 Skogen 5

3.3 Fisket 6

4. Sänkt skatt för en levande landsbygd 6

5. Underlätta bosättning på landsbygden 7

5.1 Avregleringar gynnar landsbygden 7

5.2 Elanvändningen på landsbygden 8

5.3 Bättre kommunikationer på landsbygden 8

5.4 Bilen är nödvändig 9

6. Ge fler möjlighet att uppleva landsbygden 10

7. Utveckla välfärden 11

7.1 Ny familjepolitik 12

7.2 Trygghet och valfrihet för de äldre ; 13

7.3 God service 13

7.4 God sjukvård 14

7.5 Bra utbildning 14

8. Hemställan 15

1 Riksdagen 1989190. 3 sami Nr Jo268

1

1. Sammanfattning

Socialdemokraternas övertro på politiska lösningar och att välfärd byggs genom
storskaliga enhetsmodeller fungerar inte i praktiken, allra minst på
landsbygden. Utvecklingen under de senaste åren understryker behovet av
åtgärder som kan medverka till att låta hela Sverige leva.

Det måste skapas bättre förutsättningar för en positiv utveckling i hela
Sverige. Vi vill ta till vara landsbygdens uvecklingsmöjligheter. Det görs bäst
genom att de hinder som i dag bromsar denna utveckling - främst i form av
höga skatter, detaljregleringar och statsbidragsstyrning - undanröjs. Landsbygdens
möjligheter ligger i ökad frihet och sänkta skatter.

För att landsbygden skall kunna utvecklas och landsbygdsbefolkningens
initiativkraft tas till vara fordras ett genomslag för de moderata idéerna. I
motionen förordas bl.a. följande förändringar:

- det kommunala servicemonopolet bryts upp,

- mångfald och valfrihet införs inom äldreomsorgen, sjukvården och barnomsorgen,

- ett vårdnadsbidrag införs till barnfamiljerna,

- utbildningsanslagen följer elevens val av skola,

- det generella strandskyddet avskaffas,

- mark- och tomtägare får möjlighet att bygga utanför detaljplanelagt område,

- vägstandarden höjs,

- järnvägsnätet anpassas till landsbygdens behov,

- lokala flygplatser kompletteras för matarflyg,

- telekommunikationerna byggs kontinuerligt ut och moderniseras,

- elförsörjningen tryggas genom fortsatt kärnkraftsanvändning,

- bilersättningar för resor i tjänsten förbättras,

- bilismen skall inte överbeskattas,

- radio-TV monopolet avskaffas,

- inkomstskatten sänks i alla inkomstskikt,

- skattesystemet stimulerar till företagande,

- skogsvårdsavgiften avskaffas,

- träfiberlagen avskaffas,

- avdragsrätten för underhålls- och reparationskostnader för lantbrukets
mangårdsbyggnader bibehålls,

- kvittningsrätten mellan olika förvärvskällor bibehålls,

- jordförvärvslagens krav på förvärvsprövning för fysiska personer avskaffas,

- straffbeskattningen på pensionssparandet avskaffas,

- skogsvårdslagens nuvarande krav på avverkning och ransonering avskaffas,

- forskning om biobränslen stimuleras,

- kommande avreglering av jordbruket sker på ett för landsbygden acceptabelt
sätt,

- de lantbrukare som varaktigt avför arealer ur livsmedelsproduktion erhåller
ersättning,

- turistskatten avskaffas,

Mot. 1989/90

Jo268

2

- den nya fastighetstaxeringen får inte leda till höjd boendebeskattning,

- förmögenhetsskatten på arbetande kapital avskaffas,

- arbetsinkomster avseende näringsverksamhet reducerar inte det extra
avdraget,

- tvångssparandet avskaffas,

- de ideella föreningarnas överskott skattebefrias upp till två basbelopp,

- konkurrens mellan kommunal och privat verksamhet sker på lika villkor.

2. Låt hela Sverige leva!

Industrialismens genombrott i Sverige förändrade förutsättningarna för
landsbygden. Samtidigt har jord- och skogsbrukets förändrade produktionsmetoder
minskat behovet av arbetskraft. 1900-talets urbanisering har lett till
utflyttning och avfolkning i stora regioner. De industrier som växte upp vid
seklets början lokaliserades där de nödvändiga produktionsresurserna
fanns. Kustregioner med goda utskeppningsmöjligheter gynnades, liksom
orter med rika naturtillgångar. Även behovet av energi, ofta i form av vattenkraft,
bidrog till lokaliseringen. Tätorter och städer i anslutning till de
framväxande industrierna expanderade.

Det svenska samhället har genomgått stora förändringar sedan industrialismens
genombrott. Det moderna samhället ger nya och oanade möjligheter,
det gäller dock att frammana och tillvarata dess möjligheter.

Elektrifieringen, snabba och effektiva kommunikationer, data- och teleteknik
har förbättrat landsbygdens förutsättningar. 1980-talets ökade miljömedvetande
har också stärkt landsbygdens position. Problemet är att den
socialdemokratiska politiken motverkar en förnyelse av den svenska landsbygden.
Socialdemokraternas förkärlek till storskaliga och kollektiva lösningar
har drabbat landsbygden extra hårt.

Under hela 1980-talet har de politiska institutionerna befäst sin makt på
medborgarnas bekostnad. Skattetrycket har ökat, samtidigt som sprickorna i
socialdemokraternas välfärdsstat har blivit allt påtagligare. Den svällande
offentliga sektorn har inte ens förmått att klara sina mest grundläggande åtaganden.
För landsbygden har detta fått stora följdverkningar. Skolor och ålderdomshem
har centraliserats eller helt försvunnit. Postkontor, järnvägsstationer,
polisstationer, brandförsvar, apotek och försäkringskassor har
lagts ned. Några enskilda alternativ till den centraliserade offentliga servicen
har inte tillåtits. Parallellt med den offentliga servicens försämring har även
den kommersiella försämrats.

Moderata samlingspartiet menar att 1990-talet måste innebära ett trendbrott
för den svenska landsbygden. De enskilda människornas idéer, initiativförmåga,
skaparkraft och ansvarstagande måste tas tillvara och utvecklas.
För att hela Sverige skall kunna leva fordras att varje ort och varje region
får möjlighet att utveckla sina speciella förutsättningar. Detta kan inte styras
genom statliga direktiv. Den politiska styrningen måste minska på alla nivåer.
Först då kan en Gnosjö-anda utvecklas i hela Sverige.

För det första fordras att de allmänna förutsättningarna för landsbygdsboende
förbättras. Bosättning på landsbygden måste underlättas. Vägnätet
måste rustas upp och vägtrafiken måste få rimliga villkor. För det andra ford

Mot. 1989/90

Jo268

3

ras en utveckling av den fria företagsamheten på landsbygden. Skattetrycket
måste sänkas och skattesystemet förändras. För det tredje måste välfärden
på landsbygden utvecklas. De kommunala servicemonopolen måste brytas.
Valfrihet och mångfald är nödvändigt för att förbättra välfärden.

Vår förhoppning är att 1990-talet skall bli det årtionde då den svenska
landsbygden får slå ut i full blom; då alla de idéer och initiativ som finns
runt om i Sverige tas tillvara och utvecklas till gagn för hela nationen. Med
moderat politik blir det möjligt att låta hela Sverige leva.

3. Utveckla de areella näringarna

Ett väl fungerande och lönsamt jord- och skogsbruk är en grundförutsättning
för en positiv utveckling av landsbygden och för att hela Sverige skall kunna
leva. Den svenske jord- och skogsbrukaren är förvaltare av ett kulturarv och
samtidigt en garant för tryggad livsmedelsförsörjning och betydande skogsproduktion.

En viktig faktor för landsbygdens utveckling är att ägande och förfoganderätt
till mark blir sådan att Sveriges jord- och skogsbrukare kan betrakta sig
som fria företagare. Hinder och tvång måste ersättas av stimulanser och rådgivning.

Det svenska jord- och skogsbruket har blivit alltmer kapitalintensivt. Manuellt
arbete har ersatts med maskinellt. Antalet sysselsatta har minskat
samtidigt som produktionen ligger på en hög nivå. Det svenska jord- och
skogsbruket präglas av såväl kvalitets- som miljömedvetande. Det är angeläget
att de areella näringarna i Sverige får konkurrera på lika villkor med omvärlden.
Utvecklingen inom EG måste följas. Ett medlemsskap i EG framstår
som allt mer attraktivt, sett ur de areella näringarnas synvinkel.

3.1 Jordbruket

År 1980 fanns närmare 118 000 jordbruksföretag i Sverige. 1988 hade antalet
minskat till ungefär 101 000. Antalet sysselsatta inom jordbruk, skogsbruk,
jakt och fiske har minskat från 212 000 till 168 000 personer under samma
period. Antalet sysselsatta inom de areella näringarna har således minskat
med en femtedel under 1980-talet.

Det fordras förbättrade villkor för små- och medelstora företag. Många
mindre lantbruk skulle kunna göras lönsamma och sysselsätta flera personer
genom att verksamheten kompletterades med annan näringsverksamhet.
Småskalig tillverkningsindustri och verksamhet inom hantverk och turism är
endast några exempel på tänkbara sidoverksamheter. De senaste årens utveckling
av tele- och datakommunikationer har skapat nya möjligheter.
Företag som tidigare måste lokaliseras till tätorter kan numera etableras på
ren landsbygd. Många arbetsuppgifter, exempelvis terminalarbete, kan med
fördel utföras i hemmen.

De höga arbetskraftskostnaderna har lett till att många jord- och skogsbruk
inte längre har råd att anställa personal. Även den omfattande arbetsmarknadslagstiftningen
torde ha begränsat benägenheten att anställa personal.
En stelbent lagstiftning har försvårat möjligheterna för t.ex. bär- och
fruktodlare att säsonganställa utländsk arbetskraft. Lagen om anställnings

Mot. 1989/90

Jo268

4

skydd bör därför ses över i syfte att underlätta säsongsanställningar av arbetskraft.

Under 1990 kommer avgörande beslut att fattas rörande den framtida
jordbrukspolitiken. Det råder politisk enighet om att det svenska jordbruket
bör avregleras inom ramen för ett bibehållet gränsskydd. För att reducera
dagens spannmålöverskott fordras att upp emot en tredjedel av dagens livsmedelsproducerande
åkerarealer varaktigt tas ur livsmedelsproduktion. Det
svenska jordbruket kommer således att genomgå stora förändringar under
1990-talet. Förändrings- och förnyelseprocessen måste noga följas så att negativa
konsekvenser för landsbygden kan undvikas. För att möjliggöra
denna omställning krävs att staten ersätter de lantbrukare som varaktigt avför
arealer ur livsmedelsproduktionen. Ersättning bör utgå för exempelvis
plantering av löv-, ädellöv- och barrskog samt anläggning av energigrödor.

Odling av energigrödor kan på sikt bli ett intressant alternativ. Produktionen
stimuleras av vårt förslag till koldioxidbaserad energiskatt. Tekniken för
att i större skala använda energigrödor är emellertid ännu alltför outvecklad,
varför ytterligare forskningsinsatser fordras på detta område.

3.2 Skogen

Sverige är värdemässigt världens tredje exportör av massa och papper.
Skogsnäringens nettointäkter uppgår årligen till över 50 miljarder kronor årligen,
vilket innebär att skogsnäringen svarar för det största exportnettot i
den svenska utrikeshandeln. Utöver de närmare 40 000 personer som är sysselsatta
i det svenska skogsbruket tillkommer 74 000 arbetstillfällen inom
trävarutillverkningen och 126 000 inom massa- och pappersindustrin. Skogsindustrin
sysselsätter sekundärt dessutom annan arbetskraft, exempelvis
inom transportsektorn. En lönsam och väl fungerande skogsnäring är sålunda
av central betydelse för svensk ekonomi och välfärd. På samma sätt
är ett långsiktigt lönsamt skogsbruk av avgörande betydelse för en positiv
landsbygdsutveckling.

Skogsbruket är i dag kringgärdat av en rad politiskt beslutade regleringar.
För att skogsnäringen även i framtiden skall kunna spela en betydelsefull roll
för landsbygden krävs avreglering. Skogsvårdslagens nuvarande krav på avverkning
och ransonering bör sålunda avskaffas. Skogsvårdsavgifterna skall,
enligt vår mening, avskaffas. Samtidigt bör merparten av de bidrag som
skogsvårdsavgiften i dag sägs finansiera avskaffas. Träfiberlagen bör avskaffas.

De av socialdemokraterna, folkpartiet och centern föreslagna ändringarna
avseende beskattningen av skogskontomedel kommer att hämma skogsavverkningarna.
Enligt förslaget skall räntan på skogskontomedel bli föremål
för en kapitalbeskattning motsvarande den som föreslås för pensionssparande!.
Räntan på skogskontomedel skulle således beskattas årligen. Dessutom
skulle uttagen inkomstbeskattas. Vi är det enda parti som avvisar denna
straffbeskattning.

3.3 Fisket

I Sverige finns ca 4 000 yrkesfiskare. Därtill kommer ca 25 000 arbetstillfällen
i berednings- och serviceindustrin. I dag finns ca 500 svenska fiskeskepp

Mot. 1989/90

Jo268

5

och ett par tusen fiskebåtar. Yrkesfisket spelar en viktig roll för skärgården
och den kustnära landsbygden. Yrkesfisket har även betydelse för det
svenska totalförsvaret.

Föroreningar och utsläpp i hav och insjöar har drabbat fisket och hotar
därmed yrkesfiskares och skärgårdsbefolkningens möjlighet till fortsatta inkomster
från fisket. Arbetet för en bättre havsmiljö måste fortsätta. Detta
gäller inte minst på det internationella planet.

En utveckling av det svenska kust- och insjöfisket skulle vara positivt för
den svenska landsbygden. Även fiskeodlingar kan spela en betydelsefull roll
på landsbygden. Detta gäller bl.a. odling av sötvattenskräftor, som kan bedrivas
i småsjöar och märgelgravar. I vattendrag där kräftpesten har härjat
kan signalkräftor inplanteras.

Såväl svenska som utländska fisketurister söker sig gärna till de svenska
fiskevattnen. Goda fiskemöjligheter kan därför tillföra landsbygden värdefulla
arbetstillfällen inom turistnäringen.

4. Sänkt skatt för en levande landsbygd

Sverige har världens högsta skattetryck. Det utgör ett hot mot en gynnsam
utveckling på landsbygden. Skatteomläggningen kommer att drabba landsbygden
extra hårt. En stor del av landsbygdsbefolkningen har förhållandevis
låga inkomster och får därmed ett sämre utbyte av marginalskattesänkningarna.
De får emellertid genom höjda skatter vara med att finansiera marginalskattesänkningen.
Momsbreddningen, höjda energi- och boendeskatter
liksom stigande bensinpriser och försämrade bilavdrag kommer att drabba
landsbygden hårt.

1990 års fastighetstaxering kan också få allvarliga konsekvenser för landsbygden.
Det bidrar till att skatten på boendet ökar, vilket kommer att bli
extra bekymmersamt för dem som bor i attraktiva skärgårds- och fjällområden.
Enligt vår uppfattning får höjda taxeringsvärden inte innebära höjd
boendebeskattning. De människor som har valt att bo på landsbygden skall
inte straffbeskattas.

Förmögenhetsskatten på det s.k. arbetande kapitalet i små och medelstora
företag - exempelvis jordbruksföretag - måste slopas. Skatten på det arbetande
kapitalet innebär att landsbygden går miste om medel som skulle
kunna nyttjas i utvecklande syfte.

Socialdemokraterna, centern och folkpartiet har föreslagit att jord- och
skogsbruksägare i fortsättningen inte skall få göra avdrag för underhålls- och
reparationskostnader avseende mangårdsbyggnader. Underhållet kommer
därmed säkerligen att försämras. Kulturhistoriska värden kan gå till spillo.
Vi anser att avdragsrätten skall bibehållas.

Småföretagandet är ett livsviktigt inslag i en levande landsbygd. Därför
behöver många förbud och regleringar slopas för att öka möjligheterna att
starta och utveckla små och medelstora företag.

Inkomstskatteutredningens majoritet har föreslagit att underskott i en förvärvskälla
i fortsättningen inte får kvittas mot överskott i andra förvärvskällor
eller i annat inkomstslag. Detta skulle försämra förutsättningarna för nyföretagande
och entrepenörskap. Detsamma gäller det för landsbygden så
viktiga deltidsjordbruket. Enligt vår mening bör underskott även i framtiden

Mot. 1989/90

Jo268

6

vara avdragsgillt mot överskott i andra förvärvskällor och andra inkomstslag.

I framtidsperspektivet för landsbygden kommer kvinnorna i flera avseenden
att spela en allt större roll, även som företagare och då bl.a. inom servicesektorn.

Många personer har valt att trygga sin ålderdom genom att pensionsspara.
Det privata pensionssparandet är extra betydelsefullt för egenföretagare och
andra med dåligt pensionsskydd. Detta gäller inte minst kvinnor på landsbygden,
som oftast inte kommit upp till tillräcklig ATP-poäng. Regeringen
har kommit överens med folkpartiet om att denna sparform skall straffbeskattas.
Pensionssparare med låga inkomster saknar möjlighet att kompensera
sig genom höjda premier. Regeringens politik leder därför till ett försämrat
pensionsskydd för människor som redan i dag har ett dåligt skydd.

Regeringen har i årets budgetpropostion delvis beaktat de krav moderata
samlingspartiet under flera år har framställt beträffande folkpensionärernas
beskattning. Den föreslår att löneinkomster inte skall reducera det extra avdraget
för folkpensionärer. Enligt vår mening är det minst lika viktigt att stimulera
egenföretagare att efter uppnådd pensionsålder fortsätta med sin
verksamhet. Samhället behöver deras insatser. Vi föreslår därför att inte heller
arbetsinkomster avseende näringsverksamhet skall reducera ifrågavarande
extra avdrag.

Arbetsgivar- och egenavgifter har delvis fått karaktären av skatt, eftersom
de inte relateras till de förmåner de avser att finansiera. Enligt vår mening
bör sambandet mellan förmåner och socialförsäkringsavgifter successivt
återinföras. I samband härmed bör avgiftsuttaget reduceras. Vi avvisar de
förslag som väckts om införande av en s.k. grundavgift motsvarande skattedelen
av socialförsäkringsavgifterna.

Tvångssparandet har drabbat dem som betalar B-skatt - bl.a. de flesta
lantbrukare - extra hårt. De har tvingats att tvångsspara motsvarande tre
procent av B-skattebeloppet. Eftersom B-skatten även inkluderar sociala
avgifter har de tvingats spara mer än andra grupper. Tvångssparandet bör
enligt vår mening omgående upphöra och de tvångsintagna medlen återbetalas.

5. Underlätta bosättning på landsbygden

5.1 Avregleringar gynnar landsbygden

Plan- och bygglagen och naturresurslagen har inneburit ytterligare byråkratiskt
krångel och ökat utrymme för godtyckliga politiska ingrepp i den enskilda
äganderätten och förfoganderätten. Urholkningen av äganderätten
har således dessvärre fortsatt under 1980-talet. Strandskyddet och andra
byggrestriktioner har försvårat och i många fall omöjliggjort såväl permanent
som temporär bosättning. Resultatet av dessa olyckliga restriktioner är
bl.a. att fastighetspriserna, speciellt i attraktiva skärgårdsområden, har drivits
upp.

Detta är en oacceptabel utveckling. Bosättning och ökad bebyggelse på
landsbygden skall inte hindras av krångel och byråkrati. Den ska stimuleras.

Mot. 1989/90

Jo268

7

Fastighetsägaren måste själv få bestämma över sina tillgångar. Försäljning
och förvärv av fastigheter måste därför förenklas. Jordförvärvslagens krav
på förvärvsprövning måste upphöra för fysiska personer. Det generella
strandskyddet bör avskaffas. Vissa strandavsnitt kan dock behöva skyddas
från exploatering. Kommunen bör själv få avgöra inom vilka områden
strandskyddet skall gälla.

Revideras strandskyddslagen som vi föreslagit kommer tillgången på mark
för bebyggelse av såväl pemanentbostäder som fritidshus att öka. Trycket
inom vissa skärgårdsområden lättar därvid genom att prisnivåerna sjunker.

Bosättning på landsbygden skall underlättas och inte som nu hindras av
styrande lagstiftning och snårig byråkrati. En grundläggande utgångspunkt
skall vara att det skall finnas en generell rätt för en mark- eller tomtägare att
bygga utanför detaljplanelagt område.

Enligt plan- och bygglagen (PBL) kan kommunen förbjuda bebyggelse
inom vissa områden genom planinstitutet områdesbestämmelser. Vi anser
att det endast är inom detaljplanens ram som bygglov skall prövas. Därför
bör begreppet områdesbestämmelser utmönstras ur PBL.

Möjligheterna att avstycka tomter måste underlättas. En översyn av fastighetsbildningslagen
i detta syfte bör ske.

5.2 Elanvändningen på landsbygden

Elbehovet har ökat under 1980-talet. Elanvändningen innebär ovärderliga
fördelar för landsbygdsbefolkningen.

En förtida avveckling av kärnkraften skulle allvarligt hota sysselsättning
och välfärd på landsbygden. Elpriserna kommer att stiga kraftigt. Konvertering
till andra uppvärmningssystem i de bostäder som använder direktverkande
el kommer att bli mycket kostsamt - mellan 80 000 och 100 000 kronor
för ett nybyggt småhus. Tillgången på el kan bli så knapp att nya elproduktionsanläggningar
måste byggas. Kommer fossila bränslen att användas
i dessa påverkas miljön negativt.

De företag som är beroende av den billiga och miljövänliga elkraften kan
vid en kärnkraftsavveckling tvingas att lägga ner sin verksamhet eller flytta.
Elintensiva basindustrier är särskilt utsatta. Sysselsättningssvaga regioner
drabbas därvid hårt. Statens energiverks beräkningar visar att upp mot
150 000 personer riskerar att förlora sina arbeten.

5.3 Bättre kommunikationer på landsbygden

En väl fungerande infrastruktur är en förutsättning för en vital landsbygd.
För att kunna behålla och utveckla en attraktiv landsbygd krävs därför väl
fungerande kommunikationer för såväl gods- som persontrafik. Ett vittförgrenat
vägnät av god standard, ett effektivt järnvägsnät, lättillgängliga flygförbindelser
och tele- och datakommunikationer med hög kapacitet är de
komponenter som måste ingå i ett väl fungerande servicesystem för landsbygdsbefolkningen.

De svenska vägarna, i synnerhet på landsbygden, har ett sedan länge eftersatt
underhåll. På många håll är vägnätets standard under all kritik. Det bristande
vägunderhållet innebär en oacceptabel kapitalförstöring. I takt med

Mot. 1989/90

Jo268

8

att vägstandarden sjunker, försämras möjligheterna till företagande på
landsbygden. Redan i dag är bärigheten ofta för svag för den moderna transportnäringens
krav på rationella transporter. Dessutom är de dåliga vägarna
ett hot mot trafiksäkerheten.

I samband med föregående års budgetbehandling pekade vi på att Sveriges
vägnät är i akut behov av underhåll och upprustning och därför i behov
av ökade anslag. Vi föreslog då att ytterligare en miljard kronor skulle anvisas
till underhåll och upprustning av landets vägnät under budgetåret
1989/90. En höjning av väganslagen är en viktig investering för framtiden.
Vi är beredda att lägga fram motsvarande förslag i år för det fall regeringen
inte föreslår tillräckligt stora anslag i den proposition om vissa infrastrukturfrågor
m.m. som är aviserad till februari.

Också vägar och broförbindelser i kustområdena och skärgården måste
underhållas och upprustas. Självfallet spelar goda färjeförbindelser och
andra sjöförbindelser en betydelsefull roll för skärgården. Bättre villkor för
små- och medelstora företag föder också bättre kommunikationer.

Järnvägens styrka är tunga transporter över långa avstånd med hög regularitet.
Järnvägen skall i huvudsak fungera som alternativ för de medellånga
persontransporterna och de långa godstransporterna. För att möta de nya
kraven på rationella och effektiva godstransporter krävs dels en omstrukturering,
dels viss upprustning av järnvägsnätet. För att motsvara behovet av
resetjänster med kortare transporttider måste linjenätets standard höjas, så
att framtidens snabbtåg kan utnyttjas. Det svenska järnvägsnätet måste förbättras,
om Sverige skall få transportekonomiska, miljömässiga och effektivare
kommunikationer.

Flygtrafikens roll växer. Flyget är det naturliga transportmedlet för långa
avstånd både inom landet och utom Sverige. Detta gäller i särskilt hög grad
för de företag som är etablerade på landsbygden. Den svenska flygtrafiken
måste avregleras och avmonopoliseras. leetta är nödvändigt för att erhålla
lägre priser, nya flyglinjer, bättre flyglinjedragningar och bättre service. Det
krävs dessutom ytterligare komplettering av lokala flygplatser för matarflyg
till de nationella och internationella linjerna. Telekommunikationernas roll
har också ökat markant. Företagsamheten kan stärkas genom en kontinuerlig
utbyggnad och modernisering av teleservicen. En lagstiftning som ger
öppning för större konkurrens och ett friare resursutnyttjande är till stor
nytta för hela vårt land.

5.4 Bilen är nödvändig

Bilen behövs för att människor i olika delar av vårt land skall kunna tillförsäkras
den rörlighet som arbetsliv och sociala kontakter kräver. Att ha tillgång
till ett funktionellt, individuellt transportsystem ger förutsättningar för
ett fungerande samhälle även i de mest glest befolkade delarna av vårt land.

I det närmaste fem miljoner människor i Sverige har körkort. Ökningen
av antalet körkort är störst för kvinnor och pensionärer. De som är mest bilberoende
är barnfamiljerna, i synnerhet de som bor på landsbygden.

Många socialdemokratiska beslut och förslag har sin udd riktad mot bilisterna.
En rad negativa åtgärder har drabbat bilisterna sedan den socialdemokratiska
regeringen tillträdde efter valet 1982.

Mot. 1989/90

Jo268

9

Sedan 1984 kommer bensinskatten att ha höjts med 2 kronor och 57 öre
per liter, efter det att vårens beslutade skattehöjningar har genomförts. För
en person som kör 2 000 mil per år har kostnaderna därmed ökat med drygt

5 000 kronor eller med mer än 400 kronor per månad.

Fordonsskatten har höjts med 150 kronor per år för genomsnittsbilen. Accisen,
dvs skatten på försäljning av nya bilar, har mer än fördubblats. Landsbygdens
inpendlare till tätorterna har av ekonomiska skäl snart inget val. De
tvingas flytta.

Den av socialdemokrater och folkpartister genomförda försämringen avseende
avdrag för bilkörning med egen bil i tjänsten drabbar landsbygden
hårt. Servicen på landsbygden är beroende av att bl.a. tidningsbud, lantbrevbärare,
veterinärer, hemtjänstpersonal och distriktssköterskor kan använda
egen bil i tjänsten. Riksdagsbeslutet bör därför rivas upp. Vi förordar att
avdragsrätten för de faktiska kostnaderna återinförs.

6. Ge fler möjlighet att uppleva landsbygden

Den svenska landsbygden kan erbjuda fantastiska naturupplevelser. Den
omväxlande, ofta storslagna naturen och det unika kulturlandskapet är en
ovärderlig tillgång. Landsbygden erbjuder också ett rikt utbud av fritidsaktiviteter.
Å andra sidan är tillgången på de fritids- och kulturaktiviteter, som
av olika orsaker måste koncentreras till tätorter eller städer, svårare att nå
för landsbygdsbefolkningen.

Föreningslivet spelar ofta en mer betydelsefull roll på landsbygden än i
städerna. By- och sockenstugor och hembygdsgårdar vårdas och förvaltas på
ideell basis. Den kyrkliga verksamheten är oftast väl utvecklad. Nuvarande
skattelagstiftning försvårar emellertid de ideella föreningarnas verksamhet.
Redan vid mycket blygsamma överskott skall dessa tas upp till beskattning.
Vi föreslår därför att ideella föreningars överskott bör vara undantaget beskattning
upp till två basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Det är
dessutom angeläget att föreningarnas verksamhet inte försvåras på grund av
ökad byråkrati.

Kultur är allt det som varje enskild individ värdesätter för sin egen utveckling.
Det är därför viktigt att slå vakt om en kulturell mångfald. På landsbygden
kan en bokklubb eller läsecirkel relativt sett vara mer värdefull än kommunbiblioteket
i centralorten. Mångfald i etern med möjlighet till lokala radiokanaler
- och på sikt även TV-kanaler - ger ett utökat och mer varierat
etermediautbud även på landsbygden.

Små konstgallerier, drivna av privatpersoner, föreningar eller stiftelser,
har större betydelse för landsbygdens kulturliv än stora konstmuseer i tätorterna.
Många konstnärer har valt att bo och verka på landsbygden, eftersom
de där kan finna inspiration i sitt skapande arbete. Konstnärer är fria företagare.
Även deras verksamhet skulle underlättas av ett mer företagarvänligt
skattesystem.

Fler och fler har upptäckt att Sverige är ett attraktivt semestermål. Turismen
har kommit att spela en allt större roll även på landsbygden. Denna
expanderande näring måste tas tillvara. Tidigare var turismen koncentrerad
till stora badorter och fjällanläggningar. Under de senaste åren har det skett

Mot. 1989/90

Jo268

10

en snabb utveckling mot en mera spridd och allsidig turism. Bilturismen
längs de stora allfarlederna och skidturismen till liftar och små stugbyar är
exempel på områden som fått ökad tillströmning av såväl svenska som utländska
turister.

Höjd moms avseende hotell- och restaurangverksamhet, höjda bensinoch
energiskatter och införande av moms på persontransporter och skidliftar
riskerar att kraftigt försämra den svenska turistnäringens konkurrenskraft.
Det finns en uppenbar risk att turisterna vänder Sverige ryggen, till förmån
för andra länder som är billigare.

Vi kan inte acceptera dessa hot mot en expanderande turistnäring. Vi vill
i stället ta tillvara den utvecklingspotential som ryms i turistverksamheten
genom utveckling av turism i områden där den utgör en basnäring. I småskaliga
former runt om i landet kan just denna näringsform utgöra en viktig
komponent i landsbygdens utveckling. Det förutsätter dock att onödiga pålagor
och andra hinder tas bort. En förnuftig och mer småföretagarvänlig
skattepolitik skulle vara till gagn för vidareutveckling av turismen i hela Sverige
och för enskilda människors möjlighet att försörja sig på svensk landsbygd.

En fri konkurrens på likartade villkor är nödvändig för att turismen skall
kunna vidareutvecklas. Därför bör kommunernas engagemang på turismområdet
begränsas.

Många kommuner driver eller subventionerar turismverksamhet. Skattebetalarna
tvingas därigenom bekosta verksamhet som inte primärt är avsedd
för kommuninvånarna. Kommunen driver sällan verksamheten efter marknadsmässiga
principer. Den kommunala inblandningen försämrar förutsättningen
för privata näringsidkare. Konkurrens på lika villkor borde vara en
självklarhet.

7. Utveckla välfärden

Den socialdemokratiska välfärdspolitikens misslyckanden har framstått allt
tydligare under 1980-talet. Den har i allra högsta grad drabbat landsbygden.
Socialdemokraternas storskaliga och kollektivistiska lösningar saknar anpassningsförmåga.
Det tas ringa hänsyn till medborgarnas varierade behov
och önskemål. De dyra - och många gånger dåliga - välfärdslösningarna bekostas
genom ett allt högre skattetryck. Landsbygdsbefolkningen tvingas genom
höga skatter vara med och betala offentlig service som de själva sällan
kan använda.

Rent teoretiskt skulle de kollektivistiska lösningarna kunna fungera i tättbefolkade
områden. Där finns åtminstone kvantitativa förutsättningar att
åstadkomma centralt planerade välfärdslösningar. Befolkningskoncentrationen
är större och dessutom är befolkningstrukturen mer homogen. Socialdemokraterna
har emellertid inte ens i de tättbefolkade regionerna lyckats lösa
välfärden på politisk väg. Sjukvårdsköerna, dagiskrisen och skolkrisen illustrerar
det omöjliga i att på politisk väg administrera fram fungerande välfärdssystem.
En utveckling av välfärden förutsätter att människorna - inte
politikerna och byråkraterna - placeras i centrum.

Mot. 1989/90

Jo268

11

7.1 Ny familjepolitik

Varje barnfamilj skall, enligt vår mening, ha rätt att själv välja den barnomsorgsform
som passar den bäst. Den som är sjuk skall ha rätt att välja läkare.
Den som är gammal skall ha rätt att få en omsorg anpassad till just sina specifika
behov och önskemål. Medborgarna måste med andra ord tillförsäkras
en social service som hela tiden utgår ifrån varje enskild individs speciella
behov och önskemål. Detta fordrar en politisk kursändring. Det är dags att
överge dagens detaljreglerade och centralstyrda välfärdspolitik, och därigenom
öppna dörrarna för individuellt anpassade lösningar.

Den socialdemokratiska familjepolitiken är orättvis. Den ensidiga inriktningen
på stöd till kommunala barndaghem gynnar familjer i tätorter, där
bägge föräldrarna arbetar heltid. Landsbygdsfamiljer missgynnas i motsvarande
utsträckning. På landsbygden saknas många gånger tillräckligt underlag
för kommunala barndaghem, vilket innebär att familjerna själva får lösa
sin barnomsorg. I praktiken innebär detta att familjer på landsbygden via
skattsedeln tvingas bekosta den väl utbyggda kommunala barnomsorgen i
tätorterna och samtidigt bekosta sin egen barnomsorg själva.

Staten tar in arbetsgivaravgifter, som bl.a. består av en barnomsorgsavgift
på 2,2 procent, som sedan via statsbidragen överförs till kommunerna.

Landsbygdskommunerna tvingas ofta betala in mera än vad de får tillbaka.
Uppgifter från 1987 visar t.ex. att Stockholm betalar in 850 milj. kr. i
barnomsorgsavgift och får tillbaka 1 142 milj. kr. i statsbidrag. Sorseleborna
i Västerbotten betalar in dubbelt så mycket som de får tillbaka. Statsbidragssystemet
är så konstruerat att den kommunala verksamheten regleras och
detaljstyrs uppifrån in i minsta detalj. Kommunerna får exempelvis två till
fyra gånger så mycket i statsbidrag för en kommunal daghemsplats som för
en plats i familjedaghem. En plats i ett familjedaghem är betydligt billigare
än en plats i ett kommunalt daghem, men bidragssystemet gör att det blir
dyrare för kommunen att driva familjedaghem. Statsbidrag utgår inte heller
till dagbarn vårdarnas egna barn. Ersättning utgår endast då dagbarnvårdare
tar hand om andras barn.

Barnomsorgsverksamhet som bedrivs mindre än sju timmar per dag missgynnas
av dagens statsbidragssystem. Den deltidsomsorg som drivs i enskild
regi, exempelvis av kyrkan eller någon ideell förening, blir helt lottlös i det
socialdemokratiska barnomsorgslotteriet.

Föräldraförsäkringen är inkomstbaserad, vilket innebär att lågavlönade
får en låg föräldrapenning. Föräldrapenningen kan därför, om den byggs ut
till 18 månader, variera mellan drygt 32 000 kronor och 300 000 kronor. Hur
stort stödet blir är även beroende på om familjen klarar den socialdemokratiska
planeringsmallen. Det gäller att ha så hög inkomst som möjligt åtta månader
före första barnets ankomst. Nästa barn måste komma inom två och
ett halvt år för att samma ekonomiska förutsättningar skall gälla.

I de fall då bägge föräldrarna arbetar i det egna lantbruket utgår oftast
endast garantibeloppet, dvs. 60 kronor per dag, från föräldraförsäkringen.
De som själva tar hand om sina barn under en längre tid drabbas extra hårt,
eftersom de då endast ersätts med garantibeloppet.

Den socialdemokratiska familjepolitiken missgynnar de familjer som har

Mot. 1989/90

Jo268

12

valt att leva och verka på landsbygden. Vi anser att ett vårdnadsbidrag på
15 000 kronor per barn upp till sju år och rätt till avdrag för styrkta barnomsorgkostnader
skall införas. Detta skulle innebära både större rättvisa och
ökad valfrihet för familjerna. Statens stöd skulle gå direkt till familjerna i
stället för till kommunerna.

Det är viktigt att ta hänsyn till familjernas försörjningsbörda. Därför anser
vi att ett avdrag vid den kommunala beskattningen på 15 000 per barn upp
till 18 år - eller 20 års ålder beroende på om barnen går kvar i skolan - skall
införas. Därmed tas större hänsyn till hur många som skall leva på inkomsten,
och ges större möjligheter för familjen att leva på sin lön.

7.2 Trygghet och valfrihet för de äldre

Befolkningsutvecklingen på landsbygden har under en lång tid varit ogynnsam.
Unga människor - i synnerhet unga kvinnor - har valt att lämnna landsbygden.
Medelåldern har höjts och könsfördelningen har blivit allt skevare.

Det vikande befolkningsunderlaget har lett till en försämring av såväl den
sociala som kommersiella servicen. Socialdemokraterna har inte lyckats
åstadkomma en trygg och väl fungerande äldreomsorg. Även på detta område
har det socialdemokratiska synsättet präglats av en övertro på politiska
lösningar. De äldres behov och önskemål har haft underordnad betydelse.
Den politiska styrningen har hämmat utvecklingen. Alternativ till det kommunala
utbudet har - beroende på de detaljreglerade statsbidragen - aldrig
kunnat utvecklas.

På landsbygden är det extra viktigt att äldreomsorgen utgår ifrån de äldres
specifika behov. Det krävs mångfald och flexibilitet. Grannar och anhöriga
skulle mot ersättning kunna svara för hemtjänstservice. Privata hemtjänstföretag
skulle också kunna utvecklas om de fick rimliga ekonomiska villkor.
Små servicehem, gärna i enskild regi, kan vara ett passande alternativ för
många äldre på landsbygden. Även mindre ålderdomshem kan vara ett attraktivt
alternativ.

Lantbrevbärare samt lanthandlare och andra småföretagare skulle kunna
utföra en rad tjänster som i dag i stor utsträckning saknas på landsbygden.
Bankärenden och apoteksservice är endast några exempel på sådan verksamhet.
De kan självklart också utföra tjänster som i dag ingår i det kommunala
servicemonopolet. Det socialdemokratiska monopoltänkandet måste
upphöra.

7.3 God service

Den socialdemokratiska centraliseringspolitiken har lett till en utarmning av
landsbygden. Poststationer har lagts ned. Apotek har försvunnit. Försäkringskassornas
servicekontor har dragits in. Polis- och brandförsvar har centraliserats.
Samtidigt har höga arbetskraftskostnader i kombination med
skattesystemets utformning gjort det allt svårare för små och medelstora
företag att överleva. Landsbygdsbutiker, verkstäder, bensinstationer och
andra serviceföretag på landsbygden har därför lagts ned.

Lanthandlare kan omskapas till moderna och attraktiva servicecentra för
landsbygdens befolkning, och de flesta vardagliga ärenden kan uträttas här.

Mot. 1989/90

Jo268

13

Elementär postservice är tänkbar liksom vissa bankärenden via automater.
Receptfria läkemedel borde också kunna tillhandahållas. En dylik utveckling
provas redan via handelns organisationer och kan utvecklas ytterligare.

7.4 God sjukvård

Dagens stelbenta vårdapparat saknar flexibilitet och anpassningsförmåga.
Sjukvårdsresurserna fördelas inte efter de faktiska vårdbehoven utan genom
en trög politisk hierarki. Medan sjukvårdsköerna växer i storstadsområdena
saknar befolkningen på landsbygden många gånger helt tillgång till läkare
och annan sjukvårdspersonal. Alla medborgare måste tillförsäkras en god
sjukvård. Därför föreslår vi i annan motion att en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring
skall införas. Försäkringen skall ge alla människor - oberoende
av inkomst, bostadsort etc - möjlighet att själva välja sjukvård.

Det finns en läkarbrist på landsbygden. Detta problem kan endast lösas
genom att sjukvårdsmonopolet bryts och genom att skatterna sänks. Men
det behövs dessutom extra stimulans.

Det måste finnas möjlighet till att locka läkare och annan svårrekryterad
sjukvårdspersonal till landsbygden genom att använda olika morötter. Individuell
lönesättning kan vara en tänkbar väg. Privatpraktiserande läkare
som etablerar sig på landsbygden borde erhålla högre ersättningar från försäkringskassan.
Den ökade intagning till läkarlinjen i Umeå som riksdagen
på moderat initiativ beslutade om förbättrar läkarförsörjningen i Norrland,
eftersom de färdigutbildade läkarna ofta väljer att ta anställning i närheten
av den tidigare studieorten.

7.5 Bra utbildning

Sverige har världens dyraste utbildning. De höga utbildningskostnaderna
står dessvärre inte i proportion till utbildningskvaliteten. En svällande skolbyråkrati
kombinerad med politisk detaljreglering har skapat ett onaturligt
högt kostnadsläge. Skolor drivna i enskild regi visar att det är möjligt att
åstadkomma utbildning som är betydligt bättre och samtidigt billigare än den
kommunala utbildningen.

För att uppnå mångfald och valfrihet på skolområdet föreslår vi därför att
bidragen följer elevens val av skola. Ett sådant system kan konstrueras så att
det blir möjligt att bevara mindre skolor på landsbygden, skolor som idag
inte uppfyller myndigheternas stelbenta regler om elevunderlag. Det skulle
vidare skapa bättre förutsättningar för skolor med alternativ pedagogik.

Landsbygdsskolorna har ofta en vidare funktion än skolorna i tätorterna.
Skolan utgör en viktig samlingspunkt. Med friare regler skulle denna funktion
kunna förstärkas. Skolorna skulle i ännu större utsträckning än nu
kunna användas av ideella föreningar, men skolorna skulle även kunna användas
till andra ändamål - biblioteksverksamhet etc.

Formella yrkanden rörande många av de förslag som reses i motionen
återfinns i andra motioner. Vi hänvisar till dessa. I denna motion läggs förslag
om lagändringar. Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma
erforderlig lagtext.

Mot. 1989/90

Jo268

14

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de areella näringarnas betydelse för landsbygdens
utveckling och åtgärder för att underlätta för dessa näringar,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av ett sänkt skattetryck för en levande
landsbygd,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att underlätta bosättning på
landsbygden,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elanvändningens betydelse och de negativa konsekvenserna
av en kärnkraftsavveckling för landsbygden,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av bättre kommunikation på och bilens betydelse
för landsbygden,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om turismens betydelse för landsbygdens utveckling
och åtgärder för att främja turismen,4]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att konkurrensen mellan kommunal och privat
verksamhet, bl.a. inom turistnäringen, måste ske på lika villkor,5]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att utveckla välfärden på
landsbygden.6]

Mot. 1989/90

Jo268

15

Mot. 1989/90

Jo268

Ingegerd Troedsson (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Dahlberg (m)

Gunnar Hökmark (m)

Bo Lundgren (m)

Sojna Rembo (m)

1 1989/90:Sk441

2 1989/90:Bo552

3 1989/90:N472

4 1989/90: Kr524

5 1989/90:Fi518

6 1989/90:So643

Stockholm den 22 januari 1990

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Anders Björck (m)

Rolf Clarkson (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Gullan Lindblad (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

gotmb 99739. Stockholm 1990