En liberal jämställdhetsoffensiv för 2000-talet

Motion 2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 37

Förslag till riksdagsbeslut 38

Liberal offensiv för ökad jämställdhet 41

Liberal feminism 41

Rättvis lön oavsett kön 44

Lönefrågan – en knäckfråga för jämställdheten 44

Offentliga monopol – en kvinnofälla 45

Konkreta åtgärder för att bryta monopolen 47

Bekämpa diskriminering 48

Ökad egenmakt i arbetslivet 49

Arbetstiderna 49

Kvinnors entreprenörskap 50

Kvinnors chefsbefattningar 51

Ett jämställt skattesystem 51

Liberal familjepolitik 52

Du ska bestämma 52

Höj ersättningsnivån i mamma- och pappamånaden 52

Skattereduktion för hushållsnära tjänster 53

En jämställd skola 54

Stoppa mobbning och sexuella trakasserier 54

Jämställdhet – från början till studenten 54

En jämställd högre utbildning 55

Hela lönen, halva makten, delat ansvar – även i försvaret 56

Hälsa och kön 56

Sjukdomar ur ett genusperspektiv 57

Jämställdhet och utseendehets 57

Bryt segregationen för invandrarkvinnor 58

Barnäktenskap 59

Kvinnofrid 60

Kvinnor blir misshandlade av närstående män 60

Ge ökat stöd till brottsoffren 60

Kvinnor som så önskar ska ha rätt att bära tårgas 61

Stoppa handeln med kvinnor 62

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet att angripa de bakomliggande orsakerna till den bristande jämställdheten i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att monopolen inom vård, utbildning och omsorg måste brytas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkreta åtgärder för att bryta de offentliga monopolen inom vård, skola och omsorg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av fler män inom de kvinnodominerade sektorerna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att lönediskrimineringen måste brytas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av bättre lönestatistik och bättre modeller för arbetsvärdering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Arbetsdomstolens handläggning av lönediskrimineringsmål.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om partssammansatta domstolar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att de offentliga arbetsgivarna måste föregå med gott exempel när det gäller rättvisa löner, flexibla arbetstider och inställning till familjeansvar och föräldraledighet.1
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en ny arbetstidslag i syfte att underlätta förhandlingar om förkortad och mer flexibel arbetstid.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om förbättrad arbetsmiljö.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om kompetenskonton.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kvinnors företagande.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kvinnors chefsbefattningar.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ändring i kommunalskattelagen som innebär att resa till och från dagis får räknas in i resan till och från arbetet och därmed berättiga till avdrag.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att kvinnor måste få mer makt över sin vardag.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om barnomsorgspeng.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om generellt barnstöd i kontanter, s.k. barnkonto.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en mer flexibel föräldraförsäkring.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ersättningsnivån i mamma- och pappamånaden.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om skattereduktion för hushållsnära tjänster.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om jämställdheten i skolan.5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om åtgärder mot mobbning.5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om lagstiftning mot sexuella trakasserier.5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om jämställdhet i högskolan.5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kvinnors hälsa.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om könsneutral allmän värnplikt.7
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att stärka invandrarkvinnornas situation.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om lagändring som förhindrar att barnäktenskap som ingåtts utomlands blir giltiga i Sverige.8
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att motverka kvinnomisshandel.9
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att stärka brottsoffrens situation.9
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ändring i 2 § lagen om besöksförbud på så sätt att ”närheten av” ersätts med ”del av kommun som innefattar”.9
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om åtgärder för att beivra överträdelser av besöksförbudet.9
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om elektronisk fotboja.9
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ändring i äktenskapsbalken så att det i vissa fall blir möjligt att jämka bodelningar.8
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av ändrad lagstiftning för att skydda utländska kvinnor som gifter sig med svenska män.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om åtgärder i syfte att förhindra internationell sexhandel med kvinnor och barn.9

1 Yrkande 9 hänvisat till FiU.

2 Yrkande 13 hänvisat till NU.

3 Yrkandena 15 och 21 hänvisade till SkU.

4 Yrkandena 16–20 och 36 hänvisade till SfU.

5 Yrkandena 22–25 hänvisade till UbU.

6 Yrkande 26 hänvisat till SoU.

7 Yrkande 27 hänvisat till FöU.

8 Yrkandena 29 och 35 hänvisade till LU.

9 Yrkandena 30–34 och 37 hänvisade till JuU.

Liberal offensiv för ökad jämställdhet

Liberal feminism

”Att se det könsdiskriminerande mönstret och vilja göra någonting åt det – det är definitionen på att vara feminist”, skriver Lars Leijonborg i antologin Liberal Feminism.

Den liberala jämställdhetspolitiken syftar till ett samhälle där varje person, kvinna som man, har likvärdiga chanser att forma sitt liv som hon eller han själv vill. Liberal jämställdhetspolitik syftar till att göra upp med traditioner som låser fast individer i förlegade könsroller.

Nu behövs en samlad strategi mot de orättvisa kvinnolönerna. Eftersom många departement – bland andra finans, näring, social, utbildning, justitie, arbetsmarknad – är inblandade bör den borgerliga regering som tillträder nästa höst lägga ansvaret för jämställdhetsfrågorna på vice statsministern, som det var när Bengt Westerberg och Mona Sahlin innehade den posten.

En huvudfråga för jämställdheten är kampen mot könsrelaterade löneklyftor och lönediskriminering. Vi identifierar några huvudorsaker till dessa företeelser:

Kvinnors ”förvärvsavbrott” i samband med barnens födelse och uppväxt, inklusive högre andel deltider.
Mäns obenägenhet att dela ansvaret för hem och barn rättvist.

Den låga värderingen av traditionella kvinnoyrken, vilket i sin tur kan sammanhänga med att det huvudsakligen är män som gör denna värdering eftersom det är män som sitter på de flesta maktpositionerna i lönebildningsprocessen.
Monopolarbetsgivare, nämligen kommuner och landsting, dominerar på de kvinnodominerade yrkesområdena.
Möjligheterna att slå ner på direkt lönediskriminering, alltså att en enskild person har lägre lön än andra enbart på grund av sitt kön, har hämmats av juridisk-tekniska problem.

Vi föreslår därför ett fempunktsprogram för att avskaffa orättvisa löneskillnader och lönediskriminering: En plan för att höja underbetalda kvinnogrupper inom offentliga sektorn i kommande avtalsrörelser – Folkpartiets insatser för att höja lönerna för bland annat lärare är ett exempel på ett engagemang som hela det politiska systemet borde dela.

Avmonopolisering av yrkesområden där de flesta kvinnor är verksamma – vård, omsorg och skola. Folkpartiet avvisar såväl den gällande stopplagen för privata sjukhus som den aviserade på skolområdet, liksom alla de andra bestämmelser som motverkar tillkomsten av fler alternativ inom den offentliga sektorns serviceutbud.
Storsatsning på fler småföretag och särskilda åtgärder för att främja kvinnligt företagande. Punkten har naturligtvis ett starkt samband med den föregående. Många kvinnliga entreprenörer stoppas för att deras affärsidéer ligger på ett mer eller mindre monopoliserat område. Ett av flera långsiktiga syften med ett omfattande kvinnligt småföretagande är att det ska leda till att det också blir fler kvinnor i ledningarna för de stora företagen, vilket kan ha sin betydelse i värderingen av kvinnors insatser i arbetslivet. Sverige ligger sämre till än de flesta jämförbara länder när det gäller kvinnor i toppositioner i näringslivet.
Sänkt skatt på hushållstjänster. Om kraven hemifrån blir mindre stressande borde det vara lika bra för både män och kvinnor, men som verkligheten ser ut blir kvinnorna de relativa vinnarna. Det kan till exempel innebära att några kvinnor i arbetslivet inte anser sig behöva gå ner till deltid, vilket är bra för att motverka könsbetingade löneklyftor.
Familjerna behöver uppenbarligen ytterligare stimulans för att papporna ska utnyttja en större del av föräldraledigheten. Det är bra att regeringen nu lovat höja taket i försäkringen. Vi föreslår att riksdagen dessutom beslutar att återgå till det system som gällde från början, nämligen att ersättningen för de ”öronmärkta” mamma- och pappamånaderna är högre än för de övriga. Vi föreslår att nivån i dessa månader höjs från 80 till 95 procent.
Arbetsdomstolens roll i lönediskrimineringsmål måste ses över. Det faktum att Jämställdhetsombudsmannen misslyckats att bevisa sin sak i de flesta fall kan naturligtvis ha många orsaker, men vi finner det principiellt tveksamt att det är en partssammansatt domstol som dömer i dessa ärenden. Facket och arbetsgivarna har ju båda skrivit under de avtal under vilka diskrimineringen pågår. Mycket talar för att dessa ärenden istället borde behandlas i vanliga domstolar.

Liberalismen har en lång tradition på jämställdhetsområdet. Den liberale filosofen John Stuart Mill skrev tillsammans med Harriet Taylor på 1860-talet: ”Ingen klass har någonsin varit så förtryckt som kvinnorna.” Trots att det har gått nästan 150 år är detta tyvärr långt ifrån en osanning. Även om Sverige många gånger utmålas som ett jämställt föregångsland återstår mycket att göra. I teorin faller både män och kvinnor offer för bristen på jämställdhet, men i praktiken är kvinnorna förlorarna. Sverige är fortfarande ett manssamhälle, i det avseendet att mannen sätts som norm. Även om åtskilliga män och kvinnor lever i förhållanden på lika villkor, är arbetsmarknaden och välfärdssystemen anpassade efter de traditionella könsrollerna.

Jämställdhet berör självklart både kvinnor och män och kan bara skapas genom ett samspel mellan bägge könen. Men bristen på jämställdhet slår idag, liksom den gjort genom hela historien, hårdast mot kvinnorna. Och därför arbetar Folkpartiet med jämställdhetsfrågan utifrån ett feministiskt perspektiv. ”Liberala feminister ser mönstren i samhället, men utgår från individen. Liberal feminism är en feminism för moderna människor, en feminism för kvinnor och män som vill bekämpa det förtryckande manssamhället tillsammans”, fortsätter Lars Leijonborg i samma bok.

När Folkpartiet talar om en jämställdhetsoffensiv menar vi att de bakomliggande orsakerna till varför kvinnor och män inte behandlas lika måste angripas först. Vi menar att orsaken till orättvisa löner, diskriminering, kvinnors underrepresentation när det gäller högre befattningar, inom både politik och näringsliv, är att arbetsmarknaden är organiserad och anpassad efter en mall där kvinnor är de som stannar hemma med barn och tar huvudansvar för hem och familj. Männen är de som jobbar heltid, kvinnorna deltid. Mammor utnyttjar föräldraförsäkringen, medan pappor låter bli. Resultatet påverkar alla kvinnor, även de som inte har barn. Kvinnor behandlas som utbytbara, medan männen ses som oersättliga. Utom i köket. Där är rollerna ombytta, kvinnan oersättlig och mannen utbytbar.

Män likaväl som kvinnor styrs till en stor del i sitt beteende av det som forskningen brukar kalla för genuskontrakt. Detta oskrivna ”kontrakt” mellan kvinnor och män avser en socialt och historiskt nedärvd relation mellan könen. Kontraktet skapar i varje samhälle vissa mönster och roller för individerna. I Sverige som i de flesta andra länder medför kontraktet att kvinnorna får huvudansvaret för barn och hemarbete och männen får huvudansvaret för yrkesarbetet.

Den könssegregering som vi ser i samhället och som oftast innebär en bättre position för män än för kvinnor är ett resultat av genuskontraktet och leder till konflikter såväl i samhället som hos kvinnorna själva. Detta är en bild som bekräftas av genusforskare som bl a Maud Landby Eduards och Yvonne Hirdman och Carin Holmberg.

Att betrakta kvinnors underordning i samhället som ett resultat av kvinnors egna bristande resurser snarare än en fråga om demokrati, maktfördelning och styrning, leder felaktigt till att ansvaret för kvinnors tillkortakommanden läggs på kvinnorna själva snarare än på systemet.

Kvinnor följer ofta två sociala bestämningar i sina liv: att lönearbeta och att föda och ta hand om barn. Det innebär att de ofta försöker förena motstridiga krav. Lösningen på denna konflikt blir deltidsarbete. Svenska kvinnor arbetar mycket – men de arbetar också väldigt mycket deltid. Svenska män arbetar också mycket – men heltid – trots att barn och hemarbete i praktiken även borde vara deras ansvar lika mycket som kvinnornas, givet en jämlikhetsprincip.

Deltidsarbete har givetvis många fördelar. Många gånger kan det vara enda sättet att förena yrkesarbete med föräldraskap, men det innebär också att kvinnor blir ekonomiskt beroende av sina män och att deras deltidsarbete blir en förutsättning för männens heltidsarbete. Det gäller i synnerhet för småbarnsfamiljer. Kvinnans deltidsarbete blir det x som löser ut ekvationen därför att mannens heltid är en konstant. Kvinnor som kräver delat ansvar för barnen kan lätt uppfattas som ett hinder för männens heltida förvärvsarbete. Denna balansgång skapar många gånger också ständigt dåligt samvete hos kvinnor för att de inte hinner med alla omgivningens krav trots alla de uppoffringar de ändå i praktiken gör. Deras dåliga samvete handlar i realiteten om samhällets könssegregering – inte om de enskilda kvinnornas brister. Notabelt är att äktenskap utgör en positiv faktor för männens löne- och karriärutveckling medan det är en negativ faktor för kvinnor.

Kvinnors möjligheter att nå framgång på arbetsmarknaden är begränsade så länge det praktiska ansvaret för hushåll och barn åligger kvinnorna – och inte delas med männen. En jämnare fördelning av den praktiska omsorgen av hemarbete och ansvar för barn skulle innebära en jämnare fördelning av yrkesavbrotten mellan kvinnor och män och därmed öka kvinnors möjlighet att nå jämställdhet med männen på arbetsmarknaden.

Vår tids liberala feminism riktar strålkastarljuset mot kvinnors makt och inflytande. Kvinnor måste i praktiken ha mer makt över sitt eget vardagsliv, makt över sitt arbetsliv, makt över sin tid och över sin ekonomi. Makt över sin kropp och över sin själ. På samma sätt som män har. Såväl kvinnor som män måste själva få makten över sitt familjeliv. Delad makt och delat ansvar på jobbet förutsätter delad makt och delat ansvarstagande i hemmet. Jämställdhet innebär lika tillgång till makten även i barnkammaren. Att fullt ut få möjligheten att som jämbördig partner dela ansvar, närhet och lycka med barnen är den främsta arenan för männens frigörelse från gamla könsroller.

Detta liberala arbete kommer i hög grad att ske i konfrontation mot de socialistiska jämställdhetsivrare som anser att vägen till kvinnans frigörelse går genom mer makt åt staten snarare än genom mer makt åt kvinnorna själva.

Monopolsituationen inom vård, omsorg och utbildning som hindrar åtskilliga kvinnor från att välja arbetsgivare och starta egen verksamhet måste brytas. På så sätt skulle fler traditionella kvinnoyrken kunna bli bättre betalda och kvinnors valfrihet öka. Kvinnor måste få mer makt över sitt vardagsliv. Kvinnor och män som förenar föräldrarollerna med yrkesarbete och slits mellan hem och arbete måste få mer makt över sin vardag genom en ny flexibel familjepolitik.

Men lönediskrimineringen, som innebär att kvinnor och män får olika lön för likvärdigt arbete, måste övervinnas. Att föra kampen för ökad jämställdhet genom att föra talan i domstol kan vara ett värdefullt verktyg i enskilda fall, men har hittills inte resulterat i några imponerande resultat för kvinnors lönesituation generellt.

Våldet mot kvinnor måste tas på största allvar och brottsoffret skyddas från upprepade kränkningar. Men polisen och rättsväsendet lyckas inte med uppgiften att garantera hotade kvinnors säkerhet. Unga flickor möts av en tuff och krävande attityd redan under de första skolåren, där kraven på utseende och sätt att vara är bestämda redan från början. Så skulle det inte behöva vara. Kvinnors vardag påverkas av politiska beslut. I denna motion presenterar Folkpartiet en rad förslag till åtgärder som om de fick gehör av en majoritet av riksdagens ledamöter skulle kunna leda till en radikalt ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

Rättvis lön oavsett kön

Lönefrågan – en knäckfråga för jämställdheten

Vi föreslår ett sexpunktsprogram mot orättvisa kvinnolöner.

Plan för att höja underbetalda kvinnogrupper inom offentliga sektorn i kommande avtalsrörelser – Folkpartiets insatser för att höja lönerna för bland annat lärare är ett exempel på ett engagemang som hela det politiska systemet borde dela.
Avmonopolisering av yrkesområden där de flesta kvinnor är verksamma – vård, omsorg och skola. Folkpartiet avvisar såväl den gällande stopplagen för privata sjukhus som den aviserade på skolområdet, liksom alla de andra bestämmelser som motverkar tillkomsten av fler alternativ inom den offentliga sektorns serviceutbud.
Storsatsning på fler småföretag och särskilda åtgärder för att främja kvinnligt företagande. Punkten har naturligtvis ett starkt samband med den föregående. Många kvinnliga entreprenörer stoppas för att deras affärsidéer ligger på ett mer eller mindre monopoliserat område. Ett av flera långsiktiga syften med ett omfattande kvinnligt småföretagande är att det ska leda till att det också blir fler kvinnor i ledningarna för de stora företagen, vilket kan ha sin betydelse i värderingen av kvinnors insatser i arbetslivet. Sverige ligger sämre till än de flesta jämförbara länder när det gäller kvinnor i toppositioner i näringslivet.
Sänkt skatt på hushållstjänster. Om kraven hemifrån blir mindre stressande borde det vara lika bra för både män och kvinnor, men som verkligheten ser ut blir kvinnorna de relativa vinnarna. Det kan till exempel innebära att några kvinnor i arbetslivet inte anser sig behöva gå ner till deltid, vilket är bra för att motverka könsbetingade löneklyftor.
Familjerna behöver uppenbarligen ytterligare stimulans för att papporna ska utnyttja en större del av föräldraledigheten. Det är bra att regeringen nu lovat höja taket i försäkringen. Vi föreslår att riksdagen dessutom beslutar att återgå till det system som gällde från början, nämligen att ersättningen för de ”öronmärkta” mamma- och pappamånaderna är högre än för de övriga. Vi föreslår att nivån i dessa månader höjs från 80 till 90 procent.
Arbetsdomstolens roll i lönediskrimineringsmål måste ses över. Det faktum att Jämställdhetsombudsmannen misslyckats att bevisa sin sak i de flesta fall kan naturligtvis ha många orsaker, men vi finner det principiellt tveksamt att det är en partssammansatt domstol som dömer i dessa ärenden. Facket och arbetsgivarna har ju båda skrivit under de avtal under vilka diskrimineringen pågår. Mycket talar för att dessa ärenden istället borde behandlas i vanliga domstolar.

Det faktum att kvinnors underordning ännu idag på 2000-talet syns i lönekuvertet reser många frågor som måste besvaras. På vad sätt skiljer sig kvinnors och mäns arbetsuppgifter och arbetsmarknad åt? Värderas kvinnors och mäns arbete lika mycket? De riktigt stora löneskillnaderna beror främst på att kvinnorna finns i de underbetalda sektorerna, på lägre positioner och att de arbetar deltid.

Offentliga monopol – en kvinnofälla

I Sverige är ungefär 30 procent av arbetskraften anställd i offentlig sektor. De flesta är kvinnor. Inom vården är 90 procent av all personal kvinnor. Dessa kvinnor ser till att välfärden fungerar, men de får långt ifrån den lön de förtjänar. Alla dessa är anställda av politiker, samma makthavare som pläderar för ökad jämställdhet, men när det handlar om att sätta lön inom den egna verksamheten finns det uppenbart ingenting kvar av retoriken. När Folkpartiet för tre år sedan tog strid för höjda lärarlöner inom Kommunförbundet stod partiet ensamt. Det är monopolsituation inom den offentliga sektorn som håller lönerna nere. Problemet med de orättvisa lönerna inom vård, utbildning och omsorg får livslånga konsekvenser för kvinnorna, i form av minskat utrymme för sparande och pensionssparande, sämre möjligheter att äga sin bostad, svårare att få krediter och slutligen påverkar det pensionsnivåerna negativt. Mätt i livslön uppgår löneskillnaderna till mycket stora belopp.

Debattörer på vänsterkanten har ofta påpekat att det är högre värderat att vårda maskiner än människor. Men det är just denna vänsterfalang som under årens lopp utgjort ett reellt hinder för till exempel barnmorskor, som därmed måste vara anställda i landstinget medan medicintekniker kan slå upp tidningen på lunchrasten och hitta platsannonser från tio arbetsgivare, som han kan välja att söka jobb hos. Fler än en arbetsgivare ökar möjligheten för den arbetssökande/anställde att påverka lön, arbetstid och arbetsvillkor. Att bryta monopolen handlar om att ifrågasätta gamla socialdemokratiska påståenden som att det inte får ”löna sig” att vårda andra och ingen ska ”sko sig” på andras sjukdom. Men vad det innebär är att man berövar vanliga yrkesgrupper, t.ex. sjuksköterskor, möjligheten att välja arbetsgivare (såvida de inte vill bege sig till Norge), att konkurrera med sin specialistkompetens eller att tillsammans med kollegor starta och driva en egen verksamhet på vettiga ekonomiska villkor. Även inom arbetarrörelsens egna led har denna ordning börjat ifrågasättas. Till Kommunals kongress våren 2001 fanns ett förslag om att förbundet skulle se positivt på en reformering av den offentliga sektorns monopolsituation, men förslaget fick dras tillbaka efter omfattande protester från traditionalisterna inom rörelsen.

Utifrån liberalt perspektiv är det helt avgörande för kvinnornas lönesättning och arbetsmarknad att åstadkomma ett maktskifte så att socialdemokratisk dogmatik och facklig retorik inte längre tillåts sätta käppar i hjulen för det praktiska konkreta jämställdhetsarbetet. Monopolen inom vård, utbildning och omsorg måste brytas. Genom konkurrens mellan arbetsgivarna kan lönenivåerna inom de kvinnodominerade yrkena höjas. Detta är inget teoretiskt tankeexperiment utan kan till exempel illustreras med sjuksköterskornas situation. När kommuner och landsting började anlita bemanningsföretag började lönenivåerna stiga. Plötsligt öppnade sig en marknad även för kvinnors traditionella yrken. Det har även i vissa delar av vårt land blivit mer fart på sjuksköterskornas löneutveckling, tack vare att landstingens monopol som arbetsgivare har brutits. Folkpartiet liberalerna har tillsammans med andra borgerliga partier arbetat för att fler vårdgivare ska släppas fram.

Kvinnors arbetsmarknad skulle bli betydligt tryggare om de, inom de yrken där de är överrepresenterade, tilläts förverkliga sina idéer. Släpps kvinnlig skaparkraft loss leder det till bättre kvalitet för barn, sjuka och gamla genom att dessa ges möjlighet att välja den typ av service, omsorg eller utbildning som passar dem själva bäst. Det leder till lägre kostnader för skattebetalarna och det utvecklar den offentligt finansierade servicen.

Konkreta åtgärder för att bryta monopolen

För att vårdanställda ska få möjlighet att förverkliga egna idéer om verksamhet i egen regi måste monopolet inom vården brytas upp.

All öppenvård bör konkurrensutsättas för att på det sättet dels öka effektiviteten, dels för att underlätta för privata alternativ att få större utrymme. I de tre storstadsregionerna, där Folkpartiet sedan valet 1998 sitter i olika majoritetskoalitioner, har arbetet på att förnya vården intensifierats. För att främja tillväxten av privatpraktiserande läkare även i framtiden är det viktigt att det finns möjlighet för privatpraktiserande läkare med specialistkompetens att överlåta sin praktik till en annan läkare med samma eller likartad specialistkompetens. Denna rätt fanns tidigare men avskaffades av Socialdemokraterna. Vi vill återinföra denna möjlighet för de privata specialistläkarna.

Remisstvånget motverkar tillgängligheten för patienterna och fyller heller ingen stor funktion men verkar hindrande för den privata vården. Det finns flera exempel där socialdemokratiskt styrda landsting har använt remisskravet i motverkande syfte för de privata vårdgivarna. Det bör därför snarast avskaffas.

Återinför etableringsfrihet för privata allmänläkare, det ökar valfriheten för både läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal förutom patienterna.

Den fria etableringsrätten skall förutom allmänläkare även omfatta sjukgymnaster, geriatriker, barnläkare, gynekologer och barnmorskor.

F-skattsedel åt alla! Dagens regelverk om F-skattsedel är ett hinder för sjuksköterskor, dagbarnvårdare, sjukgymnaster osv att starta eget. Det beror på att vid bedömningen av om F-skattsedel skall ges hänsyn tas till hur många uppdragsgivare som finns för tjänsten. Oftast finns i detta fall endast två: landstingen och kommunen. Regelverket måste ändras.
Öka möjligheterna för friskolor! Folkpartiet har länge kämpat för alternativen inom skolan. Den borgerliga regeringen i början av 1990-talet innebar en frihetsrevolution för skol- och utbildningssektorn. Men regeringen har sedan dess arbetat intensivt för att hindra denna utveckling. Regeringen har nyligen i en lagrådsremiss föreslagit att varje kommun skall inrätta en nämnd med kommunrepresentanter som ska fatta beslut om etablering av friskolor. Folkpartiet kräver istället en lagstiftning som utformas så att kommunalt godtycke inte tillåts vara avgörande för om en fristående skola ska godkännas, och reglerna för ekonomisk ersättning måste bli så tydliga att skilda tolkningar i kommunerna inte är möjliga.
Inför etableringsfrihet i barnomsorgen. Det ger givetvis större vardagsmakt för småbarnsföräldrarna men är avgörande för att släppa loss idéer, skaparkraft och nya organisatoriska lösningar för barnomsorgspersonalen. Den stora satsning som nu ska ske på pedagogisk förskola måste kombineras med att ge goda möjligheter för förskollärare och annan barnomsorgspersonal att erbjuda förskoleverksamhet i annan regi än kommunens.

Bekämpa diskriminering

Lönediskriminering, som innebär att kvinnor och män får olika lön för lika eller likvärdigt arbete, måste övervinnas. För att bryta lönediskrimineringen behövs ändamålsenliga metoder såsom lönestatistik och bättre modeller för arbetsvärdering. Genom sådana verktyg kan diskriminerande löneskillnader synliggöras. Den första jämställdhetslagen infördes av en borgerlig regering 1980 och har sedan dess skärpts på flera punkter.

Lagen består av tre delar, nämligen regler om aktiva jämställdhetsåtgärder, regler om diskrimineringsförbud samt regler om tillsyn av lagens efterlevnad genom en jämställdhetsombudsman, en jämställdhetsnämnd och bestämmelser om rättegångar. Att föra kampen för ökad jämställdhet genom att föra talan i domstol kan vara ett värdefullt verktyg i enskilda fall, men har hittills inte resulterat i några imponerande resultat för kvinnors lönesituation. I flera fall har JämO förlorat mål i Arbetsdomstolen eftersom domstolen inte ansett att exempelvis barnmorskornas lägre löner i förhållande till medicinteknikernas varit könsdiskriminerande utan haft andra orsaker.

Folkpartiet har kommit till slutsatsen att jämställdhetslagen bör ses över och att rättegångar i diskrimineringstvister bör handläggas av allmänna domstolar istället för av Arbetsdomstolen (AD). AD är partssammansatt och facket och arbetsgivarna, som har ett stort ansvar för den rådande lönesituationen, har ett gemensamt intresse att försvara de avtal som resulterat i den nuvarande lönestrukturen.

Undersökningar från bl.a. Jusek visar att kvinnor och män som utför samma arbete på samma arbetsplats kan ha stora löneskillnader, som inte kan motiveras med juridiskt hållbara sakliga argument. Nyutexaminerade kvinnor inom de juridiska och ekonomiska områdena har t.ex. lägre ingångslöner än deras manliga jämnåriga kollegor. Under senare tid har detta missförhållande uppmärksammats även inom Regeringskansliet.

En del av förklaringarna bakom kvinnors lägre löner kan i bland vara faktorer som sakligt sett berättigar löneskillnader. Om en person till exempel väljer att gå ner i arbetstid och arbeta deltid är det ett berättigat skäl till att ge denne lägre lön och kanske också att gå förbi denna när högre tjänster ska tillsättas. Men denna lägre lön drabbar också kvinnor som jobbar heltid, och som varken har varit föräldralediga eller ens kommer att vara det. I dessa fall av löneskillnader handlar det om ren diskriminering och då kan jämställdhetslagen vara ett verktyg för att komma till rätta med diskriminering mot enskilda kvinnor.

Det faktum att kvinnor, i högre grad än män, väljer att arbeta mindre än heltid är ofta ett uttryck för att traditionella könsroller till stor del lever kvar. Eftersom löneskillnaderna i dessa fall bygger på att kvinnor arbetar deltid etc kan löneskillnaderna sakligt förklaras. För att komma till rätta med denna problematik handlar det om att gå på djupet med orsakerna till deltidsarbetet.

Den ena sidan är det faktum att i första hand den offentliga sektorn organiserat arbetet utifrån tankemönstret att personalen ska vara sådan att den har huvudansvar för hem och barn och att förvärvsarbetet måste anpassas efter detta. Deltidstjänster och låg grad av inflytande över och ansvar för arbetets utförande är därför norm. Detta i sin tur utnyttjas på ett otillbörligt sätt, främst inom vården och äldreomsorgen, för att låta personalen anpassa sig till arbetsgivarens behov av deras arbetstimmar. Detta är en fråga som vänstermajoriteten i riksdagen uppmärksammar och vill åtgärda, men uppenbart ideologiskt förblindade ser de inte att det är deras egna partikamrater i kommuner och landsting som är ansvariga. Kommuner och landsting, såväl som staten, måste bli avsevärt anständigare som arbetsgivare. Det främsta sättet att tvinga fram detta är uppenbart att deras verksamheter utsätts för konkurrens.

Den andra sidan av deltidsarbetet är det enkla faktum att fortfarande har kvinnan i normalfallet huvudansvaret för hem och barn vid sidan av förvärvsarbete. För många kvinnor är det omöjligt att kombinera detta ansvar med ett heltidsarbete. Detta handlar sannerligen inte bara om småbarnsmånaderna där kvinnor ammar utan om kvinnor i alla åldrar, med barn i alla åldrar.

Det är beklagligt att erfarenhet från föräldraledighet inte värderas utan straffar sig i lönekuvertet. Och det är ännu mer anmärkningsvärt att alla kvinnor, i alla åldrar, oavsett om de har barn eller inte, bestraffas med lägre lön enbart för att de har den kollektiva tillhörigheten att de är kvinnor och därmed har den kollektiva förmågan att föda barn.

Av den anledningen är det angeläget att frågor om pappaledighet, ökad valfrihet och möjlighet att köpa hushållstjänster till rimliga priser sätts högt på den politiska dagordningen för att kunna utjämna mäns och kvinnors förutsättningar på arbetsmarknaden. Den dagen mammor och pappor delar mera lika på föräldraledigheten och på det därefter flera decennier långa vardagsansvaret för barn kommer med all sannolikhet lönestatistiken att se annorlunda ut.

Därför var pappamånaden en viktig signal till landets arbetsgivare: både kvinnor och män har rätt att stanna hemma hos sina barn.

Ökad egenmakt i arbetslivet

Arbetstiderna

Stressen i arbetslivet har generellt sett ökat. Vi vet att stressen tenderar att slå hårdast mot kvinnor. Enligt en rapport från TCO, ”De styrda och De fria – Den tudelade tjänstesektorn”, från år 2000 visar det sig att deltidsarbetande upplever sig vara mer styrda än heltidsarbetande. Uppdelning i ”de fria” och ”de styrda” tar sin utgångspunkt i hur mycket inflytande tjänstemännen upplever sig ha över sin arbetssituation. Rapporten visar också att de som befinner sig långt ned i hierarkierna är mer styrda än de med högre befattningar och att de styrda känner sig mer stressade och pressade än de tjänstemän som tillhör den grupp som har möjlighet att påverka sin egen arbetssituation. Kvinnorna är starkt överrepresenterade i gruppen ”de styrda”, medan det finns fler män i gruppen ”de fria”. Fördelarna med ett större inflytande över arbetet är inte bara en vinst för kvinnorna själva, utan en vinst för samhället i stort, då detta leder till en ökad tillfredsställelse över arbetet, bättre hälsa och mindre upplevd negativ stress.

För oss liberaler är en viktig strategi för att stävja den negativa stressen att stärka de enskilda arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden. Vi anser därför att den enskildes makt över arbetstiden måste stärkas. Detta är mycket viktigt för att kunna hantera över- och underbelastning utan att drabbas av negativ stress. Många föräldrar befinner sig i en situation där tidsekvationen inte går ihop. Men i de allra flesta fall är det kvinnorna som tar konsekvensen av detta och går ner i arbetstid för att kunna hämta barnen på dagis eller skjutsa till olika fritidsaktiviteter. Problemställningen är som så ofta dubbel, kvinnan med ansvaret för hemmafronten skulle behöva en mer flexibel arbetssituation men har i stället den mera stelbenta arbetsorganisationen och de fasta arbetstiderna medan män oftare har ett större inflytande över arbetssituationen men mindre behov av det.

Kvinnor löser ekvationen med deltidsarbete. Männen, som ofta tjänar bättre än kvinnorna, fortsätter att jobba heltid och övertid. Med mer flexibla arbetstider och större möjlighet till egen arbetsplanering skulle de kvinnor som önskar kunna öka sin arbetstid. Även med delat ansvar kvarstår ju behovet att kunna styra sin egen tid.

Vi är övertygade om att en lagstiftning där de anställda och de förhandlande parterna tvingas till en generell arbetstidsförkortning inte är en lösning på problemet. Det skulle snarare förstora det. Att minska arbetstiden för alla ökar inte valfriheten för den enskilda individen. Det ökar inte möjligheten för var och en att styra sitt liv. Det skulle snarare minska möjligheterna, särskilt för dem som redan nu finns i styrda verksamheter. Samtidigt minskar välståndet vid en arbetstidsförkortning och därmed möjligheten att finansiera vård och skola. Detta drabbar intill den dag fullständig jämställdhet uppnåtts kvinnor hårdare än män.

Vi liberaler kräver i stället en ny arbetstidslag med syfte att underlätta förhandlingar om förkortad och mer flexibel arbetstid. Samtidigt är det viktigt att lagstiftningen utformas på ett sätt så att de anställda som vill arbeta mer ges möjlighet till det.

Kvinnors entreprenörskap

Idag startas nästan vart tredje företag av en kvinna. Av samtliga nystartade företag inom tjänstenäringarna startades 32 procent av kvinnor. Motsvarande siffra inom industrinäringarna var 12 procent. Företagandet har minskat på senare tid, vilket är mycket allvarligt. Fler företagare och fler blomstrande småföretag är den bästa försäkringen i osäkra ekonomiska tider.

En huvudorsak till att inte fler kvinnor finns representerade i statistiken är den monopolsituation som råder inom vård, utbildning och omsorg och som innebär att det i praktiken råder näringsförbud för många kvinnor. För oss liberaler är det självklart att det måste bli lättare för de kvinnor som vill att starta företag och driva företag. Sverige har inte råd att vara utan den kompetens som kvinnor besitter. Företagarklimatet måste radikalt förbättras, och regelverket måste förenklas för att stimulera ökat företagande i Sverige. (Se förslagen i Folkpartiets företagarmotion.)

Kvinnors chefsbefattningar

Sverige har fått internationell kritik när det gäller antalet kvinnliga chefer i näringslivet. Om fler kvinnor fick chansen att starta och driva företag skulle förebilderna bli fler och fler kvinnor skulle kunna rekryteras till högre positioner inom näringslivet. Det kommer naturligtvis att ta några år tills det får ordentligt genomslag, men desto viktigare är det att stimulera så att fler kvinnor kan bli småföretagare.

Inom en rad traditionella kvinnliga yrken i den offentliga sektorn, till exempel inom vården, finns det idag många kvinnliga chefer på ”mellannivå”. Valet av terminologi kan i vissa fall vara förledande och bidra till att inte uppvärdera det kvinnliga ledarskapet. ”Hemtjänstassistent” är exempelvis en chefsbefattning inom hemtjänsten som skulle kunna bytas ut mot ordet hemtjänstchef. Det finns faktiskt kvinnliga ”mellanchefer” att rekrytera till högre befattningar. Kvinnor måste synliggöras och uppmärksamma när högre tjänstebefattningar diskuteras. Detta bör ingå i en plan för att höja löner i den offentliga sektorn.

Ett jämställt skattesystem

Dagens skattesystem är uppbyggt med mannen som norm. Sambeskattningen i förmögenhetsbeskattningen är ett exempel. Det principiella argumentet för att avskaffa den föråldrade sambeskattningen gäller än idag. Argumentet är att vi alla har rätt att betraktas som individer, och detta måste ur ett liberalt hänseende även gälla skattskyldigheten. Rättigheter och skyldigheter gentemot samhället måste enligt vårt synsätt vara individuella. Det finns långa listor med exempel på detta men vi tar här upp några specifika exempel.

Reglerna för utfärdande av F-skattsedel är som de är utformade idag alldeles för krångliga och utgör ett hinder för de kvinnor som vill bli småföretagare i tjänstesektorn. Vårt förslag är att alla som vill bör få F-skattsedel.

Fler jobb skulle skapas i den privata tjänstesektorn om det höga skattetrycket sänktes. Sänkta arbetsgivaravgifter med fem procentenheter skulle sänka kostnaderna för anställningar i den sektor där merparten av de nya jobben finns och i de verksamheter där kvinnor besitter stor erfarenhet och kompetens.

För många småbarnsföräldrar, i synnerhet kvinnor, är hämtning och lämning på dagis eller hos dagmamma en del av resan till och från arbetet. När restidsvinst och behov av bil bedöms får detta stopp inte räknas in. Det gör att många småbarnsföräldrar, de som kanske är mest i behov av bilen till och från sitt arbete, inte blir berättigade till reseavdrag. Enligt vår mening är detta en otidsenlig syn på vad som är en arbetsresa, och bör ändras. Vi liberaler vill vidare se sänkt skatt på arbete, minskade skattekilar och marginaleffekter samt förbättrade möjligheter för barnfamiljer att forma sin vardag som det passar dem själva bäst.

Liberal familjepolitik

Du ska bestämma

Mycket av dagens familjepolitik och barnomsorgspolitik förvägrar faktiskt kvinnor den makt över sin vardag, som för så många män är en självklarhet. De socialistiska feministerna pläderar för att politikerna ska ha makten och möjligheterna att bestämma över de resurser som kvinnor och män behöver för att kombinera jobb och barn.

Från högerhåll framförs förslag som är inspirerade av tanken om att kvinnan vill vara hemma, eller reformer som i praktiken skulle leda till att endast den som har lägst lön, vilket oftast är kvinnan, har råd att vara hemma.

Den liberala ambitionen är istället att det är kvinnorna själva som ska bestämma. Folkpartiet förespråkar en skattefinansiering av barnomsorg och äldrevård. Det är en grundläggande förutsättning för att kvinnor ska kunna finnas med på arbetsmarknaden på någorlunda likvärdiga villkor, och det är en nödvändig förutsättning för att servicen ska utges efter behov, ej betalningsförmåga. Men en skattefinansiering av omsorgen behöver inte betyda att kommuner och landsting med automatik måste vara de som producerar och politiker de som styr över hur resurserna exakt används.

Vi liberaler ser framför allt tre viktiga områden gällande familjepolitiken. För det första barnomsorgspeng; en peng som kan användas till att finansiera den barnomsorg man själv önskar. För det andra; ett generellt barnstöd i kontanter, vi kallar det barnkonto, som inte blir större eller mindre beroende av hur man väljer att utnyttja det. För det tredje: en mer flexibel föräldraförsäkring som kan användas även till att till exempel betala någon annan för barntillsynen.

Höj ersättningsnivån i mamma- och pappamånaden

Ett barn har rätt till sina båda föräldrar. Mamma- och pappamånaden har i detta sammanhang varit och är fortfarande ett viktigt instrument. Enligt Riksförsäkringsverkets siffror från år 2000 användes 12,4 procent av antalet utbetalda föräldrapenningsdagar av män, jämfört med 87,6 procent kvinnor. Av dem som under år 2000 någon gång tog ut föräldrapenningsdagar var 37,7 procent män jämfört med 62,3 procent kvinnor.

Det är, som siffrorna visar, en stark obalans i uttaget av föräldraförsäkringen. Samtidigt är det viktigt att påpeka att fler pappor idag tar ut föräldraledighet än före införandet av mamma- och pappamånad. För oss liberaler är det oerhört viktigt att fler män tar större ansvar för sina barn. Könsrollerna måste brytas underifrån och med praktisk handling. Vi måste ge människor instrument att själva kunna bestämma. Vem som stannar hemma med barnen är också ett ekonomiskt beslut. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor leder till att det oftast blir kvinnan som stannar hemma en större del av tiden. Detta leder i sin tur till att kvinnolönerna dras ner. Detta mönster måste brytas.

Folkpartiet liberalerna vill därför återinföra höjd ersättningsnivå till 90 procent i mamma- och pappamånaden.

För att ”vanliga” kvinnor och män utan stora egna inkomster ska kunna få makt och möjlighet att själva bestämma mer, krävs det att skattefinansieringen som går till barnomsorgen medföljer till den barnomsorg föräldrarna vill ha. Det kan till exempel vara ett föräldrakooperativt daghem eller barntillsyn på kvällen i stället för på förmiddagen, om man har andra arbetstider. Från socialistiskt håll har detta mött motstånd. Den socialistiska utgångspunkten är att det ska vara politikerna som har makten över resurserna, och inte de enskilda individerna. I dagens samhälle är det endast de riktigt välbeställda som har råd med andra tjänster än den kommunala barnomsorgen. ”Mer tid för barnen” handlar för socialistiska feminister enbart om förkortad arbetstid, aldrig om möjligheten att köpa till exempel hushållstjänster eller om snabbare resor till och från arbetet.

Skattereduktion för hushållsnära tjänster

Folkpartiet anser att skattereduktion för hushållsnära tjänster är en viktig reform för att kvinnor och män ska kunna kombinera jobb med ansvar för barn och familj. Familjepolitiken måste syfta till att ge makt och inflytande till föräldrarna.

Många dubbelarbetande kvinnor och män slår nästan knut på sig själva för att få tillvaron att fungera. För andra, framför allt lågutbildade, är arbetslösheten ett gissel.

En väl fungerande offentlig och privat service av god kvalitet är en nyckel för att människor ska få vardagen att fungera lite smidigare. Därför måste kvaliteten i skolan, vården och omsorgen stärkas. Men vi behöver också öppna den vita hushållsnära sektorn.

Möjligheten att köpa privata tjänster vitt och hederligt måste bli större. Många dubbelarbetande familjer och äldre skulle kunna minska sin stress om en del av hemarbetet kunde växlas mot fritid. Att kunna anlita företag som utför städning eller matlagning likväl som kemtvätt, skolagning eller bilreparationer är en viktig del av en fungerande tjänstesektor och bidrar till att familjer kan få tid till annat än att producera tjänsterna själva. Lägre skatt på hushållsnära tjänster skulle ge lägre priser och dessutom leda till fler riktiga jobb i dessa sektorer.

Ett argument för att göra hushållsnära tjänster vita är att de som arbetar inom dagens svarta tjänstesektor inte har någon trygghet på sitt arbete och inga pensioner den dag de går i pension. Av den anledningen är det mycket angeläget att öppna den vita tjänstesektorn. Dessutom ger en större privat servicesektor möjlighet för fler människor att starta och driva företag.

En jämställd skola

Fundamenten för ett jämställt samhälle grundläggs tidigt. Av den anledningen spelar skolan en viktig roll för att betona flickors och pojkars lika rätt till att bli jämställt behandlade. För att skolan ska lyckas med detta mycket viktiga arbete måste skolan i sig bli mer jämställd, och organiseringen av undervisningen och valet av pedagogiska metoder måste göras med hänsyn till de olika krav som flickor och pojkar ställer.

Som ett viktigt första steg måste denna kunskap förmedlas till de blivande lärarna. Det kan till exempel innebära att skolan i vissa fall arbetar med tillfälligt enkönade undervisningsgrupper med tydliga syften att stärka flickors respektive pojkars olika behov. Det handlar inte om att skapa specifika flick- och pojkskolor, utan om att använda beprövade pedagogiska metoder för att exempelvis utveckla flickornas intresse för naturvetenskapliga ämnen. Ett exempel där jämställdhetsarbetet inte nått så långt är inom idrotten. Offentliga idrottsanslag ska fördelas könsneutralt.

I all undervisning måste lärarens målsättning vara att utgå från såväl flickors som pojkars vardag, verklighet och olika uttryckssätt. Det betyder att de exempel som används, de övningar och tillämpningar som görs ska kunna relateras till flickors och pojkars värld.

Stoppa mobbning och sexuella trakasserier

Sexuella trakasserier är också mobbning och måste stoppas. Arbetet för att stoppa mobbning måste bli kraftfullare. I Folkpartiets mobbningsmotion föreslås bl.a. att de som mobbar skall kunna tvingas byta skola för att på så sätt splittra mobbargäng och skydda utsatta offer för allvarlig mobbning. Idag tar lagstiftningen inte lika allvarligt på sexuella trakasserier av elever som av vuxna. I jämställdhetslagen från 1998 har en strängare lagstiftning införts mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Det är viktigt att elevers situation när det gäller sexuella trakasserier uppmärksammas på samma sätt som arbetstagarens. Folkpartiet föreslår därför att en lag införs mot sexuella trakasserier även för elever, med förebild i jämställdhetslagen. Det är självfallet skolans uppgift att reagera mot det grova språkbruket i skolan. Det får aldrig vara accepterat att flickor kallas för ”hora” eller andra könsord. Här har alla vuxna ett ansvar att reagera.

Jämställdhet – från början till studenten

För att vi ska kunna skapa ett mer jämställt samhälle är det viktigt att attityder och värderingar diskuteras och grundläggs så tidigt som möjligt. Enligt en nyligen presenterad doktorsavhandling skriven av Birgitta Fagrell, forskare och prefekt på Idrottshögskolan, lever 50-talets stereotypa könsroller kvar hos många sjuåringar. Flickor ska vara snälla och underordnade medan pojkar ska vara framåt och vinnande. Enligt studien tycks flickorna se dessa uppfattningar som något naturligt. Av den anledningen är det viktigt att barn i förskolan och grundskolan möter vuxna som praktiskt kan visa vad jämställdhet handlar om. Det handlar om alltifrån att undervisningsmaterialet genomsyras av jämställda värderingar till att lärarna delar sin tid och uppmärksamhet solidariskt mellan flickor och pojkar.

Ett jämställt samhälle där flickor och pojkar tillåts utvecklas individuellt och växa upp till självständiga kvinnor och män utan att ha blivit styrda och påverkade av diskriminerande och omedvetna attityder är vårt mål. Män som drömmer om att arbeta med barn eller gamla ska respekteras för sina val. Kvinnor som vill arbeta som militärer eller poliser ska respekteras för sina val.

Insatser måste göras på olika plan, och vi har alla ett gemensamt ansvar för vilka värderingar vi ger våra barn. Vi vet idag att pojkars och flickors identitet utvecklas på olika sätt. När till exempel flickor når gymnasiet premieras inte längre deras ”duktighet”, som många gånger förknippas med tysthet och snällhet. Där premieras mer av framåtanda och att ”ta för sig”. För att flickorna ska bli bättre på att våga ta ordet och i stora grupper våga uttrycka sin åsikt, behöver lärarna redan i grundskolan bli tydliga på att lära flickorna att ta plats. Då skulle mycket vara vunnet för framtiden. Jämställdhet måste genomsyra allt arbete i skolan, i klassrummen, i relationen mellan elever och lärare samt i skolans ledning och i skolans styrdokument.

En jämställd högre utbildning

Män och kvinnor ska inte bara ha samma formella möjligheter, utan samma reella möjligheter i den akademiska världen. Nästan 60 procent av studenterna på grundnivån är kvinnor. För varje steg på karriärstegen blir dock antalet kvinnor färre. På professorsnivån är endast 10 procent kvinnor. Till viss del kan den mycket ojämna könsfördelningen på de högre nivåerna förklaras av att många ojämställda förhållanden lever kvar från det för förflutna. Men det finns tecken idag som tyder på att det pågår en diskriminering av kvinnor i samband med tjänstetillsättningar. Det har i flera fall visat sig oförklarligt varför en manlig sökande fått tjänsten före den kvinnliga sökanden. För att kunna åtgärda jämställdhetsbrister inom högskole- och universitetsvärlden måste de osynliga och bakomliggande strukturerna blottas och kartläggas.

För att komma till rätta med bristen på jämställdhet inom högskolevärlden vill vi liberaler att de kriterier som används vid tjänstetillsättningar ska vara mer tydligt utformade. Med klara regler skulle det försvåra för informella manliga kontaktnät att på olika sätt gå förbi de kompetenta kvinnliga sökande som finns. Likaså måste de nämnder som ansvarar för tillsättningar inom högskolan vara jämställt representerade.

En stor del av det praktiska jämställdhetsarbetet måste bedrivas på varje specifik arbetsplats inom högskolan – den enskilda institutionen. Det är där grunden läggs för jämlika villkor för kvinnor och män i forskningens vardag. För större institutioner ska det vara självklart att ha en formellt utarbetad jämställdhetsplan. I jämställdhetsplanen kan det exempelvis tas upp hur reglerna för antagningen av doktorander ska gå till så att inte kvinnor missgynnas. Fler exempel på hur vi ska förbättra jämställdhetssituationen på högskolor och universitet nämns i vår högskolemotion.

Hela lönen, halva makten, delat ansvar – även i försvaret

Den så kallade ”folkförsvarstanken” är en myt utan klar verklighetsuppfattning. Den saknar grundläggande respekt för den enskilde individens frihet och integritet. Försvaret har under den senaste tiden genomgått stora förändringar. Dagens försvarsmakt behöver kvinnorna och den kompetens som de besitter för att kunna utvecklas i takt med omvärlden. Det är också en fråga om folkförankring. Jämställdhet och kvinnors deltagande är naturligt i övriga samhället. Av den anledningen måste Försvarsmakten vara en spegling av det samhälle den är satt att försvara.

Nödvändigheten att öka antalet kvinnor i Försvarsmakten stöds av de flesta – åtminstone i retoriken. Oviljan att låta kvinnor omfattas av pliktlagarna gör att sådant tal klingar falskt. En verklig integrering av kvinnor i det militära kräver att kvinnor är där på samma villkor som män. Mönstrings- och utbildningsskyldighet bidrar med automatik till fler kvinnor i det militära, vilket i sin tur kommer att öka intresset för försvaret bland kvinnor i allmänhet.

Vår grundprincip är att uttagningen till plikttjänst ska grundas på behov och att frivillighet ska råda så långt det är möjligt. Med en könsneutral mönstrings- och militärtjänstplikt ökar underlaget med i princip det dubbla. Sammantaget kommer en pliktuttagning oavsett kön, men med frivillighet såsom riktmärke, medföra att knappast någon behöver tas ut mot sin vilja. Folkpartiet anser dock att pliktlagarna måste behållas – såsom yttersta garant att Försvarsmakten får de kompetenser den behöver. Den allmänna värnplikten bör med andra ord även omfatta kvinnor.

Hälsa och kön

På det medicinska området har forskningen varit fokuserad på män och utgått från mäns problem. Resultaten har generaliserats och blivit norm för alla. Statistiken har inte varit könsuppdelad och i många studier där kvinnor har funnits med som en variabel har studien ändock utgått från det manliga som norm. Under de senaste åren har dock vissa förändringar skett och forskare har även börjat undersöka hur olika sjukdomstillstånd yttrar sig hos kvinnor och vilka behandlingar som medför bäst resultat för kvinnor.

Sjukdomar ur ett genusperspektiv

Studeras dödsstatistiken ser situationen för kvinnor tämligen ljus ut. Kvinnor lever i idag i genomsnitt cirka fem år längre än män. Studerar man däremot siffror för sjukdomsstatistik ser bilden sämre ut. Antalet sjukskrivningar ökar och kvinnor står för majoriteten av sjukskrivningarna. Idag vet vi att kvinnor med tjänstemannarbete i offentlig sektor löper en hög risk att drabbas av stressrelaterade sjukdomar. Enligt siffror från Joakim Palmes utredning ”Välfärdsbokslut” beläggs att 38 procent av samtliga sysselsatta män och 46 procent av alla sysselsatta kvinnor anser sig ha ett psykiskt påfrestande arbete.

Inom gruppen kvinnliga läkare, sjuksköterskor, socialsekreterare och inom psykiatrisk vård är siffrorna nästan dubbelt så höga, 80 procent eller mer. Hälsan är generellt sett sämre bland de anställda i den offentliga sektorn jämfört med den privata sektorn. I den offentliga sektorn är det dessutom vanligare med långa sjukskrivningar till följd av stress eller utbrändhet. Det står idag helt klart att stressen utgör ett allvarligt hälsoproblem.

Kvinnor drabbas i högre grad av läkemedelsbiverkningar. Det kan bero på att kvinnor i högre utsträckning konsumerar läkemedel. Det kan också ha sin förklaring i att kvinnor och män reagerar olika på vissa mediciner, utan att någon tar hänsyn till detta.

Jämställdhet och utseendehets

Kraven på kvinnor har knappast varit högre än idag. Utöver att lyckas i sitt arbete, hinna sköta hemmet, vara en bra mamma och hustru, ska kvinnor se ständigt unga och välslimmade ut. Modehysterin har gått längre och längre ner i åldrarna. Sexualiseringen av modet och av unga flickor är tydlig. Budskapet ”du duger inte riktigt som du är” ljuder allt högre och slår hårdast mot de unga och allra mest mot flickorna. Reklam och tidningsredaktörer eller mobbare ska aldrig få knäcka kvinnors självförtroende och ta makten över deras sätt att leva eller klä sig.

Ätstörningar som anorexi och bulimi är vanligare hos flickor än hos pojkar. Av alla unga kvinnor mellan 15 och 25 år lider cirka fem procent av ätstörningar. Ätstörningar är sannolikt också en av de psykiatriska sjukdomarna med högst dödlighet. Det finns idag ingen enskild behandlingsform som passar alla personer som lider av ätstörningar. Det är därför av vikt att det satsas mer forskning på att studera vilka bakomliggande faktorer som spelar in men också hur man på bästa sätt kan hjälpa de berörda.

Liksom det är allas ansvar att reagera mot våld mot kvinnor är det allas vårt ansvar att stärka unga flickors självkänsla och övertyga dem om att de duger som de är. Vi når inte verklig jämställdhet förrän kvinnor bedöms efter sin kunskap, kapacitet och förmåga och inte efter sitt utseende eller fysiska attribut. Det är kvinnorna som själva ska ha makten över sin kropp och sin själ.

Bryt segregationen för invandrarkvinnor

Att häva utanförskapet är en av vår tids stora utmaningar. I dagens Sverige är många människor fast i maktlöshet och segregation. Klyftorna växer mellan de människor som har makt och möjlighet över sin tillvaro och de som upplever segregation och utanförskap. En stor del av denna grupp människor är invandrare eller har invandrarbakgrund. En del av dessa saknar arbete, egen försörjning, kunskaper och färdigheter som är attraktiva på arbetsmarknaden. Andra har hög utbildning från sina hemländer, men hindras från att få en anställning på grund av byråkrati eller arbetsgivarens osäkerhet inför främmande erfarenheter.

Enligt en rapport från SNS ”Invandrare och myndigheter – möten som hjälper eller stjälper?” från år 2001, vilken baseras på djupintervjuer med 20 personer, hade näst intill samtliga intervjuade en kritisk bild av arbetsförmedlingar. Rapporten ger en tydlig bild av det såväl statistiken som alla våra möten med människor med invandrarbakgrund berättar. Vare sig man varit i Sverige en kort eller längre tid, är svaret detsamma. Man möter en vägg. Isolering och utanförskap blir resultatet.

Möten med sociala myndigheter (på flyktingförläggningar, flyktingmottagningar och socialkontor) utföll negativt i de flesta fall. Få invandrare kan få en anställning som motsvarade deras utbildningsbakgrund. Underst i arbetsmarknadshierarkin hamnar merparten invandrarkvinnor. Särskilt invandrarkvinnor upplever ofta att de endast kan få utveckla sina egna idéer om detta sker på sidoordnade områden som sömnad eller exotisk matlagning. Detta måste ses som ett starkt misslyckande för den svenska integrationspolitiken.

Jämställdhetsarbetet har hittills i stor utsträckning missat den stora grupp invandrarkvinnor som lever i isolering och maktlöshet. En förutsättning för att överhuvudtaget bli en del av samhället är att man behärskar språket. Många invandrarkvinnor lever idag ett mer isolerat liv jämfört med sina svenska medsystrar, och de har många gånger svårt att komma in på arbetsmarknaden såväl som i andra samhälleliga gemenskaper då de inte behärskar svenska.

Utan svenskkunskaper blir kvinnan ofta helt utlämnad åt sin man eller andra släktingar – en förutsättning för att kvinnor ska kunna delta i svenskundervisning på sfi (svenska för invandrare) är att det finns barntillsyn.

Många kvinnor är hemma med sina barn och genom att söka förenkla för dessa kvinnor att delta i aktiviteter i närheten av sina barn, skulle det leda till att fler kvinnor fick lära sig svenska språket och därmed vara ett steg på vägen i att bryta deras isolering.

Röda korset har ordnat gruppmöten i invandrartäta orter där syftet har varit att svenska och utländska kvinnor ska få träffas och utbytta erfarenheter. Socialtjänsten har i vissa av dessa grupper haft personal på plats för att ordna barnpassning, så att kvinnor verkligen kan koncentrera sig på varandra. Barnavårdscentralen, BVC, och Mödravårdscentralen, MVC, är andra viktiga kanaler som än mer kan och måste användas för att bryta isolering. Fler och fler barn erbjuds nu plats på språkförskolor; denna verksamhet kan kombineras med mammagrupper. Erfarenheter från sådan verksamhet har visat mycket goda resultat.

I ett mångkulturellt samhälle respekterar vi varandras tro och traditioner. Fördomar får inte hindra människor från att utöva sin religion eller utestänga människor från vår samhällsgemenskap. För de allra flesta människor med invandrarbakgrund är det naturligt att se sig själv som en person med två språk och två tillhörigheter. Men det finns också exempel på invandrargrupper där kvinnor behandlas på ett sätt som strider mot såväl svensk lagstiftning som internationell rätt. Det som ligger närmast att nämna är kvinnors begränsade rörelsefrihet och förföljelse av den egna familjen i fall en ung kvinna inte följer familjens förväntningar i frågan om val av livspartner och umgängesformer. En annan allvarlig fråga är den kvinnliga könsstympningen som trots att denna handling är kriminaliserad i Sverige, genomförs på flickor som till och med är svenska medborgare. Under sommaren 2001 kom den första fällande domen angående s.k. ”hedersmord” på en flicka som var svensk medborgare, med utländsk bakgrund. Enligt advokater och kvinnojourer finns det uppgifter om att flera flickor lever i ständig rädsla för att bli dödade av någon närstående p.g.a. hennes val av livsstil. Det får inte råda någon som helst tvekan om att polisen måste stå till dessa kvinnors förfogande och alla former av skyddsåtgärder måste vidtas på största allvar. Det kan handla om livvaktsskydd, kvarskrivning m.m.

I kollisionen mellan dessa s.k. traditioner och svensk lagstiftning får det inte råda någon tvekan om att sociala myndigheter, hälso- och sjukvården, skolan och de rättsvårdande myndigheterna står på kvinnans sida. Övergrepp mot enskilda får aldrig ursäktas eller bagatelliseras bara för att de sker i någon speciell religions eller traditions tecken.

Barnäktenskap

I Sverige har vi lagstadgat om att äktenskap inte får ingås innan parterna har fyllt 18 år. I särskilda fall kan, efter dispens från länsstyrelsen, ett äktenskap ingås mellan två personer som inte har fyllt 18 år, men väl 15 år. Enligt svenska och internationella privaträttsliga regler erkänner stater andra staters regler om äktenskap. Detta innebär att Sverige ska respektera ett äktenskap ingånget i exempelvis Holland, förutsatt att det är giltigt enligt holländsk lagstiftning. Dessa regler om ömsesidigt erkännande av äktenskap medför problem i de fall lagstiftningen i en stat godkänner att giftermål får äga rum mellan mycket unga personer. I de allra flesta fall drabbar detta flickor, som i enlighet med en del länders lagstiftning kan giftas bort redan vid 9 eller 13 års ålder.

Dessa äktenskap kan ha ingåtts utanför Sverige eller i Sverige, men erkänns således av Sverige och äktenskapet kan fortsätta att bestå här.

Detta förhållande strider inte bara mot svenskt rättsmedvetande, utan även mot en rad internationella konventioner som Sverige anslutit sig till (exempelvis Europakonventionen, barnkonventionen och FN-konventionen om avskaffande av alla slags diskriminering av kvinnor). Åtgärder måste vidtas för att förhindra att detta fortgår, så att barn som kommer till Sverige inte ska behöva leva i ett påtvingat äktenskap med ansvar för familj och hem och med avslutad skolgång som följd i en del fall. Sexuellt umgänge med dessa barn i skydd av äktenskap som institution kan inte försvaras på något sätt. Det måste vidtas lagstiftningsåtgärder och upplysning om problemet. Dessa barn diskrimineras idag i Sverige då de inte har samma rättigheter som svenska barn att få växa upp som just barn. De har inte samma möjligheter att slutföra sin skolgång och få bestämma över sina egna liv, sin egen sexualitet och vem de vill gifta sig med. Vi i Folkpartiet hoppas att under det kommande riksdagsåret i samarbete med andra partier få en majoritet av riksdagens ledamöter att ställa sig bakom en begäran om att regeringen återkommer till riksdagen med lagförslag som förhindrar att barnäktenskap blir giltiga i Sverige.

Kvinnofrid

Våld mot kvinnor är en mycket allvarligt företeelse och har under de senaste åren kommit att bli ett alltmer uppmärksammat brott. Varje dag skördar kvinnovåldet offer i alla länder och samhällsgrupper. Enligt siffror från Brottsoffermyndigheten från år 2001 har nästan hälften av Sveriges alla kvinnor, 46 procent, någon gång blivit utsatta för våld av en man efter sin 15-årsdag och nästan var tredje kvinna innan hon fyllt 15 år. Sett ur ett internationellt perspektiv beräknas var tredje kvinna i världen någon gång ha blivit utsatt för våld eller sexuella övergrepp. Det finns inga ”frizoner” varken i Sverige eller i resten av världen för kvinnor. Misshandeln angår oss alla.

Kvinnor blir misshandlade av närstående män

Enligt siffror från Brottsförebyggande rådet, BRÅ, anmäldes år 2000 20 517 misshandelsbrott mot kvinnor. Av vikt att påpeka i sammanhanget är att anmälningsgraden ofta är lägre om kvinnan är bekant med gärningsmannen. Många av de brott kvinnor utsätts för syns därför inte i statistiken. Enligt BRÅ:s siffror har antalet polisanmälda våldsbrott under den senaste tioårsperioden ökat med drygt 40 procent. Ökningen gäller det våld som riktas mot både män och kvinnor. Statistik visar också att det är vanligare att kvinnor utsätts för våld i inomhusmiljöer jämfört med män som i högre utsträckning utsätts för våld i utomhusmiljöer. Nästan 8 av 10 kvinnor har utsatts för av våld av en gärningsman som tidigare var känd för kvinnan.

Ge ökat stöd till brottsoffren

För att på bästa sätt stödja de kvinnor som utsatts för misshandel och våld är det mycket angeläget att vårdpersonal, polis och andra berörda personer ges den utbildning och de resurser som krävs för att klara av sina uppgifter att hjälpa, vårda och upprätthålla ordning. Det är likaså av vikt att brottsoffrens ställning förstärks. Kvinnor som utsätts för trakasserier, hot om våld, lever i en ständig otrygghet och måste därför ges största möjliga rörelsefrihet.

Vi vill utvidga det område som åklagaren har möjlighet att låta omfattas av besöksförbudet. En sådan utvidgning kunde exempelvis ske genom en ändring i 2 § lagen om besöksförbud på så sätt att ”närheten av” ersätts med ”del av kommun som innefattar”.

En man kan idag i princip överträda besöksförbudet samma dag som han sitter i rätten och försäkrar att han aldrig ska kontakta kvinnan mer. Många gånger kan de hot mannen i fråga utsätter kvinnan för vara så subtila att de är svåra att förstå för en utomstående och därmed svåra att bevisa. Dessa hot kan till exempel vara brev, telefonsamtal till arbetsplatsen, SMS eller meddelande i snön. Vi menar att detta problem snabbt måste åtgärdas. Den som bryter mot besöksförbudet bör kunna anhållas. Frågan om besöksförbud bör dessutom automatiskt prövas då tingsrätten tar ställning i brottmålet.

Den som kränker besöksförbudet när han är på fri fot ska kunna förses med elektronisk fotboja. Den elektroniska fotbojan fungerar som en larmordning och har använts i vissa delstater i USA. Även i Sverige har man på prov i vissa delar av landet infört elektronisk fotboja för olika typer av brott.

Kvinnor som så önskar ska ha rätt att bära tårgas

De målsägande som vill har rätt att få en stödperson som informerar om rättegångsförfarandet och som kan agera stödjande inför mötet med den åtalade i rätten. Problemet idag är att många kvinnor inte känner till detta. Informationen om denna förmån måste därför bli tydligare.

Misshandel slutar ofta med skilsmässa, och en bodelning. För att inte ett eventuellt skadestånd som kvinnan erhållit från mannen som misshandlat henne skall ingå i bodelningen och således gynna mannens ekonomiska situation, bör äktenskapsbalkens regler ändras så att en jämkning blir möjlig.

Det civila samhället spelar en viktig roll för att bidra till att uppmärksamma och reagera mot kvinnomisshandeln. Det är allas vårt ansvar att fråga när vi ser blåmärken eller brutna armar som uppenbarligen inte tillkommit för att kvinnan har gått in i en dörr eller ramlat ner för en trappa. De psykiska följderna av misshandeln är många gånger oändligt svårare att läka än de fysiska. Många misshandlade kvinnor undrar om det de blivit utsatta för är normalt och något de själva provocerat fram. Vi menar att alla – män liksom kvinnor – ska vara fullt medvetna om att det aldrig är deras fel att de blivit utsatta för våld.

Varje år gifter sig utländska kvinnor med svenska män. För det stora flertalet av dessa blir tillvaron bra, men för några förvandlas livet till ett helvete. Denna grupp av kvinnor har svårt att ta sig ur sitt vardagliga helvete då de hotas av utvisning om de har vistats i Sverige mindre än två år. De kvinnor som hamnat i detta helvete bör få stanna i Sverige om de så önskar.

När det gäller invandrarkvinnor är det extra angeläget att försöka sprida information via myndigheter och inte minst invandrarorganisationerna om kvinnors rättigheter och möjligheterna att få hjälp i det svenska samhället. Ett viktigt krav som vi anför är att det måste finnas information på kvinnornas hemspråk på till exempel på sfi, om vilken hjälp det finns för de kvinnor som blivit utsatta för våld.

Stoppa handeln med kvinnor

Handeln med kvinnor blir ett allt större problem i Europa, såväl som utanför Europas nationella gränser. De kvinnor som utsätts och blir en del av den växande handeln kommer ofta från fattiga förhållanden i de forna öststaterna, f.d. Sovjetunionen samt från Asien. De lockas med löften om välbetalda jobb i Västeuropa, men fråntas sina pass och säljs som slavar och tvingas till prostitution. Många gånger vet inte kvinnorna var de befinner sig. De kan säljas i ett land för att därefter fraktas till ett annat land.

Det finns inga exakta siffror på hur många kvinnor som faller offer för sexhandeln i Europa idag. Europol uppskattar dock att cirka en halv miljon människor förs in i något EU-land för att säljas – varje år. De flesta är kvinnor. En femtedel beräknas vara män, unga pojkar och barn.

Kvinnohandeln eller ”trafficking”, som är den internationella termen, är vår tids slavhandel. Kvinnohandel beräknas omsätta mer pengar än narkotikahandel. De som handlar med människor tjänar stora summor pengar och riskerar mycket låga, om några, straffpåföljder. Priset för en kvinnan i Europa beräknas ligga mellan 4 000 och 14 000 kronor.

Handeln med kvinnor måste motarbetas från flera olika håll. Kvinnorna måste ges ökat stöd och skydd. Vi liberaler vill att det ska bli lättare för de berörda kvinnorna att få tillfälliga uppehållstillstånd, så att de ska kunna vittna mot en eller flera inblandade, i det land där de illegalt befinner sig. Likaså måste kvinnorna ges ett starkare vittnesskydd, så att kvinnor vågar vittna mot inblandade. De länder kvinnorna kommer ifrån har ofta ett bristfälligt socialt skyddsnät. Därför måste insatser sättas in även här, så att kvinnorna får stöd och hjälp när de återvänder till sina hemländer. En rad olika organisationer, såsom Kvinna till Kvinna, Organisation för Migration, IOM, arbetar idag aktivt för att bekämpa sexhandeln.

En viktig aspekt att påpeka är att sexhandeln handlar om prostitution. För att kunna motverka sexhandeln måste även insatser mot prostitution sättas in. Kan vi få kvinnor att ta sig ur prostitution riskerar färre flickor och kvinnor att dras in i sexhandeln. De försök som gjort för att skriva en gemensam EU-lagstiftning på detta område måste intensifieras och lagstiftningen i de olika medlemsländerna skärpas.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 2 oktober 2001
Lars Leijonborg (fp)
Bo Könberg (fp)	Kerstin Heinemann (fp)
Elver Jonsson (fp)	Karin Pilsäter (fp)
Yvonne Ångström (fp)	Ana Maria Narti (fp)