En likvärdig vård för spelmissbruk

Motion 2017/18:1452 av Margareta Larsson (-)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om landstinget som huvudman för spelmissbruk och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Den svenska spelmarknaden står inför ett etiskt dilemma i uppgiften att dels locka över spelare från den illegala verksamheten, dels minimera riskerna för spelmissbruk. Jag anser att det är angeläget att höja ambitionerna för att motverka spelberoende och att spelberoende är problematiskt på en nivå som regeringen negligerar och borde likställas med övriga beroenden då beteendet är snarlikt annan beroendeproblematik. Enligt Nätpokerutredningen visar forskning att individvariabler som alkoholmissbruk, personlighetsstörningar och psykiatriska symptom har samband med spelberoende.

Spelberoende är ett varaktigt samhällsproblem med svåra konsekvenser för individ och familj som orsakas av en mängd olika faktorer. Flera studier, såväl svenska som internationella, framhåller spelautomater som den mest problematiska spelformen där de svenska studierna även visar att spelautomaterna slår hårdast mot de allra svagaste grupperna i samhället. Att nuvarande lagstiftning kräver utskänkningstillstånd gällande den lokal där värdeautomater och spelautomater placeras gör inte saken bättre. Att automatspel obönhörligen kopplas ihop med alkoholkonsumtion bidrar till att individers omdöme minskar med ökad risk för ekonomiska förluster. Till saken hör även att många krogar dessutom är beroende av intäkterna från automaterna för att finansiera lokalhyrorna.

Ett större övergripande ansvar för dem som hamnat i spelmissbruk är angeläget. Jag anser det därför vara akut att tydliggöra vem som ska vara huvudman för vård och behandling för spelberoende. Utifrån ovan nämnda forskning är det enligt min uppfattning rimligt att landstinget står som huvudman för behandling och vård vilket underlättar för samtliga att få likvärdig och evidensbaserad vård oavsett var i landet man bor. I dag finns en hel del olika behandlingsformer för spelmissbruk som inte möjligtvis är utvärderade som vare sig effektiva eller framgångsrika. Då kommuner ofta tvingas till nedskärningar är det därför troligt att hjälpsökande spelberoende nekas behandling utifrån besparingskrav. Jag ser därför en poäng i att landstinget fokuserar på vård vilket skulle avlasta kommunerna som i större del kan finansiera sin kärnverksamhet.

Margareta Larsson (-)