En livskraftig landsbygd

Motion 2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riskkapitalförsörjning för utveckling av landsbygdsföretag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om infrastrukturens betydelse för en levande landsbygd.1

3. Riksdagen beslutar att reducera drivmedelsskatten med 31 öre per liter på diesel och bensin.2

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av bilen på landsbygden och nödvändigheten av att satsa på befintliga bränslealternativ, exempelvis etanolinblandning i bensinen.3

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillämpningen av jordförvärvslagstiftning i regionalpolitiskt syfte.4

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheter till lokal förvaltning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en vidareutveckling av Folkrörelserådets verksamhet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en samordningsfunktion vid länsbygderåden.

9. Riksdagen anvisar till anslaget 30:2 till allmänna samlingslokaler (utgiftsområde 17) för budgetåret 2003 5 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 31,5 miljoner kronor.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grundservicepaket och servicepunkter.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förutsättningarna för jord- och skogsbruket som en hörnsten i en levande landsbygd.

1 Yrkande 2 hänvisat till TU.

2 Yrkande 3 hänvisat till FiU.

3 Yrkande 4 hänvisat till MJU.

4 Yrkande 5 hänvisat till BoU.

5 Yrkande 9 hänvisat till KrU.

2 Inledning

Genombrottet för bygderörelsen kom under 1980-talet i samband med landsbygdskampanjen Hela Sverige ska leva. Framför allt bildandet av Folkrörelserådet 1989 skapade en tilltro till gemensamma satsningar i Sveriges glesbygd. Den framtidstro och entusiasm som sedan följde resulterade i närmare 4 000 lokala utvecklingsgrupper. Detta speglar det ansvar som lands- och glesbygdsbor är beredda att ta för att utveckla sitt närområde och sin hembygd. De vartannat år återkommande landsbygdsriksdagarna har svetsat samman landsbygdsentusiaster som aldrig förr. Man är helt medveten om att ett hårt arbete krävs för att återskapa en levande landsbygd. Ett arbete som landsbygdsbefolkningen själv måste stå för. Ett positivt stöd krävs dock, inte minst från riksdag och regering, för att lyckas i det arbetet.

Intresset för att kunna leva, bo och verka på landsbygden är egentligen stort, inte minst hos unga människor. Många anser också att landsbygden är den bästa uppväxtmiljön för barnen. Det är däremot inte alltid så lätt att förverkliga sina drömmar om ett liv på landet. Hindren är många.

Möjligheterna att kombinera olika typer av försörjningskällor är begränsade. Den framväxande informationsteknologin och olika distansarbetsvarianter har inte givit den skjuts framåt som man hoppats på.

Möjligheten att skaffa bostad och ibland en gård med tillhörande jord och skog är viktiga faktorer som påverkar den enskildes intresse och möjligheter till ett boende på landsbygden. Problem som finns på landsbygden är exempelvis att via bank få låna pengar för etablering i glesbygd. Det är också i stort sett omöjligt att klara sig utan bil. Att få en dagisplats på rimligt avstånd är inte heller det lättaste. Det finns med andra ord många svårigheter att övervinna.

Vad gör egentligen regeringen för att underlätta boendet på landsbygden?

Utflyttningen från landsbygden har accelererat under senare år. Trots den kamp som Folkrörelserådet – Hela Sverige ska leva – har fört och trots de nästan 4 000 lokala bygde- och utvecklingsgrupperna som envetet kämpar för sin bygds överlevnad och utveckling gör regeringen ingenting.

Naturligtvis finns det goda positiva exempel som lokalt hjälpt till att vända strömmen men de är tyvärr för få.

3 Basen är företagande

För att små orter och bygder ska ha möjlighet att leva och utvecklas krävs att det finns företag som kan erbjuda arbete och inkomster. Detta kan endast ske genom människors egna insatser enskilt eller tillsammans med andra. Goda villkor för företagande och tillväxt är viktigt för hela landet. På en liten ort kan dock enskilda företag betyda relativt sett mer eftersom utbudet av företag är mindre. Det är en ödesfråga för landsbygdsutvecklingen att den nuvarande regeringens handlingsförlamning bryts när det gäller att skapa ett dynamiskt företagarklimat. För många av företagen på landsbygden som byggts upp utifrån små medel med en ganska stor egen insats, har behovet av riskkapital inte funnits förrän man står i begrepp att expandera. En viktig förutsättning för att skapa ytterligare arbetstillfällen bygger på tillgången till riskkapital. Bankernas benägenhet att låna ut pengar till landsbygdsföretag har minskat i takt med att befolkningsutvecklingen varit negativ.

Säkerheten för lån bedöms inte utifrån samma värdeprinciper som i större samhällen. Det finns utvecklingsprojekt som syftat till att säkerställa både sysselsättning och samhällsservice som inte kunnat genomföras på grund av problem med finansiering.

På sikt drabbas landsbygdsföretagen och de olika utvecklingsprojekten av alltför allvarliga problem om inte kraftansträngningar görs för att förbättra tillgången på riskvilligt kapital. Till den framtida utvecklingspotentialen kan också räknas in det som kallas socialt företagande, där samverkan kan ske mellan privat/ideell sektor och offentlig verksamhet.

Det är angeläget att frågorna om riskkapitalförsörjningen i landsbygden belyses på ett allsidigt sätt i syfte att uppnå en lösning. Detta borde närmare utredas.

4 Infrastrukturens betydelse

Uteblivna infrastruktursatsningar och brister inom regionalpolitikens område, har permanentat landsbygdens kris och fortsatta utarmning. Kollektivtrafiken är heller inte tillgänglig i hela landet. Bra kommunikationer är en förutsättning för att vårt land ska kunna utveckla välstånd och välfärd samt öka sysselsättningen och tillväxten. På många håll är man ytterst beroende av bilen för sin försörjning, utbildning, för att kunna skjutsa barnen till dagis och skola, eller för fritidsändamål. De glesbygdsboende drabbas hårt av höjd bränsleskatt och minskat underhåll av vägarna.

Boende i glesbygd har utan tvekan ett stort avståndshandikapp när det gäller möjligheten att tillgodogöra sig den samhällsservice som är självklar för vanliga människor i mer tätbefolkade områden. Det handlar dessutom om bristfällig kollektivtrafik med ett beroende av biltransporter och de merkostnader detta innebär.

För att något kompensera detta föreslår vi generellt sänkt skatt på diesel med 31 öre per liter över hela landet och dessutom en skattesänkning med 31 öre per liter bensin inom stödområde A.

Dessutom måste miljöbilar bli en självklarhet i ett miljövänligt samhälle. I väntan på miljöbilarnas intåg måste åtgärder vidtas för att miljöanpassa drivmedlet för att möjliggöra Hela-Sverige-ska-leva-idén.

Det är hög tid för regeringen att ta tillvara på möjligheterna att utnyttja alternativa bränslen i befintliga motorer, t.ex. genom låginblandning av etanol. Skattefri etanolinblandning måste bli verklighet snarast. Att möjligheterna till både inhemsk produktion och skattelättnader för etanol ska behöva dras i långbänk med en regering som säger sig vilja gå i täten för ett ekologiskt hållbart samhälle, är anmärkningsvärt.

5 Jordförvärvslagstiftningen

Vid förvärv måste fastighetsbildning och fastighetsägande på ett tydligare sätt stärka de fastboendes situation i förhållande till utboägandet. Lagstiftningen, även skogsvårdslagen borde bättre bidra till att bevara och utveckla en levande landsbygd. Det bör inte vara möjligt att enkelt slingra sig förbi de gällande reglerna i jordförvärvslagstiftningen som rör stödområde A. Det tilltagande utboägandet resulterar i många fall i att byar utarmas.

Fastboende bybor äger ofta bara en bråkdel av byns marker. Gemensamma kulturmönster som jakt, fiske, kultur- och miljövård kompliceras dessutom avsevärt med ökat utboägande. Ska jordförvärvslagen fortsättningsvis ha ett regionalpolitiskt syfte, är det nödvändigt att se till att bestämmelserna om förvärvstillstånd verkligen efterlevs.

6 Lokala förvaltningsmodeller

När Domänverket bolagiserades påbörjades en utförsäljning av de tidigare statliga skogarna. I samarbete med Sveaskog har trevande försök med lokal förvaltning genomförts i vissa områden, även naturskyddade sådana. Ett gott exempel på detta är bl.a. Byskogsforum i norra och västra Dalarna där lokala krafter arbetar för att skapa utkomstmöjligheter för den lokala befolkningen också i den yttersta glesbygden. Flera sådana goda exempel med lokal initiativkraft finns.

Målsättningen att skapa lokala förvaltningsmodeller i berörda områden kan vara ett sätt att rädda och skapa nya arbetstillfällen. Modeller för lokal skogs- och naturförvaltning måste stödjas fram till konkreta beslut. Sveaskog kan, om bara viljan finns, bli ett bra instrument i regionalpolitiken.

De stora arealer av skyddsvärd skog som regeringen under kommande år avser undanta från skogsproduktion i form av reservat och nationalparker, kan också med rätt satsning skapa nya utkomstmöjligheter genom lokal tillsyn och förvaltning med inslag av turistisk verksamhet av vildmarkstyp.

Likaså skapas genom miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag möjligheter till nya arbetstillfällen genom att förstörda vattendrag återskapas och ger nya möjligheter på fiskets område.

Visionen att många vattendrag i Sverige åter ska bli miljöer för vandrande fiskarter som lax, harr och öring är en god utgångspunkt för fortsatt utvecklingsarbete. Här finns också en stor framtida potential för turism, inte minst för det svenska inlandet. Bland annat arbetar fiskevårdande organisationer för en restaurering av det rinnande vattnet i Siljansområdet med syfte att rädda spillran av den stora Siljansöringen. Sådan verksamhet är värd riksdagens stöd.

7 Lokal demokrati – underifrånperspektiv

Folkrörelserådet och de många lokala utvecklingsgruppernas arbete, är bra exempel på lokal demokrati i ett underifrånperspektiv. Efter många års arbete och flera landsbygdsriksdagar handlar det i fortsättningen om att stimulera alla krafter i arbetet med att skapa tillväxt även på landsbygden och de mindre orterna. Målsättningen är att ingen ort är för liten för att få möjlighet att överleva. För att klara deltagandet i det regionala partnerskapet och arbetet med tillväxtavtalen, krävs en samordnande kraft vid länsbygderåden. En kraft som kan arbeta för och ta vara på befintliga resurser.

Kristdemokraterna stöder Folkrörelserådets mycket medvetna arbete för landsbygden. Möjligheter till en vidareutveckling av rådets insatser måste prövas. Ett exempel är förslaget till en samordnande funktion med placering vid länsbygderåden. Resurser till detta kan exempelvis tas från anslaget till landsbygdsprogrammen.

8 Stöd till allmänna samlingslokaler

De allmänna samlingslokalerna är av stor betydelse för boende på landsbygden. Det finns fortfarande många orter som helt saknar samlingslokal men som är i behov av en sådan. Ofta är samlingslokalen liktydigt med byars och små samhällens identitet, sammanhållning och utveckling. Alla de många byutvecklingsgrupper som i Folkrörelserådets regi enträget arbetar för sin bygds överlevnad och utveckling, nyttjar ofta dessa samlingslokaler för sitt engagemang.

Om demokratin, det offentliga lokala samtalet, ska frodas måste det finnas tillgång till lämpliga lokaler på rimligt avstånd. Mötesplatser för samtal skapar möjligheter till demokratisk skolning. Det var inte sällan på IOGT-logen som det demokratiska intresset för många vaknade en gång i tiden. Detta arv är värt att förvalta och föra vidare.

Ofta utgör samlingslokalen också ett centrum för kulturell verksamhet av olika slag. I en tid av rotlöshet utgör inte minst nykterhetsrörelsens alkoholfria miljöer en positiv samlingsplats för våra ungdomar. Detta är viktigt att stödja. De ekonomiska betingelserna för allmänna samlingslokaler är kärva. Regeringen har under senare år dragit in resurser från denna verksamhet, vilket skapar brist på mötesmöjligheter i vissa delar av landet. Verksamheten är oftast ideellt driven och lokalt engagerade människor bidrar med många frivilliga arbetstimmar. De ringa medel som stat och kommun satsar ger därmed ett mervärde som skapar engagemang.

Kristdemokraterna föreslår därför i sin budgetmotion att ytterligare 5 miljoner kronor utöver regeringens förslag satsas på anslaget för samlingslokaler under utgiftsområde 17 för år 2003.

9 Grundservicepaket och servicepunkter

Folkrörelserådets förslag om ett grundservicepaket som ska sätta stopp för serviceindragningar inom småorts-, landsbygds- och glesbygdsområden bör beaktas.

Förslaget innebär att posten och lanthandeln ska ta ansvar för en typ av grundservicepaket. Flera projekt stödda av EU-medel pågår ute i landet där syftet är att hitta möjligheter att rädda landsbygdsbutiken. Flera modeller med samordnad service prövas. Modellen med medborgarkontor där stora delar av den samhälleliga och privata servicen samlas, lanserades redan i början av 90-talet då kristdemokraten Inger Davidson var civilminister.

Post och lantbrevbärare utgör en viktig funktion som i många bygder innebär en värdefull social kontakt för äldre och en omistlig hjälp för småföretagare.

Behov finns också att hitta vägar till upphandlingsmodeller som gynnar de lokala småföretagen och den lokala miljön. Nuvarande upphandlingsförordningar gynnar storskalighet, ofta utan miljöhänsyn. Vid upphandling bör möjligheten att ställa krav utifrån miljöhänsyn, där även transportbehoven vägs in, stärkas.

Kristdemokraternas förslag om servicepunkter innebär en samordning av gemensamma tillgångar för att med utgångspunkt i de lokala förutsättningarna garantera en grundservicenivå inom rimligt avstånd. Upprättandet av lokala nav bör ske i samarbete mellan lokalbefolkning, bygderörelsen, näringslivet, kommunen och länsstyrelsen.

10 Jord- och skogsbruk

Jord- och skogsbruk är hörnstenen för en levande landsbygd. Kristdemokraterna vill göra en kraftfull satsning för att skapa rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jord- och skogsbruksnäringen. Jordbrukspolitiken är i sammanhanget mycket väsentlig också ur arbetsmarknads- och regionalpolitisk synvinkel.

Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt användning av åkermarken för livsmedelsproduktion. Jordbruket måste ges samma konkurrensvillkor som omvärlden. Därför ska skatter och avgifter på eldningsolja, diesel och handelsgödsel harmoniseras med övriga EU-länder. Den så kallade skatteryggsäcken måste lyftas av.

Skogsnäringen är den bransch som svarar för de största nettoexportinkomsterna i vårt land. Skogsbruket och den därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge en viktig basnäring. De mindre sågverken på landsbygden måste värnas och ges möjligheter att vidareutvecklas. Lokal vidareförädling av befintliga naturresurser måste bättre stimuleras. Detta skapar arbetstillfällen.

11 Byskolan – livsnerven i byn

Många byskolor hotas idag av stängning på grund av för få elever. Tyvärr är detta verkligheten för många glesbygdsboende, inte minst i Norrlands inland. Hur många mil ska 6-åringar behöva färdas på dåliga grusvägar till tätortsskolan? Man kan också fråga sig hur lång en 6-årings arbetsdag får vara?

Naturligtvis kan inte krav ställas på att kommunen ska fortsätta att driva en byskola med alltför få elever utan att de får specialdestinerade resurser för byskolan. Om föräldrar trots allt väljer att stanna kvar i byn samtidigt som det är svårt att godta alltför långa resvägar till skolan för barnen, finns ett utrymme i skollagen för s.k. hemundervisning. Flera familjer i en by kan sannolikt samverka för gemensam egen undervisning av barnen med stöd från samhället. Stor restriktivitet föreligger från Skolverket när det gäller att bevilja tillstånd till detta. Ett bättre alternativ är kanske att starta en fristående skola.

Enligt Skolverkets regler måste antalet barn vara minst 20 om inte särskilda skäl föreligger. Kristdemokraterna menar att tillämpningen av de dispensmöjligheter som finns när det gäller att starta en friskola med ett lägre elevantal i glesbygdsområden, bör vara mer generösa.

12 Ett delat Sverige

Höga skatter och avgifter tillsammans med en svag regionalpolitik och frånvaro av en tillväxtpolitik värd namnet leder till ett delat Sverige. En ny politik måste utformas som kan stoppa flyttlassen och därmed lägga en bättre grund för en positiv utveckling i hela landet. Landsbygdens resurser kan rätt använda bli basen för en framtida möjlighet för många människor att förverkliga sin önskan om ett liv på landsbygden.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 22 oktober 2002
Sven Gunnar Persson (kd)
Björn von der Esch (kd)	Johnny Gylling (kd)
Göran Hägglund (kd)	Mikael Oscarsson (kd)
Dan Kihlström (kd)