En ny arbetsförmedlingslag

Motion 1989/90:A750 av Göran Engström m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A750

av Göran Engström m.fl. (c)
En ny arbetsförmedlingslag

Mot.

1989/90

A750-759

Ansvaret för arbetsförmedlingen i Sverige åvilar i princip det allmänna som
genom arbetsmarknadsverket skall bistå arbetssökande och arbetsgivare att
skaffa arbete eller tillhandahålla arbetskraft. Förmedlingen ska vara avgiftsfri.

Privat arbetsförmedling får förekomma i viss begränsad omfattning och i
noggrant reglerade former. Bestämmelserna om sådan arbetsförmedling
finns i lagen, 1935:113, med vissa bestämmelser om arbetsförmedling, arbetsförmedlingslagen.
Denna är utformad med ILO-konventionen 1933 nr
34 om avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer som grund. Den reviderades
1949.

Det är som synes en utomordentligt gammal lagstiftning som reglerar ett
i modern ekonomi ytterst viktigt område. Viktigt för att olika resurser skall
få en riktig och smidig allokering.

Det finns ett stort reformbehov idag. Insikten om detta är allmän, men det
har hos ansvarigt departement inte varit någon överdriven brådska med att
förnya lagen.

Det senaste försöket i den riktningen var en departementspromemoria
som gav förslag om att klarlägga den gråzon som idag finns för vissa företag
vars verksamhet kan klassas som uthyrningsverksamhet och entreprenader.
Det mest kända exemplet på dylika företag är skrivbyråer som hjälper företag
med olika former av kontorsarbete. Andra företagsverksamheter i denna
zon är städföretag, bevakningsföretag, serviceföretag inom verkstadsindustrin,
redovisningsföretag, reportagebyråer och konsulter, särskilt inom databranschen.
Alla dessa är värdefulla företag för samhällsekonomin och det
är sällan de ifrågasätts på denna grund.

Departementspromemorian

Nämnda promemoria föreslog att seriösa företag som bedriver uthyrningsverksamhet
skall behöva tillstånd av Arbetsmarknadsstyrelsen för att få utöva
sin verksamhet. AMS skulle ge tidsbegränsade tillstånd för verksamheten
om det finns behov av denna ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Tillståndet,
ansåg man, skulle beviljas för tre år i sänder och vara förenat med
särskilda villkor. Dessutom skall den som driver företagen anses lämplig för
detta värv.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami Nr A 750-759

Promemorian avvisas

En dylik lösning måste bestämt avvisas. Den får inte ligga till grund för en
ny lagstiftning på detta område. Den ger inte tjänsteföretagen rätt att bedriva
sin verksamhet. För de företag som inte får tillstånd av den allenarådande
myndigheten råder det i praktiken ett näringsförbud. Kriterierna för
ett förbud kan bli oklara och ett moment av rättsosäkerhet inträder.

I en tid när avregleringar och fritt företagande går segrande fram över världen
förefaller det omodernt att införa denna typ av ny reglering som, i likhet
med alla andra kända exempel på regleringar, föder nya regleringar. Följden
blir ett hämmande av skaparkraft och företagande, vilket ger negativa effekter
på samhällsekonomin. Kunden är troligen även i detta fall den som bäst
kan avgöra när ett behov av en vara eller tjänst föreligger, ej den stora myndigheten.

Våra utgångspunkter och förslag

För att kunna möta samhällsutvecklingens krav i framtiden av en smidig och
väl fungerande arbetsmarknad måste de strukturförändringar som skett i näringslivet
få ett genomslag också i lagstiftningen. Nya servicebehov och nya
former för att möta dessa måste underlättas i lagen, inte förhindras. En lagstiftning
som har ett halvt århundrade på nacken kan rimligen inte anses fylla
måttet.

Utgångspunkten för en reformerad lag bör vara att all entreprenadverksamhet
skall tillåtas.

AMS och arbetsförmedlingen bör kunna bli en ännu bättre och effektivare
tjänsteförmedlare om man i framtiden får utföra sin verksamhet i ett klimat
med ökad konkurrens. En förnyelse av den offentliga sektorn kräver på
många områden att det införs intern eller extern konkurrens till den befintliga
organisationen. Allt för att ge kunden en bättre ställning. AMS är en av
de myndigheter som visat sig mäktig en förnyelse i viktiga avseenden under
senare år. Dess grundläggande uppgifter eller position skulle, enligt vår mening,
inte rubbas om det öppnas möjligheter för alternativa fristående arbetsförmedlingar.
Vi föreslår därför att en ny arbetsförmedlingslag föreläggs
riksdagen och att den följer den inriktning vi ovan anfört.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av en ny arbetsförmedlingslag.

Stockholm den 25 januari 1990

Göran Engström (c)

Håkan Hansson (c) Kjell Ericsson (c)

Mot. 1989/90
A750

2