En ny bostadspolitik

Motion 1991/92:Bo236 av Ian Wachtmeister och Dan Eriksson i Stockholm (nyd)

Höga boendekostnader trots höga subventioner

Trots höga statliga subventioner så har vi höga
boendekostnader. Detta beror på hög inflation och höga
realräntor samt höga byggkostnader och ett dåligt
resursutnyttjande. De höga byggkostnaderna beror på en
otillfredsställande konkurrenssituation på byggmarknaden
samt på bristen av konkurrensriktig upphandlingsteknik.
De höga subventionerna har också bidragit till okänslighet
för prisstegringar. Beställare, nyttjare och betalare är sällan
samma person i nyproduktionen. Överhettning på
byggmarknaden har också bidragit till höga byggkostnader.

Det är väldigt svårt att hålla maximal kostnadspress
samtidigt som man subventionerar kraftigt. En alltför stor
del av subventionerna hamnar idag i fel fickor, och kommer
således inte de boende till del, samtidigt som det kostar
oerhörda pengar för staten. Nu måste den bostadspolitiska
kursen läggas om så att vi får ett bättre resursutnyttjande
och mindre rundgång av pengar.

Det kan heller inte nog betonas hur viktigt det är med ett
lägre och jämnare ränteläge, än vad som varit fallet, för att
få bukt med problemen med de höga kapitalkostnaderna.
Dessa blir väldigt höga när andelen eget kapital är litet och
inflationen hög. Det höga skattetrycket är också en stor bov
i dramat och leder ofelbart till beroende av subventioner.

Gott om bostäder men många problem

Det finns inget land i världen som har så gott om
bostäder som Sverige. Vi har nästan en lägenhet per
varannan invånare. Ändå har vi problem med långa köer,
svartabörshandel, reglering och höga hyror. Många år av
regleringstänkande har satt sina tydliga spår. Vi måste
komma bort från systemet med ständiga ändringar och nya
lagar och regler och se till att utforma en långsiktig
bostadspolitik. Den svenska bostadspolitiken har körts in i
en återvändsgränd. Att ta sig ur den blir inte lätt men ju
längre vi väntar desto värre blir det.

Politiker och bostadsbyråkrater bestämmer åt
människor hur de skall bo vilket är helt oacceptabelt. Detta
leder också till en likriktning i bostadsbyggandet och den
kostnadshöjande byråkrati som blir resultatet kan knappast
vara önskvärd av någon.

Höga kapitalkostnader

Höga boendekostnader beror på höga kapitalkostnader.
Dessa höga kostnader beror på, förutom höga
byggkostnader, hög inflation och hög realränta vilket ger ett
högt ränteläge. Vikten av lägre inflation och stabilitet på
penningmarknaden kan inte nog betonas. Statens kostnader
för bostadssubventioner är för höga och allt för stor del
hamnar i fel fickor dvs hos andra än bostadskonsumenterna.
Subventionerna är i sig inflationsdrivande och har, i
kombination med en undermålig konkurrenssituation,
starkt bidragit till höga byggkostnader.

Höga skatter

Mer än hälften av byggkostnaderna är skatter. Höga
skatter nödvändiggör höga bidrag till kapitalkostnader,
vilket leder till kostsam rundgång. Systemet med så stor
andel bostadssubventioner bidrar till okänslighet för
prisstegringar. Moms och andra skatter måste sänkas på sikt
om vi skall ta oss ur nuvarande system.

Realisationsvinstbeskattning, flyttskatt och
omsättningsskatt på fastigheter bidrar alla till
inlåsningseffekter. Detta leder till trögrörlighet på
bostadsmarknaden med dåligt resursutnyttjande som följd.
I förlängningen behövs då flera bostäder än annars vilket
innebär ännu mera subventioner. I det utomordentligt
kärva läge vi nu befinner oss i måste dock sådana skatter
som leder till ökad produktion prioriteras i första hand.

Öka konkurrensen i byggbranschen

Konkurrensen i byggbranschen, både vad gäller
byggverksamhet och byggmateriel, är sett över tiden allt för
dålig. De större byggbolagen har anpassat sig till ett
planekonomiskt system och drar fördelar därav.
Konkurrensriktig upphandling är ett närmast okänt
begrepp. Det finns ingen utbildning värd namnet på
området. Detta gör att allt för stor del av byggnationer
upphandlas på totalentreprenad, som ju närmast går ut på
att undvika konkurrens. Detta gynnar knappast beställaren.
Mycket finns att vinna i byggbranschen på färre
mellanhänder.

Förslag till åtgärder mot bristande konkurrens i
byggsektorn och förslag som syftar till konkurrensriktigare
upphandlingar behandlas i särskild motion (se
1991/92:N272).

De kommunala bostadsföretagen har favoriserats vid
tilldelning av mark för byggande och av byggprojekt samt
när det gäller redovisning, beskattning m.m. Denna
ställning och deras roll i hyresförhandlingssystemet har gett
dem närmast monopol på hyresmarknaden när det gäller
nyproduktion av bostäder och hyressättning. Särreglerna
som bland annat har inneburit högre subventioner än andra
har försvagat kostnadsmedvetandet så att de har blivit ett
dyrt alternativ i fråga om nyproduktion och förvaltning.
Utländsk konkurrens saknas så gott som helt på
byggentreprenörsidan i Sverige. Detta beror till stor del på
ett krångligt regelsystem.

Svart sektor

Efter momshöjningen har den svarta sektorn ökat.
Mindre företag i byggbranschen, som främst har
privatpersoner som kunder, har många gånger svårt att få
redovisningsbara jobb. Vi håller på att få en
''turistmomseffekt'' dvs minskade skatteintäkter i kronor
räknat till följd av höjd skattesats.

Nödvändig avreglering

Byråkratin är idag så omfattande att konsulter
specialiserar sig på delområden inom bostadsmarknaden.
Ifyllande av blanketter är i en del fall så gott som omöjligt
utan konsulthjälp. Offentlig styrning kan inte ersätta den
enskildes val eller egna bedömningar. Befintliga regler har
genom sin detaljeringsgrad verkat hämmande på nya
lösningar inom bostadsbyggandet. Utvecklings-, försöks-
och experimentverksamheten har ibland direkt motverkats
av offentliga myndigheter, när presenterade alternativa
lösningar fallit utanför ramen för gällande regler och många
gånger ofattbar byråkrati.

En total avreglering, utom vad gäller säkerhet och
hygien, bidrar till lägre byggkostnader och innovationer
som knappast förekommer i ett genomreglerat byggande.
Politiker och bostadsbyråkrater skall styra mindre och
människors efterfrågan mer. Detta skulle leda till en mindre
likriktning i byggandet.

Rättvisare hyressättning

Människor uppfattar dagens hyressättning som djupt
orättvis. Nybyggda lägenheter i förort kan kosta upp till
dubbelt så mycket som mera attraktiva och centralt belägna
jämförbara äldre lägenheter. Bruksvärdessystemet lägger
stor vikt vid åldersfaktorn medan bostadens läge spelar en
undanskymd roll. Hyressättningen motsvarar inte alls
efterfrågan och människor uppfattar därför
bostadsmarknaden som en form av lotteri. Särskilt
drabbade blir ungdomar i centralorterna som, i den mån de
alls kan få bostad, är hänvisade till de dyraste och oftast
minst attraktiva bostäderna.

Bruksvärdessystemet konstruerades med hänsyn bl a till
det avvecklade paritetslånesystemet (jfr med
räntelånesystemet), där kapitalkostnaderna skulle
omfördelas över tiden. Omfördelningen avsågs bl a leda till
en utjämning av hyresnivån mellan olika årgångar av
bostäder med likvärdig standard. Så blev inte fallet och
hyresskillnaderna mellan nya och äldre bostäder ökar hela
tiden. Bruksvärdessystemets huvudsyfte var ursprungligen
att hyressättningen skulle likna prissättningen på en
marknad som i stort sätt var i balans och där det endast
behövdes offentliga möjligheter att ingripa mot oskäliga
hyreskrav. Därför bör man till att börja med inleda en
dialog med parterna på hyresmarknaden samt utreda
förutsättningarna för mera rättvisa hyror.

Nytt bostadssparande

Ett särskilt bostadssparande bör snarast införas. För att
vara effektivt bör detta sparande vara skattemässigt gynnat
med villkor som medför att om man använder besparingar
till egen bostad så erhålls skattefrihet (se särskild motion
1991/92:N272). Hög belåningsgrad leder till höga
kapitalkostnader, särskilt i början efter ett förvärv av
bostad, och gör de boende mycket känsliga för
räntehöjningar. Därför är det viktigt att andelen eget
kapital vid förvärv av bostad ökar.

Privatiseringar bra för de boende

Ett verksamt medel för att öka samhällssparandet samt
ett effektivare resursutnyttjande inom bostadsektorn är att
privatisera och öka andelen privatägda bostäder (se särskild
motion 1991/92:Fi603).

Ökad privatisering av bostäder ger ökat inflytande för de
boende och bättre ekonomisk hushållning på sikt.
Huvuddelen av hyreslägenheterna ägs av kommunala
bostadsföretag. Dessa har inte medverkat till att realisera
de bostadspolitiska målen som staten ställt upp i fråga om
låga hyresnivåer, integrerade bostadsområden,
hyresutjämning och påverkansmöjligheter från den
enskilde utan tvärt om visat sig vara en dyr form av
bostadsförvaltning. Underhållsberget inom allmännyttan är
ett mycket stort problem som måste lösas. Medel som
frigörs vid privatisering kan användas.

Byggandet i framtiden

Byggandet skall, den närmsta tiden, främst inriktas på
produktion av ålderdomshem, renovering av bostäder,
skolor och sjukhus. Få universitet och högskolor i Europa
lider sådan brist på lokaler som de svenska. Rätta tiden att
åtgärda bristerna är nu. Det är viktigt att genast se över
lokalbehoven inom högskolan enär antalet
utbildningsplatser skall öka.

Vi bör på sikt sträva efter att komma ifrån det
snedvridande systemet med generella subventioner. Detta
skulle kunna uppfattas som en nedrustning av
bostadspolitiken, men vad det rör sig om är i stället en
anpassning av politiken till en annan och mer realistisk
ambitionsnivå. Målsättningen är naturligtvis färre
bidragstagare men vid omläggningen är det angeläget att
hänsyn tas till dem som inte kan tillgodogöra sig
skattesänkningar m m
som sker parallellt med minskade subventioner. Detta
sker bäst med riktade bidrag. Dessa bidrag är i första hand
familjepolitiskt motiverade och skall då behandlas inom
socialpolitikens ram. Bostaden är ett primärbehov och det
är därför angeläget att alla hushåll har möjlighet att skaffa
sig en god bostadsstandard.

Den primära uppgiften för bostadspolitiken måste
därför bli att medverka till att medborgarnas behov av
bostäder i första hand kan tillfredställas inom ramen för den
existrerande bostadsstocken. Nyproduktion kan ej ersätta
ansträngningar att utnyttja det befintliga bostadsbeståndet
effektivare. Det kan heller ej ersätta brister i marknadens
funktionssätt. Vi måste hushålla med resurserna och inte
tillåta en del att överkonsumera på andras bekostnad.

Vad göra åt den akuta byggkrisen

Dagens byggkris är både strukturell och konjunkturell.
En anpassning till en betydligt lägre nivå än under de
överhettade åren i slutet på åttiotalet måste accepteras. Den
senaste tidens utveckling i slutet av 1991 är dock mycket
allvarlig. Risk finns för att, förutom stor arbetslöshet, stora
värden går till spillo. När konjunkturen så småningom
vänder kan detta leda till ny överhettning. Förutom de
åtgärder som är aviserade så är det lämpligt att renovera
bostäder, skolor och sjukhus samt att bygga ålderdomshem
(se särskild motion 1991/92:So260). Med åtgärder i
byggbranschen följer även stora synergieffekter inom andra
branscher.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lägga om den bostadspolitiska
kursen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om orättvis hyressättning och vikten
av en dialog med de förhandlande parterna i syfte att skapa
ett mera rättvist system,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sänkt skattetryck i
bostadssektorn för att minska den kostsamma
rundgången,1

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att på sikt avskaffa de
snedvridande generella bostadssubventionerna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda och stimulera
högskolornas lokalbehov,2

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att på sikt ta bort
omsättningsskatter, fastighetsskatter och
realisationsvinstbeskattning,1

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av lagstiftningen så
att kommunala bostadsföretag inte favoriseras i något
hänseende,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att medverka till att den svenska
bygg- och byggmaterielbranschen i övrigt får stimulerande
utländsk konkurrens,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en avreglering av
bostadsbyggandet utom i fråga om säkerhet och hygien,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att byggandet den närmaste tiden
bör inriktas på främst produktion av ålderdomshem,
renovering av bostäder, skolor och sjukhus,3

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett särskilt skydd i form av
riktade bidrag till de grupper som inte kan tillgodogöra sig
de ändringar som sker, parallellt med minskade
bostadssubventioner, i form av bl a skattesänkningar,

12. att riksdagen som sin mening ger till känna vad i
motionen anförts om problemen med den svarta
byggsektorn och ''turistmomseffekten''.1

Stockholm den 24 januari 1992

Ian Wachtmeister (nyd)

Dan Eriksson (nyd)
i Stockholm

1 Yrkandena 3, 6 och 12 hänvisade till SkU.

2 Yrkande 5 hänvisat till UbU.

3 Yrkande 10 hänvisat till AU.