En ny semesterlag

Motion 2002/03:A269 av Yvonne Ångström m.fl. (fp, m, kd)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att förenkla reglerna om semester.

2 Motiv för vårt förslag

Semesterlagen (1977:480) reglerar rätten till olika semesterförmåner, såsom semesterledighet, semesterlön och semesterersättning. Lagen är uppbyggd så att arbetstagaren tjänar in vissa rättigheter ett år, intjänandeåret, och kan sedan använda dessa det följande året, semesteråret. Arbetstagaren kan vidare spara en del av sin betalda semester för att använda den under senare år, och arbetstagaren kan på det sättet få en längre sammanhängande ledighet än vad en normal semester ger. Centrala delar av semesterlagen är dispositiv i förhållande till kollektivavtal.

Semesterlagen är en komplicerad lag. Den tillämpas på alla arbetsplatser, även hos små företag som i regel saknar särskilt utbildad personal för anställningsfrågor. Det ligger därför ett stort värde i att om möjligt förenkla lagen eftersom man på så sätt kan minska arbetet, inte minst för de minsta företagen. Sådana förenklingar borde vara möjliga, och vi förespråkar därför en reform enligt följande riktlinjer.

I stället för att bygga på ett intjänande av semesterrättigheter bör semesterlagen bygga på ett löpande system. Den som börjar en anställning har då rätt till betald semester redan det första året, dock inte full betalning. Detta ökar arbetsgivarnas kostnader, och därför bör man minska deras kostnader för semesterrättigheter i någon annan del. Vi återkommer till detta nedan.

Ett löpande system för att beräkna semesterrättigheter tillåter betydande förenklingar av semesterlagen. Det krävs inte längre några regler om att ett visst år är intjänandeår och ett annat år är semesterår. Man behöver inte heller skilja på semesterledighet och semesterlön, utan kan lugnt nöja sig med en regel om att arbetstagaren har rätt till ett visst antal betalda semesterdagar. Vidare kan man i ett löpande system klara sig utan reglerna om att en viss typ av frånvaro – s.k. semesterlönegrundande frånvaro – ger rätt till betald semester, trots att man inte arbetar. I ett nytt system har arbetstagaren alltid rätt till sina betalda semesterdagar, oavsett om arbetstagaren har varit frånvarande någon del av året.

Som semesterlönen beräknas i dag innebär den att arbetstagaren får en något högre ersättning när han har semester än när han arbetar. Men eftersom arbetstagarnas ekonomiska utfall av semester förstärks vid övergången till ett löpande system genom att betald semester utgår omedelbart och genom att frånvaro inte påverkar rätten till betald semester, bör arbetsgivarna kompenseras för de ökade kostnaderna förslagsvis genom att den ersättning som utgår under en semesterdag är densamma som under en vanlig arbetsdag. Detta hindrar förstås inte att parterna kan avtala om olika former av tillägg till semestern. Ett riktmärke för reformen bör vara att förenkla semesterreglerna, inte att öka eller minska arbetsgivarnas totala kostnader för semester. Om en övergång till ett löpande system ändå skulle visa sig öka kostnaderna, bör arbetsgivarna kompenseras genom sänkta sociala avgifter.

För övrigt bör det noteras att Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler har i uppdrag att se över semesterreglerna och vilka förenklingsmöjligheter som lagen medger.

Stockholm den 21 oktober 2002
Yvonne Ångström (fp)
Jeppe Johnsson (m)	Holger Gustafsson (kd)
Elizabeth Nyström (m)	Runar Patriksson (fp)