En parlamentarisk utredning om barnets rätt

Motion 1990/91:L405 av Anita Stenberg m.fl. (mp)

Inledning

Vi som lever nu har ett självklart ansvar att försvara de
grundläggande livsvillkoren för oss själva, våra barn,
barnbarn och kommande generationer. Alla människor
behöver en trygg barndom tillsammans med vuxna som bryr
sig om dem. Alla behöver kunna utveckla sina inneboende
möjligheter och använda dem på ett sätt som är
meningsfullt.

Barn och ungdom åsidosätts emellertid ofta i vårt
samhälle, ett samhälle som alltför mycket har anpassat sig
till vuxnas krav och intressen. Barn har svårt att hävda sig
gentemot andra intressegrupper.

Orsakerna till detta kan vara många. En kan vara att det
egentligen inte finns några grundläggande normer, som inte
bara skyddar barn utan också främjar barns rätt och
intressen i familjen och i samhället i övrigt och som vuxna
följer utan särskilda påbud. I en del lagar finns visserligen
vissa bedömningsgrunder som går ut på att myndigheter och
domstolar skall besluta efter vad som är bäst för det
enskilda barnet. Det finns också regler som kan
karakteriseras som allmänna påbud till skydd för barnen
men som i praktiken saknar betydelse för barns rättmätiga
intressen.

Det gemensamma för reglerna är, liksom i andra
sammanhang när det gäller barn, att barn generellt sett av
vuxna, lagstiftare, myndigheter, samhällsplanerare,
föräldrar, lärare, inte uppfattas eller tillerkänns en ställning
som är jämställd och likvärdig med vuxnas. Detta synsätt
kan inte accepteras. Barnen måste sättas i centrum. Det
handlar också om att respektera barn på samma sätt som
vuxna kan respektera andra vuxna.

I denna motion föreslås därför än en gång att en bred
parlamentarisk utredning tillsätts som har till syfte att
utreda barns rättsliga ställning i vårt land inom olika
områden och att dessutom komma med lagförslag som inte
bara tillvaratar utan också främjar barns rätt och intressen.
Att utredningar om barnets rätt tidigare förekommit är inte
skäl att inte på nytt utreda dessa viktiga frågor. Dessutom
har riksdagen så sent som under våren 1990 fastslagit att
principen om barnets bästa har grundlagsstatus.

Lagar om barn

De lagar som finns idag kan ha till syfte att skydda barns
intressen men knappast att främja. Det typiska för en lag är
att den handlar om rätt eller rättigheter. Lagar är
styrmedel.

Någon samlad lag om barns rätt och rättigheter finns inte
utan den är splittrad på flera olika ställen. Här kan kan
nämnas föräldrabalken om bl.a. vårdnad, underhållsbidrag,
umgängesrätt, namnlagen, ärvdabalken, brottsbalken,
skadeståndslagen, lag om svenskt medborgarskap,
allmänna ordningsstadgan om användande av barn vid
offentliga tillställningar, vissa lagar om internationella
rättsförhållanden, lag om allmänna barnbidrag, lag om
allmän försäkring (barnpension), lag om bidragsförskott,
lag om rätt till ledighet för vård av barn, särskilda regler om
minderårighet och omyndighet, regler om barnomsorg, lag
med särskilda bestämmelser om vård av unga,
socialtjänstlagen, marknadsföringslagar, skollagen och
andra bestämmelser på detta område.

I regeringsformen, som är en grundlag, finns ingen
särskild bestämmelse som skyddar barnets grundläggande
fri- och rättigheter. Däremot torde det s.k.
målsättningsstadgandet i regeringsformen numera ge ett
visst skydd för barnen. Någon klar bestämmelse som syftar
till att främja barnets intressen i familjen eller i samhället i
övrigt på bekostnad av andra intressen finns dock inte.

I 6 kap. 1 § föräldrabalken sägs angående vårdnad bl.a.:
Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran.
Barn skall behandlas med aktning för sin person och
egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller
annan kränkande behandling.

I föräldrabalken sägs vidare att barn står under vårdnad
av båda föräldrarna eller en av dem eller särskild
förmyndare. Den som har vårdnaden om ett barn har ett
ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till
att barnets behov enligt tidigare nämnda bestämmelse blir
tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att
barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder,
utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att
barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. Om
ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska
förhållanden finns särskilda bestämmelser.

I socialtjänstlagen 12 § heter det angående omsorger om
barn och ungdom: Socialnämnden skall verka för att barn
och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,
i nära samarbete med hemmen främja en allsidig
personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social
utveckling hos barn och ungdom, med särskild
uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom
som har visat tecken till en ogynnsam utveckling och i nära
samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som
riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som
de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar
det, vård och fostran utanför hemmet.

I plan- och bygglagar, lagar om miljö och natur,
väglagen, vattenlagen och andra sådana lagar finns inga
särskilda bestämmelser som handlar om hänsynen till barn
och barns särintressen.

Skälen till vårt förslag

Som framgått har barnet egentligen inga uttalade
grundläggande rättigheter utan är i stället föremål för vissa
begränsade skyldigheter från vårdnadshavare eller
myndigheter. Barnet kan närmast karakteriseras som ett
passivt vård- eller omsorgsobjekt i vissa hänseenden, vars
särskilda intressen i många fall inte heller beaktas. Barn är
i den meningen inte självständiga rättssubjekt.
Vuxenvärldens skyldigheter och uppfattningar om barn kan
också variera högst betydligt i samma fråga i olika delar av
landet, i skilda sammanhang men också från tid till annan.
Nuvarande skyddsregler är inte tillräckliga.

Trots reglerna i föräldrabalken och socialtjänstlagen
finns det ett inte obetydligt antal barn som försummas och
far illa i vårt samhälle. Det finns också en utredning som
visar att föräldrarna inte är säkra på om det är de som har
huvudansvaret för det egna barnet eller om det är samhället
och socialtjänsten.

Till detta kommer ett stort antal regler som får betydelse
för barn men som inte på något sätt har till uppgift att just se
till barns intressen. Det finns också regler vars tillämpning
förutsätter att barn skadas eller får men i såväl fysiskt som
psykiskt hänseende.

Regler som på ett ändamålsenligt sätt främjar det
enskilda barnets utveckling saknas. I många fall kan också
reglerna utgöra hinder för detta.

Bilden av lagar som handlar om barn ger också ett
splittrat intryck. Det går inte att komma ifrån att reglerna
är svåröverskådliga och att en inte obetydlig risk finns för
att olika reglers syften kan strida mot varandra och att
tillämpningen i det enskilda fallet kan bli godtycklig.

Det finns således all anledning att utreda dessa frågor.
Detta bör göras i formen av en bred parlamentarisk
utredning som får till uppgift att kartlägga och analysera
dels barns rättsliga ställning och levnadsomständigheter,
dels reglernas tillämpning, funktioner och syfte.
Utredningen bör lägga fram lagförslag som syftar till att
stärka barnets rättsliga ställning men också andra förslag
som kan förbättra barns levnadsomständigheter i familjen
och samhället i övrigt.

Utredningens inriktning bör vara att barnet skall sättas i
centrum. Utredningen bör särskilt behandla omsorg om
barnet, barnets personliga integritet, barnets talerätt i vid
bemärkelse, barnombud, barnet och miljön, barnets
demokratiska rättigheter, barnet och kommersiella
intressen, barnabalk samt vara opinionsbildande för att
främja barnets intresse i samhället.

-- Omsorg om barnet

De berörda reglerna som nu förekommer i exempelvis
föräldrabalken och socialtjänstlagen bör ses över och
omarbetas så att de blir tydligare och rättstryggare för
barnet men också så att reglerna kan främja det enskilda
barnets intresse. Nuvarande regler avser också främst att
skydda barn från aktiva tydliga handlingar som företas mot
barn. Minst lika viktigt och farligt, särskilt för ett spädbarn,
kan vårdnadshavares passivitet och försumlighet vara.

Barnets rätt till personlig omsorg och omtanke bör
utvidgas men också göras klar och tydlig oavsett vem som
skall tillgodose dem.

-- Barnets personliga integritet

Även barn bör ha rätt till en personlig integritet.
Visserligen torde en sådan rätt följa redan av de regler som
gäller för vuxna, men det kan finnas behov av att
uppmärksamma saken och att skapa tydliga
integritetsregler, ävensom att klart ange under vilka
förhållanden integriteten får brytas.

En viktig uppgift för utredningen är att utreda om det
finns förutsättningar för ett generellt förbud mot att beröva
barn friheten i form av fängelse, häktning eller annat
motsvarande och om det bör finnas något undantagsfall där
sådant frihetsberövande kan få förekomma och de närmare
formerna för ett sådant. Detsamma bör gälla
kroppsvisitation och husrannskan.

-- Barnets talerätt i vid bemärkelse

Frågor om barns talerätt i vissa sammanhang har utretts
av utredningen om barnens rätt (SOU 1987:7).
Utredningen kom med några bra förslag som kan vara något
att ta fasta på. Det gäller bl.a. barns talerätt i mål om
vårdnad eller umgänge samt hur barnets rättsliga ställning
enligt den sociala lagstiftningen kan förbättras.

Det finns anledning att gå vidare på den linjen som drogs
upp av utredningen om barnens rätt. Sålunda bör nu
utredas om barns talerätt kan utvidgas.

-- Barnets skadeståndsskyldighet

Enligt 2 kap. 2 § skadeståndslagen skall barn som vållar
person- eller sakskada ersätta skadan i den mån det är
skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling,
handlingens beskaffenhet, föreliggande anvarsförsäkring
och andra ekonomiska förhållanden samt övriga
omständigheter.

Barns skadeståndsskyldighet är sålunda begränsad i lag.
Flertalet rättsfall på området är förhållandevis gamla och
mycket sällan har väl barn under de senaste 20 åren ålagts
skadeståndsskyldighet.

Dock finns tydliga tecken på en ändrad inställning. En
del skolmyndigheter har nu riktat långtgående
ersättningskrav på elev som orsakar skada. Dessutom har
man föreslagit att eleven istället för att betala kan arbeta av
skadan på sin fritid. Detta har kritiserats av
barnpsykologisk expertis. Frågan om barns ersättnings- och
fullgörelseskyldighet vid skada bör utredas.

-- Barnombud

Någon som tar tillvara barnets intressen i allmänhet.
Föräldrar, kamrater, personal i skola, på daghem och
fritidshem, lärare, kuratorer, psykologer, läkare,
skolsköterskor m.fl. gör många gånger bra insatser för barn
som befinner sig i en utsatt situation eller behöver hjälp av
annat skäl.

Tyvärr händer det att sådan möjlighet helt saknas. Det
kan också vara så att barnet inte vet vart det skall vända sig
med sina problem. Även andra som känner till ett barns
situation kan behöva någon att vända sig till. Här finns
alltför många att välja på.

Socialtjänsten har ett slags dubbelroll som inte heller gör
att den är lämplig. Barn bör ha rätt att få stöd och hjälp av
en person som är neutral och fristående från den sak det
gäller, exempelvis misshandel i hemmet, mobbning, en
komplicerad skolsituation.

Det finns ett behov av en sådan person, och
förutsättningarna för att varje kommun får åtminstone en
barnombudsman på hel- eller deltid som kan bevaka barns
intressen och rättigheter i nämnda fall men också i andra
sammanhang bör utredas. Utredningen bör särskilt ta del av
de erfarenheter som verksamheterna i vissa kommuner med
barnombudsman har gett.

-- Barnet och miljön

I plan- och bygglagar, lagar om miljöskydd och natur,
väglagen, vattenlagen och andra sådana lagar finns inga
särskilda bestämmelser som tar hänsyn till barn eller som
ser till barns särintressen.

Många beslut fattas i dag utan att man i något avseende
beaktar konsekvenserna av en viss åtgärd för just barn.
Detta kan inte accepteras.

-- Barnets demokratiska rättigheter

Barn som demokratiska varelser och beslutsfattare.
Demokratins principer måste bli vägledande inom skolor
etc., och barn måste så tidigt som möjligt få delta i beslut
som gäller dem själva. Förutsättningarna för detta och för
hur barn så tidigt som möjligt skall kunna delta i den fria
åsiktsbildningen i samhället bör utredas. Det bör även vara
möjligt att skapa förutsättningar för ett organiserat
samrådsförfarande med barn eller viss barngrupp i frågor
som kan ha särskild betydelse för dem och deras intressen.

-- Barnet och kommersiella intressen

Barn är intressanta som målgrupp för kommersiella
verksamheter men kan också utnyttjas i sådana
sammanhang. Utredningen bör utreda förutsättningarna
för införande av förbud mot att använda barn under 16 år i
kommersiella marknadsföringssammanhang. Vidare bör
övervägas frågan om att förbjuda eller begränsa
möjligheterna att rikta kommersiell reklam eller annan
marknadsföringsåtgärd som är uppsökande eller
påträngande till barn under 16 år. Utredningen bör kunna
lägga fram ett förslag som går ut på att kommersiell reklam
inte bör förekomma i skolor, daghem, fritidsgårdar eller
andra liknande platser där barn normalt vistas.

Ett förslag som gäller att läromedel eller annat material i
skolan eller inom den offentliga barnomsorgen inte får vara
sponsrat bör utarbetas.

Utredningen bör också ta upp frågan om produkter som
används av barn och komma med ett förslag som syftar till
att göra sådana säkra och miljövänliga.

-- Barnabalk

En tanke som utredningen bör uppmärksamma är om
grundläggande regler som värnar barnens rätt kan samlas i
en särskild lag, en ''barnabalk''. Därigenom skulle
framhållas vikten av barns rättsliga ställning och de hänsyn
som måste tas till barn inom livets alla områden.

En annan möjlighet som bör utredas är om det finns
vissa rättigheter som bör få ett särskilt grundlagsskydd.

-- Bättre opinionsbildning för att stärka barnets intresse

Lagstiftning i sig räcker dock inte och utredningen bör
också verka opinionsbildande och sålunda aktivt arbeta för
att förändra attityderna i önskvärd riktning när det gäller
barn i vårt samhälle. Det kan ifrågasättas om inte
utredningen därför bör ha formen av ett slags ständig
utredning tills förhållandena förbättrats för barn.

Det statliga organ och de tillsatta utredningar som för
närvarande sysslar med barnfrågor bör vara kvar. De fyller
en viktig funktion. Men viss samordning bör ske med den
nu föreslagna utredningen.

Utredningen bör självfallet också uppmärksamma
frågor om barn och EG och vilka effekter en EG-
anpassning kan få för barn i vårt land.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättande av en parlamentarisk
utredning om barnets rätt.

Stockholm den 17 januari 1991

Anita Stenberg (mp)

Paul Ciszuk (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Eva Goe s (mp)