En parlamentarisk utredning om utrikespoliken

Motion 1988/89:U528 av Per Gahrton m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:U528

av Per Gahrton m.fl. (mp)

En parlamentarisk utredning om utrikespoliken

Utrikesminister Sten Anderssons öppna stöd för det palestinska folkets
rättigheter är värt allt beröm. Samtidigt är det ett bevis på att en fluga gör
ingen sommar.

Har Olof Palme varit död i hundra år?

Det verkar länge sedan svenska regeringsmedlemmar gick i demonstrationståg
mot en supermakt eller kallade en annans hantlangare för diktaturens
kreatur.

Det känns som årtionden sedan Sverige självklart räknades som alla små
folks och nationers vän. Det förefaller som sekler sedan Sverige betraktades
som en icke-officiell medlem av de alliansfria staternas gruppering. Och ändå
är det bara tre år sedan!

Olof Palmes stöd för de små folken må inte alltid ha varit så konsekvent.
Men det uppfattades så av de små folken. Olof Palmes medansvar för
vapenskandaler och annat som har skamfilat Sveriges rykte må ha varit inte
så litet. Men det stod i så fall inte klart för dem som föll för svenska vapen.
Kanske hade inte heller Olof Palme en genomtänkt utrikespolitisk filosofi.
Men det kändes så för de flesta.

Bokhålleri i stället för global solidaritet

Kanske är förklaringen till den erbarmliga kvaliteten hos de 65 rader som
under rubriken Utrikespolitik m.m. i prop. 100, bil. 5m, skall föreställa en
sammanfattning av svensk utrikespolitisk filosofi helt enkelt att socialdemokratins
nuvarande ledare funnit att det fanns en dubbelhet i företrädarens
uppträdande; tyvärr har Ingvar Carlsson i så fall, i det i och för sig hedervärda
syftet att tala med enkel tunga, valt att kapa bort den solidariska, den
visionära, den globalt ansvariga delen, den del som ville något med Sveriges
unika position inte bara för vår egen del utan för världen, som ansåg att
Sverige - utan att förhäva sig - ändå med sin historiska, sociala och
ekonomiska bakgrund har ett speciellt ansvar för den globala freden och
friheten för alla folk.

Kvar har blivit bokhålleri. Förvisso finns i det bokhålleriet poster för
interntionellt utvecklingssamarbete. Förvisso finns i regeringen Carlssons
bokhålleri också tio sidor om nedrustningsarbete.

Men framförallt handlar det om Utrikeshandel och exportfrämjande.
Det var tydligen inte handelsdepartementet som slukades av UD häromåret,

utan tvärtom. Det kan sägas att Bilaga 5 till budgetpropositionen inte är rätt Mot. 1988/89
plats för de större utrikespolitiska greppen. Men varför 1,5 sidor om U528
utrikespolitik när utrikeshandel ägnas trettio? Vi tror inte det spelar någon
roll om orden blir fler i utrikesdebatten. Här framgår med definitiv tydlighet
det som så länge anats: svensk utrikespolitik har från att delvis vara en
internationell solidaritetspolitik, ofta i konflikt med stormakter, förvandlats
till att bli främst en exportfrämjningsverksamhet (med vissa givna garneringar).

- Var står Sverige i dag i förhållande till stormakter? Faktum är att
socialdemokraterna i riksdagen i höstas röstade mot klara protester mot
franska kärnvapenprov i Stilla Havet! Det anfördes i riksdagen att Ingvar
Carlsson bakom lyckta dörrar skulle hummat något till Mitterand, dock
inte protesterat. Faktum är att socialdemokraterna i riksdagen i höstas
röstade mot enkla krav på att supermakterna skall avkrävas garantier för
att inte deras fartyg har kärnvapen ombord.

- Var står Sverige i dag i förhållande till små stater och folk? Faktum är att
socialdemokrater i riksdagen har gått emot krav på tydliga uttalanden till
förmån för självbestämmande för Eritrea och Estland; man har slutat
protestera mot folkmordet på östra Timor, i stället säljer man vapen till
mördarna.

- Vad är det för sorts fredsordning Sverige tänker sig? Faktum är att
nedrustningskonferensandet ägnas många utlandsresor, men det är
vapenexporten som syns i omvärlden.

- Vad är det för sorts fredsfrämjande system Sverige tänker sig? Man hyllar
den omkomne Namibiamedlaren Bernt Carlsson, men beviljar exportföretag
dispens från Sydafrikabojkotten.

- Vad för sorts mänskliga rättigheter är det Sverige vill främja? Faktum är
att i Sverige sitter kurder i kommunarrest utan dom och rannsakan.

Sverige - på Kissingers sida?

- Och - på längre sikt kanske ändå viktigast - vilken sorts världssystem vill
Sverige främja? Ett miljömål har tillagts ulandsbiståndet. Samtidigt är
EG-anslutning det helt överordnade målet, eurocentrismen genomsyrar
hela propositionen. Och supermakterna behandlas med underdånig
respekt. Ansluter sig Sverige till den ofta hyllade gästen Kissingers
machiavellistiska stormaktsfilosofi - som går ut på att världen mår bäst av
att vara uppdelad mellan ett fåtal supermakter som i sund konkurrens
driver tillväxt och utveckling framåt? Hur skall det då gå för alla de små
folken?

1* Riksdagen 1988/89.3sami. Nr U527532

De gröna: Sverige har globalt ansvar Mot. 1988/89

U528

Den gröna filosofin är en helt annan än den som framskymtar på de torftiga
65 raderna i propositionen. Vi anser att Sverige har ett globalt - inte bara
europeiskt - ansvar. Vi anser att Sverige har ansvar för alla små folks
säkerhet - inte bara för vår egen. Vi anser att Sverige skall motarbeta
supermakter och supermaktsbildningar och stödja alla små folks rätt till
självbestämmande. Vi anser att det är de största staterna som är mest
krigshotande och de små folken som har störst möjlighet att bibehålla fred;
undantag finns givetvis, men de konflikter som inträffar mellan stormakter
blir alltid mycket värre än de som sker mellan de små. Dessutom är de som
sker mellan de små ofta orsakade eller provocerade eller underblåsta av de
stora (t.ex. Mellanöstern). Vi anser att avståndet mellan beslutsfattare och
verklighet i stora stater ökar riskerna för hänsynslöshet mot miljön, medan
de små folken ofta har en stark känsla för sin hembygd. Vem är det som
bryter uranet? Vem är det som hugger ner regnskogarna? Inte är det
lokalbefolkningarna.

Stormakter eller småfolk?

Vi lever i en tid då dominerande makteliter talar som om en storlekstillväxt
på global nivå är såväl önskvärd som oundviklig. EG är ett extremt exempel
på detta. En del talar om en kommande världsregering och världsarmé som
lösningen på världsproblemen.

Vi ser det tvärtom. Ett världssystem är ohållbart, inte ens regionala
stormakter kan fungera i längden. Historien är full av försök och sedan
romarrikets dagar blir imperiernas livslängd allt kortare. Det finns nämligen
en mottrend som i dag blir allt starkare: de små folkens vilja att bestämma
över sig själva. De flesta nu pågående konflikter handlar just om detta, hur
mindre folk försöker befria sig från regionala eller globala stormakters
herravälde. Det handlar om två helt motstridiga världstendenser: Antingen
stormaktsfilosofin, som går hand i hand med handelskrig, militära krig,
förtryck, miljöförstöring, resursslöseri. Eller småfolksfilosofin som går hand
i hand med fred, frihet, varsamhet med miljön, resurssnålhet.

Ser Sverige positivt på utvecklingen i Sovjet bara för att det är en
kommunistdiktatur som rämnar - eller också för att det är ett supermaktssystem
som håller på att upplösas till en serie småstater och regioner? Skulle
Sverige vilja att också USA upphörde att agera som supermakt i omvärlden?

Anser Sverige att alla folk har rätt till självbestämmande på den nivå de
väljer? Står Sverige på de små folkens sida mot de större staterna? Ser den
svenska regeringen sitt land som något annat än ett AB Sverige vars främsta
uppgift är att prångla ut resurskrävande varor?

Vad har den svenska regeringen för syn på Sveriges roll och uppgift i det
globala systemet? Om detta får man inget veta i propositionen.

De gröna har en klar filosofi. Regeringen har det inte. Samtidigt vore det
en fördel med stor enighet kring en aktiv svensk solidaritetspolitik. Därför är
det rimliga förfaringssättet att regeringen tillkallar en parlamentarisk
kommitté för utarbetande av övergripande svensk utrikespolitisk filosofi.

4

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen av regeringen begär tillsättande av en parlamentarisk
kommitté för utarbetande av övergripande riktlinjer för en aktiv
svensk global ansvarspolitik.

Stockholm den 24 januari 1989
Per Gahrton (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Lars Norberg (mp)

Elisabet Franzén (mp)

Anna Horn av Rantzien (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Hans Leghammar (mp)

Kaj Nilsson (mp)

Mot. 1988/89
U528

Eva Goés (mp)

Inger Schörling (mp)
Kent Lundgren (mp)
Roy Ottosson (mp)
Paul Ciszuk (mp)
My Gillberg (mp)